…det gäller att ta vara på varje dag… I dag blev jag påmind om det vid två tillfällen.
Först läste jag att en av de kvinnor som driver min favoritbutik i Norrtälje hade blivit attackerad av en kobra på ett hotellområde i Thailand. En kobra som högg och högg på 1 dm avstånd, rena turen att hon klarade sig. Senare under dagen hörde jag om en 28-årig kvinna i mina hemtrakter som fått cancer två gånger redan och botats, och som nu kämpar för tredje gången…
Man får sig en rejäl tankeställare…
Jag har varit tveksam till att resa utomlands innan vi vet vad som hände när kroppen strejkade för kort tid sedan. Ni som följt min blogg vet att vi planerade tre veckors road trip i USA i mars, som vi fick ställa in. Oavsett vad det var, eller är, så kan inte tre veckor utomlands göra någon större skillnad. Och skulle det vara något allvarligt är det bättre att resa nu än att kanske inte resa alls. Så tänker jag.
Alltså letar jag nu solskyddskläder till barnen, och har hittat de här som verkar skydda bra!
Just nu - Just här 
BRA beslut Annette! Spännande att följa din planering och resa!
GillaGilla
Ja, visst är det viktigt att ta tillvara på den tid vi har! Livet går som sagt inte i repris och det känns så fånigt att missa godbitarna p g a rädsla och vad andra eventuellt kan tycka! Fick i kväll reda på att en av sonens klasskompisar är svårt sjuk i anorexi och önskar så att hon snabbt blir frisk och får njuta av sin ungdom i stället för att se den försvinna i ett dis av ångest, hunger och en strävan att hela tiden bli smalare…
GillaGilla
… så mycket hemskt det finns… Anorexi är verkligen en förskräcklig sjukdom att drabbas av. Och fruktansvärt för föräldrar och andra att stå maktlösa och inte kunna göra något. Det är nog så, att om man kan, skall man verkligen njuta av varje dag. Det finns så oändligt mycket att glädja sig åt, stort som smått. Men som jag läste någonstans, den som är frisk önskar sig många saker, den som är sjuk bara en.
Jag blev riktigt rädd när jag blev så svag, utan att jag förstod varför, och särskilt under tiden de trodde att det var fel på hjärtat. Mest av oro för hur det skulle gå för barnen om jag inte finns. Nu mår jag i alla fall mycket bättre, och efter den tankeställare jag fick i går känns det helt rätt att göra den här resan med familjen.
GillaGilla
Skönt att höra att du känner dig bättre och visst skall du åka iväg. När jag hade fått min cancer och hade opererats innan jul för 2 år sedan bokade vi en resa till Egypten och åkte iväg i början på april. Det var helt underbart och jag är ganska säker på att det var bra för mig och min familj. Jag tänkte som så att skulle det värsta hända och jag blir dålig där så finns det både sjukhus och läkare i andra länder.
kram Inger
GillaGilla
Ordet cancer är så skrämmande, trots att jag vet att de flesta blir helt friska. Du är ju en av dem, så skönt att det gick bra! Men jag förstår att det måste ha varit en otroligt jobbig tid. Jag tror verkligen som du, att det är bra för alla i hela familjen att få litet distans till alltsammans genom att resa iväg. Jag har också stor tilltro till sjukvården utomlands, det gäller kanske bara att kolla upp vilka försäkringar som behövs. Kram
GillaGilla
Oj… jag har nog missat det inlägget. Är du pigg nu?
Jag håller med dig, man ska leva här och nu, imorgon vet vi inget om. Jag tänker ofta på det, ändå är jag dålig på att vara närvarande i nuet.
GillaGilla
Ja, tack, jag känner mig helt frisk nu, men de har fortfarande inte hittat varför jag fick bröstsmärtor, högt blodtryck och så extremt hög puls plötsligt, och som varade under en månads tid. Nu vet jag att det i alla fall inte är hjärtat, så då känns det ok att resa iväg. Skulle det vara något annat kan väl inte några veckor utomlands vara en nackdel inbillar jag mig. Och det jag hörde i dag fick mig att bestämma mig, chansen kommer kanske inte igen, man skall nog inte skjuta upp till morgondagen…
GillaGilla
Nej, man ska inte skjuta upp till morgondagen. Jag är glad att du mår bra nu!
GillaGilla