Glaeda har inga besvär av sommareksem längre, så nu har jag börjat sätta igång henne så smått. Det blir skritturer i skogen där hon får gå i ojämn terräng, uppför och nedför. Väldigt bra grundträning som inte överbelastar henne när hon är ovan. Och i dag red jag ett kortare pass i olika tempon på grusvägarna här omkring.

Hon är som en raket – jag hinner knappt upp i sadeln innan hon vill kasta sig iväg! Det måste vara disciplin när man rider anser jag, för allas säkerhet, så jag håller henne tillbaka tills jag tycker att det är dags att ge oss iväg. Då studsar hon nästan på stället och lättar litet i fram, som om hon tänker resa sig på bakbenen. Hon är verkligen som en liten arab!
.

Här är bilder från vår senaste skogstur. Men i dag red vi som sagt på grusvägarna. Omväxlande i skritt och tölt… Och vilken tölt ♥ Hon har ett fantastiskt steg, som en stor häst, och takten och tempot i tölten gör att man susar fram!

Jag pratar med henne nästan hela tiden, och hon lyssnar så uppmärksamt och rör på öronen fram och tillbaka. Och så håller hon ett öga på mig i sadeln. Som på den översta bilden. Hon vrider på huvudet då och då och liksom kikar litet på mig. Hon gör mig så otroligt lycklig. Vid flera tillfällen under ridturen i dag kunde jag inte hålla skrattet tillbaka, endorfinerna svämmade över totalt!

Jag tror helt ärligt att Glaeda är den mest kompletta häst jag någonsin ridit. Jag tycker ofta att hästar är för hårda i munnen, stela i kroppen, inte alls lyhörda, har svårt med rena gångarter och/eller enkla dressyrmoment. Men Glaeda kan allting! Hon har ju varit tävlingshäst hos en duktig ryttare innan hon blev fölsto och kom till mig. Så jag har antagligen ingenting att lära henne. Det blir hon som får lära mig.

Låt det vara så här för alltid ♥