Söndagens smakbit ur en bra bok – En sista söndag, av Julie Parsons

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är en irländsk deckare som utspelar sig på en liten fridfull badort utanför Dublin. En högt aktad domare blir torterad och mördad i sitt hem. Jag har inte hunnit läsa så långt än, men att det här är en psykologisk kriminalroman med flera bottnar, som antagligen kommer att bjuda på en twist eller flera känns redan uppenbart.

Citatet är från sidan 91:

Nu höll han blicken bortvänd. Det var bäst att inte titta direkt på sådana människor. De kunde se saker i hans ögon, det visste han.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Aldrig mer, av Sara Larsson

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Aldrig mer är en spänningsroman om trafficking och prostitution i Sverige och Europa. Tre människoöden vävs samman. Andrea är den fattiga, rumänska tonårsflickan som blir lovad ett drömjobb i Spanien, men i själva verket blir hon såld som sexslav. Patrik blir genom sitt arbete som terapeut indragen i en historia som visar sig vara mycket större och mer oväntad än han först kunde tro. Ted är familjefadern som under många år varit sexköpare. En dag får han ett lila kuvert med posten. Någon känner till att Ted köper sex.

Citatet är från sidan 48 f:

Han lägger tillbaka kuvertet längst ned i portföljen, tar med sig plattan och hoppar upp i sängen. Han har inte tittat på det korta filmklippet igen, ändå minns han varje detalj, varje rörelse, de obscena ljuden. När han förstod att det var han som var med på filmen hade han känt igen rummet, den sterila lägenheten som han besökte den där dagen i maj.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 3 – Den stora utställningen av Marie Hermanson

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Recensionsdag är nästa fredag, så titta gärna in då för en längre analys med omdöme. Jag kan redan nu avslöja att jag tycker väldigt mycket om Marie Hermansons nya bok, som sticker ut i bokfloden med en helt unik berättelse, berättad med en språklig stil som är ren njutning att läsa.

Ni skall få läsa ett citat ur boken som inte avslöjar något om handlingen, men som visar hur författaren lyckas skapa en underliggande dramatik enbart med små medel. Citatet är från sidan 48 f:

Här finns ingen som jag kan tala med. Vi är alla i åttio-nittio-årsåldern och egentligen borde man väl ha något gemensamt med sina jämnåriga. Problemet är att ingen av oss ser de andra som jämnåriga. Vi ser bara en massa gubbar och gummor omkring oss och själva är vi… någonting helt annat.

En kvinna här har hunnit ännu längre in i demensen än jag. Hon tror sig vara sjutton år och blir lika chockad varje gång hon passerar den stora spegeln, som någon cynisk inredare placerat i entréhallen.

– Det är ett misstag, det är ett misstag! ropar hon förtvivlat och drar handflatorna över sitt ansikte, som om hon försöker utplåna rynkorna och pigmentfläckarna.

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 41 – Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är Elena Ferrantes roman om 37-åriga tvåbarnsmamman Olga, som blir lämnad, övergiven för en annan kvinna och sjunker rakt ned i mörker och galenskap. Citatet är från sidan 60:

Natt efter natt hade jag suttit uppe för att hjälpa honom att repetera de svåraste ämnena. Jag hade tagit av min tid och lagt den till hans och på så sätt gjort honom mäktigare. Jag hade åsidosatt mina egna strävanden för att hjälpa honom med hans. Varje gång han kände sig nere hade jag lagt min egen nedslagenhet åt sidan för att trösta honom. Jag hade splittrat upp mig på hans minuter och timmar för att få honom att koncentrera sig. Det var jag som hade tagit hand om hemmet, maten, barnen och alla tråkiga vardagsbekymmer, medan han envist klättrade uppåt, bort från vårt privilegielösa ursprung. Och nu, nu lämnade han mig plötsligt och tog med sig all den där tiden, all energi och all möda som jag skänkt honom, för att njuta frukterna tillsammans med en annan kvinna, en främmande kvinna som inte hade lyft ett finger för att föda honom och uppfostra honom och forma honom till den han blivit.

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 39 – Krokas av Elin Olofsson

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:
.

.

Citatet är från sidan 10:

Mannen framför stationshuset tittade på klockan igen. Det var sena eftermiddagen. ”Ni får fråga på byn”, sade han. ”Jag vet ingen som hyr ut.” Den ände av mustaschen han petat mest på hade lagt sig som ett blött, svart streck över kinden. ”Inte till tyskar i alla fall”, sade han. Han vände henne ryggen och gick fram till männen på bänken istället. De glodde fortfarande. Rodnaden hettade på Ulis kinder. Hon måste hitta någon annan att fråga, för hon behövde få luta huvudet mot en kudde någonstans innan tankarna kletade ihop sig och gjorde henne sjuk. Hon ruskade på sig för att bli av med det han sagt. Åh, alla hennes tilltag, alla hennes vilda infall och storslagna planer.

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 34 – Vi mot er av Fredrik Backman

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

.

Ungefär vid den här tiden förra året läste jag en bok som knockade mig totalt. Fredrik Backmans bok Björnstad. Den var utan tvekan en av årets bästa enligt mig, och jag tror att den har stora chanser att bli vald till Årets bok på bokmässan nu i höst. Vi mot er är uppföljaren. Ingen kan väl ha missat att det handlar om ett samhälle där ishockey dominerar livet för alla som bor där, vare sig de vill eller inte, att det handlar om småstadsmentalitet, lojalitet, kärlek, svek och civilkurage.

Jag har inte läst ut hela boken än, men kan lugna alla som är rädda att den inte skall motsvara de höga förväntningarna efter att ha läst Björnstad. Fredrik Backman har gjort det igen. Jag småskrattar omväxlande med att bli tårögd när jag läser. Precis som Björnstad är Vi mot er en känslomässig bergochdalbana och speglar antagligen väldigt bra ett helt vanligt svenskt samhälle med de människor som bor där.

Citatet är från sidan 250 f, och jag har valt det därför att det inte avslöjar något om handlingen men ändå är så typisk, insiktsfull Backmansk prosa:

Peter kommer hem sent. Mira sitter vid köksbordet med sin dator, hon åkte hem tidigt från jobbet för att laga mat till barnen, tvätta och städa. Nu jobbar hon igen, men utan att cheferna ser det, hon lägger ned fler arbetstimmar totalt än alla kollegor men ändå kommer hon snart bli känd på kontoret som ”hon som alltid går tidigt”. Att vara mamma kan vara som att dränera grunden på en villa, eller lägga om taket. Det  kostar tid, svett och pengar, och när det är färdigt ser allting ut exakt som det gjorde från början. Det är inget man får beröm för. Men att sitta kvar en extra timme på kontoret är som att hänga upp en vacker tavla eller en ny lampa, alla ser det.

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 33 – Gänget

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag läste på förlagets hemsida vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Om skuld och skam, och om en person från barndomsgänget som plötsligt försvinner. Efter intervjun med Katarina Wennstam på TV4 i går morse blev jag ännu mer nyfiken på Gänget. I går kväll fick jag äntligen möjlighet att börja läsa, och jag gillar det jag hittills läst.
.

Smakbiten är från sidan 40, då det numera medelålders gänget som känt varandra sedan ungdomen, sitter i bastun efter en innebandymatch och pratar om en ur gänget som valde att ta sitt liv för några år sedan:

”Det är klart att vi hade kunnat göra mer för Basse”, säger Pierre och fortsätter klia sig allt hårdare bak i nacken och bakom öronen.”Om vi hade kunnat skriva om historien hade mycket i våra liv kunnat vara annorlunda och…”
Farshads hand flyger upp. För ett ögonblick får Pierre för sig att Farshad ska drämma till honom, men handen stannar mitt i luften i ett stopptecken, för att få tyst på honom.
”Vad har du för liv, Pierre?”
”Vad menar du?”
”Du hör vad jag säger, bror. Beskriv för mig vad du har för liv.”
Pierre fnyser till av skratt. ”Okej. Jag har precis fått jobb som trädgårdsmästare på Eriksdals handelsträdgård. Jag har en fantastisk fru, Martina och vi har en son. Otto, han är… ja, mitt allt. Jag har nästan tre miljoner i lån på banken, men å andra sidan har vi äntligen en egen lägenhet. Och så har jag… ja, jag har ju er.”
”Precis.” Farshad spänner ögonen i honom. ”Där har du ditt liv. Det är nu som gäller.”

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 32 – Det växte ett träd i Brooklyn

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag har precis läst ut andra delen av Det växte ett träd i Brooklyn. Mina intryck och utvärdering av boken finns här, men kortfattat kan jag berätta för er som inte läst den än – den var fullkomligt trollbindande, precis som första delen. Ni vet hur det ofta är med böcker, man läser dem och är helt uppfyllda av dem därför att de är så bra. Och ändå glömmer man dem. Det är möjligt att jag kommer att glömma en del ur Brooklyn-serien också, men jag kommer aldrig att glömma stämningen som den förmedlar. Det är jag säker på.

Citatet är från sidan 11:

Den här lördagseftermiddagen stod Francie och iakttog Joanna där hon gick fram och tillbaka, och hon undrade på vilket sätt hon skulle vara en läxa. Joanna var stolt över sitt barn. Var det det som var läxan? Joanna var bara sjutton år och snäll och vänlig, och hon ville att alla skulle vara snälla och vänliga mot henne. Hon smålog mot de bistra, gifta kvinnorna, men leendet dog bort när hon såg deras ogillande. Hon smålog mot de små barnen som lekte på gatan. Några av dem smålog tillbaka. Hon smålog mot Francie. Francie ville småle tillbaka men hon gjorde det inte. Var det det som var läxan, att hon inte fick vara vänlig och le tillbaka mot flickor som Joanna?

De anständiga fruarna som stod där med händerna fulla av grönsakskassar och bruna papperspaket med kött tycktes ha lite att göra den här eftermiddagen. De stod där i klungor och viskade med varandra. Viskningarna upphörde när Joanna kom förbi och började igen så fort hon hade passerat.

För varje gång Joanna gick förbi blev hon rödare om kinderna, hon höll huvudet högre och kjolarna fladdrade trotsigare. Hon tycktes bli vackrare och stoltare där hon gick. Hon stannade oftare än hon behövde för att lägga täcket till rätta. Hon gjorde kvinnorna galna när hon smekte barnet över kinden ömt och smålog mot det. Hur vågade hon! Hur vågade hon, tänkte de, handla som om hon hade rätt till allt det där?

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 24 – Den lilla bokhandeln runt hörnet

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Efter några tyngre böcker kan det passa bra med något lättsammare, som en bok om en bibliotekarie som plötsligt står utan jobb när biblioteket där hon arbetar tvingas stänga. Vad gör man i det läget? Jo, man köper en charmig skåpbil och startar en egen bokhandel på hjul ;) Och jag som älskade miljöerna när vi reste runt i de dramatiska, vackra skotska högländerna, inser att det blir ännu mer feelgood i en sådan miljö, det är nämligen där hon tänker bedriva sin rullande bokhandel.

Citatet är från sidan 86 f:

Marek vred sig som hastigast för att titta på henne. ”Ah”, sade han. ”Bokhandel. Mycket bra. Folk gillar bokhandlar.” Nina nickade. ”Jag hoppades det. Jag ville… du vet. Ta med mig böcker ut till människorna. Hitta det rätta för dem att läsa.” Marek log. ”Och var har du din butik? I Birmingham?” Nina skakade på huvudet. ”Nej. Jag tänkte ha den… i bilen.” ”I bilen? En butik i en bil?” ”Ja, jag vet”, sade Nina. ”Det kanske är en usel idé. Jag har inte haft mycket tur med den så här långt.” ”Så du kör runt och letar efter folk som behöver böcker?”

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

 

 

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 17 – Ung kvinna saknad

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

En natt för tjugo år sedan försvann Sophie Coller. Hon lämnade ingenting efter sig, förutom en ensam sneaker på den gamla piren och ett stort tomrum i hjärtat på sin bästa vän Francesca. Nu har en kropp hittats, och Francesca dras tillbaka till den kuststad som hon så länge försökt glömma. Kanske kommer sanningen om vad som hände Sophie till sist att komma fram. Ändå börjar Francesca önska att hon inte hade återvänt. Vart hon än vänder sig möter hon spöken ur sitt förflutna. Samma gamla ansikten, samma tillhåll, som i hennes ungdom. Men om någon vet vad som faktiskt hände Sophie den där kvällen måste hon ändå få veta. Det är bara det att den sortens avslöjanden kan kosta en allt man håller kärt: familj, psykisk hälsa, till och med livet.

Smakbiten är från sidan 16 f:

Genom åren har jag ansträngt mig så oerhört för att hålla ordning i livet, lyckas, gå vidare, låta bli att tänka på dig varenda dag. Det är som om jag har legat gömd i ett garnnystan… men nu har garnet börjat nystas upp och snart kommer jag att synas, visas fram för hela världen. Jason. Hans namn dyker upp i huvudet, objudet. Jag dricker en stor slurk vin men hjärtat fortsätter att bulta för fort. För nu kommer sanningen fram, Soph, och med den kommer det som var vår mörka hemlighet på den tiden. Det enda som vi aldrig, aldrig kunde berätta för någon annan.

Min recension av Ung kvinna saknad kommer den 2 maj här i bloggen.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten