Veckans bästa 11 – 17 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Den här veckan har det varit svårare att fokusera på det som är positivt. Men det är ju under sådana perioder som man måste försöka göra det, för att orka hålla ut och kämpa vidare.

Det här besöket började i alla fall positivt. Jag tycker om Uppsala, det är mysigt med många vackra byggnader och parker. Det här är juridiska biblioteket.

På väg förbi slottet och vidare till Carolina Rediviva fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig både arg och besviken. Det handlade om några i min närhet som stått och pratat helt öppet framför mig om den hund som bet Shelly förra veckan. De tyckte att den hunden var så snäll och väluppfostrad och en av dem ville ha en sådan hund. Jag trodde knappt det var sant, att de pratade så inför mig efter att Shelly blivit biten. Nu hårdrar jag det, men det är ju liknande beteende som att inför ett våldtäktsoffer stå och prata gott om våldtäktsmannen. Vem gör något sådant?

Och vad var positivt med att de förringade att Shelly blivit biten, och dessutom lyfte fram hunden som bet henne som en både snäll och väluppfostrad hund? Ja, kanske att jag nu vet hur de här personerna fungerar under sin fasad. Men som jag sade, det blir svårare den här veckan att hitta ljusglimtarna.

Här är en bild på Uppsala domkyrka som renoveras. BP brukar gilla bilder med byggkranar, så den här tog jag för hennes skull. Ganska häftigt med byggkranen vid tornet, man får en känsla för hur högt det är.

Arbetsplatsen igen. Den återkommer ju varje vecka om allt fungerar som det skall. Det är så här det ser ut där jag sitter och läser och antecknar. Snart dags att flytta in till det som egentligen är mitt arbetsrum, där jag har min dator.

Längst bort vid fönstret brukar jag sitta. I framkant ligger böcker jag skall sortera in i bokhyllorna. Men jag har en ny idé om hur det skall gå till, och än så länge har jag inte hunnit med det. Tills dess får de ligga här i sina travar. Nu i coronatider använder vi ändå inte det stora bordet i vardagsrummet.

Plantorna är chili, tomat och paprika. Jag vågar inte plantera ut dem än, det är så kallt på nätterna fortfarande. Men spännande sedan, att se dem växa. Förhoppningsvis. Jag har som sagt inga gröna fingrar. Jag glömmer bort att vattna.

Boktravarna på skänken och den närmast min plats innehåller arbetsrelaterade böcker. De övriga är böcker för nöjesläsning.

Och här är den främsta anledningen till att veckan har varit extra jobbig. Som ni vet har Leiftra varit halt till och från under en lång tid. Veterinärerna har inte hittat felet. I torsdags kom en ambulerande veterinär och gjorde den proffsigaste hältutredning jag varit med om. Hon arbetade som både veterinärer och läkare borde arbeta, det vill säga genom att analysera historiken och jämföra med hur det ser ut och fungerar i dag.

Veterinären tittade på hur Leiftra rörde sig på rakt spår och på böjt spår. Och så gjorde hon ett test, där hon placerade Leiftras hovar på tån, som på bilden. Hästar som fungerar som de skall, flyttar själv hoven så att de står på sulan. Det gjorde inte Leiftra. Hon stod kvar så här.

Veterinären och assistenten (som för övrigt såg ut som en kopia av skådespelerskan Julia Ragnarsson, som spelar Olivia Rönning i Springfloden) undersökte Leiftras bäcken och hennes senor på bakbenen med ultraljud.

Leiftra har en degenererad disk och dessutom en nervskada som gör att hon inte har kontroll på sina bakben. Hjärnans signaler till bakdelen fungerar inte som de skall. Det låter otroligt märkligt, men det är för mycket som ger stöd för det, så jag måste väl acceptera faktum.

Så mycket för symbolik, alltså. Leiftra som föddes med en stjärna som faktiskt ser ut som en stjärna. Titta själva på bilden här ovanför. Jämför sedan med hur stjärnor brukar se ut på hästar. Inte i närheten av Leiftras tydliga stjärnform. Men hennes stjärna ser faktiskt också ut som en meteorit i fritt fall.

Leiftra föddes hos mig för sju år sedan. Vi har upplevt så mycket tillsammans.

Veterinären gav mig två alternativ. Antingen låta avliva henne direkt, eller träna henne från marken och hoppas att hon blir bättre. Oddsen var inte goda för att hon skall bli bättre. Just nu känns det som om valet står mellan att rycka av plåstret långsamt eller snabbt. Det här är nog det värsta beslut jag tvingats fatta… Leiftra är ju inte synbart sjuk, hon är bara inte ridbar.

Jag har läst allt jag kunnat hitta på nätet och orsaken skulle kunna vara att hon fick stor blodmask förra året. Den kan skada nervsystemet. Det kan också bero på höet hon äter, att hennes kropp reagerat mot det och skapat en infektion. Eller också kan det vara genetiskt. Man vet helt enkelt inte vad en sådan här skada beror på.

Jag har väldigt mycket hö hemma. Och jag tänker inte försöka leta efter en ny häst just nu, det orkar jag bara inte. Jag tror inte att jag skulle kunna acceptera någon efter Leiftra. Jag funderar just nu på om jag skall försöka litet till. Hon har inte ont, så jag kan ta promenader med henne och träna från marken för att bygga upp hennes muskler. Å andra sidan tål hon inte gräs heller, och en häst med motsvarigheten till diabetes tappar lätt muskelmassa. Så frågan är om det verkligen finns en chans för henne. Så otroligt jobbigt och svårt beslut att fatta. Men positivt är att Leiftra inte lider av det, och att hon verkar pigg och framåt. Ni ser ju bilderna, en riktig piggelin.

Helgfrukost och läsning i Camilla Läckbergs nya roman, andra delen om Faye. Det är som att kastas tillbaka till 80-talet när jag var tonåring och fick min första Jackie Collinsbok om Lucky Santangelo. All frustration man kan känna över maktfullkomliga, självgoda och oempatiska män skildras så bra i den här boken, och i romanform får kvinnorna upprättelse. Det är uppiggande.

Jag läste också ut Där kräftorna sjunger. Jag ligger efter med recensioner av böcker jag läst, men de kommer så snart jag hinner. Ibland tänker jag att jag skall göra som vissa bokbloggare gör, nämligen skippa en lång recension och bara skriva tre ord om boken, till exempel: spännande, välskriven, gripande. Men tycker ni att ni skulle bli hjälpta av att läsa något sådant? Själv vill jag läsa en mer beskrivande text för att kunna bilda mig en uppfattning om boken passar mig.

Jag längtar tillbaka till gymmet. Det är sant. Jag saknar smithmaskinen och jag saknar latsdrag. Och jag skulle vilja slippa att skruva av och på viktskivor på hantlarna och skivstången. Men, nu tränar jag hemma, och då kan det se ut som i dag. Shelly gjorde mig sällskap. Skönt att vara igång igen. Och behövligt. Jag märker att jag har blivit snedare i kroppen under tiden jag inte tränat.

Snö i veckan. Inte så kul. Men positivt att snön försvann direkt och nu är väl ändå våren på väg, även om det går extremt långsamt i år, tycker inte ni det också?

Avslutar med bilden jag tog på Fame då hon sover på mina anteckningar.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

12 reaktioner till “Veckans bästa 11 – 17 maj

  1. Du har haft det jobbigt hör jag. Men det är ju skönt att hästen inte har ont utan är pigg. Den får väl ta det lugnt ett tag utan att ha någon på ryggen. Så får du se hur det går.
    Dumma människor mötte du också, de visste väl att din hund blivit biten. Hoppas du får en bra vecka i alla fall.

    Gillad av 1 person

  2. Ja det var ju inte så rolig läsning om din häst och inte heller om dem som pratade gott om bitska hunden… Så tufft!!!

    För mig var det i alla fall roligt att se bilder från Uppsala och delar av den promenadväg jag vanligen går när jag går till och från jobbet. Nu jobbar jag hemma och i helgen tyckte jag allt kändes tungt. Men… coronahelvetet varar inte för evigt och då måste vi träffas när du är i Uppsala – DET får bli en höjdpunkt att se fram emot, så länge.

    Gillad av 1 person

    1. Ja, litet svårt att fokusera på det positiva när tunga saker radar upp sig en efter en. Men den här veckan tror jag blir bättre, så här långt verkar det så. Aha, så du går den vägen, det är ju väldigt fint där, och fint överhuvudtaget på många platser i Uppsala. Håller med, vi ses så snart riktlinjerna ändras! Någon gång måste det ju ljusna på coronafronten också. Trevlig helg!

      Gillad av 1 person

  3. Men så tråkigt att läsa om dina djur, dels din vackra häst som inte kan botas och dels att din hund blivit biten! Det är väldigt otäckt när sådant sker. Blinka blev biten av en staffis i halsen en gång, det tog månader inte hon var kry igen. Jag hoppas verkligen att det kommer något positivt ur detta, som djurägare är det det värsta när man inte kan hjälpa sina djur som man önskar.
    Angående recensioner så tycker jag om att läsa långa recensioner, brukar läsa en del i dagspressen. Men själv är jag inte kapabel till djupare analyser utan jag brukar försöka skriva ner små utdrag så man får ett hum om hur författaren ”låter”, alltså hur språket flyter, för innehållet det kan man ju oftast läsa på baksidan av boken. För mig är inte ämnet det avgörande utan hur man skildrar handlingen. Just nu läser jag Mitt liv som råtta av Oates, hon skriver ju så att pennan glöder, o även om jag inte egentligen har lust att läsa om eländet hon skriver om så går det bra för att läsningen flyter på så fint. Hoppas du får en betydligt bättre ny vecka!

    Gillad av 1 person

    1. Mitt liv som råtta har jag kikat på, jag skall läsa vad du skriver om den sedan, om du gör det?, så vet jag om den är något för mig. Det finns ju så oändligt mycket att läsa, och jag vill försöka hinna läsa äldre böcker också, trots att alla nya böcker lockar så mycket. Tack för omtanken! Hittills har den här veckan varit mycket bättre, hoppas det håller i sig under helgen också. Önskar dig en fin helg!

      Gillad av 1 person

  4. Vilket maratoninlägg, som ju inte var speciellt positivt alls. Men du gjorde ett helhjärtat försök, och det ska du få en stor eloge för.
    Å innan jag glömmer det så tackar jag inte bara för länken utan också för att du tänkte på mig och tog denna häftiga bild av byggkranen bredvid Domkyrkan. Så himla mäktigt! Stort, stort tack!
    Det med dina före detta (antar jag) kompisar som pratade om den väluppfostrade hunden vill jag inte ens kommentera. Skippa bekantskapen med dom direkt. Det skulle jag göra.
    När jag ser dina boktravar och din arbetsplats så blir jag faktiskt glad. Jag menar du är ju såååå perfekt annars men lite ordnas kaos finns även hos dig. Å det tycker jag är bra!
    Vad gäller Leiftra så vet jag inte riktigt hur jag ska säga det. Kan ingenting om djur, så det får du ha i åtanke här. Om Leiftra inte lider, inte har ont och inte har andra besvär så förstår jag inte varför hon ska avlivas. Räcker det inte med att motionera henne utan att rida henne? Varför ska en häst som är pigg och glad avlivas? Det går över mitt förstånd. Hade hon varit 14-15 år hade jag kanske förstått det, men inte när hon är så ung. Det känns helt fel för mig som är lekman alltså.

    Usch, det blev visst en riktigt lång kommentar. Sorry! Är dock glad att Täby inte hade samma skitväder som du hade. Men Norrland hade det visst ännu värre. Så ingen idé att klaga med andra ord.

    PS. I vanlig ordning lägger jag upp mitt bidrag till ditt tema imorgon, eller rättare sagt idag. Klockan är ju nästan 01:00. Inte så dumt att vara pensionär;-) DS.

    Gillad av 1 person

    1. Haha, jag vet inte varifrån du fått det, att jag skulle vara så perfekt :)) Då fick du se den andra sidan av mig nu då, med boktravarna och växter i en salig röra.
      Jag har bestämt mig för att träna Leiftra under ett halvår eller så, och sedan utvärdera och se hur hon svarar på det, om hon blir bättre och kan leva ett bra liv ändå, trots sjukdom. Min mamma kommer att hjälpa till med tömkörning, så att Leiftra blir tränad även de dagar jag inte hinner, då kommer jag att veta att jag verkligen, verkligen gjort allt jag kan för Leiftra när jag fattar ett beslut.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.