Etikett: Roadtrip

 

 

Rätt så trötta anlände vi till första hotellet på vår rundresa. Vi hade bokat det utifrån tre kriterier; nära från flygplatsen, nära in till Rom och modernt och fräscht som en start på vår resa. Jag hade väntat mig en stor anläggning med mycket folk, ljud från flygplatsen och från passerande trafik, men det var inte alls så. Det var tvärtom väldigt mysigt, lugnt och familjärt. Personalen var dessutom fantastisk och älskade våra barn. Sådant gillas :)
.

Så här såg hotellet ut på hemsidan. Ungefär som ganska opersonliga hotellanläggningar i USA, och fräscht. Det var väl främst jag, skall erkännas, som propsade på ett hotell i den här stilen som en inledning på vår rundresa. Efter en tidsmässigt lång resa från Stockholm till Rom, med mellanlandning och väntan på Köpenhamns flygplats, ville jag veta vad vi kunde förvänta oss. Fräscha rum, bra pool, bra mat. Nu visade sig som sagt hotellanläggningen vara mycket bättre än förväntat. Vattnet i poolen var till och med så varmt att jag kunde hoppa i utan att tveka det minsta, det säger en hel del…
.

Så här bodde vi, barnen och vi på varsin sida om en skjutdörr.
.

Utgång från huvudentrén. Vi bodde på nedre plan, så vi hade utgång direkt till poolen från våra rum. Helt ok.
.

Ärligt talat behöver jag nog vänja mig vid vissa italienares mentalitet… Det började på planet, när vi skulle sätta oss på våra platser. En riktigt otrevlig italiensk kvinna med hög röst vägrade flytta sig och var väldigt kärv mot en av flygvärdinnorna när hon bad att få se hennes boardingkort. När vi sedan skulle hämta vårt bagage på bagagebandet saknades Patriks golfbag. Det fanns ingen information om att den skulle komma senare, så vi gick runt och letade efter en utlämning av specialbagage. Ja, tjena… Vi fick se en hög med inplastade barnvagnar i ett hörn av ankomsthallen och tyckte att vi såg Patriks golfbag i högen. Och mycket riktigt, där låg den. Hur den hamnat där har jag ingen aning om, men vi var glada och nöjda att den i alla fall dök upp. Hur lång tid det sedan tog att hämta ut vår hyrbil, som inte blev den vi bokat eftersom den var uthyrd till någon annan, skall vi inte tala om. Överhuvudtaget möttes vi av en väldigt avspänd attityd: det ordnar sig, ta det lugnt, ingen brådska. Ingen ordning på det sätt vi är vana vid. Till exempel såg vi också en man med sin son, kanske i femårsåldern, köra om oss på motorcykel på motorvägen. Ingen hjälm och inga skyddskläder. Mitt i den italienska rusningstrafiken. Italien ligger så nära oss, men för mig blev det en liten kulturkrock.

Men så mycket fantastiskt vi fick uppleva! Jag älskade Rom. Det går nästan inte att förstå hur det kan finnas så mycket bevarat från romartiden.

Vi hade bokat en guidning av Colosseum och Forum Romanum, vilket jag verkligen rekommenderar!
.

Det fanns så mycket jag ville se i Rom. Så mycket jag läst om under alla timmar på gymnasiet som jag nu kunde få möjlighet att se i verkligheten. Vi hade fler planer, men tiden räckte inte till, så vi prioriterade Colosseum som har en så fantastisk historia som rymmer mycket av det romartiden stod för.
.

Tidigt på morgonen tog vi vår hyrbil in till Rom, vilket alla varnat oss för att göra… Patrik körde dock som om han själv var italienare, så vi kom in i Rom utan minsta problem. Men inga skyltar om var vi hamnat, så Patrik släppte av oss här, där jag tagit kortet på Viktor Emanuelmonumentet, för att åka runt och leta efter en parkering. Monumentet är tydligen inte särskilt omtyckt av italienarna, men jag blev litet lätt hänförd faktiskt. När vi kom hade de dessutom tänt eldar på övre platån och det rörde sig män i togor med lagerkransar runt eldarna.

Så här stod vi alltså, jag och tjejerna, medan Patrik körde iväg för att leta efter en parkering. Min uppgift blev att leta upp den fontän som var mötesplatsen för guidningen, och sedan ringa till Patrik och berätta var den var. Jag som inte ens visste var jag var just då… Men vi traskade iväg, tjejerna och jag, och frågade på engelska en hantverkare om vilken adress vi befann oss på och var den där fontänadressen var.  ??????  Ok, så var det med det. Engelska var inte så gångbart alltså. Han pekade i alla fall på en vakt i en kur vid monumentet, och av henne kunde jag förstå att vi redan befann oss på Piazza Venezia, och att vi skulle gå runt monumentet och så skulle fontänen vara där.
.

Rätt så nöjda med att åtminstone veta vart vi skulle, började vi leta efter fontänen. Till slut hittade vi den, och vi lyckades också möta upp med Patrik, så allt var frid och fröjd.
.

Vi hann titta en del på omgivningarna medan vi väntade, och såg de första nunnorna av många, många under vår Italienresa. När klockan närmade sig nio och inga andra dykt upp vid fontänen, och vi inte heller såg till någon kvinna med rött paraply, vilket skulle vara guidens kännetecken, började vi tvivla på att det var rätt fontän. Det visade sig att mötesplatsen inte var den största fontänen i området, utan en liten, inbyggd fontän i monumentet, som dessutom inte hade rinnande vatten… Vi började redan anamma den italienska stilen, så vi ryckte bara på axlarna och skrattade åt det. Allt ordnar sig.
.

Som jag skrev tidigare – boka biljetter till en guidad visning redan hemma. Det är verkligen värt det. Inte minst slipper man stå i långa, långa köer och kan gå raka vägen in i Colosseum. Guiden var dessutom fantastisk; kunnig och väldigt teatralisk, så hon fick alla att lyssna noga. Tänk er att läktaren var byggd av vit, blänkande marmor. Ibland var det ett golv av trä med sand, som skulle suga upp blodet, ibland fylldes arenan med vatten för sjöslag. Under golvet väntade fångar, djur och gladiatorer som skulle strida. Fångarna var brottslingar som fördes in på arenan med bakbundna händer, och alltså inte hade en chans att klara sig. Det är svårt att förstå hur man överhuvudtaget ville se de här skådespelen, som de kallades. För mig framstår det mer som slakt.
.

Över hela arenan spände man upp en tygduk som skydd mot solen. Ytskiktet av marmor är nu borthackat och använt till bland annat Peterskyrkan och Fontana di Trevi. Pelare, statyer och balkonger har rasat samman av jordbävningar och erosion.
.

Efter några timmar i Colosseum vandrade vi genom det som var Forum Romanum, Roms politiska centrum. Man blir ju litet ledsen över att de praktfulla byggnaderna som rymmer så mycket viktig historia tillåts vittra sönder så här. Samtidigt är det fantastiskt att de överhuvudtaget finns kvar efter alla dessa år.
.

30 graders värme och sol från klarblå himmel tog på krafterna. Vi hade velat tillbringa mer tid i Rom, men efter nästan fyra timmar av kultur, historia och värme kände vi att det var dags att avvika och hitta ett café för svalkande drycker.
.

Själv njöt jag av en cappuccino. Den första av många.
.

Tillbaka på hotellet fick Jackie hjälpa till att baka sin egen pizza. Hon ville ha en pizza utan något på, och fick in den precis så… ;) In kom något som liknande och smakade som focaccia… Vi trodde att tomatsåsen alltid ingick, men tydligen inte. Vi provade pizza av olika slag flera gånger under resan, men de pizzor vi är vana vid från Sverige och USA är faktiskt godare.
.

Sista kvällen på The Golden Tulip beställde jag deras specialitet, en fiskrätt. Jackie beställde pizza igen, den här gången med tomatsås och skinka…

Nästa morgon åkte vi vidare mot Orvieto, där vi skulle bo i ett gammalt kloster högt uppe på ett berg medan åskan dånade så att vi inte hade någon kontakt med omvärlden via telefon eller TV. Utsikten över Orvieto kompenserade för den kusliga stämningen, ni måste titta in igen och se bilderna därifrån! Frukosten var också väldigt speciell. I Orvieto gick vi ned i de underjordiska gångar som beboddes av etruskerna för 2500 år sedan. Och så besökte vi monsterparken i den heliga skogen.

Del tre av vår reseberättelse kommer inom kort!

.

♥ Alla delar av reseberättelsen från vår road trip genom Umbrien finns här ♥