Söndagens smakbit ur en bra bok – Små stora saker av Jodi Picoult

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det har tagit mig litet längre tid att läsa den här romanen än det vanligtvis brukar. Dels är den på drygt 500 sidor, dels är den skriven på ett sätt som gör att man inte kan hetsläsa. Min recension kommer i eftermiddag här i bloggen.

Det är en historia om hur en barnmorska på en förlossningsavdelning blir åtalad för mord på en nyfödd bebis. Barnmorskan är afroamerikan och föräldrarna till bebisen är vit makt-anhängare. Det är en roman om rasism, fördomar och rättvisa ur olika personers perspektiv.

Citatet är från sidan 111:

Nästan på en gång höll jag på att bli nersprungen av en hoper ungar. De var antagligen i femårsåldern, inte för att jag hade så mycket erfarenhet av människor i den storleken. De rusade mot en kvinna som stod med ett basebollträ och försökte förmana den vilda hopen att ställa sig på led. ”Det är min födelsedag”, sa en liten pojke. ”Så jag får slå först!” Han drog till sig slagträet och började veva mot en piñata, en papier-maché-figur i form av en nigger som hängde i en snara. Jaha, då visste jag i alla fall att jag var på rätt plats.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – En helt vanlig familj, av Mattias Edvardsson

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Recept på den knäckiga rabarberpajen på bilden finns här

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt.

Efter bara trettio sidor i Mattias Edvardssons kommande spänningsroman är jag helt fast. Obehaget och ovissheten får mig att vilja hetsläsa. Men jag tvingar mig att ta det lugnt, jag vill inte missa formuleringarna, klokheterna, vändningarna. Boken kommer ut i handeln den 20 juni, min recension kommer när boken är utläst.

Citatet är från sidan 35:

Ett fåtal kompisar till Stella hörde av sig, några gav uttryck för viss oro, men de flesta nöjde sig med att konstatera att man ingenting visste. När jag googlade Stellas telefonnummer hittade jag genast annonsen. Hon hade verkligen lagt ut Vespan till salu. Hennes födelsedagspresent. Vad höll hon på med? Teven visade ett pratprogram och jag höll Ulrikas hand. Intill oss växte ovissheten till ett stumt spöke på soffkanten. ”Ska jag ta cykeln och leta efter henne?” Ulrika rynkade på näsan. ”Är det inte bättre att vi stannar här?”

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Patrioterna, av Pascal Engman

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är nöjesjournalisten Pascal Engmans debutroman som gavs ut i augusti förra året. Nu finns den som pocket, och det är den jag läser just nu. Filmrättigheterna har sålts till ett amerikanskt företag, och trots att jag inte läst så långt än, är det tydligt att det här är en historia som skulle passa väldigt bra som film.

En liten terrorgrupp bestämmer sig för att mörda journalister som de anser ha förrått Sverige. Efter sjuttio sidor har jag bara läst om ett mord än så länge, men jag förstår att det blir fler. Det pågår några parallella historier i boken. Bland annat om Ibrahim, som kör taxi i Stockholm, som älskar Sverige men som ändå kommer att placera en bomb i sin taxi och spränga trettiotvå svenskar till döds. Det handlar om journalisten Madeleine. Det handlar också om August, specialtränad livvakt i norra Chile som längtar hem till Sverige.

Citatet är från sidan 58:

– August, sa han sedan med rynkad panna och lade händerna på bordet. En sak har jag aldrig förstått. Vad är det du gör här?
– Vad menar du?
Ilja ställde koppen på bordet och såg honom i ögonen.
– Du gjorde fem år i legionen. Tre år för Blackwater. Plötsligt dök du upp i den här skitstan och Vladimir förklarade att du var hans nya livvakt. Men jag vet ju att du inte är någon gangster, egentligen. Varför bytte du sida?
– Du är ju soldat? Vladimir och Andrei också.
Ilja ignorerade Augusts svar.
– Du har en flickvän som är så vacker att det ont att titta på henne, nu är hon dessutom gravid, fortsatte han. Varför riskera allt det? Är det pengarna?

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Små stora saker, av Jodi Picoult

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag öppnade boken och tänkte läsa några rader för att få en uppfattning om den här boken skall bli dagens läsning. Jag fastnade direkt.

Citatet är från sidan 46. Paret Brit och Turk har precis blivit föräldrar. På förlossningsavdelningen i New York arbetar Ruth:

Jag vaktar den svarta sköterskan som en hök medan hon vaskar av Davis och tvättar hans hår och sveper in honom i en filt igen. Hon fäster ett litet elektroniskt band runt vristen på honom – som de där man ibland ser på sådana som dömts till övervakning. Som om han redan straffats av systemet.

Jag stirrar så intensivt på den svarta sköterskan att det inte hade förvånat mig om hon fattat eld. Hon ler mot mig, men leendet når inte ögonen. ”Sådär”, säger hon. ”Ren och fin. Då ska vi se om vi kan få honom att ta bröstet.”

Hon börjar dra undan Brits sjukhusrock, men då står jag inte ut längre. ”Bort från henne”, säger jag. ”Jag vill tala med din chef.”

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Historieläraren av Matt Haig

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Berättelsen handlar om Tom Hazard, som blivit född med en åkomma, som han kallar det, som gör att han inte åldras i samma takt som vanliga människor, utan betydligt långsammare. Vi får följa med honom genom de senaste fyrahundra åren och får fina, sorgliga och insiktsfulla perspektiv på hur det skulle vara att leva längre än en vanlig livstid. Jag har inte läst så långt än, men tycker hittills mycket om den här boken.

Citatet är från sidan 44, då Tom funderar över hur livet förlorat sin mening efter fyrahundra år:

Det föll mig in att människor inte levde bortom hundra år för att de helt enkelt inte var gjorda för det. Psykologiskt, menar jag. Man liksom tog slut. Det fanns inte tillräckligt med själv för att fortsätta. Man blev för trött på sitt eget sinne. På livet som upprepade sig. Att det efter ett tag inte fanns ett leende eller en gest som man inte hade sett förut. Det fanns inte en förändring i världsordningen som inte var ett eko av andra förändringar i världsordningen. Och nyheterna slutade vara nya. Själva ordet ”nyhet” blev ett skämt. Det var bara en cykel. En långsamt roterande nedåtgående cykel. Och ens tolerans för människorna, som begick samma misstag om och om och om och om igen, började avta. Det var som att fastna i en refräng som man en gång hade gillat men som nu fick en att vilja slita av sig öronen.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Förlåten av Agnes Lidbeck

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:


Det här är Agnes Lidbecks andra roman. Debutromanen, Finna sig, kom förra året vid den här tiden och precis som den präglas Förlåten av en hel del svärta. Två systrar som lever helt olika liv förlorar plötsligt sin pappa. Skärgårdshuset där de tillbringade sin barndoms somrar måste städas ur och säljas.

Jag skall strax skriva mer ingående om romanen i ett eget inlägg, men kortfattat kanske man kan beskriva den som en relationsroman om de två systrarna som reflekterar över och till viss del diskuterar sina egna och varandras livsval.

Citatet är från sidan 42:

Hon är smalast till dess att sommarvikarierna kommer, varje år, de som är mycket unga och bara här tillfälligt. Då blir Maria en av alla dem som inte är här tillfälligt, utan alltid, och som inte är smal utanför äldreboendet, utan bara i jämförelse med de andra här. Hon påminns om att hon är här för alltid, att hon inte är här tillfälligt eller på väg bort. Vikarierna kommer, de blir yngre för varje år. Viktnedgången har inte blivit av det här året heller, inget år.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Väck mig när det är över, av Anne-Lie Högberg

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Agnes är en kvinna mitt i livet med man, barn och nytt spännande arbete på gång i en bokhandel i Stockholm. På julaftonens morgon upptäcker hon en knöl i bröstet. Livet ställs på sin spets och hur det sedan går är väldigt trovärdigt beskrivet, vilket säkert till stor del kan förklaras av att författaren själv drabbats av just bröstcancer.

Jag har valt ett citat från sidan 100, som jag tycker är så typiskt för hur jag själv tänker, och säkert många med mig och Agnes i boken. Man sitter där på läkarmottagningen och oroar sig mer för att man skall ha tagit upp sjukvårdspersonalens tid i onödan, än för att man själv kan vara allvarligt sjuk:

Agnes lyfte det högra benet och la det över det vänstra. Högerfoten vickade nervöst. Smög upp handen mot bröstet. Kände försiktigt innanför blusen. Letade. Hoppas den var där nu så att hon inte åkt hit i onödan. Tagit upp sjukvårdens tid i mellandagarna. Blicken gick mot fönstret. Den röda adventsstjärnan hängde litet snett.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – En sista söndag, av Julie Parsons

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är en irländsk deckare som utspelar sig på en liten fridfull badort utanför Dublin. En högt aktad domare blir torterad och mördad i sitt hem. Jag har inte hunnit läsa så långt än, men att det här är en psykologisk kriminalroman med flera bottnar, som antagligen kommer att bjuda på en twist eller flera känns redan uppenbart.

Citatet är från sidan 91:

Nu höll han blicken bortvänd. Det var bäst att inte titta direkt på sådana människor. De kunde se saker i hans ögon, det visste han.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Aldrig mer, av Sara Larsson

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Aldrig mer är en spänningsroman om trafficking och prostitution i Sverige och Europa. Tre människoöden vävs samman. Andrea är den fattiga, rumänska tonårsflickan som blir lovad ett drömjobb i Spanien, men i själva verket blir hon såld som sexslav. Patrik blir genom sitt arbete som terapeut indragen i en historia som visar sig vara mycket större och mer oväntad än han först kunde tro. Ted är familjefadern som under många år varit sexköpare. En dag får han ett lila kuvert med posten. Någon känner till att Ted köper sex.

Citatet är från sidan 48 f:

Han lägger tillbaka kuvertet längst ned i portföljen, tar med sig plattan och hoppar upp i sängen. Han har inte tittat på det korta filmklippet igen, ändå minns han varje detalj, varje rörelse, de obscena ljuden. När han förstod att det var han som var med på filmen hade han känt igen rummet, den sterila lägenheten som han besökte den där dagen i maj.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 3 – Den stora utställningen av Marie Hermanson

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Recensionsdag är nästa fredag, så titta gärna in då för en längre analys med omdöme. Jag kan redan nu avslöja att jag tycker väldigt mycket om Marie Hermansons nya bok, som sticker ut i bokfloden med en helt unik berättelse, berättad med en språklig stil som är ren njutning att läsa.

Ni skall få läsa ett citat ur boken som inte avslöjar något om handlingen, men som visar hur författaren lyckas skapa en underliggande dramatik enbart med små medel. Citatet är från sidan 48 f:

Här finns ingen som jag kan tala med. Vi är alla i åttio-nittio-årsåldern och egentligen borde man väl ha något gemensamt med sina jämnåriga. Problemet är att ingen av oss ser de andra som jämnåriga. Vi ser bara en massa gubbar och gummor omkring oss och själva är vi… någonting helt annat.

En kvinna här har hunnit ännu längre in i demensen än jag. Hon tror sig vara sjutton år och blir lika chockad varje gång hon passerar den stora spegeln, som någon cynisk inredare placerat i entréhallen.

– Det är ett misstag, det är ett misstag! ropar hon förtvivlat och drar handflatorna över sitt ansikte, som om hon försöker utplåna rynkorna och pigmentfläckarna.

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker