Så här såg det ut hos oss fram till slutet av maj…
Men den 29 maj var jag tvungen att ringa hem veterinären eftersom Glaeda börjat klia sig i mankammen och vid svansroten. Jag visste ju att islandshästar, särskilt de som är importerade från Island, löper risk att få sommareksem. Men Glaeda är ju 17 år nu, så jag trodde hon var säker. Men inte…
.
Så här måste hon ha det framöver, från försommar till höst. Orsaken till sommareksem var länge en gåta, man trodde att det berodde på sol, foder och/eller knott. Numera är man ganska säker på att det kommer av allergi mot svidknott. Märkligt nog finns det inget botemedel mot denna allergi, trots att så många hästar drabbas av det.
.
Vi har tagit blodprover och tillsammans med veterinär kommit fram till en del åtgärder som skall minska besvären. Jag shamponerar med Epi-Soothe, sprayar med kortison för att stilla klådan, använder Switch mot knott och mygg. Det bästa eksemtäcket på marknaden skall vara det från Boett, så jag använder ett sådant med tillhörande luva.
Under några veckor verkade det ha lugnat sig med klådan. Men i morse hade Glaeda kliat sig blodig i svansroten… Och det räcker med att jag tar i hennes man, så får jag handen full med hår…
.
.
I dag var det tursamt nog regn och ganska kraftiga vindar. Då är inte knotten lika aggressiva, så jag passade på att ta av och tvätta täcket och luvan i samband med shamponeringen.
.
Glaeda som lipar… Men faktiskt verkar hon uppskatta täcket och luvan. Hon går med på allt när jag pysslar om henne och hjälper till när luvan skall dras på. Duktiga, kloka häst ♥
.
Leistra har också börjat klia sig i svansroten… Allergin är tyvärr ärftlig, men det är inte så vanligt att svenskfödda islandshästar får eksem, så jag hoppas, hoppas att Leistra klarar sig…
Veterinärerna är inte så optimistiska när det gäller sommareksem. Det är självklart djurplågeri att låta en häst plågas av ständig klåda och att riva sig sårig och blodig. Som hästägare måste man i allra värsta fall ta sitt ansvar och låta hästen slippa plågas… Bara tanken på det gör mig förkrossad…
Nu finns inget annat att göra än att ta noga hand om hästarna. Tvätta, spraya och alltid ha täcket och luvan på Glaeda. Det bästa vore om jag kunde stalla in dem nattetid när knotten är som värst aggressiva. Men så fort Glaeda kommer in börjar hon klia sig mot betongväggarna tills hon river sig blodig…
Jag är så fruktansvärt orolig att jag inte skall lyckas stoppa klådan… Jag som aldrig brukar tappa tron på att saker skall ordna sig känner mig inte alls lika säker nu. Håll tummarna för oss, vi behöver det…
Just nu - Just här 