Skip to content

Nötskal, av Ian McEwan

18 januari, 2017

notskal

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2017-01-04
Översättare: Meta Ottosson
Form: Suzanne Dean
Förlag: Brombergs
ISBN: 9789173378352
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera

 

Om innehållet, från förlagets hemsida

Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage. Ian McEwan har skrivit en smart, mörk och rolig thriller om mord och girighet berättad ur ett oväntat perspektiv. Romanens hjälte är ett häpnadsväckande intelligent ofött barn som väntar på exakt rätt ögonblick att äntra världsscenen.

 

Så tyckte jag om boken

Förra året läste jag Ian McEwans bok Domaren. Det var en intelligent och tankeväckande bok som fick mig att fundera över var gränsen bör gå för religion och moral, och vad som egentligen är ”barnets bästa”. Ja, jag funderar faktiskt fortfarande på den boken ibland och på alla de kniviga frågor den väckte och som på något sätt krävde svar från läsaren. Det här är något helt annat. Om Domaren uppfattades som en lyckad mix av fiktion och fakta, är Nötskal ren fiktion, fantasy rent av. Dock utan slott, drakar och magi, bara ett ofött barn som skall försöka lösa ett svårt dilemma.

Nötskal har överösts av lovord och många ser likheter med Shakespeares Hamlet, där liknande triangeldrama uppstod och där sonen avslöjade komplotten och mordet på fadern. Berättelsen är väldigt lättläst. Den är spännande som en vanlig thriller, men på samma gång litet småmysig, åt feelgoodhållet. Handlingen är raffinerad och författaren avslöjar bara precis så mycket i taget att vi som läser hålls på halster ända till sista sidan. Det berättartekniska greppet med det ofödda barnet som vittne och berättarröst fungerar förvånansvärt bra, men är ändå det som drar ned mitt intryck av boken som helhet. Tredjepersonsperspektivet, då berättaren observerar situationen, hade fungerat bättre för mig om det lämnats öppet vem som är betraktaren. Det jag framför allt ställer mig frågande till, är att författaren försöker motivera hur det kan komma sig att ett ofött barn kan vara så intelligent. Det blir väldigt märkligt att försöka göra fantasy realistiskt. Personbeskrivningarna är dock fantastiska, som när Trudy och Claude träffas och smider planer på att röja Trudys make och blivande far till barnet ur vägen:

Han viker prydligt ihop sina kläder och lägger dem på en stol. Hans nakenhet är lika upphetsande som en revisors kostym. Utan en tråd på kroppen rör han sig i sängkammaren, i fonden, mot rampen, medan han skvätter ur sig sin monolog. Pratar om den rosa tvål han fick av sin faster i födelsedagspresent och som han måste gå tillbaka med till affären på Curzon Street, om en dröm han haft som han nästan helt har glömt vad den handlade om, priset på diesel, att det känns som tisdag. Men att det inte är det. Varje tillkämpat nytt ämne tar sig stönande på fötter, vinglar, snubblar över i nästa. Och min mor? På sängen, mellan lakanen, delvis påklädd, hundraprocentigt uppmärksam med hummande instämmanden och medkännande nickar.

Nötskal är en klassisk mordhistoria om kärlek och girighet, men berättad från ett helt nytt perspektiv, det ofödda barnets. Läs boken för den perfekt avvägda och eleganta prosan, de oväntade vändningarna och inte minst för den psykologiska skärpan. Det är väldigt underhållande.

3 kommentarer leave one →
  1. 19 januari, 2017 10:45

    WordPress och/eller din blogg har troligen fått fnatt! I min blogglista syns det två inlägg som jag har kommenterat, men som inte visas på din blogg när jag gå in här. Ja – WP och blogspot (min lilla plattform) har då aldrig gått ihop

    Gilla

  2. 18 januari, 2017 10:49

    Nja, vet inte riktigt om jag tänder på den boken riktigt. Dessutom klarar jag inte av att läsa översatta böcker (ja, jag vet att jag är konstigt). Jag föredrar nog originalversionen. Tycker man tappar så otroligt mycket när man översätter. Det finns ju så många uttryck som liksom inte finns på andra språk än det engelska/amerikanska, och då tappar man en hel del, vilket ofta drar ned helheltsintrycket. Men som sagt – det är min egen konstiga åsikt.

    PS. Det gäller förresten tvärtom också. Försökte mig på att läsa Mobergs Utvandrarserie på engelska – bara på ploj alltså – å det funkade inte alls heller. DS.

    Gilla

Trackbacks

  1. Nötskal av Ian McEwan | Lottens Bokblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: