Roadtrip – Just nu

Roadtrip i Toscana – vi inkvarterar oss i Montepulciano (del 4)

Publicerat den 2 juli, 20156 juli, 2015 av JustnujustharLämna en kommentar

Resan till Toscana kunde inte ha börjat bättre. Vi hade bokat SAS plus på vägen ned och direktflyg, utan jobbig mellanlandning i Köpenhamn som förra året. Så skönt. Inte den minsta turbulens och framme på 2,5 timmar. På bilden här ovanför var vi framme i Italien och på väg att landa.

Som vanligt var det halvkaotiskt på flygplatsen Fiumicino, men den här gången var vi förberedda på det och väntade lugnt i mer än en timme på att bagaget skulle dyka upp på bandet. Däremot gick det blixtsnabbt att kvittera ut vår hyrbil, så totalt sett en positiv upplevelse!

På vägen upp från Rom mot Montepulciano stannade vi och åt lunch i Fiano Romano på en restaurang som vi kollat upp innan; Lele Ai Casali. Maten var verkligen gudomligt god. Isabella valde crêpes med tryffel och pecorino, den goda osten som vi åt massor av under vår resa.
.

På den här restaurangen serverades framförallt mat, någon cappuccino hade de inte. De hade kaffe. Vilket för dem var espresso. Jag beställde två stycken.
.

Det är alltid lika spännande att se hur det ser ut där vi skall bo. Det var absolut inget fel på utsikten på någon av de platser vi bodde på. Här beundrar vi utsikten från vårt första hotel; Hotel Panoramic.
.

Första kvällen var det varmt, 26 grader, men det både regnade och åskade, så det blev inget bad i poolen. Men en titt på poolen måste man ju ta, så att vi visste vad som väntade oss dagen efter!

Förra året hade vi precis inkvarterat oss i ett gammalt kloster i bergen när åskan slog ut all elektricitet. Den här gången kändes det bara mysigt med mullret och blixtarna, eftersom vi inte var så isolerade… och det inte heller stod några skräckromaner med snaror på omslaget, eller med rubriker som Fatal Voyage, som förra året… Här har jag skrivit om det tillfället.
.

Tjejerna badade i timmar i poolerna varje dag under resan. Själv valde jag vid det här första hotellet att njuta av värmen i solen och tog säkert inte fler simtag än tre i just den här poolen. Men sedan bättrade jag på den kvoten!
.

Ett väldigt modernt hotell, inte speciellt lantligt toscanskt, så som vi skulle bo senare. Däremot var det fritt från gröna ödlor på väggarna utanför, och det var som sagt modernt, vilket kändes skönt som en inledning på resan.
.

Gott om utrymme och varsin balkong till tjejerna och oss med utsikt åt två håll.
.

Det första hotellet var också det största under vår resa, med 30 rum. Det kändes ändå som vi var i princip de enda gästerna på hotellet. Lugnt och tyst och bara några enstaka par eller familjer vid frukosten och/eller vid poolen.
.

Det vore intressant att veta om italienare verkligen själva äter till frukost det de serverar oss turister..? Dignande bord med go’fika är överrepresenterat. Tjejernas frukostar spårade ur redan första dagen. De valde tiramisu, brownies, croissanter med chokladfyllning, småkakor och fruktpajer, och vi lät dem ta seden dit vi kommit.

På det här hotellet serverades även ägg, men de var så överkokta att den där gröna randen hade bildats runt gulan. Vi åt frukost här tre morgnar, och samma sak varje morgon. Kaffet var inget vidare det heller. Beskt bryggkaffe! I Italien, där till och med en enkel bensinstation har en riktig kaffemaskin!
.

Att frukosten här inte var någon kulinarisk upplevelse gjorde ingenting. Vi gjorde utflykter till både magnifika Montepulciano och pittoreska Pienza, och där åt vi fantastisk mat och drack perfekt cappuccino! Här är vi på väg ut.
.

Jag kan verkligen rekommendera lantgården Villa Nottolas restaurang. Här sitter tjejerna framför en av deras vindruvsodlingar.

Titta gärna in i morgon igen, så skall jag visa bilder från Villa Nottola och från Montepulciano, som var riktigt mäktigt! Och om ni tycker att Toscana verkar lockande så här långt, vänta bara, det blir bara bättre och bättre!

♥

Roadtrip genom Umbrien – cappuccino och lavendel (del 5)

Publicerat den 3 februari, 201518 juni, 2015 av JustnujustharLämna en kommentar

Vårt första boende utanför Rom var toppen, medan klostret i Orvieto en ganska skrämmande upplevelse, med åska som slog ut alla förbindelser med omvärlden. Inför vårt tredje boende var vi väldigt nyfikna på vad vi skulle mötas av denna gång…

Detta var vad vi möttes av… Ripa relais colle del sole. Så lantligt och mysigt! Vi väljer antagligen boende efter helt andra kriterier än andra barnfamiljer, för det brukar bara vara några enstaka barn dit vi kommer. Tyst och lugnt med andra ord, och likadant denna gång. Vi bodde i högra flygeln på bilden, den med en vit markis.
.

Långa rabatter med lavendel…
.

… och en och annan ödla…
.

Nyckelringen skapade förväntningar om hur vi skulle bo de närmaste dagarna! ¤
.

Supermysigt!
.

Jackie var nöjd!
.

Och Isabella var nöjd!
.

Och det var Patrik och jag också, såklart! Det var så mysigt att sitta där i allén och dricka sin cappuccino och sedan kunna ta stentrappan ned till poolen när man ville.
.

Medan Patrik spelade en golfrunda var tjejerna och jag vid poolen. Ok, Isabella och Jackie var mest i poolen :) Och ni ser ju själva, poolen nästan helt för oss själva – lyx!

Jag som älskar värme låg i solen och läste och bara njöt. Efter den regniga gårdagen, och väderprognoser som varnade för enorma regnmängder de kommande dagarna, passade jag på att sola…
.

… och så gick det som det gick… Litet lätt solbränd…
.

På kvällarna provade vi traktens olika specialiteter, som till exempel maträtter med tryffelsvamp och den otroligt goda osten pecorino.
.

Det tog lång, lång tid att få in den mat vi beställde, men barnen var otroligt tålmodiga och underhöll sig med spel på våra mobiltelefoner. En kväll kom ett tyskt par fram till oss, tog i hand och berömde oss för att vi uppfostrat våra barn så bra. Jag blev så överraskad, glad, stolt och rörd, allt på en gång, att jag blev alldeles tårögd.
.

Till frukost fanns det som vanligt flera olika bärpajer att välja mellan…
.

Inte precis som våra vanliga frukostar hemma, men rätt så kul att prova något nytt!
.

I förra inlägget visade jag bilder från Perugia, dit vi reste en av dagarna. I nästa inlägg skall ni få se bilder från Assisi… ♥ Så fantastiskt vackert…

♥ Alla delarna av reseberättelsen från vår road trip genom Umbrien finns här ♥

Roadtrip genom Umbrien – monster, kloster och underjordiska gångar (del 3)

Publicerat den 16 januari, 201518 juni, 2015 av JustnujustharLämna en kommentar

Från Rom reste vi vidare längs västkusten upp mot Orvieto, där vi skulle bo en natt med den här utsikten över staden.
.

Det där med att kolla av varandra i trafiken var ingenting som verkade gälla för italienarna. De kastade sig hit och dit i trafiken och tutade på varandra. Att köra bil i Italien, åtminstone i närheten av Rom, är en ganska högljudd historia. Och att lämna företräde var nog ingen regel som gäller i Italien, för de trängde sig hej vilt. Jag förstår inte hur de vågar chansa som de gör. Italienare kanske har flera liv, som bara de vet om..?
.

När vi kommit en bit utanför Rom blev trafiken lugnare och landskapet så här böljande och vackert. På vissa platser var det så brant där man odlade marken, att jag undrade om bönderna hade störtbågar som skydd i jordbruksmaskinerna, om de skulle välta och rulla ned för branten.
.

På väg upp mot Orvieto stannade vi till vid Sacro Bosco, den förtrollade skogen. På 1500-talet utformades parken med ett tjugotal gigantiska stenfigurer som gömmer sig bland träd och buskar. Det slog mig, att hade den här parken funnits i USA, hade konceptet varit ett helt annat. Nu trodde vi knappt att parken var öppen, de som arbetade på platsen var inte alltför engagerade, milt uttryckt. Det fanns en liten självservering där man kunde ta pastasallad ur en kyldisk och det såldes vykort, mer var det inte utöver parken i sig själv. Hade parken drivits i amerikansk regi hade det utan tvekan funnits en stor och påkostad, barnanpassad, restaurang och en souvenirbutik där man kunde köpa gosedjur och miniatyrer av de stenfigurer som fanns i parken. Men inte här.
.

Jag visar några av stenfigurerna, vissa var groteska enligt min mening. Vad gör till exempel den här mannen med den andre mannen? Bryter av hans ben..? Vill ni se fler av stenfigurerna kan ni klicka in på Mostri Park (parco dei mostri, park of monsters). Själv började jag undra vad skaparen till parken och figurerna ville ha sagt. Om det fanns ett budskap, eller om han bara lät skapa efter sin egen fantasi. Att parken utformades på 1500-talet kanske är svar nog, vad vet jag.
.

Det är alltid lika spännande att se var vi skall bo. Vi brukar välja en blandning av olika typer av boenden. Den här natten skulle vi bo högt uppe i bergen i ett gammalt, ombyggt kloster med vakttorn och utsikt över Orvieto. Vägen vindlade sig uppför berget och vidare in genom en stor smidesgrind upp mot det här klostret.
.

Utsikten från vår svit var fantastisk… Staden på klippan mittemot var inte så tydlig när vi kom till klostret. Regnet vräkte ned, åskan mullrade och blixtarna ven över berget. Både telefoner och TV slutade att fungera. Helt avskärmade och ingen visste var vi var. Inga andra gäster var här. Det var faktiskt litet kusligt.
.

Känslan blev inte bättre av att börja titta bland böckerna i bokhyllan i vår svit… Stephen King, en repsnara, sorg och vad sägs om den här boktiteln: ”Fatal voyage”… Ni kanske kan föreställa er hur mina fantasier skenade där bland bergen i åskvädret…
.

Så här vacker var fasaden sedd från vårt sovrum. Som ur en saga. Det fattas bara en kvinna som släpper ut sin långa, blonda fläta genom fönstret.
.

Här bodde barnen…
.

… och här var vårt sovrum. Sparsmakat är väl ett understatement. Däremot var det ingen brist på nakna damer på väggarna i sviten.
.

Morgonen därpå bjöds vi på den här italienska frukostbuffén med bland annat kakor och pajer. Inte precis som våra svenska frukostar, men det var bara att ta seden dit vi kommit. Barnen var i alla fall rätt så nöjda med en söt start på dagen ;)
.

Sedan bar det av upp på klipplatån med alldeles lodräta väggar där staden Orvieto byggdes på flera nivåer på 1200-1300-talen.
.

Det verkar ju vansinnigt att bygga städerna på klippor, helt nära de lodräta bergsväggarna. Särskilt som berget som Orvieto är byggt på är ett så kallat tuffberg, som är en porös bergart och består av vulkaniska utbrottsprodukter. Men det var ju lätt att se om fiender närmade sig, och staden var länge helt ointaglig.
.

Här under Orvieto bodde etruskerna för 2500 år sedan i de underjordiska gångarna. Tänk att de grävde ut gångarna för hand…
.

Domkyrkan räknas som ett gotiskt mästerverk från 1400-talet och var otroligt vacker. Men jag tror att tjejerna tyckte att det fanns annat som var mer spännande…
.

Som de stora kottarna vi hittade…
.

… och gelato :)

Efter ett par ganska säregna dagar med monsterpark, boende på ett ensligt kloster och underjordiska gångar, blev fortsättningen på vår roadtrip något helt annat! Tack och lov ;) De följande dagarna bodde vi helt fantastiskt, åt den godaste middag jag någonsin ätit tror jag, upplevde vackra omgivningar och dramatisk natur och så litet shopping. Titta gärna in igen, det kommer mer!

♥ Alla delar av reseberättelsen från vår road trip genom Umbrien finns här ♥