Recension: Vad som helst är möjligt, av Elizabeth Strout


För drygt ett år sedan läste jag Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Jag visste inte alls vad jag kunde vänta mig, men jag älskade boken direkt. Berättelsen handlar om hur kärlek kan vara bristfällig, men ändå finnas där i någon form. Den handlar också om hur man som vuxen inte kan skapa sig en lycklig barndom, men man kan försonas med den och förlåta.

Vad som helst är möjligt är precis som författarens tidigare bok, en roman som berör på djupet. Delvis på grund av berättelserna, men framförallt genom det sätt som Elizabeth Strout beskriver ganska vanliga människors liv, där det döljs så mycket mer under ytan.

Lucy Barton återkommer i en av de löst sammanhängande berättelserna i romanen. Hon var den mentalt starkaste av syskonen, som hade kraft att ta sig ur den destruktiva situationen i barndomshemmet och skapa sig ett bättre liv i New York. Efter sjutton år återvänder hon hem som en välkänd och framgångsrik författare för att träffa sina syskon. När de träffas väcks minnen till liv från den barndom de delade, men upplevde och hanterade på helt olika sätt. Samtidigt som de står varandra så nära och känner varandra så väl, blir det uppenbart att de är främlingar för varandra.

Författaren har valt att skildra människor som är trasiga på olika sätt. Antingen på grund av sin bakgrund eller genom samhällets eller sina egna krav på hur man borde leva. Här finns förutom Lucy Barton även Linda, som lever ett välbärgat liv med en på olika sätt vidrig man i deras konstfullt inredda hem, här finns Charlie som blir kär i en prostituerad och lämnas av sin hustru när det uppdagas, här finns familjefadern som under hela livet bär på en hemlighet som uppenbaras först efter hans död. Alla berättelserna i romanen utspelar sig i den lilla småstaden Amgash i Illinois.

Med få och subtila meningar lyckas författaren fånga de olika människornas verkliga och innersta känslor, bakom den fasad som de försöker upprätthålla. Genom nedtonade men träffsäkra skildringar av dessa ganska vanliga människor, dels genom deras handlingar, dels genom dialoger, tecknas deras verkliga karaktärer och insikter om livet. Jag tänker när jag läser att så här är det att vara människa. Det är alltid gripande, men aldrig sentimentalt. Något av det allra bästa jag läst.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2018-08-22
Förlag: Forum
Originaltitel: Anything is possible
Översättare: Kristofer Leandoer
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789137151137
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris och Hedengrens Bokhandel

 

En helt vanlig familj, av Mattias Edvardsson

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro både vanlig och perfekt. Men en natt raseras allt. Det har skett ett mord, och Stella sitter häktad som misstänkt för mordet. De båda förtvivlade föräldrarna gör allt som står i deras makt för att hjälpa sin dotter, även om de måste gå utanför vad som är lämpligt och tillåtet.

För ungefär två år sedan läste jag Mattias Edvardssons roman En nästan sann historia. Jag blev så imponerad av hur den boken var skriven och har väntat på författarens nya bok  sedan dess, med blandade känslor skall erkännas. Ni vet hur det är, ibland är det de höga förväntningarna som ställer till det, ibland är uppföljarna helt enkelt inte lika bra. Man hoppas hela tiden under tiden man läser att boken skall beröra mer, väcka fler tankar. Och frågan var om det skulle gå att skriva någonting lika bra som En nästan sann historia, utan att det kändes som en upprepning av den?

En bok med 373 sidor kan vara en alldeles lagom lång bok. En bok med ytterligare åttio sidor är uppenbarligen också en alldeles lagom lång bok, för så lång är Mattias Edvardssons nyutkomna bok, En helt vanlig familj. En nästan tegelstenstjock bok, och ändå fick jag behärska mig för att inte läsa den för snabbt. Obehaget och ovissheten fick mig att vilja hetsläsa. Men jag tvingade mig att ta det lugnt, jag ville inte missa formuleringarna, klokheterna, vändningarna.

Det finns likheter mellan författarens två senaste romaner. Det mest uppenbara är att handlingen i båda romanerna kretsar kring ett mord. Inte i någon av böckerna är dock mordet i sig det centrala, utan hur människor agerar i hårt pressade situationer och i förhållande till varandra. Andra kännetecken är det mjuka men samtidigt stringenta sättet att hantera språket och de insiktsfulla skildringarna av personerna i boken. Jag blir lika imponerad nu som jag blev när jag läste En nästan sann historia av hur författaren lyckas ge de olika personerna helt egna och trovärdiga berättarröster.

Men trots likheterna mellan författarens två senaste romaner känns det här berättargreppet nytt och överraskande. Vad som egentligen har hänt, både nu och längre tillbaka, berättas i tre delar. Först faderns version, sedan dotterns och sist moderns. Eftersom dottern är den som sitter häktad, misstänkt för mordet, hade det varit naturligt att avsluta med hennes version. Att ändra ordningen är genialiskt och bidrar till att kasta mig som läsare mellan ovisshet och att vara helt säker på hur allt hänger ihop. Föräldrarnas yrken är andra sådana omständigheter som ytterligare förstärker tvivlen. En präst och en jurist är personer som förväntas vara både rättrådiga och pålitliga, men hur långt är vi egentligen beredda att gå för att skydda och hjälpa våra barn, och för att skydda familjen? Hur ärliga är vi mot varandra och hur mycket litar vi på varandra när det verkligen gäller?

En helt vanlig familj är ett relationsdrama som väcker många etiska frågeställningar. Det är enormt spännande ända in i det allra sista, och slutet knockar mig fullständigt.

Mattias Edvardsson har med En helt vanlig familj fått sitt stora internationella genombrott. Boken är hittills såld till 30 länder, bland andra USA.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 455
Utgivningsdatum: 2018-06-20
Omslagsformgivning: Elina Grandin
Förlag: Forum bokförlag
ISBN: 9789137149158
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Falska vänner, av Jane Harper

Falska vänner som en av Dagens bokluncher som jag delar med mig av här i bloggen

Som jag har sett fram emot den här boken! Författarens deckardebut, Hetta, gjorde ett väldigt starkt intryck på  mig och var en av de bästa böcker jag läste under förra året. Falska vänner är uppföljaren som tyvärr fått en i mitt tycke betydligt mindre spännande titel än originalet, Force of Nature.

Aaron Falk med sin kollega blir indragna i ett försvinnande i den Australienska vildmarken. Ett gäng män och ett gäng kvinnor skall i teambuildingsyfte på egen hand ta sig med karta och kompass genom bushen till olika stationer. Männen kommer tillbaka som planerat efter några dagar, men kvinnorna dröjer. När de väl dyker upp saknas en av dem. Alice Russell, den kvinna som försvunnit, arbetar utan kollegornas vetskap undercover i en ekobrottsutredning på uppdrag av Falk och hans kollega.

Berättelsen växlar mellan nutid och dåtid. I nutid pågår sökandet efter den försvunna kvinnan, i dåtid är de fem kvinnorna ute på vandringsleden. Efterhand inser vi att kvinnorna känner varandra på fler sätt än enbart som kollegor, och de är känslomässigt involverade på sätt som påverkar hierarkin och stämningen inom gruppen. Förutom utmaningen att förhålla sig till varandra, skall kvinnorna också hantera den fysiska påfrestningen, den svåra terrängen och det tuffa klimatet. Vi förstår ganska snart att allt inte är som det ser ut att vara, mörka hemligheter döljer sig under ytan.

På samma sätt som i Hetta rör sig berättelsen framåt i ganska långsamt tempo. Metodiskt nystas sanningen upp om vad som egentligen har hänt. Det är en fängslande historia. Skillnaderna mellan böckerna är dock större än likheterna. Den som föredrar spänningsromaner med fokus på kriminalgåtan snarare än på person- och miljöbeskrivningar kommer att bli nöjd. Själv saknar jag de vältecknade och oerhört trovärdiga miljö- och personbeskrivningarna i Hetta. Kontrasterna mellan de olika karaktärerna i Falska vänner bidrar självklart till att skapa spänningar inom gruppen, men de är litet för utstuderade för att vara riktigt trovärdiga. Och trots den i mitt tycke livsfarliga miljön, Australiensk vildmark, lyckas inte författaren förmedla den känslan, jag blir inte berörd på samma sätt som jag blev när jag läste Hetta. Författaren planterar villospår, och visst misstänker jag än den ena, än den andra. Men vissa villospår känns redan inledningsvis konstruerade och jag inser snabbt att de är just villospår.

Trots att Falska vänner inte når upp till samma nivå som Hetta, är det fortfarande en välskriven spänningsroman som tillhör en av mina favoriter det här året. Författaren vet hur man skapar en fängslande historia som behåller sitt grepp från början till slut. Jag längtar redan efter hennes tredje bok. Jag vill ha mer av den sympatiske och lågmälde poliskommissarien Aaron Falk, och jag vill ha mer av de australienska miljöerna. Mycket mer.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 348
Serie: Aaron Falk (del 2)
Utgivningsdatum: 2018-05-23
Förlag: Forum
Översättare: Jan Malmsjö
Originaltitel: Force of Nature
Formgivning: Jojo Form
ISBN: 9789137152288
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris