Mareld är den avslutande delen i rysartrilogin om Havsfolket. Böckerna riktar sig till slukaråldern, men kan absolut läsas och uppskattas även av vuxna. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter skärgårdsskrock och det är både väldigt skrämmande, spännande och vackert beskrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Den första delen var framförallt väldigt mystisk med en krypande spänning. I andra delen trappades det skrämmande upp och blev mer konkret. I den här tredje och avslutande delen skall alla trådar dras ihop, och redan i första kapitlet blir det betydligt mörkare och rysligare än i någon av de tidigare böckerna när en Waxholmsbåt oförklarligt fryser fast i isen under en av sina turer och alla ombord försvinner.

Citatet är från sidan 15:

Flippa ser att gestalten närmar sig båten. Det är en man, det är hon nästan säker på. Ansiktet är dolt och rörelserna ansträngda och liksom släpande. Han är mycket mager. Filippa känner en rysning gå nedför ryggraden.
”Titta!” ropar tjejen i den rosa jackan. ”Hur kan vi få ombord honom?”
”Det borde finnas en stege”, säger en kvinna med rött hår. ”Kanske på andra sidan?”
Mamma, vill Filippa säga, men rösten fastnar i halsen. Hon kan inte skaka av sig känslan av att något är fel. På inga villkor borde de fälla ned stegen.

Jag som inte brukar fastna för böcker inom fantasygenren tycker väldigt mycket om den här serien om Havsfolket. Första delen är så otroligt vackert skriven med fokus på hur tolvåriga Tuva successivt kommer underfund med vem hon egentligen är, och vilka krafter hon har inom sig. Spänningen kryper under skinnet och man anar mer än man förstår. I den andra delen är Tuva ett år äldre. Hon har det fortfarande inte lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Förutom Rasmus, som alltid står vid hennes sida och har blivit hennes bästa vän. Tills han en dag lämnar skärgården med sin familj och flyttar in till Stockholm, och Tuva känner sig både övergiven och ensam med allt fruktansvärt och farligt som händer i skärgården. I den här avslutande delen i trilogin är det betydligt mer skrämmande än i de tidigare delarna. Tuva inser vad det innebär att pakten är bruten, och att det kommer att få fruktansvärda konsekvenser.

Ett bra grepp i dagens läge, då situationen är katastrofal för vår planet, är att författarna väver in i berättelsen hur miljöförstöringen påverkar havet. Den yngre generationen är dels mer mottaglig för förändringar i levnadssätt, dels är det framförallt de som är unga nu som kommer att drabbas av konsekvenserna om miljöförstöringen fortsätter. Kopplingen mellan miljöförstöringen och det som sker i berättelsen faller sig inte helt naturlig, men den fungerar.

En eloge till formgivaren av omslagen, titta så snygga de är.

Läs gärna vad jag skrivit om Djupgraven, som är den första delen i serien om Havsfolket, och om Sjörök, som är den andra delen i serien.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 424
Serie: Havsfolket (del 3)
Utgivningsdatum: 2018-09-06
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789178031269
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris