Den stora utställningen, av Marie Hermanson


Marie Hermansons nyutkomna historiska roman är alldeles enastående. Dels på det sätt den är berättad, dels på grund av berättelsen i sig. Boken har gjort stort intryck på mig och jag hoppas att den finns med bland de Augustnominerade skönlitterära romanerna i höst. Tyvärr tror jag att upplägget kan innebära att den inte blir nominerad, om inte juryn kan frångå vissa oskrivna principer förstås.

Det är en mörk historia skriven med lättsam fernissa och humor, där fiktion blandas med verkliga händelser. Berättelsen är skriven på liknande sätt som en klassisk pusseldeckare, i eftertänksamt tempo med fokus på miljöbeskrivningar, intrig och karaktärer. Historien innehåller mord och mordförsök och en jakt på den skyldige, och sådana historier brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. Och författarens stilistiska uttryckssätt, det gör boken till en ren njutning att läsa.

Berättelsen får dessutom ett intressant djup genom att skildra några olika karaktärers personliga utveckling under en period då även samhället förändrades i sina grundvalar. I boken skildras en spännande och omvälvande brytpunkt mellan den gamla tiden och den nya, vilket kommer till uttryck i den stora Jubileumsutställningen i Göteborg år 1923. Under några månader då Jubileumsutställningen pågår möts och sammanvävs några olika personers öden, vilket får betydelse för hur deras fortsatta liv kommer att te sig.

Det är Otto Fuchs, den trettonårige stalldrängen som fått arbete på Barnens Paradis på Jubileumsutställningen, där han leder barn på sin omskrivna och populära Åsna Bella. Här är också nittonåriga Ellen Grönblad, som har lyckats få jobbet som oavlönad journalist på utställningens egen tidning. Och så den unge detektivkonstapeln Nils Gunnarsson och den mystiske och antisemitiske Paul Weyland, vars besök i Göteborg sammanfaller på ett tvivelaktigt sätt med den judiske professorn Albert Einsteins nobelföreläsning på Jubileumsutställningen.

Den stora utställningen liknar inte de romaner jag läst tidigare av Marie Hermanson. Här finns ingenting som är suggestivt och rysligt på det sätt som jag upplevde i exempelvis Mannen under trappan, vilken utspelade sig i gränslandet mellan mardröm och verklighet. Den stora utställningen är spännande på ett mer lågmält sätt. Jag tycker otroligt mycket om den.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-01-04
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sara R. Adeco
ISBN: 9789100169992
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Här finns en länk till ett tidigare inlägg i min blogg, med citat ur boken och kommentarer från bloggläsare.

 

 

 

12 thoughts on “Den stora utställningen, av Marie Hermanson

    1. En väldigt mysig historia, märkligt nog, med tanke på att den ju faktiskt utspelar sig i en orolig tid med skrämmande politiska strömningar, men hon hanterar det otroligt proffsigt.

      Gilla

    1. Jag var litet frågande i början till hur de olika människornas öden skulle vävas samman, och varför det ägnades ganska mycket tid åt att gå på djupet i deras liv innan de strålade samman, men allt fick förstås sin förklaring. Och trots att det är grova brott som begås är det lättsamt skrivet så att man kommer i samma stämning som när man läser en feelgoodroman.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.