Sjörök av Camilla Sten och Viveca Sten

Sjörök av Camilla Sten och Viveca StenDet här är andra delen i serien om Havsfolket. Den handlar om trettonåriga Tuva, som vuxit upp i Stockholms skärgård med sina föräldrar och med mormor i närheten. Tuva har inte haft det lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Förutom Rasmus, som stått vid hennes sida och varit hennes nära vän. Men nu börjar även han vända sig ifrån henne. Varför sviker han?

Djupgraven, den första delen i den här planerade trilogin, var spännande från början till slut. Man kände Tuvas rädsla, skräcken på nätterna då mardrömmar plågade henne och rädslan för de väsen hon tyckte sig se i skogen och i havets skuggor. Då visste hon inte heller vem hon egentligen var, ett barn från Havsfolket som av anledningar hon inte känner till, hamnat hos en familj av gammal skärgårdssläkt. I Djupgraven var det havet som inte uppförde sig som vanligt, nu är det den täta dimman som oroar.

Vissa menar att den onaturliga dimman, som vägrar släppa sitt grepp om skärgården, är ett förebud om att något hemskt kommer att hända. Det börjar med att Österman råkar ut för en mystisk olycka, och i sitt huvud hör Tuva gång på gång en röst som mässar att ”Pakten är bruten, kriget har börjat…” Hon förstår att hon är den enda som kan stoppa den annalkande faran, men hur skall hon orka? Och vad menas med att pakten är bruten?

Till skillnad från Djupgraven, där spänningen var rent magisk och berättelsen väldigt stämningsfullt och vackert skriven och där kärleken till havet och skärgården lyste igenom berättelsen, upplever jag Sjörök som spännande på ett annat sätt. I den här andra delen om Havsfolket är spänningen inte lika mystisk, utan mer konkret. Det är snabba båtfärder genom den täta dimman, magi, besvärjelser och fasansfulla varelser som kommer upp ur havet.

Sjörök förmedlar inte samma fina och mystiska stämning som jag älskade i Djupgraven och sticker inte ut lika mycket i förhållande till andra böcker i samma genre, därför blir mitt betyg lägre den här gången. Men spännande är det, och jag ser fram emot att läsa den avslutande delen i trilogin.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 382 (+ extra sidor om hur man kan hjälpa till att rädda Östersjön m.m.)
Utgivningsdatum: 2017-09-15
Läsålder: 9-12 år
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789163896330
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Super-Charlie & skurksystern, av Camilla Läckberg och Millis Sarri

Den här fina och humoristiska boken kom som en överraskning i brevlådan. Den tänkta läsåldern är 3-6 år, så jag bad Rasmus som alldeles snart fyller sju år att läsa boken tillsammans med mig, för att få höra hur han upplevde den.

Själv älskar jag illustrationerna! De är humoristiska med mycket värme och det är många roliga detaljer att fnissa litet åt. Som att det ser ut som det ligger en tand på golvet i hallen, och på pc-locket är det ett äppelskrutt istället för Apples symbol. Super-Charlies mamma är dessutom en kopia av Camilla Läckberg, det gör det extra roligt för mig som vuxen att bläddra i boken.

Själva berättelsen är tokrolig och säkert ganska spännande för de yngre barnen. Rasmus som redan kan läsa själv, gillar fantasy och har bokserien Jakten på Jack (för 6-9 år) som favorit, tyckte att boken var medelbra.

Jag skulle gissa att målgruppen, 3 – 6 år, är helt rätt. Det som händer i boken kan säkert få de små barnen att kikna av skratt eftersom det är så tokigt. Berättelsen har under den lättsamma ytan ett större djup, vilket riktar sig till de vuxna som läser boken. Det, tillsammans med de tydliga blinkningarna i bokens illustrationer till Camilla Läckbergs eget liv, tror jag lockar vuxna att läsa den här bokserien för barnen. Alla sätt som kan få vuxna att läsa för barnen är bra 🙂
.

Mitt betyg: 4/5

Illustratör: Millis Sarri
Serie: Super-Charlie (del 7)
Antal sidor: 40
Läsålder: 3-6 år
Utgivningsdatum: 2017-10-10
Förlag: Bonnier Carlsen
Formgivning: Ellen Adolfsson
ISBN: 9789163895890
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 49

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

let-it-snow-1

 

Inför jul är det många som brukar bygga upp den rätta julstämningen genom att se romantiska filmer på vintertema, som Love Actually och The Holiday. I år är första gången jag lägger märke till att samma (amerikanska) fenomen finns bland böcker. Det här är en sådan julbok, i samma stil som filmerna jag nämnde, och man fylls verkligen av julstämning. Det är amerikanskt, det är lättsamt, charmigt och det är romantiskt. Och utöver det – massor av snö!

Citatet är från sidan 29. Jubilee sitter på ett tåg i snöstorm på julafton, på väg till sina morföräldrar eftersom föräldrarna blivit häktade efter bråk om en sällsynt del till en tomteby. In på tåget kommer fjorton skrikande tjejer i matchande, figurnära sweatshirtkläder med Ridge Cheerleading på baken.

Det kändes som om jag var fången i ett socialt experiment som gått snett – kanske något som hade med kloner att göra. Några i sällskapet vände sig mot mig och Jeb. Fast egentligen vände de sig bara till Jeb. ”Oh my God!” sade en av Amrarna. ”Visst är det här världens värsta resa? Har ni sett snön?” En riktigt skarp en, den här Amber. Vad skulle hon lägga märke till härnäst? Tåget? Månen? Den mänskliga existensens underliga nycker? Sitt eget huvud? Jag sade inget av det där, för när jag lämnar den här världen vill jag inte att en cheerleader skall vara orsak till det.

Min recension av boken finns här och här finns fler smakbitar ur spännande böcker.

Ha en fin tredje advent!

★ ★ ★

Let it snow: magisk julhelg i tre delar

let-it-snow-1

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 333
Utgivningsdatum: 2016-09-30
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Adolfsson, Ellen och Scheutz, Sofia
ISBN: 9789163889417
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När tre författargiganter för unga vuxna möts händer fantastiska grejer. En snöstorm sätter spelet i rullning: ett tåg spårar ur, mobilsamtal når inte fram, missförstånd, dikeskörningar, alldeles för många och för gapiga cheerleaders och första kyssar – allt under en förtrollad julhelg. Bästsäljande trion Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle skriver här varsin fristående – men sammanlänkad – charmigt romantisk berättelse i juletid.

När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House – och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …

Tobin och hans kompisar Greven och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och rosa snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.
.

Så tyckte jag om boken

Det här är en bok som förmedlar en otroligt julmysig stämning, kanske en blivande klassiker att läsa inför varje jul. De tre berättelserna bygger visserligen på kärleksproblem av olika karaktär, men det är det ganska amerikanska, det positiva och romantiska som genomsyrar dem. Och utöver det – massor av snö!

Den i mitt tycke bästa berättelsen, ”Jubilee-expressen”, inleder boken. Det är underfundigt, smågalet och humoristiskt, samtidigt som det är väldigt charmigt och romantiskt. Berättelsen hivar mig ganska omgående tillbaka till ungdomsåren. Allt är väldigt träffsäkert beskrivet ur en ungdoms perspektiv.

”Cheerleaderstormen” är ganska grabbig, både till handling och språk. Med grabbigt menar jag så som jag upplevde det de gånger jag hängde med mina bröder och deras killkompisar på olika mer eller mindre vansinniga upptåg. Det är äventyrligt, våghalsigt, coolt och litet mer återhållet känslomässigt. Alla tre berättelserna genomsyras av romantik, även den här. Däremot är den litet mer förvånat romantisk. Läs själva, så förstår ni vad jag menar 😉

”Grisarnas skyddshelgon” avslutar och knyter ihop alla tre berättelserna. Tyvärr håller den inte samma nivå som de två andra berättelserna, och det drar ned mitt omdöme om boken som helhet. Å andra sidan är omslaget till den svenska översättningen helt underbart! Motivet speglar stämningen som berättelserna förmedlar, och snön och julgranskulorna är upphöjda från omslaget och strävt glittriga när man känner på dem. Omslaget är enligt min mening väldigt viktigt för en sådan här bok där man vill förmedla en känsla, och därför ger jag boken omdömet 4/5.

Sammanfattningsvis är det väldigt romantiskt, charmigt, ganska amerikanskt, det är metervis med snö – och det fungerar verkligen! Jag rekommenderar både unga och fullvuxna att läsa den här boken någon gång i november-december, den garanterar äkta, vintermysig julstämning!

 

jubilee

Recension: Jag är Nellie, av Nellie Berntsson

Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen - stort tack!
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 109
Utgivningsdatum: 2016-09-15
Förlag: Bonnier Carlsen
Formgivning: Li Söderberg, Katy Kimbell
Foto: Lisa Höök
ISBN: 9789163888144
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

En av Sveriges största bloggare skriver öppet och ärligt om att vara tonåring, hästtokig, framgångsrik och utan vänner. Och om sitt motto #jagägermigsjälv. Nellie Berntsson är tjejen som jobbar stenhårt för sina drömmar och för att vara en positiv förebild för andra ungdomar. ”Jag väljer att dela med mig av mina känslor och erfarenheter för att andra ska må bättre. Försöker peppa allt jag kan. För jag vill verkligen att du ska våga tro på dig själv, och kan jag visa vägen till ett bättre självförtroende och hur just du hittar din inre styrka ser jag det som nåt av det finaste jag har gjort. Det handlar så mycket om att försöka tycka om sig själv, hur svårt det än känns, vad alla andra än säger och tycker.”

I Jag är Nellie får vi möta blogg- och youtubefenomenet Nellie Berntsson och lära känna personen bakom den kända ytan. Med texter rakt från hjärtat berättar Nellie om hur det är att vara mitt i tonårslivet, varför hon fått byta skola tre gånger och hon ger sina bästa tips på hur man når sina drömmar. Vi får också veta mer om hur hennes liv på sociala medier började, hur det går till att göra teveinspelningar för Youtube och känslan inför att inte ha några vänner som är riktigt nära. Och så berättar hon om hästarna och stallet förstås. Nellie Berntsson är storasystern man önskar att man hade. Hon peppar sina läsare och uppmanar alla att tro på och älska sig själva. Med egna upplevelser av utanförskap och mobbning vet hon hur kämpigt det kan vara, och väljer därför att dela med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra. En stärkande bok för alla tonåringar.

 

Så tyckte jag om boken

Jag recenserade nyligen Fredrik Backmans senaste bok Björnstad, som handlar bland annat om hur omgivningen tyst ser på utan att agera när en ung kvinna utsätts för trakasserier och hot. I den här självbiografiska boken, Jag är Nellie, berättar Nellie Berntsson om samma sak, med den skillnaden att det inte är fiktion, det är på riktigt. Under lång tid utsattes hon för grov mobbing i skolan, utan att skolledningen tog det på allvar. Ständiga elaka kommentarer om att hon inte skulle tro att hon var någon, lappar i hennes skåp med kränkande ord, ryktesspridning. Ett barn som blev sviket av både jämnåriga och vuxna på skolan och av många av föräldrarna till dem som mobbade. Ingen som stod upp för henne. Det gör ont i mig att läsa vad hon blivit utsatt för.

Hon bestämde sig tidigt för att satsa på ridningen och på sin blogg. Priset hon betalat är att hon saknar riktiga vänner utöver sin närmaste familj. När man satsar helhjärtat på att lyckas med det man föresatt sig, precis som vilken elitsatsande idrottsman som helst, finns det sällan tid för vänner. Nellie Berntsson har dock inte låtit sig brytas ned av varken mobbing eller brist på nära vänner. Hon har lärt sig att inte ta åt sig och istället valt att fokusera på sina egna planer och mål. Hon vågar ta plats.

Den tid folk lägger på att klaga på mig borde de istället ägna åt att ta tag i sina egna drömmar. Jag får min status genom att vara mig själv, de får sin status genom att trycka ned andra. Gissa vem som kommer längst i livet?

Det här är en väldigt snyggt formgiven bok med många foton på Nellie själv som skapar ytterligare närhet och personlighet till texten. Det är som sagt en självbiografisk bok, om sextonåriga Nellie Berntssons liv så här långt. Boken riktar sig till alla som är nyfikna på vem hon är; tävlingsmänniskan, ryttaren och bloggaren. Som en sådan bok borde den uppfylla alla förväntningar. Därutöver tror jag att hennes öppenhjärtiga berättelse om vad hon upplevt, och hennes strategier för att tackla olika svårigheter, kan fungera som ett stort stöd och uppmuntran för andra i liknande situationer. Hela boken genomsyras av Nellie Berntssons mod och fighting spirit.

 

 

 

Recension: Djupgraven, av Camilla Sten och Viveca Sten

Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen - stort tack!
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 332
Utgivningsdatum: 2016-09-01
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789163890048
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Isabellas recension på Instagram (Av Isabella får den 5/5)

 

Redan efter de första sidorna i boken har berättelsen mig i sitt grepp. Jag som inte ens brukar gilla fantasy och övernaturligheter, men den här berättelsen älskar jag från början till slut. En eloge dessutom, till formgivaren av omslaget, det är så snyggt!

Det handlar om tolvåriga Tuva, som vuxit upp i Stockholms skärgård med sina föräldrar och med mormor i närheten. Tuva har inte haft det lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Den här hösten upplever Tuva att det är något annat, mycket mer skrämmande, som händer. Varje natt drömmer hon mardrömmar. Hon drömmer att hon drunknar. Det är dessutom bitande kallt, dimman känns tätare och havet uppför sig inte som vanligt. Det är som om någonting har blivit farligt där ute, under ytan. Tuva som aldrig tidigare har varit rätt för havet, kan inte fort nog komma ur båten som hon och de andra i klassen skjutsas med till och från skolan. När en klasskamrat försvinner under en idrottslektion, förstår Tuva att den isande rädsla hon känt under en längre tid inte varit inbillning, och hon inser att hon på något sätt har en roll i det som sker.

Berättargreppet kunde inte vara bättre. Historien sker i nutid och det är Tuva själv som antingen upplever händelserna eller berättar om vad som sker. Det känns som vi är med Tuva och upplever allting tillsammans med henne. Man känner rädslan under båtfärderna, skräcken på nätterna då mardrömmar plågar henne, rädslan för de väsen hon tycker sig se i skogen och de mörka skuggorna i havet, den märkliga stämningen hemma hos Tuvas mormor och blickarna som föräldrarna ger varandra när de tror att Tuva inte ser. Sammantaget gör det berättelsen oavbrutet spännande och skrämmande. Det är förvånansvärt litet dialog, vilket passar berättelsen och huvudpersonen väldigt väl. Författarna litar på sina läsare, att läsarna skall förstå även det underliggande, det som inte klart uttalas. Så är det inte alltid i böcker för den tänkta läsåldern, 9-12 år, men det ger berättelsen en helt annan trovärdighet och ett helt annat djup. Samtidigt är det så vackert skrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Djupgraven är första delen i Camilla Stens och Viveca Stens planerade rysartrilogi för bokslukaråldern. Jag älskade den här delen i serien, och utifrån de nya frågor som väcks på de avslutande sidorna i boken, tror jag att nästa del kommer att bli minst lika bra. Jag ser redan fram mot att läsa den.

 

 

 

Böcker att läsa och recensera i september

september

Det är en fantastisk bokhöst med så många spännande böcker som jag får möjlighet att läsa! Det här är några av dem som hittills skickats från förlagen och som jag skall recensera den här månaden. Fler är på väg, bland annat två deckare och en ungdomsbok. I dag fick jag dessutom en bok i digital version – Jan Guillous nya bok Äkta amerikanska jeans. Det blir första gången jag läser en digital bok, vi får se hur jag gillar det.

Om ni undrar varför jag inte hör av mig och inte svarar i telefonen under september, så förstår ni varför… 😉

Ruggigt (268/366)

djupgraven 2

Jag tycker att det är väldigt roligt att försöka fota böckerna jag recenserar så att bilderna förmedlar känslan i boken. För att fota Isabella, med den första delen i rysarserien av Viveca Sten och hennes dotter, hittade jag en plats innanför ett fönster i en gammal vitkalkad lada. Jag gillar hur ljuset kommer in från fönstret till vänster. Bella har dragit upp luvan på tröjan för att ge mer vit färg i bilden, och så är fönsterkarmen avflagad vit. Efteråt har jag ökat kontrasten för att skapa litet spöklik känsla med de bleka färgerna hos Bella , samtidigt som boken syns tydligt.

För övrigt trodde jag att hösten var här, men det var fel. I dag var det 26 grader här i Roslagen, och tydligen skall värmen stanna hela nästa vecka också. Det kan man leva med 😉

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!