De böcker som är mina egna läser jag på ungefär samma sätt som när jag arbetar. Jag viker hörn, klistrar in pastellfärgade små lappar med noteringar, stryker under och skriver kommentarer i kanterna. Ofta brukar det finnas ett samband mellan hur bra boken är och hur mycket jag vikt och skrivit i dem. Jag är med andra ord inte överdrivet rädd om dem i det avseendet, däremot kan jag inte skiljas från bra böcker. Dels därför att jag vet vilket hantverk det är, dels därför att jag blir glad av att se dem. Ofta tror jag att jag kommer att läsa om dem någon gång, men jag tror inte att det har hänt hittills.
Hur rädda är ni om era böcker? Gör ni som jag, eller vill ni att böckerna skall behålla sitt ursprungsskick intakt? Behåller ni de böcker ni äger, eller kastar ni/ger bort?
♥
Just nu - Just här 
Jag har inget problem med att böcker slits via läsning, tex hundöron, små anteckningar eller slitage när de ligger i väskan. De är ju till för att läsas! Men jag är såklart rädd om böcker jag lånar. Barnens böcker är jag också ganska orädd om, barnen kan gå lite hårt fram med dem, inte av vårdslöshet utan helt enkelt för att de är så små. Men jag vill att de ska ha böcker nära till hands och själva få bläddra och läsa i dem.
GillaGillad av 1 person
Jag lät också våra barn bläddra och hantera böckerna när de var små, min tanke var att blir det naturligt med böcker i livet, kommer böcker förhoppningsvis att vara det även längre fram.
GillaGillad av 1 person
Om jag verkligen ska lära mej något av det jag läser, det gäller väl mest faktaböcker – då vill jag stryka under, skriva ett ord som sammanfattar det jag strök under, vad gäller pocketböcker (skönlitterära) så är jag inte lika rädd om dom, det erkänner jag, speciellt om det är mina egna, då kan det vara riktigt tilltygade saker, den sista jag läste råkade jag tappa på semestern och självklart hamnade den upp och ner i vatten och en cm tjock ”sidbunt” lossnade hmm, någon liten chokladfläck är inte omöjligt heller. Inbundna som jag vill spara försöker jag vårda så bra som möjligt.
GillaGillad av 1 person
Mer och mer har jag börjat behandla mina böcker som du! Jag, liksom, bor in mig i dem ;) Om någon annan tycker det är hemsk så kan de ju låta bli mina böcker – och när kommentaren blir; dig vågar jag ju inte låna ut böcker till, så .. Nehej, men det gör inget för jag vill inte låna böcker :) jag vill äga och bo in mig i dem!
Felfria böcker som ser olästa ut ser också oälskade ut. Om det inte är en första utgåva som man naturligtvis ska vara rädd om ;) Så många av dem har jag nu inte!
GillaGillad av 1 person
hundöron är en styggelse, jag är väldigt rädd om mina böcker.
GillaGillad av 1 person
små sidoanteckningar i slutet av boken med blyerts, rädd om pocket med.
GillaGillad av 1 person
Pocket, inte rädd alls om dom, inbundna, lite bättre, inga hundöron, faktaböcker, dom är jag rädd om, har mycket böcker med fantastiska bilder både i svartvitt och färg.
Sen appropå det du skrev om den där knäppa farsan. Läste en sak idag som var ännu värre, med tanke på att det var ett konfaläger som betedde sig såhär. Eftersom jag själv varit scoutledare rös jag när jag läste hur dom klantat till det.
Jag vet hur lätt en kanot välter och är man oerfaren så skall man paddla i åar, inte på öppet vatten om man dessutom har noll koll på vädret. Även om man har flytväst fixar man inte vatten på 4 grader.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jamtland/larm-om-drunkningstillbud-1
Mirakulöst slutade det lyckligt.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jamtland/han-raddade-leo-ur-det-iskalla-vattnet
GillaGillad av 1 person
Ja, skrämmande. Vilken otrolig tur att det gick så bra. Ibland undrar man om det saknas konsekvenstänkande.
GillaGilla
Jag har blivit mer försiktig med mina böcker på sistone av någon obegriplig anledning för tidigare ha öjag alltid vikt hörn och antecknat o allt sånt. Vilket är mysigt för det gör boken mer personlig och också roligare att låna ut. Jag lånade en bok av min flickvän och när jag läste den så var det minst lika kul att läsa hennes kommentarer som boken själv ^^
GillaGillad av 1 person
Du sätter fingret på precis min känsla när det gäller arbetade böcker, de känns mer personliga. Ju mer jag tycker om en bok, desto mer antecknar jag och viker hörn. Man skulle kunna tro att det innebär att inte värdera boken särskilt mycket, men för mig är det tvärtom. Jag har också lånat böcker med understrykningar och anteckningar, och det blev ett eget litet läsäventyr i sig :)
GillaGilla
Är ju ingen bokläsare så de få jag har är mer eller mindre misshandlade, utklipp osv. Fast det finns någon enstaka som är hela, dock är de faktaböcker och illustrationer. 😳
GillaGilla
Gör skillnad mellan inbundna och pocketböcker. Hundöron gör jag endast i de sistnämnda, medan jag alltid använder bokmärken i inbundna böcker.
Jag behåller bara böcker som jag verkligen gillar eller serier som Millenium till exempel. De flesta pockets ger jag till mitt jobb, där arbetsgivaren har inrett en speciell hylla där de anställda kan ställa sina böcker för ”återläsning”.
Lånar heller aldrig böcker på biblioteket, köper alla mina böcker.
Svar: Tack för din kommentar. Bra att veta, för jag tänker precis som du!
GillaGilla
Jag var mycket mer rädd om böckerna förr, då jag köpte mest inbundna böcker. Numera köper jag mest pocket som jag sedan lånar ut/ger bort så fler får njuta av dem.
GillaGilla