Söndagens smakbit ur: Detransition, Baby, av Torrey Peters

Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, brukar hålla i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag är det dock Emilie, på bloggen Lesekunst, som håller i utmaningen. Jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

I min goodiebag från en bokträff med Albert Bonniers Förlag och Wahlström & Widstrands Förlag fick jag bland annat ett utdrag på elva sidor ur en relationsroman som kommer ut i slutet av april. Utdraget gjorde mig väldigt lockad att läsa mer. Det är rappt, det är vasst och det är välskrivet och träffsäkert om relationer, kvinnlighet, manlighet och föräldraskap.

Citatet är från sidan 7 i utdraget:

”Reese hade redan diagnosticerat sitt problem. Hon klarade inte att vara ensam. Hon flydde från sitt eget sällskap, sin egen ensamhet. Efter två stora uppbrott hade kompisarna, förutom att påpeka hur vidriga de otrogna männen var, sagt att hon borde ta sig tid att lära känna sig själv, för sig själv. Men hon kunde inte vara för sig själv på ett måttfullt sätt. En vecka räckte för att hon skulle börja isolera sig och låta ensamhetens askberg växa sig så högt att hon dagdrömde om att sälja allt hon ägde och driva iväg i en båt mot ingenstans. För att skaka liv i sig själv igen gick hon in på Grindr eller Tinder eller var som helst – och pumpade in tiotusen volt i hjärtat genom att jaga den affär som skulle ge henne högst puls. Gifta män var den bästa medicinen mot ensamhet eftersom gifta män inte heller klarade av att vara ensamma.”

Romanen är skriven ur ett transgenderperspektiv, och jag utgår från att romanen innehåller en del insikter som är speciella för transpersoner, till exempel kring hormonbehandlingar och att genomgå detransition, som i romanen. Men utifrån det jag har läst tror jag att de flesta som varit i en relation och/eller funderat på att bli förälder kan känna igen sig; i funderingarna, besluten och konsekvenserna.

Romanen nominerades till Women’s Prize for Fiction och kommer alltså i svensk översättning i april 📖

Recension och en smakbit ur: Brokeback Mountain, av Annie Proulx

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Brokeback Mountain är en novell som i den här upplagan är på bara 50 sidor. Den publicerades första gången i The New Yorker år 1997. Jag såg den fantastiska och hjärtekrossande filmen när den kom 2006 och blev så bedrövad av historien och filmens slut att jag var tvungen att se så många filmer jag bara kunde med Jake Gyllenhaal, som spelade en av karaktärerna i filmen, som slutade på ett positivt sätt. Inte förrän nu har jag läst novellen.

Det här är en historia om två homosexuella män som av tradition och sociala koder inte får möjlighet att vara öppna med sin kärlek till varandra, men den skulle lika gärna kunna handla om kvinnor som inte får gifta sig med den de vill på grund av religion och så kallad släktheder. Det är så outsägligt sorgligt, och den här berättelsen fångar den sorgen i sitt raka språk utan att vara det allra minsta melodramatisk. Det är så mycket som är outsagt och undertryckt, men ändå så smärtsamt tydligt. Här finns inga uttalade budskap och inga pekpinnar, berättelsen handlar helt och hållet om Ennis och Jack och hur de upplever och försöker hantera situationen på två olika sätt.

Historien börjar på 1960-talet och slutar tjugo år senare. De två nittonåringarna, Ennis och Jack, kommer från Wyoming och Utah för att valla får under en sommar på Brokeback Mountain. De drabbas av en plötslig och våldsam passion för varandra. Efteråt är Ennis bestämd på att han inte är homosexuell: ”Jag är ingen bög.” ”Inte jag heller. En engångsgrej.” Ennis berättar för Jack att hans far tvingade honom att som barn se två homosexuella män som slagits ihjäl på grund av sin sexuella läggning, och att det sannolikt var fadern som slagit ihjäl dem. Det här minnet förföljer honom genom hela livet och hindrar Ennis från att våga bejaka sina känslor för Jack öppet.

När uppdraget är slutfört skiljs de åt, men tar upp kontakten några år senare. De träffas två gånger om året då de reser iväg tillsammans på, som de säger till sina fruar, fiskeresa. Men de har aldrig med sig någon fisk hem. Jack vill ha mer av Ennis, att de skall lämna det liv de lever och slå sig ned på en egen gård, men Ennis vågar inte, och tillåter sig inte att inse hur mycket han älskar Jack. Han är övertygad om att den dag de visar öppet vad de känner för varandra kommer de att bli dödade, på samma sätt som de två männen som utsattes för hatbrott och slogs ihjäl när han var barn. Ennis och Jacks kärlek till varandra och att de inte får leva ut den är en tragedi, inte bara för dem själva, utan även för deras fruar som förstår att deras män älskar någon annan.

Citatet är från sidan 47: ”Skjortan verkade tung tills han upptäckte att det fanns en annan skjorta inuti den, med ärmarna omsorgsfullt nedstuckna inuti Jacks. Det var hans egen rutiga skjorta, för länge sedan försvunnen, hade han trott, på någon jäkla tvättinrättning, hans smutsiga skjorta med fickan uppriven och knappar som saknades, stulen av Jack och gömd här inuti Jacks egen skjorta. Paret var som två skinn, det ena inuti det andra, två i ett. Han pressade ansiktet mot tyget och andades långsamt in genom munnen och näsan, hoppades på den svagaste lukt av rök och bergsmalört och Jacks härliga salta stank, men det fanns ingen verklig doft, bara minnet av den. Brokeback Mountains inbillade kraft, av vilken ingenting annat fanns kvar än det han höll i sina händer.”

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 50
Utgivningsdatum: 2020-01-17
Förlag: Novellix

Jag beställde 24 noveller från Novellix för att läsa en novell varje dag i december till och med julafton, Brokeback Mountain är en av dem

Söndagens smakbit ur: Ödesmark, av Stina Jackson

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Ödesmark är Stina Jacksons andra roman. Hennes första, Silvervägen, gick hem hos både vanliga läsare och jurygrupper. Den blev årets bok 2019, fick pris för bästa svenska kriminalroman och den tilldelades Glasnyckeln, som är ett nordiskt kriminalromanpris. Personligen tyckte jag mycket om intensiteten och den lågmälda tonen, som nästan var hypnotiserande. Berättelsen höll ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skulle knytas ihop. Där tyckte jag att författaren valde en för enkel väg ut.

I går började jag läsa Ödesmark, och jag fortsatte tills jag kommit ungefär halvvägs i boken. Stämningen och de väldigt insiktsfulla och intressanta personporträtten finns där. Så här långt är det en fantastisk roman, sättet den är skriven på är helt i min smak. Nu hoppas jag att Stina Jackson inte tagit den lätta vägen ut, med ett alltför snabbt och hafsigt avslut. Jag hoppas att alla trådar knyts ihop på ett lika proffsigt sätt som boken börjat.

I dag blir det en väldigt kort smakbit (sidan 15 f). Jag tyckte så otroligt mycket om de här två meningarna, som med några få ord ger en väldigt tydlig bild av personen att jag nästan kan se honom framför mig. Så här skickligt porträtterar författaren de människor som ingår i berättelsen:

”Den gamle satt med blicken på vägen och malde med käkarna. Han tuggade hellre på orden än delade med sig av dem.”