Skip to content

Recension: Stora små lögner av Liane Moriarty

18 juni, 2016

stora små lögner.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 442
Utgivningsdatum: 2016-04-08
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättning: Anna Strandberg
ISBN: 9789100156701
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens baksidestext

Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll. Men under ytan kokar det.

Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??) Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone – kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?

När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll …

 

Vad jag tyckte

Redan i första kapitlet får vi veta att någon har dött och att det eventuellt var ett mord. Det här är dock ingen kriminalroman. Jag skulle inte heller kalla boken en deckare. Det handlar inte om att lösa ett brott som eventuellt begåtts. Det handlar om ganska vanliga kvinnor, män och deras barn och deras olika relationer som fruar, äkta män, före detta fruar och män, barnflickor, vänner och bekanta. Det handlar om hur små händelser kan växa sig stora och nå oanade proportioner. Det handlar också om hur stora saker kan förminskas för att göra dem uthärdliga. Det handlar om hur lätt det kan vara att ta ställning på ganska lösa grunder, och gruppera sig som antingen för eller emot. Särskilt när det gäller ens barn. I bokens inledning kan vi läsa ett manifest om hur mobbning inte accepteras på den förskola som barnen i boken tillhör. Mobbning skall inte hållas hemlig. Man skall ha modet att säga ifrån om man ser att någon på skolan mobbas. Efterhand inser man att de här reglerna inte följs särskilt väl, vare sig av barn eller vuxna. Tvärtom.

De första 70-80 sidorna i boken lyckas inte fånga mitt intresse. De små miniförhören som dyker upp då och då med olika berörda personer stör läsningen och bidrar i mitt tycke inte till något positivt till berättelsen. När läsningen väl lossnar visar sig boken dock vara en bladvändare, jag vill inte lägga den ifrån mig och sträckläser den till slutet.

Berättelsens tre huvudkaraktärer; Madeline, Celeste och Jane, är helt olika personligheter och lever helt olika liv. Jag gissar att de allra flesta kan känna igen sig i någon av personerna, kanske inte helt men delvis. Boken bygger väldigt mycket på just igenkänning.

Boken är väldigt lättläst och välskriven, och det tillsammans med de trovärdiga personbeskrivningarna gör att jag ger den ett högre betyg än den annars skulle ha fått. Jag blir imponerad av författarens personbeskrivningar. Dels beskriver hon minspel, dels kombinerar hon samtal med handlingar så att exempelvis ett till synes helt normalt samtal mellan två personer ändå antyder att något olycksbådande är på gång. Det som drar ned intrycket är att de lösa trådar som skapat spänningen i boken knyts ihop litet väl sent, och att berättelsen får ett litet väl praktiskt avslut, dock inte orealistiskt.

Som jag skrev inledningsvis tycker jag inte att man kan kalla det här en deckare, men det är definitivt en psykologisk spänningsroman. Med tanke på de miljöer där berättelsen utspelar sig och hur författaren löser de obehagliga problem som uppstår, tycker jag också att man kan kalla den en feelgoodroman med djupare underton.

Med rätt skådespelare tror jag att den här boken skulle bli en väldigt spännande och sevärd tv-serie. En liten idyllisk småstad med ett mysigt café, vackra människor, havet och stranden, kombinerat med vad som händer under den idylliska ytan.

 

 

2 kommentarer leave one →
  1. 21 juni, 2016 09:55

    Jag gillar det där upplägget med fula hemligheter under en idyllisk yta. När det görs bra blir det oftast riktigt bra. :)

    Gilla

    • 23 juni, 2016 07:01

      Jag gillar det också. Och det var ganska intressant att författaren lyckades ta upp så många ganska svåra ämnen utan att det kändes tungt och överlastat.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: