Lilla Leistra är nu drygt åtta månader. Väldigt grundtrygg och lättlärd. Allt har gått så smidigt: att vänjas av från sin mamma, att komma överens med Faxi istället, att sätta på henne grimma, att leda henne till och från hagen, att träffa veterinären och stå still när hon fått sprutor när det varit dags för vaccinationer, att träffa hovslagaren och få hovarna verkade…
Men från en dag till en annan kom första tecknen på trots och frigörelse… Hon skulle absolut inte låta sig ledas in i stallet på kvällen… Jag ledde in tvåårige Faxi först. Att bli lämnad ensam i hagen bekom inte Leistra ett dugg. Hon tänkte inte följa med in. Du har inte en chans att med styrka rå på en häst, även om den är liten, men med en hink med kraftfoder följde hon med så snällt. Lilla rackare… ♥
.
Vad tiden går… Här är hon bara en dag gammal…
.
Funderar på om det är riktigt normalt att tycka att det är roligt att lyfta 1,5 ton höbalar..?
Och extra roligt är det att stapla höbalarna högt över huvudet på raka armar och känna att jag orkar!
Men nu är det dags att avrunda den här härliga dagen, för i morgon måste jag vara skärpt. Då skall jag klura ut hur Grundlagsutredningen tänkte egentligen… Så, god natt ni som tittar in här ♥