Söndagens smakbit ur en bra bok – Sida 2 – Just nu

Söndagens smakbit ur: Fruset guld, av Cilla och Rolf Börjlind

Publicerat den 2 augusti, 2020 av Justnujusthar21 kommentarer

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Sjätte och helt nyutkomna delen i kriminalserien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och de har varit allt från lysande till okej, men alltid klart läsvärda. Typiska bladvändare som också innehåller mer komplexa personbeskrivningar än vad som är vanligt i moderna kriminalromaner, det gör att man fängslas inte bara av brottsutredningen utan även av de olika personernas privata öden och utveckling.

Citatet är från sidan 41 f. Olivia Rönning har fått i uppdrag att ta sig upp till Arjeplogsfjället, där en man hittats skjuten i ryggen och huvudet. Hon och piloten hamnar i ett oväder och helikoptern störtar mot en bergvägg. Citatet avslöjar ingenting om det centrala i historien, men ger förhoppningsvis en bild av språk och spänningsnivå i boken.

Hon närmade sig kroppen, Pekka, han hade fortfarande hörlurarna på huvudet och låg på sidan. Hon vågade inte vända på honom. På huk sträckte hon fram en hand och kände på hans hals. Han hade puls. Då såg hon något mörkt rinna under honom. Hon vek upp hans jacka och såg ett smalt metallföremål som stack ut ur buken. Då började hon gråta. Hon grät samtidigt som hon slet sönder hans skjorta och blottade den metallskena som hade trängt in i magen. Hon var ingen läkare, hon var desperat. Med skakande händer började hon dra ut skenan.

Hoppas ni får en riktigt solig och fin söndag!

♥

Söndagens smakbit ur: Ett högre syfte, av Malin Thunberg Schunke

Publicerat den 21 juni, 2020 av Justnujusthar20 kommentarer

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Under en exklusiv svensexa på den franska rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för att vara delaktig i attentatet. Vem är Amir Yasin och vad hände egentligen i baren i Juan-les-Pins, där flera miste livet och många blev skadade? Det komplicerade ärendet präglas av maktspel och nationellt revirtänkande. Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser.

Jag har sträckläst den här boken under två dagar. Den är enormt välskriven, intressant och intensiv och jag är imponerad av hur välavvägd historien är mellan det mer tekniska om hur internationell rättskipning fungerar (eller inte fungerar) och mänskliga relationer, där pressade situationer avslöjar det bästa och det sämsta hos oss.

Citatet är från sidan 33:

”De kommer att hålla oss kvar här tills allt är utrett. Kanske tror de oss, kanske inte… Är ni beredda att ta den risken?” Ludwigs ögon fastnade på Fredrik som blickade ut över havet med mobilen hängande i händerna.

”Vi måste ändå försöka. Det finns säkert vittnen som har lämnat uppgifter om det som har hänt.” När vännerna teg, tillade Manfred bedjande: ”Vi kan väl inte lämna honom här? Det kan du väl ändå inte vilja?”

Ludwig sänkte blicken. ”Manfred, vi kan inte hjälpa honom. Inte här och nu. Vi riskerar att själva bli gripna. Människor har skjutits ihjäl. Det råder en kaotisk och upprörd stämning!”

Söndagens smakbit ur: Ormarna, av Sadie Jones

Publicerat den 14 juni, 202014 juni, 2020 av Justnujusthar15 kommentarer

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen. Jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Det nygifta paret Bea och Dan har bilat från London till Beas bror, som bor på ett gammalt slott i nordöstra delen av Frankrike. Ett slott som föräldrarna köpt till honom i syfte att han skall bedriva hotellverksamhet där. Det blir snabbt uppenbart att Bea och hennes bror har vuxit upp i en extremt välbärgad men dysfunktionell familj.

Citatet är från sidan 70, när Bea har berättat för Dan hur hon blev kvarglömd hemma när hon var nio år och föräldrarna reste till Karibien över påsk. Familjens au pair åkte för att hälsa på sin pojkvän och trodde att hembiträdet var hemma, vilket hon inte var. Bea somnade livrädd under sin säng i en hög av nallebjörnar och vaknade av att hennes bror slog sönder ett fönster för att komma in, och polisbilar som kom med sirenerna påslagna.

– Och polisen försvann och jag kom ner – och jag trodde att han skulle bli arg, men han var otroligt rar. Han lät mig vara uppe…
– Lät han dig vara uppe?
– Ja, och han gjorde kvällsmat och fick alla sina vänner att vara snälla mot mig. Och dagen därpå åt vi frukost. Det var helt fantastiskt. Det var bäst, helt enkelt.
– Och era föräldrar?
– Vadå?
– Jag vet inte ens var jag skall börja, sa Dan. Hur var det med fönstret?
– Jag sade till dem att jag haft sönder det – han skulle egentligen inte vara där. Men poängen är att det inte var nånting dåligt. Det var Alex. Och han var underbar. Och jag kände en sån… glädje.
– Är det vad du tar med dig efter att ha blivit kvarglömd av dina föräldrar och skrämd från vettet mitt i natten? Glädje?
De såg på varandra på den märkliga, avskilda platsen.
– Jag försöker förklara hur snäll han är.
– Jag ser att han är snäll.
– Vi skulle ha gått åt andra hållet från torget, sa Bea.
– Det spelar ingen roll, sa han.

Titeln syftar dels på ormarna som tagit sig in på slottens vindsvåning genom att slingra sig upp på murgrönan på slottets väggar, dels på ormar i mänsklig skepnad. Jag har bara läst drygt hundra sidor, men det har börjat väldigt bra. Det här är ett psykologiskt familjedrama där man hela tiden anar att det finns mycket mer under ytan. Det man hör och ser är skakande, men ändå bara toppen av ett isberg.

♥