Project Life – v. 3 b

pl v 3 b

Det ser så enkelt ut när andra gör sina Project Life-album. Ett kit med mönstrade och enfärgade kort i passande storlek för plastfickorna och vanliga fotografier som man skär till litet snyggt – klart! Men så lätt tycker jag inte att det är… Jag är van att hålla samman foton och dekorationer när jag gör layouter. Här blir det ju tvärtom, väldigt utspritt. Då är det svårt att få balans i sidan. Små detaljer kan störa väldigt mycket, jag skall visa vad jag menar…
.

pl före...

Så här såg sidan ut när jag kände mig klar med den. Men nej… Jag tycker att det blev för mycket tomt utrymme mellan text och dekorationer. Det såg rörigt ut. Så jag flyttade ned den översta texten, och då måste jag ju byta plats på fotona till höger, eftersom pilen plötsligt verkade handla om Alice, och där hade jag Glaeda från början. Fix och trix :)

Jag blir nog aldrig helt nöjd, men jag tycker inte att det spelar så stor roll. Det viktigaste är att jag äntligen skriver om vårt liv, och inte bara gör dekorerade layouter med enstaka foton. 

 

Project Life – V. 3 a

v3 project life

Jag står lika frågande varje gång jag ser kvinnor som putar med läpparna och antagligen tycker att de ser förföriska ut. Har någon av er sett en man göra något liknande? Men när jag varit hos duktiga Therese hos Hair Team i Uppsala, och hon stylade mig så jättefint med slingor av strawberry red och vågigt hår, då blev kontrasten till mitt vanliga jag för stor för mig. Jag bara måste göra den där typiska 50-talsposen med litet bakåtlutat huvud och underdånig min. På min Project Life-sida fick en seriestrip på samma tema vara med. Tycker den är rätt så rolig :)

Korten i plastfickorna kommer från Becky Higgins olika kit, Midnight och Blush, och så vanliga vita. Thickersen är gamla från American Craft, blomman från October Afternoon, kameran från Websters Pages, saxen från Anna Griffin, färgstänket och pilen har jag stansat ut med två väldigt gamla dies från Quickutz. Plastfickan är rätt så lagm i tjockleken, så att man faktiskt ser igenom utan problem, men litet ömtålig i kanterna. Den är från Becky Higgins.