Antingen vandrade hon runt i hagen i går, eller stod helt stilla och verkade frånvarande. Hon rullade sig flera gånger än normalt och sparkade upp mot magen ibland. Juvret som redan verkade proppfullt fylldes på ännu mer. Allt tydde på att något var på gång. Däremot åt hon sitt tillskottsfoder som vanligt vid sjutiden. Klockan elva tittade jag till henne innan jag satte klockan på ringning kl 04 och öppnade ett fönster i sovrummet ut mot hagen.

Vid halv ett vaknade jag av att grannen visslade på sin hund som tydligen rymt. Jag trodde att hunden var i hagen och rusade ut för att titta till hästarna. Vid halv ett är det som mörkast på natten den här tiden på året, det kan jag intyga efter att ha varit uppe hela natten… Jag såg inte så bra i mörkret, men visst var det något som stod bredvid Glaeda längst bort i hagen, på hagens högsta punkt…

.

Glaeda såg fräsch ut men var trött förstås och lade sig flera gånger för att vila ut. Lillan var nyfiken och ville hälsa, men Glaeda gnäggade dovt och hindrade henne från att komma fram. En duktig och beskyddande mamma.

.

All efterbörd var hel och såg bra ut, så det behövde jag inte heller bekymra mig om. Jag stannade en stund på avstånd för att se att lilla fölet kom i gång att dia. Det är viktigt att få i sig råmjölken inom några timmar. När fölet föds har den inga antikroppar alls, utan får det från den första mjölken.

.

Mest av allt hoppades jag att fölningen skulle gå bra så att det inte hände Glaeda något. Hon är min ögonsten och jag är så fäst vid henne. Sedan hoppades jag förstås att fölet också skulle må bra. I tredje hand hoppades jag på ett stoföl, och i fjärde hand att det skulle bli en skäck. Ni kan ju förstå att jag är lycklig nu!

.

Den färg fölen har när de föds är det inte alls säkert att de behåller. Jag tror att en skäck fortsätter att vara skäck och inte blir skimmel, men jag är inte säker på om lillan blir en skimmelskäck, det kan islandshästar tydligen bli. Det måste jag rådfråga Thilde om.

.

Tröttis ♥