Recension och en smakbit ur: Brokeback Mountain, av Annie Proulx

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Brokeback Mountain är en novell som i den här upplagan är på bara 50 sidor. Den publicerades första gången i The New Yorker år 1997. Jag såg den fantastiska och hjärtekrossande filmen när den kom 2006 och blev så bedrövad av historien och filmens slut att jag var tvungen att se så många filmer jag bara kunde med Jake Gyllenhaal, som spelade en av karaktärerna i filmen, som slutade på ett positivt sätt. Inte förrän nu har jag läst novellen.

Det här är en historia om två homosexuella män som av tradition och sociala koder inte får möjlighet att vara öppna med sin kärlek till varandra, men den skulle lika gärna kunna handla om kvinnor som inte får gifta sig med den de vill på grund av religion och så kallad släktheder. Det är så outsägligt sorgligt, och den här berättelsen fångar den sorgen i sitt raka språk utan att vara det allra minsta melodramatisk. Det är så mycket som är outsagt och undertryckt, men ändå så smärtsamt tydligt. Här finns inga uttalade budskap och inga pekpinnar, berättelsen handlar helt och hållet om Ennis och Jack och hur de upplever och försöker hantera situationen på två olika sätt.

Historien börjar på 1960-talet och slutar tjugo år senare. De två nittonåringarna, Ennis och Jack, kommer från Wyoming och Utah för att valla får under en sommar på Brokeback Mountain. De drabbas av en plötslig och våldsam passion för varandra. Efteråt är Ennis bestämd på att han inte är homosexuell: ”Jag är ingen bög.” ”Inte jag heller. En engångsgrej.” Ennis berättar för Jack att hans far tvingade honom att som barn se två homosexuella män som slagits ihjäl på grund av sin sexuella läggning, och att det sannolikt var fadern som slagit ihjäl dem. Det här minnet förföljer honom genom hela livet och hindrar Ennis från att våga bejaka sina känslor för Jack öppet.

När uppdraget är slutfört skiljs de åt, men tar upp kontakten några år senare. De träffas två gånger om året då de reser iväg tillsammans på, som de säger till sina fruar, fiskeresa. Men de har aldrig med sig någon fisk hem. Jack vill ha mer av Ennis, att de skall lämna det liv de lever och slå sig ned på en egen gård, men Ennis vågar inte, och tillåter sig inte att inse hur mycket han älskar Jack. Han är övertygad om att den dag de visar öppet vad de känner för varandra kommer de att bli dödade, på samma sätt som de två männen som utsattes för hatbrott och slogs ihjäl när han var barn. Ennis och Jacks kärlek till varandra och att de inte får leva ut den är en tragedi, inte bara för dem själva, utan även för deras fruar som förstår att deras män älskar någon annan.

Citatet är från sidan 47: ”Skjortan verkade tung tills han upptäckte att det fanns en annan skjorta inuti den, med ärmarna omsorgsfullt nedstuckna inuti Jacks. Det var hans egen rutiga skjorta, för länge sedan försvunnen, hade han trott, på någon jäkla tvättinrättning, hans smutsiga skjorta med fickan uppriven och knappar som saknades, stulen av Jack och gömd här inuti Jacks egen skjorta. Paret var som två skinn, det ena inuti det andra, två i ett. Han pressade ansiktet mot tyget och andades långsamt in genom munnen och näsan, hoppades på den svagaste lukt av rök och bergsmalört och Jacks härliga salta stank, men det fanns ingen verklig doft, bara minnet av den. Brokeback Mountains inbillade kraft, av vilken ingenting annat fanns kvar än det han höll i sina händer.”

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 50
Utgivningsdatum: 2020-01-17
Förlag: Novellix

Jag beställde 24 noveller från Novellix för att läsa en novell varje dag i december till och med julafton, Brokeback Mountain är en av dem

Söndagens smakbit ur: Ödesmark, av Stina Jackson

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Ödesmark är Stina Jacksons andra roman. Hennes första, Silvervägen, gick hem hos både vanliga läsare och jurygrupper. Den blev årets bok 2019, fick pris för bästa svenska kriminalroman och den tilldelades Glasnyckeln, som är ett nordiskt kriminalromanpris. Personligen tyckte jag mycket om intensiteten och den lågmälda tonen, som nästan var hypnotiserande. Berättelsen höll ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skulle knytas ihop. Där tyckte jag att författaren valde en för enkel väg ut.

I går började jag läsa Ödesmark, och jag fortsatte tills jag kommit ungefär halvvägs i boken. Stämningen och de väldigt insiktsfulla och intressanta personporträtten finns där. Så här långt är det en fantastisk roman, sättet den är skriven på är helt i min smak. Nu hoppas jag att Stina Jackson inte tagit den lätta vägen ut, med ett alltför snabbt och hafsigt avslut. Jag hoppas att alla trådar knyts ihop på ett lika proffsigt sätt som boken börjat.

I dag blir det en väldigt kort smakbit (sidan 15 f). Jag tyckte så otroligt mycket om de här två meningarna, som med några få ord ger en väldigt tydlig bild av personen att jag nästan kan se honom framför mig. Så här skickligt porträtterar författaren de människor som ingår i berättelsen:

”Den gamle satt med blicken på vägen och malde med käkarna. Han tuggade hellre på orden än delade med sig av dem.”

Söndagens smakbit ur: Fruset guld, av Cilla och Rolf Börjlind

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Sjätte och helt nyutkomna delen i kriminalserien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och de har varit allt från lysande till okej, men alltid klart läsvärda. Typiska bladvändare som också innehåller mer komplexa personbeskrivningar än vad som är vanligt i moderna kriminalromaner, det gör att man fängslas inte bara av brottsutredningen utan även av de olika personernas privata öden och utveckling.

Citatet är från sidan 41 f. Olivia Rönning har fått i uppdrag att ta sig upp till Arjeplogsfjället, där en man hittats skjuten i ryggen och huvudet. Hon och piloten hamnar i ett oväder och helikoptern störtar mot en bergvägg. Citatet avslöjar ingenting om det centrala i historien, men ger förhoppningsvis en bild av språk och spänningsnivå i boken.

Hon närmade sig kroppen, Pekka, han hade fortfarande hörlurarna på huvudet och låg på sidan. Hon vågade inte vända på honom. På huk sträckte hon fram en hand och kände på hans hals. Han hade puls. Då såg hon något mörkt rinna under honom. Hon vek upp hans jacka och såg ett smalt metallföremål som stack ut ur buken. Då började hon gråta. Hon grät samtidigt som hon slet sönder hans skjorta och blottade den metallskena som hade trängt in i magen. Hon var ingen läkare, hon var desperat. Med skakande händer började hon dra ut skenan.

Hoppas ni får en riktigt solig och fin söndag!