I startgroparna (24/365)

Det här är vad jag ägnar mig åt, igen. Efter många års paus på grund av fullt fokus på familj och barn.

I rätt formatmall är det antagligen 250-300 sidor, vilket vore alldeles lagom, men det blir förmodligen några fler sidor innan texten är helt klar.

Jag har flera gånger fått positiva kommentarer om att jag skriver avskalat och rakt på sak. Det kommer jag att fortsätta med, särskilt som jag själv ogillar politisk språk som babblar en massa utan egentligen säga något. Det tycker jag är slöseri med läsarnas tid och brist på respekt.

Däremot skall jag ta till mig rådet från min dåvarande handledare, att ha fler (många fler…) styckebrytningar. Jag inser att innehållet inte alltid är så enkelt att ta till sig, och långa stycken, ibland med fler än tjugo rader, blir alldeles för jobbigt att läsa. Jag verkar också skriva väldigt långa meningar, det måste jag ändra på. Det har inte varit så dumt ändå, att låta texten ligga till sig litet, några år eller fler…

Jag har även blivit inspirerad av hur texterna i de romaner jag läst är formulerade. Varför göra det krångligare än det behöver vara. Ett klassiskt nybörjarfel hos oss som skriver akademiska texter, är att formulera sig stelt och byråkratiskt. Förmodligen därför att man inbillar sig att det låter bildat och ger mer pondus och tyngd åt innehållet. Jag tänker göra tvärtom när jag nu redigerar texten, omformulera allt som är krångligt till att bli enklare att förstå, så att vem som helst kan läsa och ta till sig texten. Det är väl det man vill med sin text, att så många som möjligt skall vilja, och orka, läsa.

I startgroparna, som sagt.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

 

19 thoughts on “I startgroparna (24/365)

  1. Håller med om att det blir betydligt mer lättläst om det inte är så långa stycken. En sån textmassa attackerar en på nåt vis. Överfaller som en stor geléklump som känns oöverstiglig. Samma massa uppdelad i fler stycken är mycket mer överkomlig :-D

    Lycka till!

    Liked by 1 person

  2. Jo då, man lär sig så länga man lever. Att låta en avhandling ”vila” lite är väldigt nyttigt kan jag tänka mig. Bara man inte har glömt vad man skrivit. Eller så blir man positivt överraskad över det man satt på pränt. Önskar dig verkligen lycka till med din ”surdeg”.

    Förresten – kolla det här: http://www.forlagsklubben.se/. Är medlem för 250 kronor/år. Ja, jag har ju jobbat på ett fackförlag, så vi alla var medlemmar. Men jag fortsatte med medlemskapet även efter pensioneringen. Tror det skulle vara nå’t för dig, speciellt då det inte är skönlitteratur det gäller utan ”facktexter” – bland annat alltså.

    Liked by 1 person

    1. Haha, ja en del har jag inte full koll på just nu, men det sätter jag mig in i ganska snart, jag har ju ägnat en hel del tid åt det här ämnet och hållit mig uppdaterad om vad som hänt även om jag inte aktivt skrivit på avhandlingen. Jag tror att den kommer ut i en mer passande tid nu än den hade gjort då jag lade den på is. Tack för länken, jag tittar in!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s