Söndagens smakbit ur en bra bok v. 41 – Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är Elena Ferrantes roman om 37-åriga tvåbarnsmamman Olga, som blir lämnad, övergiven för en annan kvinna och sjunker rakt ned i mörker och galenskap. Citatet är från sidan 60:

Natt efter natt hade jag suttit uppe för att hjälpa honom att repetera de svåraste ämnena. Jag hade tagit av min tid och lagt den till hans och på så sätt gjort honom mäktigare. Jag hade åsidosatt mina egna strävanden för att hjälpa honom med hans. Varje gång han kände sig nere hade jag lagt min egen nedslagenhet åt sidan för att trösta honom. Jag hade splittrat upp mig på hans minuter och timmar för att få honom att koncentrera sig. Det var jag som hade tagit hand om hemmet, maten, barnen och alla tråkiga vardagsbekymmer, medan han envist klättrade uppåt, bort från vårt privilegielösa ursprung. Och nu, nu lämnade han mig plötsligt och tog med sig all den där tiden, all energi och all möda som jag skänkt honom, för att njuta frukterna tillsammans med en annan kvinna, en främmande kvinna som inte hade lyft ett finger för att föda honom och uppfostra honom och forma honom till den han blivit.

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 24 – Den lilla bokhandeln runt hörnet

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Efter några tyngre böcker kan det passa bra med något lättsammare, som en bok om en bibliotekarie som plötsligt står utan jobb när biblioteket där hon arbetar tvingas stänga. Vad gör man i det läget? Jo, man köper en charmig skåpbil och startar en egen bokhandel på hjul 😉 Och jag som älskade miljöerna när vi reste runt i de dramatiska, vackra skotska högländerna, inser att det blir ännu mer feelgood i en sådan miljö, det är nämligen där hon tänker bedriva sin rullande bokhandel.

Citatet är från sidan 86 f:

Marek vred sig som hastigast för att titta på henne. ”Ah”, sade han. ”Bokhandel. Mycket bra. Folk gillar bokhandlar.” Nina nickade. ”Jag hoppades det. Jag ville… du vet. Ta med mig böcker ut till människorna. Hitta det rätta för dem att läsa.” Marek log. ”Och var har du din butik? I Birmingham?” Nina skakade på huvudet. ”Nej. Jag tänkte ha den… i bilen.” ”I bilen? En butik i en bil?” ”Ja, jag vet”, sade Nina. ”Det kanske är en usel idé. Jag har inte haft mycket tur med den så här långt.” ”Så du kör runt och letar efter folk som behöver böcker?”

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

 

 

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 16 – Sommaren före kriget

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

En ung och självständig latinlärare anländer till en engelsk småstad sommaren 1914. Där får hon uppleva alla oskrivna regler för ett klassamhälle som börjat skaka så smått i sina grundvalar. Hon får också uppleva de olika villkor som gällde för kvinnor och män vid den här tiden.

Citatet är från sidan 216:

”En ädel vision”, sade Beatrice. ”Jag tycker att det låter väldigt fint.” Mr Tillingham kisade på henne som om hon precis hade kommit med en förstulen förolämpning. ”Alltid knepigt att bli uppskattad av damerna”, sade han. ”Det innebär risken att bli avfärdad av de mer seriöst sinnade. Att bli stämplad som romantiskt ridderlig. Man strävar ju efter att skapa en kärvare sorts läsning.”Men alla är vi inte enbart ytliga läsare av engelska missromaner”, sade Beatrice.

”Och å andra sidan är det förstås damerna som verkar ha förmågan att piska upp rena hysterin för en eller annan idé”, funderade han vidare. ”Man skulle föredra att göra huvudidén enkel nog för det kvinnliga ögat att ta till sig, så att den på så vis blir det stora samtalsämnet.” ”Men nog kan vi alla gemensamt samlas runt just denna speciella fråga?” undrade Beatrice. ”Och det är jag säker på att vi allihop kommer att göra också, så fort jag bara har lite mer kött på benen på min essä”, sa Mr Tillingham. Han tänkte efter ett ögonblick och tillade för sig själv: ”Jag måste be unge Daniel komma på middag och höra den yngre generationens åsikt.” Beatrice blev tvungen att vända bort ansiktet och stirra ut över masklandet för att dölja en besvikelsens rodnad.

 

Min recension av boken Sommaren före kriget kan du läsa här.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 14 – Mödrarnas söndag

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Så här snyggt är omslaget när man vecklar ut det – en målning av konstnären Leonardo Dudreville

Berättelsen utspelar sig framförallt under en enda ödesmättad dag, den 30 mars 1924. För första och enda gången möts husjungfrun Jane Fairchild och den ende levande sonen och arvtagaren till godset Upleigh, Paul Sheringham, på hans föräldragods. Under sju års tid har de i hemlighet varit älskande och tvingats att träffas i smyg i buskar och uthus. Nu har han bett henne att komma till sitt föräldragods. Just den här dagen har inte bara tjänstefolken lämnat godsen för att bege sig till sina familjer. Även herrskapet Sheringham har rest på utflykt för att planera det arrangerade bröllop som skall stå om två veckor, mellan Paul Sheringham och familjen Hobdays dotter, i syfte att försöka bevara det som varit och som annars riskerar att försvinna.

Citatet är från sidan 82, då Paul Sheringham har lämnat godset före Jane Fairchild, och hon vandrar omkring naken i det stora godset och kommer till biblioteket:

… och meningen med bibliotek, tänkte hon ibland, var inte böckerna själva utan att de upprätthöll denna högtidliga atmosfär av manlig fristad som inte fick störas. Få saker kunde därför vara lika chockerande som att en kvinna trädde in i ett bibliotek naken. Vilken tanke!

Min recension av den fantastiska boken finns här.

Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 11 – De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är en roman som inte liknar någon annan jag läst. Jag skulle inte bli förvånad om den finns med bland de Augustprisnominerade i höst. Boken handlar om en ung kvinna som tillsammans med två unga män kliver in i en bokhandel där en kontroversiell konstnär skall framträda. De tar konstnären och besökarna som gisslan och kvinnan filmar det våld som följer. Mitt under terrorattacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Lyssna på mig. Jag tror inte att vi ska vara här. Det var inte hit vi skulle. Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik och hon menar att hon kommer från framtiden.

Så här börjar boken:

Hon sitter tyst med slutna ögon medan Amin flera gånger upprepar det namn han har gett henne. Nour. Först när hon hör en antydan av hysteri i hans röst öppnar hon ögonen. ”Minns du något nytt?” Hans ansikte är utmärglat, munnen anspänd, han sitter bredvid henne i Hamads vita Opel, i baksätet som läcker skumgummismulor som fastnar på deras kläder. Hon skakar på huvudet. Hamad säger nåt från förarplatsen, skyndar på dem, och Amin fuktar läpparna och slår med darrande händer på mobiltelefonen som är fäst med silvertejp över metallrören på hennes väst.

Tills i morgon skall jag ha samlat tankarna om boken, då kommer min recension här i bloggen, titta gärna in då.

Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 9 – Andras vänner

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

009

Jag har läst ungefär en fjärdedel av Andras vänner och tycker mig känna igen ramen för berättelsen från författarens senaste bok; Stora små lögner (som för övrigt visas som teveserie hos HBO Nordic just nu, med bland andra Alexander Skarsgård, Nicole Kidman, Reese Witherspoon och Laura Dern i några av rollerna). Det är en psykologisk spänningsroman med väl utmejslade karaktärer som agerar som folk antagligen gör ibland i vanliga livet också, med en viss framtoning utåt och helt andra känslor och tankar inom sig. Precis som i författarens föregående bok får man veta redan inledningsvis att något hemskt kommer att hända, och sedan pendlar historien mellan nutid och dåtid.

Citatet är från sidan 51:

Det fanns saker han kunde säga till Clementine, anklagelser han ville slunga ur sig, men han visste att så snart de lämnat hans mun skulle han vilja ta tillbaka dem, för han själv förtjänade så mycket värre. Ändå fanns anklagelserna ständigt där, inte på hans tunga men i hans strupe, som om de fastnat halvvägs, som en bit osmält mat, så att det ibland kändes svårt att svälja.

I dag skulle hon hålla ett av de där meningslösa föredragen som hon numera höll. På något bibliotek ute i någon avlägsen förort. Det var säkert ingen som skulle komma dit i det här vädret. Varför gjorde hon det? Hon tackade nej till spelningar för att göra det här obetalda arbetet. Det var obegripligt för Sam. Hur kunde hon välja att återuppleva den där dagen, medan Sam hela tiden kämpade för att hindra glimtar av skamfyllda minnen att om och om igen dyka upp i huvudet?

Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 8 – 1984

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

1984

1984, klassikern som väl ingen missat. Från den kommer uttryck som storebror ser dig om samhällen som övervakar sina medborgare. Huvudpersonen lever i en totalitär stat, ständigt övervakad och avlyssnad av Partiet, kontrollerad ända in i tankevärlden precis som resten av befolkningen. Den enda kärlek och lojalitet som får finnas är den till Storebror, Partiets ledare. Barn utbildas till att ange sina egna föräldrar om de visar minsta tecken på illojalitet mot Partiet.

Citatet är från sidan 61:

Du, har jag berättat för dig, sade han och småskrattade med pipan i munnen, om den gången mina två knattar tände eld på kjolen på en gammal torgkärring för att dom hade sett henne slå in korv i en SB-affisch? Dom smög sig bakom henne va, och hade tändstickorna klara. Jag tror att hon blev helt bränd. Små satungar, va? Men på bettet som fan!  Dom får prima utbildning i Spionerna nuförtiden – ännu bättre än på min tid. Vet du vad det nyaste är dom har fått med sig hem? Hörlurar att lyssna i nyckelhål med? Lillflickan kom hem med en sån i förrgår – hon prova den på vardagsrumsdörren och hon sa det hördes dubbelt så bra som med bara örat vid nyckelhålet. Det är ju en leksak förstås, men det ger dom den rätta inställningen, va?

Min recension av 1984 finns här, och här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 5 – Midnattssolens timme

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand - stort tack!
Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand – stort tack!

Året är 1856. Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, för att på hemligt uppdrag ta reda på mer om ett trippelmord som skett i en prästgård i ett avlägset område vid Svartåsen i Lappland. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären. Svartåsen har redan rykte om sig att vara en plats med mystiska krafter och dolda hemligheter. Med sig får han justitieministerns egen dotter, Lovisa, som en konsekvens av att hon vägrar leva efter samhällets normer. Tillsammans reser de från den civiliserade huvudstaden upp till den mystiska trakten kring Svartåsen.

Citatet är från sidan 25:

Min fars ansikte. Jag har aldrig sett honom sådan som han var i morse när han slängde upp dörren till biblioteket – jag reste mig för att fly, fast jag visste att jag inte skulle hinna. Sedan fick han tag i mitt hår och släpade mig. Jag var tvungen att böja mig åt sidan och springa för att inte falla. Från biblioteket ut i köket. Jag skymtade hushållerskan med en hand tryckt mot munnen, min mors vita ansikte… Far rafsade runt i lådan, hittade saxen. Den här gången tänkte han döda mig. Han vände om och drog in mig i sitt arbetsrum. Hans händer darrade och saxens spetsar skakade framför mitt ansikte. Det enda som hördes var det tröga ljudet från saxen som klippte mitt hår och min mors vrål varje gång en lock föll till golvet. Jag slöt ögonen. En flyktig bild av Eva. Vad hade jag förväntat mig?

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 4 – Baby Doll, av Hollie Overton

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!
Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

Bokens titel syftar på vad huvudpersonens kidnappare kallade henne i fångenskapen; Dockan. Det här är ingen självbiografi, utan en thrillerbetonad roman om framför allt komplicerade familjerelationer efter åtta år i fångenskap. Som sådan är den en bladvändare. Jag sträckläste boken från första sidan till den sista. Citatet är från sidan 8 f:

Spring! Vi måste springa! Hon vände på klacken, rusade in och snubblade nästan i den skrangliga trappan. Lily tittade efter i den hemgjorda garderoben, men hon visste att det inte fanns någonting som lämpade sig för vinterväder. ”Min docka måste vara vacker”, hade Rick sagt när hon bett om mer praktiska kläder. Deras tunna pyjamasar skulle inte ge något skydd mot kylan, men de hade inget val. Lily frös hellre ihjäl än missade det här tillfället att fly.

I morgon recenserar jag Baby Doll här i bloggen. Jag recenserar även Vända hem. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 1 – Nötskal av Ian McEwan

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

notskal

Trudy är 28 år och höggravid. Hon har ett hemligt och passionerat förhållande med sin svåger, Claude, och tillsammans smider de planer på att röja Trudys man och blivande fader till barnet ur vägen.

Citatet är från sidan 31. Jag tycker att personbeskrivningarna av Trudy och Claude är så välskrivna, utan att använda så många ord får man ändå en tydlig bild av dem.

Han viker prydligt ihop sina kläder och lägger dem på en stol. Hans nakenhet är lika upphetsande som en revisors kostym. Utan en tråd på kroppen rör han sig i sängkammaren, i fonden, mot rampen, medan han skvätter ur sig sin monolog. Pratar om den rosa tvål han fick av sin faster i födelsedagspresent och som han måste gå tillbaka med till affären på Curzon Street, om en dröm han haft som han nästan helt har glömt vad den handlade om, priset på diesel, att det känns som tisdag. Men att det inte är det. Varje tillkämpat nytt ämne tar sig stönande på fötter, vinglar, snubblar över i nästa. Och min mor? På sängen, mellan lakanden, delvis påklädd, hundraprocentigt uppmärksam med hummande instämmanden och medkännande nickar.

Den 18 januari recenserar jag boken här i bloggen, men jag kan redan nu avslöja att det blir idel lovord. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!