Jag har varit förkyld och inte kunnat rida på två veckor. Men i dag var det äntligen dags igen!! När jag kom till stallet och läste hästfördelningen fick jag några medlidsamma blickar från andra ryttare när de såg vem jag skulle rida. Jag gillar ju hästar som är ganska heta och framåt. Jag passar bättre med den typen av häst helt enkelt, är bättre på att lugna och hålla tillbaka än att driva på en häst som inte vill. Stoet jag skulle rida var känd för att vara väldigt ovillig och svårriden.

Men vilken underbar häst!! Jag väckte upp henne och ställde krav direkt, så att hon inte skulle få andra idéer, och hon var ju fantastisk att rida! Framåt, lydig, lyhörd och väldigt välskolad. Ganska känslig tror jag. Det var så många tillfällen som det kändes som vi var ett riktigt team! Jag blev helt uppfylld av känslan och kunde inte hålla glädjeskrattet tillbaka, vilket fick resten av ridhuset att också börja skratta..!

Det var nästan (…) så att jag kunde tänka bort hur huden på benet under en timmes tid klämdes mellan sadeln och ridstöveln… men så här såg det ut när jag kom hem.

Men vad gjorde det! Lyckligare än så här kan man nog inte bli!!