I dag är det tio år sedan vi flyttade in i vårt 1800-talshus!
Vi bodde i Vallentuna utanför Stockholm och jag hade mina hästar i de här trakterna, tre mil från Vallentuna. En dag när jag passerade Håsta satt det en Till Saluskylt vid vägen… Jag blev eld och lågor! Vi fick en privat visning av ägarna som jag kände sedan tidigare, och blev helt sålda både Patrik och jag. Vi gick bara omkring och njöt under visningen. När man skall köpa hus skall man förstås hålla sig helt kall och osentimental, men glöm det, det gällde inte oss!
Budgivningen pågick under en förmiddag. Patrik var på jobbet så jag fick ansvara för budgivningen från vår sida. Mot slutet bjöd flera stycken tiotusen kronor per gång. Då chansade jag på att försöka skrämma bort dem med att lägga femtiotusen över det senaste budet. Hjälp vad nervöst det var! Dels för ansvaret över Patriks och min budgivning, dels för att kanske se vårt drömhus försvinna till några andra. Ni kan ju tänka er känslostormen när mäklaren ringde upp och sade att huset var vårt..!
