Skip to content

Betydelsen av språkriktighet – jag jämför tre olika böcker

14 juli, 2017

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Hur viktig är språkriktigheten i en bok?

Vilket intressant ämne! Det är ju så personligt hur man uppfattar böcker och sättet de är skrivna på, så det skall bli väldigt spännande att läsa allas syn på saken i veckans Helgfråga. Jag kommer att ge exempel ur de här tre böckerna. Jag tyckte enormt mycket om alla tre, trots att de är skrivna på olika sätt. Därför kan man ju undra hur stor betydelse språkriktigheten faktiskt har, för mig alltså. Läsupplevelser är som sagt personliga.

Först en allmän sak som gäller stavning och särskrivning. Jag avskyr särskrivning, men har överseende med stavfel. Jag utgår från att stavfel är ofrivilliga misstag, och stavfel stör inte läsrytmen för mig. Särskrivning av ord däremot, det är väldigt irriterande. Det innebär ju att jag som läsare måste stanna upp och fundera på vad författaren egentligen menar. Är det en sjuk syster eller i själva verket en sjuksyster? Jag tror dock inte att jag stött på särskrivningar i böcker.

Björnstad innehåller korta stycken och stor del dialog, vilket gör boken väldigt enkel att läsa och ta till sig. Dessutom använder Fredrik Backman talstreck, till skillnad från citattecken, vilket jag tycker gör texten tydligare och mer lättillgänglig. Fredrik Backman har dessutom en ganska personlig stil, och använder ofta olika tekniker för att förstärka eller försvaga sin text. Som att han skriver ord med versaler mitt i mening, alternativt kursivt. Han börjar ibland meningar med Men och/eller Och. Han låter ett stycke bestå av en enda mening, vilket många anser vara helt emot alla språkregler. I Björnstad låter han till och med ett stycke bestå av ett enda ord: Bara (s. 64), det är allt. Han använder alltså skrivtekniker som många kan ha invändningar mot. Ändå lyckas han fängsla både mig och många andra med sina texter. Jag återkommer till vad jag tror att det beror på. Språkriktigheten verkar uppenbarligen inte vara orsaken.

 

I Handbok för städerskor skrivs nytt stycke med indrag istället för med blankrad. Jag föredrar blankrad (det vill säga att man trycker enter två gånger), eftersom det gör texten luftigare och lättare att läsa. Vid dialoger använder Lucia Berlin citattecken istället för talstreck. Det är inte vad jag föredrar. Så, inte heller i det här fallet verkar språkriktigheten ha någon större betydelse för mig. Jag gillar ju hennes bok.

 

Nina Burton fick Augustpriset förra året för sin bok Gutenberggalaxens nova. Det är en fackbok, nästan lika faktaspäckad som en vanlig avhandling. Ändå är den så lättläst. Upplägget är så smart, om man vill skriva en avancerad text och ändå nå ut till fler än bara en liten specialintresserad krets.Nina Burton skriver enkelt och använder korta meningar. Faktiskt är hon den av de här tre författarna som använder de kortaste meningarna. Hon skriver folkligt och undviker facktermer. Här finns mycket att lära sig angående skrivtekniker, tänker jag när jag läser boken! Ni skall få ett exempel på hur hon skapar spänning och intresse för ett komplicerat ämne. ”Först tog han en vända om Frankfurts bokmässa med Frobens svärfar. Det var ju spännande att se hur det gick för allt som kommit ur pressarna!” Inte speciellt fackboksmässigt, kan man tycka, men enligt mig är Nina Burton ett språkligt geni.

Sammanfattningsvis: Tre helt olika böcker, skrivna på helt olika vis och inte alltid så språkriktiga, ändå så fantastiskt bra alla tre. Vad är den gemensamma nämnaren? Jag tror att man kan lära sig om språkvård och språkriktighet, hur man bygger upp en spännande intrig och skriver tekniskt korrekt. Men, för att skapa den där magin man som läsare vill uppleva, krävs något helt annat, som jag tror handlar mer om fingertoppskänsla och sensitivitet.

Nu är jag nyfiken på vad ni tycker – kommentera gärna!

18 kommentarer leave one →
  1. 20 juli, 2017 08:31

    Kul och intressant inlägg! Jag brukar också fundera över varför jag tycker om en del böcker men inte andra. Den där hissnande upplevelser när man måste lägga ned boken en kort stund för att orden, formuleringarna, ska få sjunka in.

    Har du läst Jeanette Winterson? Den lilla tunna Fyrväktaren tog mig ganska lång tid att läsa eftersom språket var så fantastiskt! Däremot gillade jag inte alls hennes självbiografiska genombrottsbok. Samma författare, så olika upplevelse!?

    Jag har inget emot meningar som börjar på Och eller Men. Jag föredrar absolut talstreck framför citattecken. Nu när man läser och skriver så mycket på dator upplever jag också att blankrader är bättre än indrag vid nytt stycke.

    Gilla

  2. 17 juli, 2017 08:49

    Intressant inlägg. Jag tycker att det är viktigt med språkriktighet men en duktig författare får gärna bryta mot skrivregler om hen gör det bra. Just fel som särskrivningar eller när ord fattas (eller finns för många) stör mig eftersom det påverkar läsbarheten/läsförståelsen. Det blir väldigt tydligt om det är en text jag läser högt.

    Gilla

  3. 16 juli, 2017 04:26

    Spännande jämförelse. Särskrivning är värre än stavfel men ibland blir jag osäker. Jag försöker skärpa mig när jag bloggar, men många verkar skita totalt i om de stavar rätt eller inte. Jag brukar roa mig med att läsa loppis annonser på Facebok, ibland ligger jag dubbelvikt av skratt.

    Liked by 1 person

  4. Åsa Carlsson permalink
    16 juli, 2017 06:18

    Tror det är en fördel om författare är kunniga i reglerna för språkriktighet för att kunna bryta emot samma regler och därmed skriva på ett eget sätt. Särskrivning förekommer ofta i eböcker har jag märkt, ännu en anledning till varför jag föredrar gamla hederliga pappersböcker. ;) (http://ibokhyllan.blogspot.se/)
    Trassligt att kommentera på din blogg, tror mitt WP och avsaknaden av att kunna välja G+ här ställer till det för mig. Försöker på nytt, envis som jag nu är. ;)

    Liked by 1 person

  5. 15 juli, 2017 09:08

    Jag tycker att det är intressant att reflektera över just hur texten är uppbyggd rent språkmässigt, så gillar det här inlägget väldigt mycket!

    Liked by 1 person

  6. 15 juli, 2017 07:42

    Intressanta reflektioner!

    Liked by 1 person

  7. 14 juli, 2017 06:52

    Du har en enastående förmåga att sätta fingret på och förklara för mig varför jag tyckte att just Björnstad var skriven på ett ”annorlunda” sätt. Så nu när du säger det så… Tack!

    Då jag jobbat på ett förlag är jag ju arbetsskadad såklart. Stavfel och särskrivningar gillar jag inte. Hade en chef som var totalt allergisk mot båda, och han lyckades alltid hitta ett fel till just innan en bok gick till tryck. Ibland hittade han ytterligare ett ”litet” fel när boken var tryckt, då var han sur i flera dagar.

    Språkriktighet är väldigt viktig tycker jag. En bok är liksom ingen blogg, eller ett inlägg på Instagram och Facebook. Å även där kan jag reta mig över stavfel och särskrivningar (även mina egna, det måste jag medge).

    Att läsa tidningar på nätet är också något som får mig att spy ganska ofta. Korrekturläsare finns ju inte längre, tyvärr. Och de behövs verkligen!

    Gilla

  8. 14 juli, 2017 06:29

    Kul med din jämförelse. Jag tycker att det är viktigt med språkriktighet men bortser från enstaka stavfel. Jag är inte helt förtjust i meningar som börjar med Och men det har jag reviderat lite, kanske för att jag själv gör det när jag skriver/bloggar ;) Björnstad har jag tänkt lyssna på och det blir ju lite skillnad när en lyssnar, då blir andra saker viktigare som uppläsningen ;)

    Gilla

  9. 14 juli, 2017 06:22

    Intressant jämförelse! Jag tycker att det bör finnas en korrekthet i grunden, slarvfel går inte hem. Om författaren däremot använder vissa grepp medvetet för att förmedla något blir det en annan sak. Språk är ju också något som hela tiden förändras. Visst är det så att meningar kanske egentligen inte borde börja med men eller och, men det verkar inte vara en lika stor synd idag som för några decennier sedan. Kanske är vi på väg mot att godta det som fullt gångbart. Visst märker man också en skillnad på de som skriver rätt och helt okej jämfört med dem som tar det ett steg längre och låter språket bli konstnärligt och skriver med eftertanke. Då är det en fröjd att läsa!

    Gilla

  10. 14 juli, 2017 05:17

    jättebra med tre exempel. ofta är det enkla det allra effektivaste. jag kan tycka att alla tre är helt språkriktiga. jag har inget emot att börja en mening med och, men eller eller. om en vet hur en ska behandla språket kan en ju ta sig friheter. men särskrivning är ett plågoris. och vart i stället för var…

    Gilla

  11. 14 juli, 2017 04:33

    Jag stör mig mer på stavfel och särskrivningar än på språkriktighet

    Gilla

    • 14 juli, 2017 04:34

      Men jösses. För stora fingrar för telefonen. 😂

      Det jag skulle skriva var att jag stör mig mer på stavfel och särskrivningar än på språkriktighet så länge som jag förstår vad som menas i texten. 😊

      Gilla

  12. 14 juli, 2017 02:59

    Särskrivning stör jag mig också fruktansvärt på. Men några enstaka stavfel är ingen fara. Att bryta mot språkliga regler är faktiskt helt okej om författaren gör det med stil och finess.

    Liked by 1 person

  13. 14 juli, 2017 12:01

    kan man reglerna kan man bryta dem

    Liked by 1 person

  14. 14 juli, 2017 11:59

    Lucia Berlin tyckte jag om, hennes värld olik min.

    Liked by 1 person

  15. 14 juli, 2017 10:15

    Jag tycker ju att det är en viss (ganska stor) skillnad på språkriktighet och konstnärlig frihet. Alltså om ”felen” görs avsiktligt eller bara beror på slöhet eller okunskap. Jag tolkade frågan som den senare varianten, den förra funkar även för mig :)

    Min gamla svensklärare i gymnasiet avskydde till exempel när man började en mening med ”Och” eller ”Men” och tyckte det var fel (vilket det ju är), men hon gav oss aldrig fel för det i uppsatser (kommenterade det bara), eftersom vi hade konstnärlig frihet :)

    Liked by 1 person

    • 14 juli, 2017 10:25

      Jag håller med dig, bra påpekande. Det är så jag också ser det, som att författare har en annan konstnärlig frihet som jag kan acceptera, och till och med uppskatta, än till exempel myndigheter, och i vissa fall privatpersoner. På senare tid, bland annat genom Facebook, har jag sett hur personer som gick i min klass i grundskolan särskriver, stavar väldigt, väldigt fel och har svårt att formulera meningar. Det har gjort mig väldigt förvånad, eftersom jag uppfattade det som att vi verkligen ältade just språkriktighet i skolan, och vi gick ju där samtidigt. Hur kommer det sig att vissa tar sig igenom minst nio år i skolan utan att kunna grundläggande språkregler? Dyslexi kan ju inte alltid vara en förklaring. Jag skriver själv förenklat här i bloggen, på Instagram mm, men särskrivning..? Nej, där går gränsen för mig.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: