Det som hände i går var som kopierat ur Askungesagan… Prinsen med en sko av glas, som skulle passa prinsessan han ville gifta sig med… Jag med en sadel som skulle passa drömhästen…

Förra gången jag red Noohr fick jag rejäla blåmärken på insidan av låren av stigläderspännena. Så jag tog med min egen sadel och höll tummarna för att den skulle passa Noohr… Ni som är hästmänniskor vet hur svårt det kan vara att hitta en sadel som passar hästen. Jag lade på den och drog den litet bakåt… Och det var som det sade klick när sadeln lade sig i ett perfekt läge direkt! Camilla och jag såg det samtidigt och båda blev helt tysta. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Lika perfekt som glasskon passade Askungen, lika perfekt passade sadeln Noohr. Betyder det att jag har funnit min drömprins nu..?