Vi red ungefär en mil på varierat underlag. Asfalt, grusvägar, skog. Noohr var jätteduktig och reagerade inte mycket på vare sig sädeskärror som skulle tippas, motorcyklar, bilar eller rådjur som studsade fram bredvid oss.

Det var en härlig känsla att galoppera fram mellan sädesåkrarna när det började skymma… Det är verkligen ren lycka när man känner att hästen känns stark och vill framåt och inte slösar energi på att studsa eller kasta åt sidan titt och tätt. Att bara få susa fram och njuta av det.

Ser fram mot nästa gång!