Vardagar med guldkant

Ljuset och färgerna har varit helt magiska de senaste veckorna, så härligt att vara ute och se hur fin naturen är. Jag plockade in dill och nyponkvistar och satte i en vas. Det är fint med blommor, men det finns mycket annat i naturen som också är fint att dekorera med.

Tror ni att vändningen mot mörkare tider kom i helgen, när det plötsligt kom snö, och sedan gick temperaturen ned till – 4 grader och efter det kom regnet? Nästan alla löv rasade från en av lönnarna.

Innan dess var det så här fint. Nästan sensommarvärme så att man kunde sitta utomhus och äta lunch.

Men här var det inomhus. Viltfärsbiff på golfrestaurangen, och veckan därpå (i dag faktiskt)…

… ungefär samma sak, men nu på slottet som fortsätter med luncherna när 18-hålsbanan och golfrestaurangen har stängt för säsongen. 135 kronor för så här god och fint serverad mat med kaffe och kakor om man ville. Det blev en jättetrevlig långlunch med en vän som jag känt sedan min arabhäst- och distansrittstid.

I mitt Instagramflöde kom det upp bilder på en ny, spännande bok från LB Förlag. Och litet kul är det allt, att få se sin egen text om författarens förra bok på omslaget :) Den boken var för övrigt helt fantastisk, jag rekommenderar alla att läsa den. Jag hoppas att förlaget kommer att skicka uppföljaren till mig.

Jag har skördat paprika, chili, morötter och de sista tomaterna. Jag insåg att tomaterna inte skulle hinna mogna innan det blev minusgrader på nätterna, så bara att plocka av allt som fanns kvar. Från Facebookvänner fick jag tips om vad man kan göra med omogna tomater, dels recept med gröna tomater, dels hur man kan få dem att mogna långsamt inomhus.

Jag har lagt allihop på brickor nu. I morgon skall jag rensa bort alla kvistar och låta vissa ligga svalt och mogna i lugn takt, och laga några spännande saker av resten. Kanske borde jag testa att steka gröna tomater, som i filmen?

Men detta… Vad tror ni att det är? Det är inte ett rakat krusbär. Det är en pytteliten melon som inte hann mogna innan säsongen var slut.

Att odla är verkligen inte enkelt. Jag skall sammanfatta mina erfarenheter från mitt första år som pallkrageodlare i ett eget inlägg snart. Men ni som tittar in här har ju sett att vissa saker har vuxit väldigt bra, medan andra (som melonen) inte kom igång alls.

Vi får väl se om jag kommer att odla något nästa år, eller om jag enbart skall ägna mig åt arbete. Det är inte så tråkigt det heller.

Efter en vecka av massiv trötthet hade jag börjat få energin tillbaka i helgen och arbetade ganska intensivt. Bella kom in i mitt arbetsrum och bara tittade på mig. Där satt jag, klockan 14, fortfarande i pyjamas och morgonrock med oborstat hår och läsglasögon på näsan, helt inne i en text jag skrev. Jag frågade om jag såg ut som en galen professor. Hon svarade inte. Jag tolkar det som ett ja.

En morgon skjutsade jag Jackie till skolan. Två regnbågar bildade två c över varandra och över husen. Jag tänkte att jag kunde fota när jag lämnat av Jackie, men ni vet hur det är – just do it! När jag hade vänt var det solsken och regnbågarna borta, det tog högst tio minuter mellan det här tillfället när jag fotade genom bilrutan till dess att tillfället var borta.

De senaste dagarnas skärmbilder från mobiltelefonen. Mitt foto till vänster, som jag lade upp i gruppen Rimbo i vårt hjärta. Monikas bok- och filmsmak stämmer med min, så när hon lade upp ett tips om serien Yellowstone (som jag tänkt se, men inte kommit till skott), insåg jag att jag också måste se den. Nästa bild visar vad jag lyssnar på i bilen nu. Peppande låttexter och mycket power. Bilden längst till höger fick mig sugen på att baka igen! Jag brukar baka spindeltårtor till Bellas födelsedag, men titta vad fina små praliner man kan göra. Och smart att ställa dem på ett galler och hälla choklad över, mycket enklare än alla tekniker jag provat.

Jag har vaknat och gått upp vid fem flera morgnar i rad nu för att arbeta med avhandlingen. Så kul och jag tänker som klarast tidigt på morgonen. Men det innebär att jag är trött nu, så jag säger god natt med en bild på Fame som om möjligt är ännu tröttare än jag.

Veckans bästa 25 – 31 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Hjortskav med rårörda lingon och hemlagat potatismos. En av veckans luncher på Johannesbergs golfrestaurang. Att kunna sätta sig till bords och äta god mat utan att själv behöva laga maten är så uppskattat. Absolut en av veckans höjdpunkter.

Lille Uno fyllde ett år och vi var bjudna på kalas. Man kan väl milt uttryckt säga att allt trasslade innan vi kom iväg, men med lock och pock och fantasi löste det sig. Till exempel hade jag beställt presenterna online, och det stod på hemsidan att de skulle skickas inom en dag. Jo tjena. Efter åtta dagar låg paketet fortfarande på terminalen i Uppsala.

Vad gör man? Man kan inte komma tomhänt till ett kalas. Jag gick igenom Jackies och Bellas gosedjur och valde ut en söt och gosig enhörning som bara fungerat som prydnad, så fortfarande i nyskick. Uno verkade tycka om den som tur var. Men i morgon hoppas jag att paketet kommit fram, så att han kan få sin legoplatta, legotåg och såpbubblor.


Jag började fundera på när jag gjorde en hälsokontroll senast, och kom fram till att jag aldrig gjort någon, jag har bara lämnat blodprover när jag varit inlagd för operation eller när man misstänkt bakterier, virus eller något annat. Efter litet googlande insåg jag att man kan beställa en hälsokontroll online och gå till drop-in och få blodprover tagna på ett anvisat provtagningsställe. Jag beställde i torsdags kväll, åkte till Norrtälje sjukhus på fredagen och fick provsvar på fredag eftermiddag. Allt gick blixtsnabbt. Och det var inga andra i väntrummet på sjukhuset som ni ser. Hur smidigt som helst. Nu vet jag vilka som är mina normalvärden, bra som referensvärden i framtiden.

I dag firade vi mors dag i Västerås hos det här snygga och glada paret.

Vi blev så bortskämda med väldigt mört och smakrikt kött, kantarellsås (!), dillkokt potatis och tsatsiki. Till efterrätt svenska jordgubbar med gräddig och god vaniljglass.

Bild lånad från Sultans konditori

Och så tårta dessutom! En sådan här Gustav Adolfstårta, med sockerkaksbottnar, banan, maräng, choklad och vaniljkräm. Jag åt två bitar.

Då blir man så här glad.

Ewa hade med sig kålplantor och spenat i veckan. Kul att se om jag lyckas få det att växa i pallkragar och krukor i sommar!

Och titta vilken överraskning! Jag fick två drivhus i morsdagspresent!

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

 

Veckans bästa 18-24 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

I början av veckan red jag lektion på de två islandshästarna Markus och Loki. Det är så otroligt utvecklande och roligt att rida för en duktig person, som ser allt och kan ge tips om vad att tänka på för att inte fastna, utan komma vidare i ridningen. Och så är det rena endorfinkicken! Efter varje ridpass känner jag mig som en urvriden trasa, trött både fysiskt och mentalt, men lycklig!

I torsdags ville Jackie bli skjutsad till Norrtälje för picknick med några kompisar, så jag passade på att gå omkring litet i staden. Det var länge sedan sist, men lika fint som alltid. Nästan folktomt.

Jag köpte en otroligt god laxwrap (misogravad lax, pepparrotsfraiche, spetskålsmix, mango, avokado och ruccola – rekommenderas!) och gott kaffe och satte mig på en bänk och tittade på enstaka flanerare som fick förbi och läste i en ny bok. Solen sken från en klarblå himmel och det var så mysigt.

På kvällen mötte vi upp med några vänner på Nifsta motorträff, en träffpunkt för motorintresserade med gamla, fina bilar, motorcyklar och andra fordon. Vi ser hela ängen med alla fordon och café och grill från vårt hus, men jag har ändå inte varit där på tio år. Nu har den sociala distanseringen påverkat mig så mycket att jag ville dit. Det var jättetrevligt och kul att se alla fina fordon, och Tussi och jag fick tid att prata om allt möjligt som vi behövde prata om. En mysig kväll.

Skylt i en av bilarna på Nifsta motorträff. Litet annorlunda minst sagt. Kan kanske platsa i BPs skyltsöndag?

Förra veckan var otroligt jobbig, med beskedet om Leiftras neurologiska skada och hennes degenererade disk i ryggen. Men jag funderade och läste på ännu mer om skadan, och bestämde mig för att göra ett försök med att träna henne ur problemen. Hon kan aldrig bli helt bra, men hon kan eventuellt lära sig att leva med de problem hon har. Oddsen är väl inte så goda, men finns det minsta lilla chans så måste jag försöka. ”Framgång beror på ansträngningen” (Sofokles).

Mamma är en sådan person som måste vara sysselsatt all vaken tid för att trivas. Så förutom att jaga, stycka och laga väldigt mycket mat till släkt och vänner, sköta höns och bära in ved, sköta stora grönsaksland, växthus och en stor trädgård, blev hon rätt så nöjd med att få uppdraget att tömköra Leiftra alla dagar utom de dagar då jag rider. Det neurologiska problem Leiftra har är att signalerna från lilla hjärnan inte når fram till hennes bakdel som de skall, så hon har inte full kontroll på bakbenen. Det märks när hon tränas över cavalettibommar, och inte sätter bakhovarna där det vore lämpligt. Men det mesta blir bättre med träning, och förhoppningsvis även Leiftra.

Leiftra får ju dessutom fång (hovbenet vrider sig, vilket är extremt smärtsamt, enkelt att förstå) om hon äter gräs. Så hon går i en grushage och får hö flera gånger per dag istället för att beta gräs. Men nu har hon kommit på att om hon ställer sig på knä och lägger huvudet på sidan kan hon nå gräset på utsidan… Livsfarligt för henne, men alla som gillar sötsaker kan förstå lockelsen. Bara för mig att skruva i isolatorer längst ned på alla stolpar, så nära marken som möjligt och dra en extra tråd runt hagen. Har man djur, har man alltid mycket att göra. Men så värt det.

Det behövdes ingen benträning på gymmet den dagen, efter alla knäböjningar när jag skruvade i isolatorer och drog tråd. Ganska roligt att göra praktiska saker som omväxling till allt tänkande, analyserande och skrivande.

En kväll drog jag ut litet på tiden med utfodring av hästarna, och när jag kom ut möttes jag av den här vyn. Helt tyst och stilla, inga bilar och inga människor. Moln som såg ut att kunna svepa in hela världen, och så det guldiga kvällsljuset när solen var på väg ned. Jag hade bara mobiltelefonen med mig, men kameran på den fick duga. Livet på landet när det är som allra bäst. Vissa av er har redan sett bilden, men den får vara med eftersom den här upplevelsen verkligen var en av veckans bästa.

Avslutar veckans bästa med en bild från en jättetrevlig kväll hos våra grannar, med goda drinkar och fin stämning en av vårens soligaste och skönaste kvällar!

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Veckans bästa 11 – 17 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Den här veckan har det varit svårare att fokusera på det som är positivt. Men det är ju under sådana perioder som man måste försöka göra det, för att orka hålla ut och kämpa vidare.

Det här besöket började i alla fall positivt. Jag tycker om Uppsala, det är mysigt med många vackra byggnader och parker. Det här är juridiska biblioteket.

På väg förbi slottet och vidare till Carolina Rediviva fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig både arg och besviken. Det handlade om några i min närhet som stått och pratat helt öppet framför mig om den hund som bet Shelly förra veckan. De tyckte att den hunden var så snäll och väluppfostrad och en av dem ville ha en sådan hund. Jag trodde knappt det var sant, att de pratade så inför mig efter att Shelly blivit biten. Nu hårdrar jag det, men det är ju liknande beteende som att inför ett våldtäktsoffer stå och prata gott om våldtäktsmannen. Vem gör något sådant?

Och vad var positivt med att de förringade att Shelly blivit biten, och dessutom lyfte fram hunden som bet henne som en både snäll och väluppfostrad hund? Ja, kanske att jag nu vet hur de här personerna fungerar under sin fasad. Men som jag sade, det blir svårare den här veckan att hitta ljusglimtarna.

Här är en bild på Uppsala domkyrka som renoveras. BP brukar gilla bilder med byggkranar, så den här tog jag för hennes skull. Ganska häftigt med byggkranen vid tornet, man får en känsla för hur högt det är.

Arbetsplatsen igen. Den återkommer ju varje vecka om allt fungerar som det skall. Det är så här det ser ut där jag sitter och läser och antecknar. Snart dags att flytta in till det som egentligen är mitt arbetsrum, där jag har min dator.

Längst bort vid fönstret brukar jag sitta. I framkant ligger böcker jag skall sortera in i bokhyllorna. Men jag har en ny idé om hur det skall gå till, och än så länge har jag inte hunnit med det. Tills dess får de ligga här i sina travar. Nu i coronatider använder vi ändå inte det stora bordet i vardagsrummet.

Plantorna är chili, tomat och paprika. Jag vågar inte plantera ut dem än, det är så kallt på nätterna fortfarande. Men spännande sedan, att se dem växa. Förhoppningsvis. Jag har som sagt inga gröna fingrar. Jag glömmer bort att vattna.

Boktravarna på skänken och den närmast min plats innehåller arbetsrelaterade böcker. De övriga är böcker för nöjesläsning.

Och här är den främsta anledningen till att veckan har varit extra jobbig. Som ni vet har Leiftra varit halt till och från under en lång tid. Veterinärerna har inte hittat felet. I torsdags kom en ambulerande veterinär och gjorde den proffsigaste hältutredning jag varit med om. Hon arbetade som både veterinärer och läkare borde arbeta, det vill säga genom att analysera historiken och jämföra med hur det ser ut och fungerar i dag.

Veterinären tittade på hur Leiftra rörde sig på rakt spår och på böjt spår. Och så gjorde hon ett test, där hon placerade Leiftras hovar på tån, som på bilden. Hästar som fungerar som de skall, flyttar själv hoven så att de står på sulan. Det gjorde inte Leiftra. Hon stod kvar så här.

Veterinären och assistenten (som för övrigt såg ut som en kopia av skådespelerskan Julia Ragnarsson, som spelar Olivia Rönning i Springfloden) undersökte Leiftras bäcken och hennes senor på bakbenen med ultraljud.

Leiftra har en degenererad disk och dessutom en nervskada som gör att hon inte har kontroll på sina bakben. Hjärnans signaler till bakdelen fungerar inte som de skall. Det låter otroligt märkligt, men det är för mycket som ger stöd för det, så jag måste väl acceptera faktum.

Så mycket för symbolik, alltså. Leiftra som föddes med en stjärna som faktiskt ser ut som en stjärna. Titta själva på bilden här ovanför. Jämför sedan med hur stjärnor brukar se ut på hästar. Inte i närheten av Leiftras tydliga stjärnform. Men hennes stjärna ser faktiskt också ut som en meteorit i fritt fall.

Leiftra föddes hos mig för sju år sedan. Vi har upplevt så mycket tillsammans.

Veterinären gav mig två alternativ. Antingen låta avliva henne direkt, eller träna henne från marken och hoppas att hon blir bättre. Oddsen var inte goda för att hon skall bli bättre. Just nu känns det som om valet står mellan att rycka av plåstret långsamt eller snabbt. Det här är nog det värsta beslut jag tvingats fatta… Leiftra är ju inte synbart sjuk, hon är bara inte ridbar.

Jag har läst allt jag kunnat hitta på nätet och orsaken skulle kunna vara att hon fick stor blodmask förra året. Den kan skada nervsystemet. Det kan också bero på höet hon äter, att hennes kropp reagerat mot det och skapat en infektion. Eller också kan det vara genetiskt. Man vet helt enkelt inte vad en sådan här skada beror på.

Jag har väldigt mycket hö hemma. Och jag tänker inte försöka leta efter en ny häst just nu, det orkar jag bara inte. Jag tror inte att jag skulle kunna acceptera någon efter Leiftra. Jag funderar just nu på om jag skall försöka litet till. Hon har inte ont, så jag kan ta promenader med henne och träna från marken för att bygga upp hennes muskler. Å andra sidan tål hon inte gräs heller, och en häst med motsvarigheten till diabetes tappar lätt muskelmassa. Så frågan är om det verkligen finns en chans för henne. Så otroligt jobbigt och svårt beslut att fatta. Men positivt är att Leiftra inte lider av det, och att hon verkar pigg och framåt. Ni ser ju bilderna, en riktig piggelin.

Helgfrukost och läsning i Camilla Läckbergs nya roman, andra delen om Faye. Det är som att kastas tillbaka till 80-talet när jag var tonåring och fick min första Jackie Collinsbok om Lucky Santangelo. All frustration man kan känna över maktfullkomliga, självgoda och oempatiska män skildras så bra i den här boken, och i romanform får kvinnorna upprättelse. Det är uppiggande.

Jag läste också ut Där kräftorna sjunger. Jag ligger efter med recensioner av böcker jag läst, men de kommer så snart jag hinner. Ibland tänker jag att jag skall göra som vissa bokbloggare gör, nämligen skippa en lång recension och bara skriva tre ord om boken, till exempel: spännande, välskriven, gripande. Men tycker ni att ni skulle bli hjälpta av att läsa något sådant? Själv vill jag läsa en mer beskrivande text för att kunna bilda mig en uppfattning om boken passar mig.

Jag längtar tillbaka till gymmet. Det är sant. Jag saknar smithmaskinen och jag saknar latsdrag. Och jag skulle vilja slippa att skruva av och på viktskivor på hantlarna och skivstången. Men, nu tränar jag hemma, och då kan det se ut som i dag. Shelly gjorde mig sällskap. Skönt att vara igång igen. Och behövligt. Jag märker att jag har blivit snedare i kroppen under tiden jag inte tränat.

Snö i veckan. Inte så kul. Men positivt att snön försvann direkt och nu är väl ändå våren på väg, även om det går extremt långsamt i år, tycker inte ni det också?

Avslutar med bilden jag tog på Fame då hon sover på mina anteckningar.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Veckans bästa 4 – 10 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Äntligen är en av mina favoritserier tillbaka – Badhotellet. Varje torsdag kommer ett nytt avsnitt på tv4. Jag njuter av de vackra miljöerna och småskrattar åt vissa av karaktärerna. En jättemysig serie som beskrivs så här:

Varje sommar återvänder stamgästerna, bestående av direktörer, grosshandlare, grevar, börsspekulanter och skådespelare, till det charmiga strandhotellet på Jylland för fyra veckors semester. Värdparet och deras personal gör verkligen allt för att de celebra gästerna ska njuta av sin vistelse; de serverar mat, städar, stryker skjortor och putsar skor. De är alla beroende av varandra och trots 30- och 40-talens krisår fortsätter saker och ting att gå sin gilla gång på hotellet.

Det är ingen större skillnad på hur det ser ut när jag skriver på min avhandling, så här kommer veckans arbetsbild från en annan vinkel bara ;) Jag trivs faktiskt riktigt bra med min arbetsplats, trots att bordet är belamrat med litteratur som jag skall läsa och har läst, och även de 18 plantor jag skall plantera ut när det blivit litet varmare.

Jag har en idé om hur jag skall organisera böckerna i bokhyllorna, ni skall få se, antagligen under veckan som kommer.

Fame lade beslag på min plats, så jag åkte till Leiftra istället.

I början av veckan blev hon skodd med sulor i fram. Hoppas det kommer att fungera. Nu rör hon sig i alla fall helt fantastiskt.

Efter att longerat henne och gjort litet markarbete, för att få henne mindre pigg och mer fokuserad, red jag i alla gångarterna och hon kändes som en dröm. Håll tummarna för att det håller i sig och att hältan inte kommer tillbaka.

Som alltid – jag skjutsar tjejerna till skolan och kors och tvärs dit de behöver åka. På vägen hem tog vi en tur förbi en av skolornas parkeringar. Där stod de här jättebilarna bredvid varandra. A-traktorer allihop. Snygga bilar mot en fin bakgrund, jag måste ju bara fota.

Numera kan man tydligen ha en ungdomsbil som passar sin egen stil. Ombyggda Volvos för en viss stil, stadsjeepar för en annan stil, och så mopedbilarna för en tredje stil. Folk måste ha det gott ställt som har råd att låta sina barn/ungdomar köra så dyra bilar. Eller om föräldrarna köper sig fria från att behöva engagera sig med att skjutsa, nu när man dessutom skall undvika att åka buss och tåg.

Vi åt på Johannesbergs golfrestaurang igen. Fläskkarré med rostad potatis och tsatsiki med äpple, sallad och hembakat bröd. Väldigt gott. Jag fotade inte äppelpajen med vaniljsås, men det åt vi också, ute på restaurangens altan.

En dag köpte vi med oss sushi hem från bästa sushistället, en liten restaurang i Rimbo. Vi brukar äta sushi överallt dit vi kommer, men den allra bästa sushin har de i lilla Rimbo, där ägarna konkurrerar med ett gäng pizzerior, i vanlig ordning på små orter.

Jag borstar och borstar, men hon bara fortsätter att fälla. Varje vår förvånas jag lika mycket över mängden päls som hon haft under vintern och som nu skall bort. Men nu är det inte några stora mängder kvar, det känns skönt. Ett vårtecken så gott som något :)

Mamma och pappa är 70+, så jag åkte till handelsträdgården och köpte penséer till dem så att de slipper utsätta sig för smittorisk. Så här blev det när de planterat dem.

Ett par dagar senare åkte jag tillbaka tillsammans med Erica, Max och Uno. Vi köpte blåbärsbuskar till mamma och pappa och jag köpte bambupinnar till mina plantor. Jag skall visa senare vad jag skall ha dem till. Mysig tid med småkillarna och trevligt att få tid att prata med Erica också, perfekt att kunna förena nytta med nöje, och dessutom utomhus.

Uno satt så lugn i vagnen hela tiden.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Ps. Carita fokuserar också på det positiva, och håller i Glad måndag! In hos henne och tanka ännu fler positiva tankar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Veckans bästa 27 april – 3 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Veterinären som skulle ta med ultraljudsutrustning hade inte med sig den när han kom. Riktigt dåligt. Dessutom drog han till med att Leiftra skulle vila i box under en vecka på grund av fångkänning. Fångkänning?? Hon har ju gått på grus under ett års tid och inte ätit gräs. Det räckte inte med det, den här veterinären måste vara en av de sämsta jag träffat på, men nog om det. Nu fokuserar vi på det positiva!

Dagen efter hältundersökningen var Leiftra ohalt. Hej då med de tusenlapparna i onödan, men bra att hon är fräsch igen! Dessutom lät jag röntga hennes båda framhovar för att se hur påverkade de blev av fångkänningarna hon hade för ett par år sedan. I princip ingen påverkan alls, ingen som har betydelse för henne. Otroligt skönt att veta! Jag lät en kiropraktor behandla henne också, och han justerade en del stelhet som islänningar ofta får i kroppen eftersom de har fem gångarter. Dessutom gav han en del tips om skoningen, så i morgon skall hon bli skodd med sulor fram och få kortare tår. Nu hoppas vi att felsökningen räcker och att hon fungerar som ridhäst.

Jag red lektion igen, men inte på Leiftra som ni ser på fotot, utan på en häst hos min instruktör. Jag gick som Zeb Macahan efteråt… Hela kroppen arbetar när man rider, eftersom man till exempel gör halt genom att spänna magmusklerna och använder insidan av benen och sitsen väldigt mycket. Dessutom skall man vara i balans och inte spänna sig i axlar och skuldror. Plus komma ihåg och göra allt som instruktören tipsar om för att utvecklas i ridningen. Det är jobbigt både fysiskt och mentalt, men så otroligt roligt!

Jag har ju bett er stoppa mig om jag får för mig att odla grönsaker i år igen. Nu hann ni inte det… ;) Jag har redan köpt en del tomat-, paprika- och chiliplantor. Fames uppfödare hade sått så många, så jag köpte några av henne. Och just nu känns det lika spännande och roligt som förra året vid det här tiden. Måtte intresset hålla i sig i år. Men jag blev litet tveksam redan när jag skulle rensa pallkragarna från förra årets ogräs och frökapslar, när jag glömde bort att rensa ogräset för att fota istället… Hur som helst – kul!

Att det vuxit så dåligt i våra rabatter och krukor kan ju bero på att jag inte gödslat ;) I år skall jag göra det och se vad som händer. Jag köpte olika sorter, bland annat pelleterad kogödsel. Sedan blev vi tvungna att vädra ur bilen. Rejält och länge.

Arbete med hund som sällskap på bordet. Jag lyfte upp henne för att ta bilden, i rättvisans namn, som en slags motvikt till att katter alltid hoppar upp på borden och inte verkar gå att lära av med det, men hundar förväntas hålla sig på golvet. Men sedan blev det ny duk, från vintrigt grå till somrigt vit istället.

Det går upp och ned med hur bra jag tycker att det går. Just nu är det väldigt intressant och roligt att få ihop teoriavsnittet. Jag har dock börjat fundera på hur det kommer att bli att disputera och komma ut med avhandlingen det här coronaåret. Är det verkligen smart att ge ut den när man inte kan bjuda in intresserade och media till disputationen, och jag inte kan åka runt och prata om innehållet, om det skulle finnas önskemål om det, på grund av coronarestriktionerna? Finns det inte en risk att avhandlingen riskerar att bli helt ouppmärksammad, vad tror ni?

På torsdagsmorgonen, dagen innan valborgsmässoafton, vaknade vi till det här. Grannen hade tänt två stora brasor, vilket slutade med att tre brandbilar susade hit och släckte en av brasorna. I samband med det upptäckte vi att grannen fällt våra träd och schaktat jordmassor in på vår mark. Dessutom var vissa gränsmarkeringar som Lantmäteriet satt ut försvunna, vilket är brottsligt eftersom det innebär åverkan på myndighetens arbete och material. Nu har vi kollat upp vad som gäller juridiskt, och ingen grannosämja än så länge i alla fall, så det får man väl se som positivt.

Någon dag senare blev Shelly biten över ryggen av en hund i byn bredvid. Shelly gick kopplad vid min sida när en stor hund sprang ut på vägen och upp bakom oss. Vi blev helt överraskade, och Shelly skrek rakt ut. Jag blev fruktansvärt arg och gick direkt in till ägaren. Ingen grannosämja där heller, och framförallt klarade sig Shelly utan skador. Så därför får händelsen vara med i inlägget för positivt tänkande.

I går stod jag och pratade med mina föräldrar när det plötsligt susade förbi två stora fåglar. Vi gick närmare för att se om det var tranor igen, men det var det inte… Titta, vad häftigt! Ett storkpar i Roslagen! Storkar som haft sådana problem att häcka på grund av att man dikar ur och förändrar markerna så att det försvårar för storkarna att överleva. Och om de ändå klarar sig i Sverige, är det främst i Skåne de håller till. Men inte i går, då var de hos oss! Jag och Erica gick en långpromenad i går (också en positiv sak), och när vi kom tillbaka var storkarna kvar och hade slagit sig ned på varsin telefonstolpe. Litet kul att de cirkulerade runt min brorsons och hans flickväns hus, vad kan det betyda..?

Veckan var helt fantastisk när det gäller solnedgångar och dramatiska molnformationer. Så här fint var det med ett rosa molntäcke alldeles nära marken någon kväll.

Och så här såg det ut om man vände sig om. Helt utan filter och fotat med mobiltelefonen.

Jag utfodrar på morgnarna när det är helg, men på veckodagarna ansvarar jag för kvällsfodringarna. En kväll hade Leiftra, och jag, den här utsikten från hagen.

Nu har jag skrivit några sådana här sammanfattningar av positiva saker som hänt under veckan, så fungerar det då? Blir jag mer fokuserad på positiva saker i dessa oroliga och dystopiska tider? Svar, ja! I början av coronapandemin tappade jag energi och orkade knappt ta mig för med saker. Det är lätt att hamna i det igen när vi matas med hemska uppgifter om smittospridning, dödstal, uppsägningar och konkurser, men nu är jag uppmärksam på det och drar igång med något för att, om ingenting annat fungerar, fake it until you make it! Bara bestäm dig för att göra saker som brukar vara roliga, så finns det stor chans att det blir roligt när du är igång, så tänker jag. Vänd fokus från elände till glädje. Det låter flummigt, men funkar för mig.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Ps. Carita fokuserar också på det positiva, och håller i Glad måndag! In hos henne och tanka ännu fler positiva tankar!

 

 

 

Veckans bästa 20 – 26 april

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Det här gjorde mig riktigt glad – en taltrast som kvittrade ihärdigt i trädtopparna, och fick svar från en annan trast.

Jag har gått flera långpromenader den här veckan, dels i skogen, dels på golfbanan. Väldigt skönt att komma ut och röra på sig samtidigt som det är trevligt att prata med Ewa och Erica och med mamma och pappa, och få sol i ansiktet. I går var jag däremot extremt trött och tog det väldigt lugnt som ni ser på staplarna här ovanför. Ni skall strax få se vad jag gjorde istället.

Jag har tagit promenader med Leiftra, dels till fots, dels uppsuttet. Hon är inte helt ok i sin bog, samma problem återkommer hela tiden, och jag kan inte förstå vad det är. I morgon kommer veterinären ut och har med sig utrustning för ultraljud på senor. Jag ser det som positivt att förhoppningsvis få besked.

Vi är fyra stycken som hjälps åt med att utfodra hästarna. På helgerna är det jag som utfordrar på morgonen. Upp klockan sex när allt är tyst och stilla. Alla väger upp hö till sin egen häst, så är det bara att ta kassarna och lägga ut i hagarna.

När jag kom hem igen såg jag att bilen behövde tvättas. Lika bra att spola av den direkt innan smutsen hinner fastna. Ganska skönt att vara uppe tidigt och hinna med saker.

Arbete som vanligt. Samma plats, men förhoppningsvis några nya tankar. Och en del gamla. Förra veckan berättade jag att det drar ut på tiden och att det är litet stressande. Men den här veckan tror jag att jag fick ihop sambandet mellan min teori och metod så att det blir tydligt.

Två turer till Uppsala. En med Bella som skulle till tandregleringen, och en tur till biblioteket. När man står med ryggen mot juridiska biblioteket ser man domkyrkan. Kan man annat än gilla Uppsala.

Efter biblioteket gick jag till min frisör. Jag kom tjugo minuter tidigt och passade på att läsa den här nyutkomna spänningsromanen. Social distansering gäller överallt (nästan, jag skall visa motsatsen snart). Det var väldigt ödsligt på salongen. Många företagare har det svårt nu.

Hon lade fram choklad och kolor och den här dagen tackade jag inte nej. Men efter utvecklingssamtalet i fredags, med Jackies lärare som är väldigt vältränad, blev jag peppad att ta tag i mina vanliga vanor med bra mat och träning igen. Bra med människor som inspirerar!

Johannesbergs golfrestaurang har öppnat och lagar så god mat att vi åt där tre gånger den här veckan. Den här dagen var det färsbiffar med fetaost och väldigt goda tillbehör.

En av dagarna var det köttfärslimpa med potatismos, gräddsås och rårörda lingon. Väldigt gott. Om man sitter på golfrestaurangens altan ser man vårt hus på andra sidan ängarna.

Kul idé att göra en ampel till en tomatplanta i en burk för krossade tomater. Den hängde inne i restaurangen.

Titta, vilken snygg skylt för menyn!

I går satt jag en timme här i bilen och väntade på Jackie som skulle träffa sina kompisar och läste vidare i Anders de la Mottes bok under tiden. Ser ni bilarna som väller in i en strid ström till köpcentrumet? Jag tror att vissa har glömt smittspridningen.

Våra vänner visade så fina jordgubbsplantor på Facebook, så jag bestämde mig för att ta tag i vårt jordgubbsland. Det blev otroligt många jordgubbar förra året, men om det skall bli några i år måste jag ta itu med att rensa bort alla revor.

Vad tycker ni..? Hemskt, eller hur?

Och vad är det för positivt med att jordgubbsplantorna fått gå helt bananas och skicka ut revor så att hela landet ser ut som ett spindelnät? Jo, att jag skickade en bild till mina föräldrar och ringde och frågade vad de tyckte om bilden, så fick jag tips om vad jag skall göra för att få kraftiga och fina plantor med många bär!

Jag har sett att vissa i de södra delarna av landet redan har kunnat göra rabarberpaj av sina rabarber. Här har de bara börjat titta fram. Men så kul det är att se hur allt spirar och växer  varje dag!

Syrenhäcken är full med knoppar! Jag fotade med mobiltelefonen nu, men skall ta fram systemkameran och gå runt och fota växter och insekter någon dag i veckan.

Mitt sällskap när jag rensade jordgubbslandet.

Det här var väldigt mysigt. Ligga i soffan och läsa på kvällen, med sällskap av de här två. Analys och omdöme av Nina Lykkes nya roman kommer också inom kort.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Veckans bästa 13 – 19 april

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

1. Mina forskningshandledare undrar nog vart jag tog vägen, eller snarare vart mitt teorikapitel tog vägen. Som ni ser på översta bilden sitter jag fortfarande nedgrottad i teoretiska texter om rättskultur, och krafsar snabbt ned alla tankar och idéer jag får i ett block för att sedan strukturera och sammanställa min egen text.

Det har tagit mycket längre tid än jag trodde, förmodligen längre tid än någon trodde, men jag valde en mer utmanande och spännande väg där teoriavsnittet inte bara är en transportsträcka in i avhandlingen, utan ett avsnitt som kommer att vara intressant i sig själv. Det är i alla fall vad jag hoppas att fler än jag skall tycka.

Och vad är det som är så positivt med att jag just nu ligger efter i tidsplanen för min avhandling? Jo, att jag har gjort mitt bästa, och att jag inte kommer att ångra mig efteråt för att ha tagit en genväg för att snabbt bli klar. Jag kommer att kunna läsa min text och tänka att jag kunde inte bättre. Räcker det inte, så är det för att jag inte hade mer att ge. Och det kan jag leva med i så fall.

 

2. Något som också får mig att må bra är att komma ut i skogen och se hur det blir mer och mer vår. Jag har sett både blåsippor, vitsippor och gullvivor. Det jag tyvärr inte kan visa är den havsörn som flög upp helt nära! 🦅 Minst två meters vingbredd och lugna, kraftfulla vingslag. Den känslan!

 

3. Jag har läst ut två böcker den här veckan, båda i skräckgenren och båda skrivna på 1800-talet. Dels Dr Jekyll & Mr Hyde, dels den här romanen. Nu har jag betat av tre av de fyra skräckromaner som den helt nyutkomna Monster i terapi handlar om. Nästa bok på tur är Frankenstein.

Jag hade inte läst en hel roman av Oscar Wilde tidigare, men nu vet jag vad man menar med att han är en mästare på aforismer. Han har till exempel skrivit: To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all. Min recension av Dorian Grays porträtt kommer i kväll eller i morgon.

 

Heldag i Stockholm i april förra året. Här var vi i Kungsträdgården och fotade körsbärsblomningen. I år undviker vi folksamlingar

4. Tjejerna har haft påsklov den här veckan, och jag har nog aldrig upplevt ett så långt påsklov tidigare, i positiv mening. I vanliga fall brukar vi åka runt och träffa släkten i dagarna tre, och även om det är väldigt trevligt försvinner ju tre av de lediga dagarna utan att man hunnit göra något av allt annat man tänkt sig. Det har inte heller varit några danslektioner och inga önskemål om att åka och shoppa eller gå på bio, eftersom sådant inte är möjligt nu. En ovanligt lång, lugn och stillsam påsk helt enkelt.

 

5. Jag har gått promenader både med hunden och med hästen. Otroligt skönt att komma ut och rensa tankarna på allt annat och bara vara i nuet.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Veckans bästa 6 – 12 april

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Vi anpassar oss efter den situation som gäller nu, så allt lutade mot att det inte skulle bli något firande av Jackie som fyllt 14, och inget traditionsenligt påskfirande med släkten heller.

Men jag kan bara inte acceptera att skippa allt som ger livet mening, som traditioner, så jag har funderat på hur man skulle kunna träffas utan att sprida en eventuell coronasmitta, om nu någon har smittan utan att ha symptom. Jag kollade upp när det skulle bli rimligt varmt väder för att vara utomhus och funderade ut vad vi skulle kunna bjuda på. Lördagen såg lovande ut i väderappen, så jag kollade med släktingarna som bor i samma by och med några vänner till Jackie från samma skola om de ville komma och fira Jackie och påskafton med oss. Alla var friska, och på det här sättet riskerade vi inte att sprida någon smitta mellan olika orter eftersom vi alla bor här. Vi blev ändå sexton personer, så jag var uppe redan klockan sex för att hinna förbereda allt.

Riset hade jag hämtat på skogspromenaden med Erica och Mattias och deras barn förra helgen, om ni minns den bilden. Bara att dekorera och ställa ut. En gardinlängd som vi inte använder längre fick bli bordsduk. Det brukar alltid spillas, särskilt när det blåser aprilvindar och muggar välter av misstag, så bättre att använda ett tyg som man inte är så rädd om. Ett par paket som jag slagit in tidigare som dekoration på bordet, och stenen med Zingo som Bella målat fick hålla servetterna på plats. En burk med hjärtformade marshmallows som jag hade tänkt dekorera bakelserna med, med de fick bli tilltugg istället.

Mamma och pappa bor visserligen i samma område som vi, men är 70 + och tillhör riskgrupper, så de måste tyvärr stanna hemma. Pappa brukar alltid göra en karta med kluriga frågor till påskäggsjakten, men det löste vi genom att han och mamma kom hit på morgonen och förberedde, och på eftermiddagen när det var dags var de med på FaceTime. Inte som tidigare år, men så nära vi kunde komma utan onödiga risker.

Jag hade stekt hamburgare och halloumi på morgonen så att det bara var att värma på grillen utomhus sedan. För att göra det enkelt, och smittfritt, hade jag beställt hamburgerfickor att ha hamburgaren i, och engångstallrikar till påskbakelserna. Innan gästerna lade på tillbehören på sina hamburgare spritade de sina händer med en stor handspritsflaska som jag köpte för många år sedan och inte haft användning för.

Påskbakelser av två sorter. Brownies med grädde och Anthon Bergs chokladägg, och skuren hallonrulltårta med en persikohalva och spritsad grädde. Två själar, samma tanke – Erica hade gjort precis likadana bakelser som dem i bakgrunden, bara valt nektariner istället för persikor, och bjudit på tidigare på dagen!

Kvällen innan provade jag ett nytt kakrecept, och de var så goda att jag bakade två satser till på morgonen. Choklad med kolafyllning, och så pricken över i – litet havssalt på toppen. Så goda.

Arbetsplatsen, som återkommer som något positivt vecka efter vecka. Jag älskar det här rummet och jag tycker, oftast, att det är väldigt roligt att utreda och skriva.

Den här veckan hittade jag ett nytt filter på mobiltelefonen, och det var också kul på sitt sätt, åtminstone för stunden. Och kanske framförallt för att jag som inte är intresserad av att utforska och använda alla funktioner på min mobiltelefon, faktiskt tog mig igenom en del steg för att lära mig den här tekniken. Hur man gör har jag skrivit om här.

Leiftra återkommer såklart också varje vecka som en av Veckans bästa! Den här veckan red jag dessutom lektion på en annan Islandshäst, och det var så peppande. Det blir så mycket roligare med utmaningar och när man känner att man lär sig något nytt!

Jag har börjat beta av de fyra böcker som den helt nyutkomna Monster i terapi handlar om. Den här veckan läste jag ut Carmilla, den första vampyrroman som skrivits. Tjugofem år innan den mer kända Dracula skrevs, i mitten av 1800-talet. Överraskande bra, jag gav den 4/5.

Jag måste ju visa den här bilden också. Lilla Rimbo, vårt närmsta samhälle där jag hämtar ut onlinebeställda livsmedel till oss och mina föräldrar hos den fantastiska Icabutiken som ni ser en del av till vänster i bild. Så praktiskt och effektivt att kunna sitta hemma och beställa i lugn och ro och kunna hämta ut perfekt packade varor på utlämningsstället på bara några minuter. Den här kvällen skulle jag hämta Jackie i Rimbo, annars hade jag missat den här fantastiska vyn med den dramatiska himlen. Jag såg ett annat läckert motiv som jag inte hade tid att fota, men lägger det på minnet för framtiden. Ett rör som det kom rök ur med den röda himlen och skogen som bakgrund.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Veckans bästa 30 mars – 5 april

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Den översta bilden i veckocollaget har jag lånat från Château de Chambords Facebooksida. Den 1 april var det inte många som ville skämta, det kändes inte rätt i dessa tider. Men slottets skämt tycker jag låg på precis rätt nivå. I den numera lugna slottsparken såg en av slottets skogvaktare en vit hästliknande varelse tillsammans med ett rådjur och en hjort. Han trodde först att det var en albinodovhjort, innan han såg ett 30 cm långt elfenbenshorn i pannan. En enhörning! De har inte setts i världen sedan 1400-talet. Ett fint skämt, att förflytta oss till fantasins och sagornas värld en stund. Det kan vi behöva.

Nu när jag inte styrketränar (skall dock återupptas snarast) och inte skjutsar tjejerna till danslektioner (kommer inte att återupptas förrän smittspridningen har hejdats) har jag av någon anledning mycket mer energi och ett större lugn i kroppen. Ganska ofta kan jag annars känna mig jäktad när jag är hos Leiftra, men med mitt lugnare liv är det bara mysigt att tillbringa mycket tid med henne. Det är hårfällningstid och jag borstar och borstar. Det bara rasar av henne. Vi tar promenader, ganska ofta till mamma och pappa. Klicka på Instagrambilden och sätt på ljudet så får du se vad Leiftra och jag har lärt oss:

https://www.instagram.com/p/B-kVv1ZJ_Ek/

 

Emil, min brorson, hjälpte mig med sin grävmaskin att jämna till underlaget i Leiftras hage. Det blev så otroligt bra, han är som en trollkarl med den där maskinen, så nu hoppas och tror jag att risken för att trampa på vassa stenar har minskat, och därmed också risken för att hon blir halt igen. Känns bra.

Jag har berättat om veckans oro för Jackie som visade sig ha körtelfeber och en kraftig inflammation i hals och tandkött. Hur skall man kunna se något positivt i det? Jo, att hon är feberfri nu, och att hon är pigg och kan umgås med vänner igen! Och trots att det var en chockartad upplevelse att inse hur man riskerar att hamna utanför vården nu när allt fokuserar på det där viruset, var det ändå positivt att få sig en tankeställare. Jag har definitivt levt i en trygghetsbubbla där jag har tagit för givet att man får vård om man mår dåligt. Det var nyttigt att vakna upp.

Och vad var det för positivt med snöstormen som yrde in i måndags? Att det är typiskt vårväder, och att vi lagt vintern bakom oss!

(Nästan) varje gång jag ser min arbetsplats tänker jag: Kaos är granne med gud. Nu var jag bara tvungen att googla och se varifrån jag fått det uttrycket. Det visade sig att det är namnet på en pjäs av Lars Norén från 1980-talet. Hur har det fastnat i mitt huvud?! Jag har aldrig hört talas om den pjäsen. Det var väl det där med kaos som stämde så bra. Här trivs jag i alla fall att sitta och arbeta. Det kommer in ljus i rummet från alla håll och jag gillar husets gamla sal med mixen av gamla möbler som alla har en historia.

BP, vår katt får fortfarande inte vara på bordet… Men det såg så författarmysigt ut med henne där, så jag bara måste ta en bild först innan hon måste hoppa ned.

I tider av social distansering är jag väldigt glad att det går att träffas utomhus. I morse följde Leiftra och jag med Erica och Mattias och deras två små killar till skogen för att hämta björkris inför påsk. Där mötte vi Mary-Linn och Vera, och när vi kom tillbaka till stallet träffade vi hälften av byns invånare. Inte riktigt, men många av dem. En av byns äldre män, och kanske den mest sociala av oss allihop, berättade att han haft lunginflammation i en månad och varit tvungen att hålla sig hemma. Men han såg förvånansvärt pigg ut och var lika glad som alltid.

Jag har meddelat förlagen att jag har begränsat med tid att läsa och recensera, så det är inte så ofta som jag får bokpaket numera. Men som en skänk från ovan kom lantbrevbäraren just den här veckan med fem bokpaket! Jag som blir lika glad som ett barn på julafton av bokpaket, de kunde inte ha kommit vid en lämpligare tidpunkt.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!