
Mitt betyg: 3/5
Antal sidor: 465
Utgivningsdatum: 2015-04-24
Form/foto: Anders Timrén
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113062006
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera
Om innehållet, från förlagets hemsida
Tintins äventyr, gamla byggjobbare, fotbollslaget Stoke City och sopranen Maria Callas är den sköra tråd som håller ihop tillvaron för Jalle Engman som ung. Som vuxen blir han en framgångsrik varumärkeskonsult. En dag får han en udda kund med en lika udda frontfigur: Kungliga Operan och den unga sångfågeln Hanna Kjöle. Jarl Engmans uppdrag blir att bygga den unga stjärnans självförtroende och varumärke – en till synes ofarlig uppgift. Snart finner Jarl dock att jobb och privatliv flyter samman.
.
Så tyckte jag om boken
Född på en söndag var journalisten PeKå Englunds romandebut. Det är en väldigt fin berättelse om Jalle, som växer upp med en psykiskt labil mamma och periodvis även med hennes varierande pojkvänner. Jalles biologiske och excentriske pappa är mestadels frånvarande, men dyker upp då och då och gör avtryck i Jalles liv, innan han försvinner igen för att skriva klart sitt livslånga mästerverk. Viktigast i Jalles liv är dock mammans pojkvän Sten. Han tar hand om och ser Jalle som sin egen son, och skapar den trygghet i livet som ett barn behöver. Och runt dem förändras världen.
Boken inleds enormt starkt. Författaren skildrar med lätt hand en helt vanlig söndagsmorgon i familjen. Det är inga dramatiska händelser alls, ändå anar man att allt inte står rätt till under ytan. Det är väldigt obehagligt och som läsare väntar man hela tiden på katastrofen.
Trots att jag så gärna ville se på Henne just då, så koncentrerar jag mig på att flytta kastrullen till plattan bredvid så att vattnet inte skall bli för hett och är noga med att dra rätt reglage till noll så att Hon inte ska behöva betala pengar som Hon hade kunnat göra något roligare för till elbolaget, men jag hör ljudet som får mig att veta att allt är bra och jag hör på tonfallet att jag gjort allt rätt.
Trots alla trasiga människor med tragiska livsöden känns det aldrig som om katastrofen kommer. Ändå gör den det, gång på gång. Istället för att brytas ned, gör sig Jalle oåtkomlig. Under sina första år är Tintinböckerna hans räddning. I dem kan han hålla verkligheten ifrån sig och läsa om kaos och oordning, vilket är vad han upplever i sitt eget liv, men i böckerna sker det under kontrollerade former. I böckerna kan han vara säker på att allt löser sig till slut.
I berättelsen om Jalle varvas dåtid med nutid. Jalle är ett typiskt maskrosbarn, som har det svårt hemma med sin psykiskt labila mamma, men klarar sig väldigt bra i livet ändå. Åtminstone på ytan. Jalle blir framgångsrik i sitt yrke, men har uppenbara problem i sitt privatliv. Han är väldigt duktig på att känna av stämningar och att vara till lags, men släpper ingen nära. Inte förrän den unga operasångerskan Hanna Kjöle blir hans kund. Uppdraget är att bygga upp hennes varumärke, vilket kräver en hel del även på det personliga planet, inte minst när det gäller hennes självkänsla. Det har Jalle inga problem med, tvärtom. Han blir kär i henne. Han beundrar henne, dyrkar henne, är förstående, hänsynsfull och kravlöst accepterande med stort tålamod för hennes nycker. Efter hand inser han att han har hamnat i samma situation som den han befann sig i som barn. Hanna Kjöle visar sig ha stora likheter med Jalles psykiskt labila mamma. Vad vill du att jag ska säga, Hanna? Säg vad du vill att jag skall säga, så säger jag det.
Jag uppskattar att författaren överlåter åt läsarna att dra sina egna slutsatser om orsaker och verkan, att han skriver med så lätt hand att man mestadels uppfattar boken som en feelgoodberättelse, att han väver in karaktärer och händelser ur Tintins äventyr i sin egen berättelse och får det att fungera. Jag uppskattar hans sätt att formulera sig:
Wolff på bygget har rätt i att man kan räkna ut allt. Jag kommer ganska snabbt fram till att vi har fem timmar och trekvart framför oss i bilen om vi kör i ungefär sjuttio kilometer i timmen i fyrtio mil. Om Sten säger tio ord i minuten kommer vi upp i 3450 stycken. Jag kommer att få reda på så otroligt mycket.
Jag kommer att tänka på Mitt liv som hund, som också handlade om ett typiskt maskrosbarn som hittade sätt att stå ut med och överleva sin barndom. Född på en söndag är skriven på liknande kvicka, humoristiska vis, med en enormt tragisk underton. Det som gör mig kluven till boken, är att författaren skildrar med samma distanserade tonläge det som sker, som Jalle förhåller sig till det som drabbar honom. Den lättsamma tonen blir kanske litet för lättsam, det blir inte så gripande som det hade kunnat bli.
Min gissning är att Född på en söndag kommer att filmatiseras. Hoppas att jag får rätt i det. Jag kan redan se framför mig när Viljo och Matti dansar finsk tango i byggboden.
♥