Vardagar med guldkant

Ljuset och färgerna har varit helt magiska de senaste veckorna, så härligt att vara ute och se hur fin naturen är. Jag plockade in dill och nyponkvistar och satte i en vas. Det är fint med blommor, men det finns mycket annat i naturen som också är fint att dekorera med.

Tror ni att vändningen mot mörkare tider kom i helgen, när det plötsligt kom snö, och sedan gick temperaturen ned till – 4 grader och efter det kom regnet? Nästan alla löv rasade från en av lönnarna.

Innan dess var det så här fint. Nästan sensommarvärme så att man kunde sitta utomhus och äta lunch.

Men här var det inomhus. Viltfärsbiff på golfrestaurangen, och veckan därpå (i dag faktiskt)…

… ungefär samma sak, men nu på slottet som fortsätter med luncherna när 18-hålsbanan och golfrestaurangen har stängt för säsongen. 135 kronor för så här god och fint serverad mat med kaffe och kakor om man ville. Det blev en jättetrevlig långlunch med en vän som jag känt sedan min arabhäst- och distansrittstid.

I mitt Instagramflöde kom det upp bilder på en ny, spännande bok från LB Förlag. Och litet kul är det allt, att få se sin egen text om författarens förra bok på omslaget :) Den boken var för övrigt helt fantastisk, jag rekommenderar alla att läsa den. Jag hoppas att förlaget kommer att skicka uppföljaren till mig.

Jag har skördat paprika, chili, morötter och de sista tomaterna. Jag insåg att tomaterna inte skulle hinna mogna innan det blev minusgrader på nätterna, så bara att plocka av allt som fanns kvar. Från Facebookvänner fick jag tips om vad man kan göra med omogna tomater, dels recept med gröna tomater, dels hur man kan få dem att mogna långsamt inomhus.

Jag har lagt allihop på brickor nu. I morgon skall jag rensa bort alla kvistar och låta vissa ligga svalt och mogna i lugn takt, och laga några spännande saker av resten. Kanske borde jag testa att steka gröna tomater, som i filmen?

Men detta… Vad tror ni att det är? Det är inte ett rakat krusbär. Det är en pytteliten melon som inte hann mogna innan säsongen var slut.

Att odla är verkligen inte enkelt. Jag skall sammanfatta mina erfarenheter från mitt första år som pallkrageodlare i ett eget inlägg snart. Men ni som tittar in här har ju sett att vissa saker har vuxit väldigt bra, medan andra (som melonen) inte kom igång alls.

Vi får väl se om jag kommer att odla något nästa år, eller om jag enbart skall ägna mig åt arbete. Det är inte så tråkigt det heller.

Efter en vecka av massiv trötthet hade jag börjat få energin tillbaka i helgen och arbetade ganska intensivt. Bella kom in i mitt arbetsrum och bara tittade på mig. Där satt jag, klockan 14, fortfarande i pyjamas och morgonrock med oborstat hår och läsglasögon på näsan, helt inne i en text jag skrev. Jag frågade om jag såg ut som en galen professor. Hon svarade inte. Jag tolkar det som ett ja.

En morgon skjutsade jag Jackie till skolan. Två regnbågar bildade två c över varandra och över husen. Jag tänkte att jag kunde fota när jag lämnat av Jackie, men ni vet hur det är – just do it! När jag hade vänt var det solsken och regnbågarna borta, det tog högst tio minuter mellan det här tillfället när jag fotade genom bilrutan till dess att tillfället var borta.

De senaste dagarnas skärmbilder från mobiltelefonen. Mitt foto till vänster, som jag lade upp i gruppen Rimbo i vårt hjärta. Monikas bok- och filmsmak stämmer med min, så när hon lade upp ett tips om serien Yellowstone (som jag tänkt se, men inte kommit till skott), insåg jag att jag också måste se den. Nästa bild visar vad jag lyssnar på i bilen nu. Peppande låttexter och mycket power. Bilden längst till höger fick mig sugen på att baka igen! Jag brukar baka spindeltårtor till Bellas födelsedag, men titta vad fina små praliner man kan göra. Och smart att ställa dem på ett galler och hälla choklad över, mycket enklare än alla tekniker jag provat.

Jag har vaknat och gått upp vid fem flera morgnar i rad nu för att arbeta med avhandlingen. Så kul och jag tänker som klarast tidigt på morgonen. Men det innebär att jag är trött nu, så jag säger god natt med en bild på Fame som om möjligt är ännu tröttare än jag.

Veckans bästa 25 – 31 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Hjortskav med rårörda lingon och hemlagat potatismos. En av veckans luncher på Johannesbergs golfrestaurang. Att kunna sätta sig till bords och äta god mat utan att själv behöva laga maten är så uppskattat. Absolut en av veckans höjdpunkter.

Lille Uno fyllde ett år och vi var bjudna på kalas. Man kan väl milt uttryckt säga att allt trasslade innan vi kom iväg, men med lock och pock och fantasi löste det sig. Till exempel hade jag beställt presenterna online, och det stod på hemsidan att de skulle skickas inom en dag. Jo tjena. Efter åtta dagar låg paketet fortfarande på terminalen i Uppsala.

Vad gör man? Man kan inte komma tomhänt till ett kalas. Jag gick igenom Jackies och Bellas gosedjur och valde ut en söt och gosig enhörning som bara fungerat som prydnad, så fortfarande i nyskick. Uno verkade tycka om den som tur var. Men i morgon hoppas jag att paketet kommit fram, så att han kan få sin legoplatta, legotåg och såpbubblor.


Jag började fundera på när jag gjorde en hälsokontroll senast, och kom fram till att jag aldrig gjort någon, jag har bara lämnat blodprover när jag varit inlagd för operation eller när man misstänkt bakterier, virus eller något annat. Efter litet googlande insåg jag att man kan beställa en hälsokontroll online och gå till drop-in och få blodprover tagna på ett anvisat provtagningsställe. Jag beställde i torsdags kväll, åkte till Norrtälje sjukhus på fredagen och fick provsvar på fredag eftermiddag. Allt gick blixtsnabbt. Och det var inga andra i väntrummet på sjukhuset som ni ser. Hur smidigt som helst. Nu vet jag vilka som är mina normalvärden, bra som referensvärden i framtiden.

I dag firade vi mors dag i Västerås hos det här snygga och glada paret.

Vi blev så bortskämda med väldigt mört och smakrikt kött, kantarellsås (!), dillkokt potatis och tsatsiki. Till efterrätt svenska jordgubbar med gräddig och god vaniljglass.

Bild lånad från Sultans konditori

Och så tårta dessutom! En sådan här Gustav Adolfstårta, med sockerkaksbottnar, banan, maräng, choklad och vaniljkräm. Jag åt två bitar.

Då blir man så här glad.

Ewa hade med sig kålplantor och spenat i veckan. Kul att se om jag lyckas få det att växa i pallkragar och krukor i sommar!

Och titta vilken överraskning! Jag fick två drivhus i morsdagspresent!

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

 

Veckans bästa 18-24 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

I början av veckan red jag lektion på de två islandshästarna Markus och Loki. Det är så otroligt utvecklande och roligt att rida för en duktig person, som ser allt och kan ge tips om vad att tänka på för att inte fastna, utan komma vidare i ridningen. Och så är det rena endorfinkicken! Efter varje ridpass känner jag mig som en urvriden trasa, trött både fysiskt och mentalt, men lycklig!

I torsdags ville Jackie bli skjutsad till Norrtälje för picknick med några kompisar, så jag passade på att gå omkring litet i staden. Det var länge sedan sist, men lika fint som alltid. Nästan folktomt.

Jag köpte en otroligt god laxwrap (misogravad lax, pepparrotsfraiche, spetskålsmix, mango, avokado och ruccola – rekommenderas!) och gott kaffe och satte mig på en bänk och tittade på enstaka flanerare som fick förbi och läste i en ny bok. Solen sken från en klarblå himmel och det var så mysigt.

På kvällen mötte vi upp med några vänner på Nifsta motorträff, en träffpunkt för motorintresserade med gamla, fina bilar, motorcyklar och andra fordon. Vi ser hela ängen med alla fordon och café och grill från vårt hus, men jag har ändå inte varit där på tio år. Nu har den sociala distanseringen påverkat mig så mycket att jag ville dit. Det var jättetrevligt och kul att se alla fina fordon, och Tussi och jag fick tid att prata om allt möjligt som vi behövde prata om. En mysig kväll.

Skylt i en av bilarna på Nifsta motorträff. Litet annorlunda minst sagt. Kan kanske platsa i BPs skyltsöndag?

Förra veckan var otroligt jobbig, med beskedet om Leiftras neurologiska skada och hennes degenererade disk i ryggen. Men jag funderade och läste på ännu mer om skadan, och bestämde mig för att göra ett försök med att träna henne ur problemen. Hon kan aldrig bli helt bra, men hon kan eventuellt lära sig att leva med de problem hon har. Oddsen är väl inte så goda, men finns det minsta lilla chans så måste jag försöka. ”Framgång beror på ansträngningen” (Sofokles).

Mamma är en sådan person som måste vara sysselsatt all vaken tid för att trivas. Så förutom att jaga, stycka och laga väldigt mycket mat till släkt och vänner, sköta höns och bära in ved, sköta stora grönsaksland, växthus och en stor trädgård, blev hon rätt så nöjd med att få uppdraget att tömköra Leiftra alla dagar utom de dagar då jag rider. Det neurologiska problem Leiftra har är att signalerna från lilla hjärnan inte når fram till hennes bakdel som de skall, så hon har inte full kontroll på bakbenen. Det märks när hon tränas över cavalettibommar, och inte sätter bakhovarna där det vore lämpligt. Men det mesta blir bättre med träning, och förhoppningsvis även Leiftra.

Leiftra får ju dessutom fång (hovbenet vrider sig, vilket är extremt smärtsamt, enkelt att förstå) om hon äter gräs. Så hon går i en grushage och får hö flera gånger per dag istället för att beta gräs. Men nu har hon kommit på att om hon ställer sig på knä och lägger huvudet på sidan kan hon nå gräset på utsidan… Livsfarligt för henne, men alla som gillar sötsaker kan förstå lockelsen. Bara för mig att skruva i isolatorer längst ned på alla stolpar, så nära marken som möjligt och dra en extra tråd runt hagen. Har man djur, har man alltid mycket att göra. Men så värt det.

Det behövdes ingen benträning på gymmet den dagen, efter alla knäböjningar när jag skruvade i isolatorer och drog tråd. Ganska roligt att göra praktiska saker som omväxling till allt tänkande, analyserande och skrivande.

En kväll drog jag ut litet på tiden med utfodring av hästarna, och när jag kom ut möttes jag av den här vyn. Helt tyst och stilla, inga bilar och inga människor. Moln som såg ut att kunna svepa in hela världen, och så det guldiga kvällsljuset när solen var på väg ned. Jag hade bara mobiltelefonen med mig, men kameran på den fick duga. Livet på landet när det är som allra bäst. Vissa av er har redan sett bilden, men den får vara med eftersom den här upplevelsen verkligen var en av veckans bästa.

Avslutar veckans bästa med en bild från en jättetrevlig kväll hos våra grannar, med goda drinkar och fin stämning en av vårens soligaste och skönaste kvällar!

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!