Söndagens smakbit ur: Nora, av Merete Pryds Helle

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Bakgrundsfotot föreställer ett typiskt borgerligt hem från 1879, då Ibsen skrev Ett dukkehjem. Fotot är lånat från Norsk Folkemuseum

Citatet är från sidan 187, med andra ord i slutet av boken, men eftersom handlingen i Ibsens Ett Dukkehjem, den pjäs som den här romanen bygger på, inte är en hemlighet så tycker jag inte att det räknas som en spoiler:

Torvald pratar ivrigt, medan Nora betraktar alltsammans utifrån, det mörka rummet, Torvald och henne, hon ser att han älskar en kvinna som hon aldrig kan vara.

– Du har älskat mig, säger han, som en kvinna bör älska sin make.  Men tror du att du är mig mindre kär för att du inte förstår att agera på egen hand? Nej, nej, håll dig bara till mig. Jag skall ge dig råd, jag skall vägleda dig. Jag skulle inte vara en man om inte just din hjälplöshet gjorde dig dubbelt tilldragande i  mina ögon.

Merete Pryds Helle skriver lågmält och lyckas med få ord fånga känslor och handlingar otroligt pricksäkert. Nora är en väldigt välskriven roman där handlingen fortfarande, 140 år efter att originalpjäsen skrevs, väcker många tankar. Senare i dag skall jag försöka hinna skriva litet mer utförligt om den. Någon av er som läst den?

32 reaktioner till “Söndagens smakbit ur: Nora, av Merete Pryds Helle

  1. jag läste författarens tidigare bok och tänkte läsa denna också. män pratar minst lika mycket som kvinnor. och kvinnor är väl så starka som männen när det gäller. fysiskt överlägsna är männen kanske, men de är rädda för starka kvinnor. tack för smakebiten!

    Gillad av 1 person

    1. Ja, visst är det märkligt hur det kan uppfattas. Jag läste en undersökning som mätt exakt hur många minuter pojkar respektive flickor hade ordet under en skoldag. Alla, inklusive flickorna, trodde att flickorna pratade mest, men det var tvärtom pojkarna. Det får i alla fall mig att tänka på det gamla bibelcitatet ”kvinnan tige i församlingen”. Framtiden blir intressant, när det nu visar sig att fler kvinnor än män utbildar sig.

      Gilla

    1. Jag inser att jag måste skriva om den och berätta litet om hur aktuell den fortfarande är. Mest fastnade jag för hur väl författaren beskriver relationerna mellan olika personer i boken, det är så träffsäkert. Jag måste nog läsa originalberättelsen också, jag blir nyfiken på om Ibsen kunde beskriva Noras känslor och upplevelser lika bra som författaren här.

      Gilla

    1. De verkar inte vara böcker som fyller Instagramflödet direkt, jag tror faktiskt inte att jag sett ett enda inlägg med böckerna i den här Ibsen-serien. Litet märkligt egentligen, med tanke på hur bra åtminstone den här boken är, och med tanke på ämnet.

      Gillad av 1 person

    1. Ja, det är märkligt egentligen. Men det kanske är det som skiljer klassikerna från andra romaner, att de har ett mer tidlöst innehåll. Kanske, jag gissar bara. Väldigt bra var den i alla fall, dels på grund av temat för berättelsen, dels skriver författaren så otroligt skarpt och bra.

      Gilla

  2. Tyvärr, Nora för mig är ett svar i ett korsord, förekommer rätt ofta. Boken har jag inte läst. En utvecklingsroman förstår jag. Säkert mycket läsvärd, denna ”fortsättning”. Ett annorlunda grepp också att göra så, spåna vidare i ett färdigt litterärt verk.
    Trevlig söndag, tack för smakbit

    Gillad av 1 person

    1. Ja, det kan man nog säga att det är, en utvecklingsroman. Det är dock inte en fortsättning på Ibsens pjäs, utan precis samma berättelse berättad ur ett litet annat perspektiv, i en annan miljö. Ha en fin kväll du också!

      Gilla

  3. Jeg har hverken lest denne eller originalen. Men jeg ser det er en trend å gi ut bøker som baserer seg på kjente skuespill. Jeg har prøvd meg på et par, men de er ikke helt for meg :-)
    Ha en riktig fin søndag!

    Gillad av 1 person

    1. Det stämmer nog, jag har sett att det sker här i Sverige. Jag har inte läst ursprungsberättelsen, så jag vet inte hur den här berättelsen står sig i förhållande till ursprunget, men den känns inte som en pjäs, utan absolut som en roman. Ha en fortsatt fin söndag du också!

      Gilla

  4. Nej, den har jag inte läst men Et dukkehjem läste jag och hade en gruppredovisning om i gymnasiet. Jag tror att våra klasskamrater blev åtminstone lite imponerade när min kompis och jag läste några avsnitt högt på norska…

    Gillad av 1 person

    1. Å, ja, det hade imponerat på mig också! Tyvärr läste inte jag något helt verk av Ibsen under skoltiden, bara sammanfattningar och analyser av texterna. Men jag skall försöka läsa fler klassiker i år. Vi får väl se hur det går med den ambitionen, när alla nya böcker dyker upp och lockar…

      Gillad av 1 person

  5. Har inte läst Nora eller Ett dockhem. Tack för smakbiten! Märkligt det där med rösten för jag har faktiskt lärt mig helt tvärtom t o m på min yrkesutbildning, att alltid sänka rösten en bit när man t ex pratar i telefon, ändå har jag en lite mörkare röst än ”normalt” för att vara kvinna.

    Gillad av 1 person

    1. Ja, det har jag också fått lära mig, men jag vet åtminstone en kvinna som fått problem med överansträning just för att hon pratar för högt uppe, istället för nedifrån magen, och att prata högt upp ger ju en ljusare röst men det är också mer ansträngande för stämband med mera. Intressant med röster och hur man uppfattar dem.

      Gilla

  6. Jag hade nog tur när jag växte upp. Det fanns bara pojkar att leka med där och ingen av oss fattade nog att det var någon skillnad på oss. Det har jag fortfarande inte fattat :)

    Gillad av 1 person

    1. Jag växte också upp med killar och dessutom med väldigt starka kvinnor runt mig, inklusive min mamma, så det tog lång tid innan jag insåg att det här spelet pågick runt omkring. Det blev en liten chock faktiskt.

      Gilla

    1. Jag håller helt med. Den här berättelsen gjorde mig så irriterad och frustrerad många gånger, delvis på grund av den där synen på kvinnor, som måste förminska sig för att inte vara starkare än männen. 140 år senare lever den där inställningen kvar hos många, både hos kvinnor och män. Män som tycker att kvinnor pratar för mycket när de egentligen pratar lika mycket som männen, eller kvinnor som gör sin röst ljusare och gulligare än normalläget, kanske för att verka kvinnliga eller kanske för att inte utgöra ett hot. Hur ofta hör man män göra sin röst ljusare och gulligare..? Som sagt, en bok som väcker många tankar och känslor.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.