Kombinationen att vara social, bo på landet och dessutom ha hemmet som arbetsplats, utan ett gäng trevliga kollegor att prata med varje dag, gjorde Facebook till en uppenbar tidsfälla att ramla ned i. Och det gjorde jag.
Vid ett par tillfällen har jag försökt att hålla mig borta, men jag har ramlat tillbaka inom bara ett par dagar. Jag vill ju veta hur mina vänner har det i sin vardag, och det finns inte tid, varken för dem eller mig, att ringa och kolla läget varenda dag. Skulle jag hålla på och ringa varje dag var vi nog inte vänner så länge till, haha!
Men när man alltid har sin smartphone med sig, och man kollar Facebook och andra internetsidor flera gånger om dagen, dels för att man är nyfiken dels som en paus i arbetet, då inser till och med jag att det är för mycket. Jag klarade mig bra innan Facebook, så varför inte nu?
Nu är jag utloggad från Facebook. Alla inlägg, bilder och facebookvänner är borta för gott. Kvar är bara en konstig känsla av att stå utanför, att inte vara med…
Jag hoppas att jag kan träffa er i verkligheten istället, och jag kommer att fortsätta att titta in hos er i era bloggar. Dessutom har jag ett par andra planer för den tid jag ägnade på Facebook. Jag hoppas att jag kan visa er snart, här i bloggen. Bloggen behåller jag, men det får räcka med den.
Just nu - Just här 
Heja dig!
Jag har också avvikit. Jag har kvar min profil eftersom den ändå inte går att radera fullt ut och har inte haft lust att gå in och ”stänga av”, Nåni, jag firar facebookfritt sen 4 månader nu den 13april. Jippie! Och bloggen fick nytt liv. Kul, eftersom den ger mig något fortfarande, så här flera år efter jag startarde och det trots att de två senaste åren har varit blogglösa.
Folk runtomkring mig säger fortfarande sånt som ”jamen det har jag ju skrivit på facebook” som om resten av mänskligheten hade skrivit ut och ramat in det sagda,,, Nej, det där facebook är för litet för mig, Jag kände mig bara fängslad, runtvallad och liksom …fejkat sysselsatt, Och jag vägrar låta mig manipuleras in i den där fållan igen bara för att folk ska slippa berätta vad de gjort den senaste tiden via munmetoden….
;-)
GillaGilla
Hejsan kära Annette!
Häromdan saknade jag dig på fb där vi lärt känna varandra en hel del sökte efter dig, fann dig inte o var så van att från fb klicka mig vidare till din blogg utan att minnas adressen så jag efterlyste dig på fb o fick svar på att du inte var på fb längre vilket jag missat men plötsligt saknade jag verkligen dina inlägg o alltid positiva inställning.
Förstår o respekterar ditt beslut o funderar likadant ibland….
Det där med bröstet känner jag så väl igen o jobbigt det är älskar stunderna utan trycket/ångesten! Hoppas du blivit av med det?
Massor av kramar Anette!!!!
<3 Anki
GillaGilla
Halloj Anki! Jag blev så glad av vad du skrev här! Och jag säger detsamma, jag saknar dig också. Med bloggar är det inte samma sak som FB, nu vet jag ju ingenting om vad som händer i ditt vardagsliv längre..! Jag borde kanske gå med igen..? Stor kram till dig också! <3
GillaGilla
Jag är sällan på Facebook, gillar mer the old fashioned way! Skulle vara kul att ses någon gång!
GillaGilla
Ja, det vore det! Det måste vi ordna! Skall fundera ut något :D
GillaGilla
Vilken tur att du har kvar bloggen då jag gillar att följa den men erkänner att jag är ”ASKASS” på att lämna kommentarer.
Kram på dig!
Hoppas att vi ses hos Karin snart, jag ska troligen dit 2 februari nästa gång
GillaGilla
Hösten och vintern har varit hopplös med att komma iväg på scrappträff. Men nu skall väl barnen hålla sig friska och bilen vara hel..! 2 februari skulle kunna fungera, det vore kul att ses! Kram!
GillaGilla
Haha, ja det är lika svårt att låta bli nu.. ;) Men tredje gången gillt! Kram
GillaGilla
Har du inte redan försökt hålla dig borta en gång men var tillbaka efter bara någon vecka? ;-) lycka till! Kram
GillaGilla
Förstår dig… ibland tar det lite väl mycket tid. Får följa dig här istället ;)
Kram
GillaGilla