Recension: Vingar av silver, av Camilla Läckberg

Andra delen i serien Fayes hämnd är här. Som tonåring sträckläste jag den här typen av böcker, och jag hoppades få uppleva samma sak nu; glömma tid och rum och försvinna in i en värld av skönhet, flärd, självsäkerhet och framgång.

Vingar av silver kan läsas fristående utan att först ha läst En bur av guld. Camilla Läckberg plockar upp det som var centralt i första boken och väver snyggt in det i uppföljaren. Det handlar även denna gång om Faye, den vackra, självständiga och smarta kvinnan, som inte låter svek och trolöshet gå obemärkt förbi. Hon tar kontroll över sitt liv och ser till att få upprättelse och hämnd på sina antagonister.

Inför lanseringen av den första delen, En bur av guld, var marknadsföringen otroligt proffsig, snygg och inte minst massiv. En bur av guld blev också 2019 års mest sålda titel, om man räknar alla format, det vill säga inbunden bok, e-bok och ljudbok. Vid utgivningen av Vingar av silver är inte världen densamma som förra året. Coronapandemin sätter stopp för releasefester, författarsamtal i bokhandlar och på bibliotek med mera. Man kan visserligen teckna ett avtal med Adlibris om att boken skall visas exklusivt på hela internetbokhandelns förstasida på utgivningsdagen, och hoppas att det skall vara en smart marknadsföringsåtgärd. Det var i alla fall vad man gjorde. Men i övrigt hoppas nog både författaren, förlaget och alla inblandade att Vingar av silver mer eller mindre skall sälja sig själv. Många av de som läste En bur av guld kommer att vara nyfikna på uppföljaren.

Så, av de ungefär 5000 skönlitterära böcker som ges ut varje år, är Vingar av silver en bok jag är glad att jag valde att läsa?

Det är alltid spännande att följa en bokserie, att få veta hur historien utvecklar sig. Vingar av silver är lättläst och boken var utläst lika snabbt som en vindpust. Det kan vara ett både gott och ett dåligt tecken. Ett gott, om man vill bli underhållen för stunden, och ett dåligt om man vill att boken skall ge ett bestående intryck.

Jag gillar berättelsens grundtanke, med en kvinna som inte låter sig luras eller bli överkörd av själviska och oempatiska män, och som gör vad som krävs för att ge igen och få revansch. Det gav litet av den känsla jag nämnde tidigare, när jag som tonåring läste den här typen av böcker. Men jag hade önskat att Faye valt andra medel för att nå sina mål, och visat att det finns andra vägar att gå. Jag hade önskat litet mer stil och finess i metoderna. De val hon gör visar att hon inte är bättre än de män hon tar revansch mot. Sexism är till exempel aldrig ok. Det blir inte mer ok när kvinnor kommer med sexinviter till främmande män, än när män gör det till kvinnor. Och det är inte mer ok när väninnor skrattar uppmuntrande åt det, än när män ger varandra ryggdunkningar för att peppa ett sådant beteende.

Det är också litet tröttsamt med det ständiga drickandet som Faye använder sig av för att stå ut med sitt liv. Behöver man döva sig med alkohol känns inte det liv hon lever och försöker upprätthålla så lockande, och jag tappar intresset för om hon skall lyckas eller inte. Det är kanske främst det som jag upplever som bokens brist, att jag inte blir berörd. Trots alla fruktansvärda händelser som Faye tvingats uppleva, både under sin uppväxt och i vuxen ålder, förblir jag oberörd. I renodlade deckare kan man inte förvänta sig att känna med karaktärerna i böckerna, fokus ligger oftast på spänningsmomentet. Men av en roman i den genre som Vingar av silver tillhör tycker jag att man bör känna åtminstone någonting.

Jag är medveten om att syftet med serien Fayes hämnd är lättsam underhållning för stunden, och mitt betyg är kanske oförtjänt, inte minst med tanke på att jag har få böcker att jämföra med som jag läst i vuxen ålder, och böcker bör väl jämföras med andra böcker i samma genre. Så, ha gärna i åtanke att mitt omdöme den här gången baserar sig enbart på min upplevelse av just den här boken.

Betyg: 2/5

Antal sidor: 324
Serie: Fayes hämnd
Utgivningsdatum: 2020-05-13
Förlag: Bokförlaget Forum/Ester Bonniers Förlag
ISBN: 9789137152714
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Våroffer, av Anders de la Motte

Har ni sett ett så iögonfallande och effektfullt bokomslag. Det är så snyggt att jag faktiskt sett fram emot den här boken delvis för att kunna ställa den i bokhyllan bredvid de andra lika snygga böckerna i Årstidskvartetten och ta fram och titta på dem ibland. Art by Sundberg/Maria Sundberg har designat alla fyra böckerna i serien.

Men självklart är det i första hand bokens innehåll som lockar. Jag har läst författarens tre tidigare böcker i serien, och de följer allihop samma fängslande dramaturgiska modell, med brott som begåtts i det förgångna och som av olika anledningar kommer upp till ytan igen på grund av händelser i nutid.

I Våroffer är det ett ritualliknande mord som skedde i mitten av 1980-talet på en tonårig flicka som utgör historiens kärna. Flickans bonusbror dömdes på tveksamma grunder för mordet, och i samband med det försvann resten av familjen utan att lämna några spår efter sig. När läkaren Thea Lind flyttar till den lilla skånska småstaden hör hon talas om mordet och känner igen sig i det hon hör om flickans liv, med en våldsam far och en känsla av utanförskap, att inte passa in. När hon hittar ett fotografi på flickan i en vit klänning, med utslaget hår och hjorthorn i händerna, och fyra yngre personer med djurmasker ståendes runt henne, väcker det hennes nyfikenhet och hon börjar nysta i vad som egentligen hände den där vårdagen för trettio år sedan.

Trots att lång tid passerat är sorgen fortfarande närvarande hos många i det lilla samhället. Misstankarna och tvivlen anas, även om man lagt locket på och undviker att tala öppet om dem. Alla verkar ha hemligheter kring mordet, även Theas pojkvän som växte upp på orten. Successivt förtätas stämningen, mörkret blir djupare och Thea får anledning att frukta för sitt eget liv.

Våroffer är en roman som jag skulle placera någonstans mellan pusseldeckare och relationsroman. Spänningsnivån är inte särskilt hög, historien är snarare fängslande än nervkittlande. Precis som i de tidigare romanerna i serien är det ramberättelsen som håller mitt intresse och min nyfikenhet vid liv fram till den sista sidan. Jag vill veta mer om de i olika grad trasiga människorna i det lilla samhället, och hur de reagerar när det som länge varit en väl bevarad hemlighet plötsligt riskerar att komma upp till ytan igen.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Årstidskvartetten (#4), fristående romaner
Antal sidor: 405
Utgivningsdatum: 2020-03-30
Förlag: Forum
Omslag: Maria Sundberg
ISBN: 9789137153858
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Vem bryr sig? av Therése Lindgren

Thérese Lindgren är Sveriges största kvinnliga Youtuber med 10 miljoner videovisningar i månaden, hon driver en podd och hon är numera också författare. Boken Ibland mår jag inte så bra blev på bara två månader 2016 års mest sålda faktabok. Att Therése Lindgren är en person med inflytande, en så kallad influencer, visar insamlingen hon gjorde till Djurens Rätt med hjälp av sina följare. Tillsammans fick de ihop nästan 600.000 kronor.

Precis som Therése Lindgrens förra bok, Ibland mår jag inte så bra, är den här boken både personlig och intressant. Den har sannolikt helt rätt anslag för att budskapet skall nå ut till målgruppen. Therése Lindgren beskriver sin egen resa från att ha varit skrämmande okunnig och ytlig till att komma till en tidpunkt i livet då hon insåg att hon behövde bry sig mer om sin omgivning på ett djupare plan. Hon började reflektera över hur vi lever, vad vi äter och vad vi köper.

För Therése Lindgren var det djurens situation som blev en ögonöppnare. Hon började läsa på om tamdjurens situation och såg filmer om hur grisar, kalvar och andra tamdjur många gånger får lida vid uppfödning och hantering fram till dess de slaktas och blir mat för vår skull. Stegvis valde hon att bli vegetarian och sedan vegan för att bidra till ett i hennes tycke djurvänligare liv.

Boken är som sagt personlig, med många berättelser från Therése Lindgrens liv och med hennes egna reflektioner. Den har dessutom ett väldigt smart upplägg. Therése Lindgren lyfter fram argument efter argument som hon menar att hon själv tidigare försvarade sitt köttätande med, och berättar med olika exempel hur fel hon numera inser att hon hade.

Det är lätt att man glömmer bort att vara källkritisk när man läser den här boken, särskilt om man inte är så gammal och inte är en så van läsare. Även om Therése Lindgren påpekar att hon inte propagerar för att de som läser boken skall bli veganer, att det räcker att bry sig om, handlar trots allt boken om varför man bör sluta att äta kött. Och det är helt ok, bara man är medveten om att det här är författarens personliga åsikter och att det faktaunderlag som presenteras är hennes personliga urval.

Jag håller med henne, jag anser också att det är nödvändigt att bry sig om hur djuren har det. Jag har också sett filmer, från till exempel vårt grannland Danmark, på hur suggor hålls fastspända mot betonggolvet och inte kan resa sig upp därför att man inte vill riskera att någon kulting skall bli klämd eller trampad. Det är fruktansvärt jobbigt att se sådana filmer, men det är bara med kunskap man kan göra en förändring, inte genom att sticka huvudet i sanden och fortsätta att köpa danskt fläskkött därför att det är billigare.

Jag tycker om den här boken. Framför allt därför att den är personligt, enkelt och trevligt skriven om ett angeläget ämne. Bokens design är också väldigt snygg, med försättsblad som efterliknar marmor. Bokens foton är väldigt fina i mjuka toner. Hela boken utstrålar vänlighet. En bra introduktion för den som på ett okomplicerat sätt vill lära sig mer om vad det innebär att vara vegetarian eller vegan.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 172
Utgivningsdatum: 2017-11-10
Förlag: Forum
Formgivning: Pär Wickholm och Thron Ullberg
Foto: Karl Nordlund
ISBN: 9789137150970
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Recension: Monster, av Joakim Lundell

Effekten med de röda rosorna bakom boken blev så obehaglig att jag först inte ville använda bilden. Men så tänkte jag på hur nära döden Joakim Lundell faktiskt varit, men lyckats ta sig igenom svårigheter och vidare ut ur ett destruktivt liv, och beslutade att använda bilden ändå.

 

När jag såg att det skulle ges ut en bok där Joakim Lundell, tidigare mest känd som Jockiboi, berättar om sitt liv fram till i dag, insåg jag att jag måste läsa den boken. Jag tycker att det är viktigt att vara påläst om de personer och händelser som har inflytande i samhället på olika sätt. Joakim Lundell är en sådan person. Hans Youtubekanaler har sammanlagt över en miljon prenumeranter, på Instagram följs han av drygt 800 000 personer, hans musik slår lyssningsrekord på Spotify. Redan innan hans bok fanns ute i handeln låg den överst på topplistorna med de mest populära böckerna.

Det här är en självbiografi som berör på djupet och som väcker många känslor. Redan den första meningen i boken får mig att vilja gråta. Sjuårige Joakim kommer hem från skolan och möts av sin mamma, som förberett ett rep med en snara i ena änden. I lugn ton säger hon: ”Du ska få se när jag hänger mig, Joakim. Och efteråt ska du ringa polisen – det måste du lova att göra – och berätta för dom och alla andra att det inte var mitt fel att det blev så här.”

Hela barndomen präglades av skuldkänslor, dålig självkänsla och otrygghet. Man behöver inte vara utbildad psykolog för att förstå hur negativt ett barn påverkas och formas av en sådan uppväxt, med en psykiskt sjuk mamma, en frånvarande pappa och avsaknad av ett socialt skyddsnät i form av engagerade och omtänksamma vuxna. Joakim Lundell hamnade i ett familjehem och senare på ungdomshem, han sov i trappuppgångar och bodde inneboende hos vänner och bekanta. Ständigt rädd för att bli lämnad ensam. När han tilldelades arbeten och boenden genom de sociala myndigheterna, lyckades han inte behålla dem. Han betalade inte hyran, och blev gång på gång vräkt. Han missbrukade både alkohol och droger och utsatte sig själv och andra för grovt kränkande och förnedrande beteenden. Jag tänker inte gå in på detaljer om vad det var han utsatte sig själv och andra för, men enligt min mening är det här inte en bok som bör läsas av barn i 9-12-årsåldern, vilka utgör många av Joakim Lundells beundrare. Även äldre barn kan helt säkert behöva prata om det som beskrivs i boken, och inte lämnas ensamma med de intryck de får.

Det är som om den person han var då, inte hade vanliga, normala spärrar. Som om han saknade empati och respekt, både för sig själv och andra. Han uttrycker själv att han ofta tänkte: ”Vad är det som gör en människa till en bra person?” Ja, en bra person är inte en sådan som tycker att han står över de arbeten han blir erbjuden, utan hellre ägnar sig åt bland annat bedrägerier, genom att sälja elektronikprylar via internetsajter. Prylar som kunderna betalade för, men som Joakim Lundell inte hade och som kunderna därför lurades på. Jag tänker att livet kanske kan bli så här, om man växer upp i en gravt dysfunktionell familj och sedan fortsätter att umgås med andra som inte heller kan sägas vara särskilt välanpassade i samhället. Den person Joakim Lundell var under de år då han var mest känd som Jockiboi, det är inte en person jag skulle vilja att mina döttrar råkade ut för. Det tror jag att Joakim Lundell skulle hålla med mig om.

I Monster blottas ett fruktansvärt tragiskt livsöde som väcker många frågor. Vad hade krävts från skolan, socialtjänsten och övriga i Joakim Lundells närmaste omgivning för att han inte skulle hamna så snett i livet? Vad är det som gör att vissa fastnar i destruktiva levnadssätt medan andra lyckas ta sig ur det? Joakim Lundell har i efterhand berättat att han inte brydde sig om ifall han levde eller dog. Vändpunkten kom för fem år sedan, när han träffade Jonna, som numera är hans fru. Han fick en egen familj, som ställde krav men också brydde sig om honom på riktigt. Samtidigt fick han också ett bättre bemötande från socialtjänsten i sin nya hemkommun än han fått tidigare. Man tog hans konstaterade funktionsnedsättningar på allvar och gav honom rätt till terapi och ekonomiskt stöd. Han hade då hunnit bli nästan 30 år.

Boken är väldigt utlämnande och den ger ett trovärdigt och ärligt intryck. Som läsare blir jag väldigt berörd. Texten är lättläst och personlig. Det känns som det är Joakim Lundells egna ord, det är nästan så att man kan höra hans röst genom boksidorna. Det är snyggt gjort. Som självbiografi tycker jag att Monster uppfyller alla de krav man kan ställa på en bok i den genren.
.

Mitt betyg: 5/5

Berättat för: Leif Eriksson och Martin Svensson
Antal sidor: 256
Utgivningsdatum: 2016-10-09
Förlag: Forum
Formgivning: Anna Ågren
ISBN: 9789137150864
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 34 – Vi mot er av Fredrik Backman

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

.

Ungefär vid den här tiden förra året läste jag en bok som knockade mig totalt. Fredrik Backmans bok Björnstad. Den var utan tvekan en av årets bästa enligt mig, och jag tror att den har stora chanser att bli vald till Årets bok på bokmässan nu i höst. Vi mot er är uppföljaren. Ingen kan väl ha missat att det handlar om ett samhälle där ishockey dominerar livet för alla som bor där, vare sig de vill eller inte, att det handlar om småstadsmentalitet, lojalitet, kärlek, svek och civilkurage.

Jag har inte läst ut hela boken än, men kan lugna alla som är rädda att den inte skall motsvara de höga förväntningarna efter att ha läst Björnstad. Fredrik Backman har gjort det igen. Jag småskrattar omväxlande med att bli tårögd när jag läser. Precis som Björnstad är Vi mot er en känslomässig bergochdalbana och speglar antagligen väldigt bra ett helt vanligt svenskt samhälle med de människor som bor där.

Citatet är från sidan 250 f, och jag har valt det därför att det inte avslöjar något om handlingen men ändå är så typisk, insiktsfull Backmansk prosa:

Peter kommer hem sent. Mira sitter vid köksbordet med sin dator, hon åkte hem tidigt från jobbet för att laga mat till barnen, tvätta och städa. Nu jobbar hon igen, men utan att cheferna ser det, hon lägger ned fler arbetstimmar totalt än alla kollegor men ändå kommer hon snart bli känd på kontoret som ”hon som alltid går tidigt”. Att vara mamma kan vara som att dränera grunden på en villa, eller lägga om taket. Det  kostar tid, svett och pengar, och när det är färdigt ser allting ut exakt som det gjorde från början. Det är inget man får beröm för. Men att sitta kvar en extra timme på kontoret är som att hänga upp en vacker tavla eller en ny lampa, alla ser det.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman efter att han skrivit första delen om Björnstad.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Bländad, av Petra Holst

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Bländad är en klaustrofobisk och oavlåtligt spännande relationsroman om ondskan som finns mitt ibland oss, om kärlek och svek, och om faran i att låta sig bländas av dem som bara ger sken av att vilja gott.

Liv bor med sin man Martin och sina 14-åriga tvillingdöttrar i en skånsk villaidyll. De kämpiga småbarnsåren är över och hon trivs med sitt arbete som lärare. Hon mår bra nu. Så får hon en ny granne i huset mittemot. Det visar sig vara Malena, Livs ungdomsvän. Det har gått många år sedan de sågs, många år sedan Julian. Liv har lagt det bakom sig, hon är starkare nu, vuxnare. Men trots att Liv försöker hålla avståndet förvandlas hon på nytt till en fluga som sprattlar i Malenas nät. Snart har den trygga vardagen fallit i bitar och det finns ingenstans dit Liv kan fly. Grannarna i kvarteret börjar undvika henne, i arbetet på skolan är hon på väg att tappa fotfästet och hon vet inte ens om hon kan lita på sin egen man. Det förflutna hinner ikapp henne, och medan Liv kämpar för att rädda sig själv och sin familj blir minnena från det fruktansvärda som hände under sista året på gymnasiet allt tydligare.
.

Så tyckte jag om boken

Jag har varit nyfiken på att läsa Bländad länge nu, men hela tiden har recensionsexemplar från olika förlag kommit före i läsprioriteringen. När vi nu i sommar skulle vara på resa under två veckor, tog jag med mig två väl valda böcker, bland annat Bländad.

Bländad är lättläst och språket vardagligt, vilket passar väldigt bra för den historia som berättas om Liv, som är en vanlig kvinna som lever ett vanligt liv. Så dyker Malena upp, trevlig och korrekt utåt men farligt beräknande under ytan. Livs lyckliga och stabila tillvaro börjar plötsligt skaka utan att hon vet hur hon skall kunna stoppa det. Man känner samma vanmakt som Liv upplever. Spänningen byggs upp mer och mer, och jag blev mer och mer nyfiken på hur författaren skulle knyta ihop trådarna och skapa ett trovärdigt och tillfredsställande slut. Vad gör man om det dyker upp en Malena i sitt eget liv, hur hanterar man det? Det var frågor jag hoppades få svar på.

Tyvärr tycker jag att författaren valde en litet för enkel väg ut ur historien. Jag hade önskat ett slut med litet mer finess, ett slut som var mer oväntat men som ändå var trovärdigt. Mot slutet av boken diskuterade jag den med mina vänner och familj, och vi pratade om hur man som författare kan tänkas lösa en situation som den som Liv drabbats av. Jag kommenterade att jag hoppades att det inte skulle bli på ett visst sätt. Litet trist att det blev just så.

 

Mitt betyg: 3/5
.

Antal sidor: 367
Utgivningsdatum: 2016-05-18
Förlag: Forum
Formgivning: Sundberg, Maria
ISBN: 9789137146768
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 16 – Sommaren före kriget

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

En ung och självständig latinlärare anländer till en engelsk småstad sommaren 1914. Där får hon uppleva alla oskrivna regler för ett klassamhälle som börjat skaka så smått i sina grundvalar. Hon får också uppleva de olika villkor som gällde för kvinnor och män vid den här tiden.

Citatet är från sidan 216:

”En ädel vision”, sade Beatrice. ”Jag tycker att det låter väldigt fint.” Mr Tillingham kisade på henne som om hon precis hade kommit med en förstulen förolämpning. ”Alltid knepigt att bli uppskattad av damerna”, sade han. ”Det innebär risken att bli avfärdad av de mer seriöst sinnade. Att bli stämplad som romantiskt ridderlig. Man strävar ju efter att skapa en kärvare sorts läsning.”Men alla är vi inte enbart ytliga läsare av engelska missromaner”, sade Beatrice.

”Och å andra sidan är det förstås damerna som verkar ha förmågan att piska upp rena hysterin för en eller annan idé”, funderade han vidare. ”Man skulle föredra att göra huvudidén enkel nog för det kvinnliga ögat att ta till sig, så att den på så vis blir det stora samtalsämnet.” ”Men nog kan vi alla gemensamt samlas runt just denna speciella fråga?” undrade Beatrice. ”Och det är jag säker på att vi allihop kommer att göra också, så fort jag bara har lite mer kött på benen på min essä”, sa Mr Tillingham. Han tänkte efter ett ögonblick och tillade för sig själv: ”Jag måste be unge Daniel komma på middag och höra den yngre generationens åsikt.” Beatrice blev tvungen att vända bort ansiktet och stirra ut över masklandet för att dölja en besvikelsens rodnad.

 

Min recension av boken Sommaren före kriget kan du läsa här.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Summering av Påskutmaningen 2017

Påsken är över för den här gången, och så är även Mias Påskutmaning.Väldigt roligt initiativ, Mia!

Påsken har för mig inneburit umgänge med familj, släkt och vänner, men jag hann i alla fall läsa drygt 2,5 böcker, varav en är en riktig tegelsten på över 600 sidor. Dessutom var de två böcker jag hann läsa ut fantastiskt bra. Den jag läser nu, Där Satan har sin tron, är ruggig och spännande. Jag vet inte om jag skulle klara att se den på film, med ödesmättad musik i bakgrunden som en extra effekt för smygande skräck. Recensionsdatum för den är först i morgon, så jag väntar med att skriva mer om den.

Problemet med får och getter har jag recenserat här. Antal sidor: 350
Häxan har jag recenserat här. Antal sidor: 607
Där Satan har sin tron. Antal lästa sidor: 312/434

Summa antal lästa sidor under påsken: 1269.

Tycker ni att det låter mycket? Fram till för ett år sedan hade jag tyckt att det var väldigt många sidor lästa under så kort tid. Men efter att jag upptäckt bokbloggarnas värld, där många hinner läsa tre böcker i veckan, inser jag att jag kommer att hamna långt ifrån den som vinner utmaningen, kanske halvvägs :) Men jag är väldigt nöjd, det har varit en väldigt skön påskhelg som faktiskt känts lång. Kanske för att vi tagit det så lugnt.

Hur det har gått för alla andra kan du läsa här, hos Mias Bokhörna.

 

Nomineringsdags – ”de bästa nyutkomna böckerna”

Just nu är det förmodligen febril aktivitet i de tre jurygrupperna!

I varje jurygrupp ingår fem personer som skall läsa och diskutera vilka av alla böcker som förlagen skickat in, som skall nomineras nu på måndag. Det är kulturjournalister, professorer, författare och andra kunniga ledamöter som skall fälla det första avgörandet om vilka sex böcker respektive texter som skall nomineras i varje klass.

I år skickades det in 149 titlar till den skönlitterära klassen, till fackboksklassen skickades det in 150 titlar och till kategorin barn-och ungdomslitteratur 148 titlar. Till Lilla Augustpriset har 632 texter från ungdomar i åldrarna 16 – 20 år skickats in. En hel del att läsa och bedöma, med andra ord.

gissningar

För att nomineras skall böckerna anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden 19 oktober 2015 – 23 oktober 2016. Ganska luddig regel, eller hur? Om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Jag har fotat tre böcker som jag tycker bör nomineras, en bok i varje klass. Det tar emot litet att slänga ur mig gissningar, utan att ha läst alla de inskickade böckerna, men som Augustambassadör tycker jag att det ligger i sakens natur att göra det. Enligt min mening uppfyller alla tre böckerna de kriterier som jag tolkat att jurymedlemmarna ofta utgår ifrån.

  • Jag skulle bli mycket överraskad om inte boken 1947 blev nominerad i fackboksklassen, den imponerade enormt mycket på mig. Att kunna skriva med en sådan lätthet om så allvarliga ämnen, och att kunna skala ned så mycket fakta till en så behändig och faktiskt lättläst text, det är fantastiskt bra gjort. Läs gärna min recension här.
  • I barn- och ungdomsboksklassen hoppas jag på att Jack blir nominerad. Det är en både stark och väldigt fin skildring av att växa upp utan gynnsamma förutsättningar, och om att hävda sig själv genom förtryck av andra. Det handlar om hur en ung människa kommer till insikt om vad han har gjort, hur han tar ansvar för det och successivt utvecklas och mognar som person. Min recension finns här.
  • I den skönlitterära klassen har jag valt en bok som jag tror skulle bli en skräll om den nominerades, inte minst på grund av att den kan klassificeras som en deckare. Deckare brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. En nästan sann historia. Jag skulle kunna läsa boken enbart för språket som är en ren njutning i sig. Berättelsen har dessutom ett djup och skildrar dels hur framtidsvisioner förändras över tid från ungdomsåren till vuxet liv, dels betydelsen av att göra en klassresa, dels vilken skrämmande utveckling hierarkiska miljöer kan leda till. Här finns min recension.

 

På måndag får vi alltså veta vilka arton böcker, samt sex stycken texter, som nominerats! Vinnaren i varje kategori utses sedan av en elektorsförsamling med 21 personer (bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och andra som bedöms lämpliga för uppdraget). Vilka som slutligen vinner de åtråvärda statyetterna avslöjas med pompa och ståt på Augustgalan den 28 november, årets litterära höjdpunkt för författare, förläggare, bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och bokälskare från hela landet!

 

 

 

 

Recension: Avskedsfesten, av Anna Fredriksson

Recensionsexemplar från Forum bokförlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Forum bokförlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 299
Utgivningsdatum: 2016-09-14
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Eva Lindeberg
ISBN: 9789137147857
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

Rebecca och hennes man Jacob har fattat beslutet att skilja sig. Det är inget dramatiskt. Passionen har tagit slut och kärleken har ersatts av vänskap. Men när de berättar nyheten för sina bästa vänner på den traditionsenliga, årliga svamphelgen, är det som om en bomb briserar. De har varit gifta i tjugofyra år och ingen har märkt av några problem. Vännerna reagerar oerhört starkt, var och en på sitt sätt, trots att Rebecca uppmanar dem att se på helgen som en spontan avskedsfest av det som varit och samtidigt början på något nytt och spännande. Hon vill visa att en separation inte behöver vara någon katastrof. Självklart ska alla fortsätta umgås, precis som vanligt. Men efter skilsmässan blir ingenting som Rebecca har tänkt sig. Kontakten med kompisgänget blir allt sämre och Rebecca tvingas inse att som singel är man inte längre välkommen till parmiddagarna. Avskedsfesten är en roman om att bryta upp från ett långt äktenskap och behöva orientera sig i en okänd värld. Om hur man sakta skapar sig en ny identitet mitt i livet.


Så tyckte jag om boken

Det här är en insiktsfullt skriven bok om relationer och hur det kan upplevas att skilja sig. Dels de olika faser man själv kan gå igenom, dels hur omgivningen kan reagera. Rebecca känner sig upprymd över att hon och Jacob fattat beslut om att skilja sig, och nu skall de meddela sina närmaste vänner när de träffas för sin årliga höstträff vid stugan. Rebecca tror ganska naivt att deras beslut kommer att mottas lika smärtfritt som de själva upplever beslutet. Men bland de närmaste vännerna skapar beskedet oro och väcker funderingar som plötsligt gör det gemensamma umgänget komplicerat. De andra paren drar sig undan och plötsligt blir inte Rebecca inbjuden när de andra fortsätter att träffas.

Det som till att börja med kändes ganska euforiskt, med bland annat egen lägenhet som hon kan inreda precis som hon vill, blir efter ett tag ensamt. Det är inte så lätt att plötsligt vara ensam när man levt som ett par under så många år. Rebecca saknar någon att sitta nära i soffan när hon ser på teve, någon som håller om henne och som hon kan prata med om stort och smått. Det är inte heller lika lätt att fortsätta att vara bästa vän med sin exman när han träffar en ny kvinna som han vill dela sitt liv med. Rebecca går igenom en livsomställning, och skilsmässan leder till förändringar inte bara för henne och Jacob, utan även för de närmaste vännerna. Uppbrottet visar sig vara den enklaste delen i skilsmässan, den sociala biten den svåraste.

Talesättet att ”mister du en står dig tusende åter” visar sig inte heller stämma. Rebecca laddar ned Tinder, en app för nätdejting. Det visar sig att de som använder den är antingen gifta män som vill ha någon vid sidan om, nyseparerade män, desperata män eller män som det faktiskt verkar klicka med, men som sedan raderar henne som kontakt utan att hon förstår varför.

Hon börjar känna sig slutkörd. Nätdejtande är egentligen inget annat än en motig arbetsuppgift som skall utföras, ungefär som att rengöra badrummet eller köksfläkten. Fast då kan man åtminstone lyssna på radio samtidigt.

Alltsammans är relativt trovärdigt berättat. Har man själv gått igenom en skilsmässa eller en separation efter ett långvarigt förhållande är sannolikheten stor att man känner igen sig i en hel del i den här romanen. Vad jag saknar är större språklig finess och mer energi och driv i berättelsen. Det är en ganska förutsägbar historia, men likväl trevlig läsning.