Ett jävla solsken var nominerad till Årets svenska fackbok 2017, den kategori jag som Augustambassadör var utsedd att bevaka. Ett jävla solsken blev sedan den bok som tilldelades Augustpriset i sin kategori.
Jag brukar normalt sett inte läsa biografier, eftersom jag tycker att de sällan håller måttet vad gäller att vara välskrivna och framförallt nyanserade. Tack vare mitt ambassadörsuppdrag landade den här boken i princip i mitt knä, och därför läste jag den. Rent allmänt är det min uppfattning att de böcker som nomineras till Augustpriset i fackbokskategorin är både djuplodande, välskrivna och förhållandevis lättlästa. Det senare har överraskat mig, på ett positivt sätt.
Den här biografin uppfyller de kriterierna. Författaren, Fatima Bremmer, är journalist och författare och det är tydligt att hon kan både hantera stora textmängder, och förhålla sig nyanserad till källorna. Källförteckningen i slutet av boken är gedigen som i en kortare avhandling.
Historien som berättas om direktörsdottern som blev Sveriges första undersökande reporter och även författare och äventyrare skulle kunna uppfattas som helt osannolik och långt ifrån trovärdig, men källorna talar sitt tydliga språk. Ester Blenda Nordström både drevs av och kämpade emot sin rastlösa och gränslösa personlighet. Av familjen beskrevs hon som ”ett jävla solsken”, men solskenet fördunklades med jämna mellanrum då svärtan och ångesten tog över och tillställningarna på krogen blev allt mer frekventa.
Det är intressant läsning, inte minst de avsnitt då hon som ett experiment tagit plats som piga under falsk identitet och sedan rapporterade om det i Svenska Dagbladet och i bokform, eller då hon under ett halvår bodde med och undervisade samers barn i Lappland och skrev om sina upplevelser, eller den komplicerade kärlekshistorien med väninnan Carin, som på den tiden var olaglig och måste hållas hemlig. Eller när hon reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika, räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. Eller när hon valde att som enda kvinna studera på lantbruksskola för att kunna skaffa sig och driva en egen gård.
Fatima Bremmers arkivarbete visar också att de flickböcker som Ester Blenda skrev om Ann-Mari, en flicka som var allt annat än svag, underlägsen, foglig och kontrollerad, på det sätt som flickor vanligtvis framställdes i litteraturen under den här tiden, inspirerade Astrid Lindgren till hennes berättelser om Pippi Långstrump. Ann-Mari tar sig till exempel upp på ett tak med ett paraply för att testa att flyga, precis som Madicken på Junibacken. Ann-Mari hissar upp sin lärarinnas cykel i flaggstången. Senare gör Emil i Lönneberga samma sak med sin syster Ida. Astrid Lindgren får äran av att ha skapat ”Den första moderna barnboken” i samband med att Pippi Långstrump ges ut 1945, men det kan alltså ifrågasättas om den historieskrivningen borde revideras.
Ett jävla solsken är ett intressant personporträtt om en kompromisslös ung kvinna med en för sin tid utmanande livsstil. Hon tycks ha haft en osedvanlig utstrålning och positiv energi som drog många människor till sig, bland annat Anders Zorn och Evert Taube, och öppnade upp för spännande möjligheter, samtidigt som hon under hela sitt liv hade svårt att passa in. En pionjär på många sätt och en ständig sökare efter intryck, upplevelser och känslan av att ingå i ett sammanhang. Ett jävla solsken skildrar ett enormt spännande människoöde i en omvälvande tid. Jag är förvånad över att Ester Blenda Nordström inte är en person jag känner igen från läroböckerna i skolan.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 375
Utgivningsdatum: 2017-09-07
Förlag: Forum
Form: Emilie Crispin Ekström, Emilie
ISBN: 9789137143743
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
