Niklas Källners bok har följt med mig överallt den senaste tiden, bland annat till loungen där jag brukar sitta och läsa under tiden jag väntar på tjejerna som har danslektion. Jag hade väntat mig en bok skriven på det där skrattroliga sättet ni vet, när det centrala är oneliners och roliga anekdoter som gör att man skrattar antingen igenkännande eller därför att det är helt galet. Men så var det inte. Källners senaste bok är mycket mer. Att boken har en källförteckning avslöjar direkt att Källner har högre ambitioner med boken Och bilen går bra?
Visst är det roligt, och jag ler och skrattar många gånger under tiden jag läser, men det är också väldigt intressant och tänkvärt. Jag är själv inte mycket för kallprat, utan vill gå direkt på djupet, på det som jag tycker är meningsfullt. Att rabbla fraser som egentligen inte betyder något, och som inte alls kommer sig av ett genuint intresse för en annan människa, det känns som att spela teater, det är inte på riktigt. Därför startar jag sällan samtal med okända människor, även om jag gärna pratar och diskuterar om någon annan börjar prata med mig. Jag är obekväm med kallprat helt enkelt.
Källners bok har fått mig att inse att det inte är så dumt med kallprat ändå, när man vill sondera terrängen och känna av var man står i förhållande till varandra, innan man kommer till de djupare samtalsämnena. Källner ger exempel på hur man kan starta ett samtal med kallprat. Förutom de klassiska fraserna om vädret, som de flesta alltid har åsikter om och därför kan vara en bra samtalsöppnare, kan man utgå från en känsla. Om någon frågar hur du mår, svara inte bara med en fras som direkt lägger ett ett lock på samtalet, som att ”jo, det är bra”. Punkt. Utveckla varför du mår bra, då öppnar du upp för att diskutera det vidare.
Personligen tycker jag att nyfikenhet är den bästa grunden för en bra diskussion. Är du genuint intresserad av andra människor kommer frågor och tankar automatiskt. Är du däremot ointresserad av andra människor är det inte så konstigt om samtal känns stela och konstiga och du måste rabbla fraser. Källner är inne på samma spår och tipsar om att lägga märke till detaljer, att lyssna aktivt och ställa frågor.
I boken diskuteras även grannrelationer, småprat i Sverige och utomlands, när man bör undvika småprat och förbjudna ämnen. Politik, pengar och religion brukar räknas till de förbjudna ämnen man bör undvika. Det är ett råd som Källner tillbakavisar. Alla har en åsikt om just de ämnena, så varför inte prata om dem? Det handlar bara om att hålla sig saklig och inte försöka tvinga på någon annan sin egen åsikt, utan tvärtom lyssna och kanske hitta något att enas kring.
Självklart innehåller boken en hel del komiska inslag också, som 100 exempel på hur du pratar med olika yrkesgrupper, olika ortsbor, personer med speciella intressen med mera. Men mest är det en visserligen lättsam, men ändå väl underbyggd vägledning i hur du lär dig att kallprata.
Niklas Källner är journalist och programledare. För mig är det Källner som är behållningen i SVTs pratshow Skavlan, där han intervjuar barn och vuxna på ett sätt som blivit karaktäristiskt för just honom.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 176
Utgivningsdatum: 2018-02-17
Förlag: Bonnier Fakta
Form: Johannes Molin, Foto: Carl Johan Paulin
ISBN: 9789174246155
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris
♥
Jag gillar Niklas. Var på inspelningen av ett piratprogram med honom en gång, tanken var att han skulle få ha en egen show. Tror inte att det blev något av det, tyvärr.
GillaGilla
Jag gillar Niklas och hade ingen aning om att han skrivit böcker. Kollade på bibblan men dom finns inte på e-media (inte ännu i alla fall). Synd.
Det där med att kallprata… På våra kryssningar har vi fått lära oss att där är det nästan lag på att man pratar med allt och alla, speciellt om man hamnar i hissen tillsammans. Haha! Man vänjer sig. När vi klev av i Australien efter att ha åkt i 53 dagar från Dover var vi själva rätt påflugna när vi träffade okända på gator och torg. Nu har vi lugnat ned oss igen :-D
GillaGilla
Niklas är ju så bra
GillaGilla
Rent allmänt så går det betydligt lättare ”med fördjupande kallprat” när man träffar på antingen en utlänning eller en person med utländsk härkomst här i Sverige. Det är åtminstone min erfarenhet. För dessa människor faller det sig naturligt på något sätt. Det gäller för både personer man träffar på spontant ute på gatan och restaurang-/cafépersonal. Tycker det är himla kul!
Att prata pengar, religion och politik – där håller jag inte med författaren. Pengar kan jag väl prata om, men vad gäller religion och politik är jag alldeles för ointresserad och inte ett dugg påläst. Så nej, dessa ämnen undviker jag och skulle aldrig starta en konversation om dom.
GillaGilla