Söndagens smakbit ur: Vuxna människor, av Marie Aubert

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen. Jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Det här är en tunn liten bok på 111 sidor, vilket visar att böcker inte behöver vara tegelstenstjocka för att gripa tag och förmedla något. Den yttre ramen är två vuxna systrar som skall fira mammans födelsedag tillsammans i familjens skärgårdshus. Den ena systern lever i ett förhållande med en bonusdotter och ett barn på väg, den andra dottern lever ensam. Idén om att samla en familj på en avgränsad plats är ofta lyckad när man vill skildra familjemedlemmarnas status och relationer till varandra. Så också här.

Jag tror att alla kan känna igen sig i åtminstone vissa saker i den här boken, utifrån sina egna förutsättningar. Jag kunde även föreställa mig mina bröder i vissa delar av rollerna. Hur man uppträder mot varandra och uppfattar saker i en familj är nog ganska allmängiltigt, och det behöver inte spela så stor roll om man är kvinna eller man. Och har man inte syskon att relatera till så har man föräldrar, närvarande eller frånvarande. Som sagt, det här är jag ganska övertygad om är en bok för de allra flesta.

Citatet är från sidan 21:

Jag går bakom henne på stigen, fryser om fötterna och känner att bikinitrosorna är blöta och kalla under shortsen och att överdelen gör stora våta fläckar på T-shirten, jag ser på Marthes rygg att hennes linne klistrar sig på bikiniöverdelen på samma sätt. Hon har Kristoffer och snart har hon barn och ändå klagar hon, sådan är hon, väntar sig att alla ska ordna för henne. Marthe kan gå runt och bara vara, ha ett handläggarjobb som hon gillar men som jag inte tror att hon är särskilt bra på, hon kan säga dumma saker och skratta på fel ställe och inte ens tänka på det, hon kan äta ostbågar och Smash när hon är ledsen, låta bli att träna, säga att hon inte orkar, det är ändå alltid någon som tröstar henne.

Här är min recension av Vuxna människor.

Ha en fin dag!

 

Söndagens smakbit ur: Lite död runt ögonen av David Ärlemalm

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen. Jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Det här omslaget började dyka upp i mitt Instagramflöde för ett par månader sedan, hos bokbloggare och andra som fått möjlighet att läsa manuset redan innan boken kom ut i bokhandlarna. Jag blev nyfiken, dels på handlingen förstås, dels på kontrasten mellan det gladgula omslaget och den ruggiga titeln.

Nu har jag läst, och jag kan verkligen rekommendera er som inte läst än att göra det. Det här är en väldigt insiktsfull roman om en liten familj på samhällets skuggsida där mamman oväntat dör av en överdos och den missbrukande pappan blir den som skall vara den vuxne och trygga för den fyraåriga dottern. Det går bra och det går dåligt. Jag skrev en utförlig recension av boken i går, om ni vill läsa.

Här kommer ett smakprov från sidan 20:
Han satt i soffan och bläddrade i en uppslagen bok, olustig över intrånget, bråket det skulle leda till, när Bodil ropade från sovrummet: Mamma sover. Sofia låg på den bäddade sängen, sprutan fortfarande i armen. Bodil hängde på sidan, höll henne i handen och sa: Hej hej, mamma, vakna vakna mamma.

Och ett smakprov från sidan 34:
Sofias familj, soc, till och med hans pappa hade hört av sig för första gången på år, bara för att få honom att släppa Bodil. Som om han skulle släppa livet. Ibland hade han känt sig självisk som höll fast, djupt inne visste han att det inte enbart var för hennes skull. Det var hon som höll honom i sin lilla hand, inte tvärtom.

Söndagens smakbit ur: Nora, av Merete Pryds Helle

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Bakgrundsfotot föreställer ett typiskt borgerligt hem från 1879, då Ibsen skrev Ett dukkehjem. Fotot är lånat från Norsk Folkemuseum

Citatet är från sidan 187, med andra ord i slutet av boken, men eftersom handlingen i Ibsens Ett Dukkehjem, den pjäs som den här romanen bygger på, inte är en hemlighet så tycker jag inte att det räknas som en spoiler:

Torvald pratar ivrigt, medan Nora betraktar alltsammans utifrån, det mörka rummet, Torvald och henne, hon ser att han älskar en kvinna som hon aldrig kan vara.

– Du har älskat mig, säger han, som en kvinna bör älska sin make.  Men tror du att du är mig mindre kär för att du inte förstår att agera på egen hand? Nej, nej, håll dig bara till mig. Jag skall ge dig råd, jag skall vägleda dig. Jag skulle inte vara en man om inte just din hjälplöshet gjorde dig dubbelt tilldragande i  mina ögon.

Merete Pryds Helle skriver lågmält och lyckas med få ord fånga känslor och handlingar otroligt pricksäkert. Nora är en väldigt välskriven roman där handlingen fortfarande, 140 år efter att originalpjäsen skrevs, väcker många tankar. Senare i dag skall jag försöka hinna skriva litet mer utförligt om den. Någon av er som läst den?