Recension: Gamer, av Effie Karabuda

Den här boken var precis vad jag behövde läsa för att få en inblick i den betydande del av tillvaron som handlar om spel. Jag är själv inte intresserad av att spela, men jag ville försöka förstå vad det är som har gjort att spelvärlden blivit så enormt omfattande, och hur den egentligen fungerar.

Gamer tar upp allt jag funderat på och litet till. Dessutom är det väldigt snyggt och överskådligt presenterat. Jag gillar författarens inställning till det hon skriver om. Hon försöker inte försvara sitt och andras spelintresse, utan som hon själv uttrycker det: ”Det råder ju inget snack om saken att spel är rätt så mycket mäktigare än att gå ut och sparka boll på en lerig gräsmatta eller släpa sig iväg till något stelt släktkalas för att det är bra att socialisera.”

En sådan här bok måste såklart innehålla en historisk tillbakablick för att man skall förstå hur snabbt utvecklingen gått, och hur mycket som har hänt sedan det första datorspelet år 1912, en schackdator. Vi som är vuxna minns Pac-Man från 1980 och året därpå gav sig snickaren (numera rörmokare) Mario ut för att rädda Pauline som blivit tillfångatagen av apan Donkey Kong. I början av 1990-talet kom skjutar- och fightingspel som Mortal Kombat och Doom, och debatten om spelvåld startade. Under 2000-talet hände otroligt mycket av det vi tar för givet i dag. The Sims kom till PC, Nintendo skapade interaktiva Wii-kontroller med rörelsesensorer så att vi kan sporta, köra bil och spela instrument. Alla teknikföretag satsar numera på virtual reality  för att skapa så verklighetstrogna spel som möjligt. Och ju mer speltekniken anpassas för hemmiljö, desto mindre blir intresset för offentliga arkadhallar.

Efter den historiska genomgången, som gav mig personligen många aha-upplevelser, följer ett kapitel med tio punkter som svarar på om du är en gamer eller inte. Några av dem känner jag igen från tiden då mina barn var som mest uppslukade av att inreda hem och skaffa spännande arbeten, skydda sin vargflock från faror, lösa gåtor och öppna portar till nya världar och skjuta fiender tillsammans med andra online. ”Jag är snart klar” har jag ju hört ett antal gånger, och vinnarinstinkterna har höjt stämningen rejält när de tävlat i Mario Kart eller Just Dance. Mest förvånande för mig är att man kan vara intresserad av att titta på andra på Youtube när de spelar. Å andra sidan är det väl jämförbart med att titta på andra när de sportar och man själv sitter i tevesoffan. Ingen större skillnad.

Några av de mest älskade spelen presenteras med snygga uppslag i boken. The Legend of Zelda, Fortnite, Star Stable, Pokémon Go, FIFA, Call of Duty, Tomb Raider,Grand Theft Auto, Counter-Strike, Dota, World of Warcraft. Om jag skulle få lust att spela skulle jag nog välja Assassin’s Creed, där historia blandas med science fiction.

Kapitlen om hur det är att arbeta på till exempel det mytomspunna Stockholmskontoret Dice, där Battlefield-spelen utvecklas, är fascinerande. Allt började med att fem killar i ett student rum i början av 1990-talet släppte några små Amiga-spel. Nu har företaget 700 anställda. Genom intervjuer med en teknisk designer, en producent och en animatör får vi svar på det mesta om hur det är att arbeta som de gör, och hur man själv kan få ett motsvarande arbete.
När jag för tre år sedan följde med Jackie och Bella till gamingcentret Inferno Online i Stockholm, där Star Stable-gänget hade anordnat en träff för sina spelare, ringlade sig kön ända från Odenplan ned till Sveavägen. Utvecklarna hade räknat med att 300 spelare skulle dyka upp. Det kom 3000. Vi var där i god tid som tur var, så vi kom in. Där och då insåg jag litet av tjusningen med spel. Att spela och umgås online med likasinnade skapar en speciell gemenskap. Många bilder från den dagen finns här.

Känner ni till E-sport? Jag hade ingen aning om vad det innebar innan jag läste Gamer. E-sport är en förkortning av elektronisk sport och är ett samlingsnamn för alla tävlingar som utförs i en virtuell miljö. Det kan alltså handla om TV-spel, datorspel, Virtual Reality (VR), Augmented Reality (AR) eller mobilspel.

Gamer berättar hur dataspel blivit världens snabbast växande sport med miljontals kronor i prissummor. Prispotten i VM för enbart Counter-Strike: Global Offensive (CS:GO) är 8,7 miljoner kronor. Det anordnas stora turneringar med insatta kommentatorer, lyxiga arenor och proffsiga intervjuer. Global data visar att 191 miljoner människor spelar eller följer e-sport mer än fyra dagar i veckan.

En början på spelkarriären kanske kan vara att delta i världens största LAN-party, Dreamhack i Jönköping. Det är en träff dit människor kommer med sina datorer och kopplar ihop sig, ofta för att spela datorspel. Vad du skall tänka på inför ditt första Dreamhack får du veta i den här boken.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 175
Utgivningsdatum: 2018-09-03
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Markus Karlsson Frost
Foto: Pontus Johansson
ISBN: 9789178031023
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Skamlös av Amina Bile, Sofia Nesrine Srour, Nancy Herz

Skamlös är en bok som riktar sig till gruppen unga vuxna. Författarna är själva unga vuxna som i den här boken berättar om sina egna och andras upplevelser av att vara utsatta för negativ social kontroll ur ett hedersperspektiv. Hur de på olika sätt har utsatts för ojämlik behandling och förtryck på grund av religion och kultur. Hur de förtryckts på grund av att visst beteende anses skamligt när flickor och kvinnor men inte när pojkar och män gör det. Hur de varit tvingade att följa vissa regler för att skydda sin egen och familjens heder.

De tre författarna vill visa att social kontroll inte bara handlar om grova övergrepp som tvångsäktenskap och könsstympning, utan även om mildare former som genomsyrar hela livet för många flickor och kvinnor.

I den här boken diskuterar de hur det är att få höra att de skall vara tysta och inte ta så mycket plats, att inte få umgås med vem de vill, att höra att förälskelse är en synd, att bli skambelagd både om du har på dig hijab och om du tar av den, att bli kallad svartskalle, skamlös och trolös, att få höra att rasism och social kontroll är ett icke-problem, att bära hela familjens heder på sina axlar, att bli tillsagd att inte le så mycket, att bli utsatt för övergrepp och få höra att du skall tåla det och att det är ditt eget fel, att inte få använda det största bönerummet som är reserverat för män utan det minsta som är för kvinnor, att inte få träna i samma lokal som män eftersom de inte kan kontrollera sina lustar.

De personliga berättelserna och diskussionerna i boken gör det lättare att sätta sig in i de olika förtryckande situationer som beskrivs. Som när en flicka tvingades vara med i simundervisningen iklädd skjorta och leggings. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det hade varit att sticka ut så i förhållande till resten av klassen, för att inte tala om hur mycket svårare det hade varit att lära sig simma. Eller när en våldtagen flicka berättade om övergreppet för sin mamma, och det första mamman sade var: ”Vad har han gjort med dig? Jag måste få veta hur pass vanhedrad familjen har blivit.” Vissa saker har jag inte reflekterat över tidigare, som att muslimska tjejer inte bör lägga upp selfies där ansiktet syns i sociala medier, eftersom du då blir synlig och det anses skamligt.

Skamlös är något av det viktigaste, klokaste och mest nyanserade jag läst om kvinnoförtryck ur ett hedersperspektiv. Att ha överseende med sådant förtryck på grund av respekt och/eller tolerans för religion och kultur är att svika de utsatta kvinnorna. Visste ni att man i Sverige under slutet av 1990-talet dömde invandrade män som misshandlat sina fruar till mildare straff därför att man ansåg att de här männen misshandlat i kulturens namn och det var en förmildrande omständighet? Jag har själv varit inbjuden till ett seminarium med forskare från hela Norden, som på allvar diskuterade just den här frågan. Sedan dess har vi kommit en lång väg, men det finns fortfarande mycket att göra. Inte minst att se verkligheten som den är, utan rädsla för att öka rasismen i samhället och utan rädsla för att anses motarbeta andra kulturer och religioner.

Författarna till Skamlös beskriver det så bra, när de lyfter fram att de inte uppmanar till att bryta sig loss från familjen, utan att det handlar om att vi  måste hitta en lösning.

”Vi pratar inte om de här grejerna för att kritisera eller hänga ut vår egen kultur. Vi gör bara upp med något vi upplever som en kulturlöshet i den kulturen. Vi pratar om det för att vi inte tycker att vi skall behöva välja antingen eller. Jag tror att vi kan vara både och. För mig är det viktigt att kunna prata öppet om de här sakerna, och samtidigt vara stolt över min flerkulturella bakgrund och kulturen som mina föräldrar kommer ifrån. Jag fattar inte varför vissa tycker att det är en motsättning.”

Jag rekommenderar den här boken till både ungdomar och vuxna. Dels är jag övertygad om att den kan vara ett stöd för flickor och kvinnor som utsätts för samma saker som de tre författarna till boken beskriver, dels är det viktigt att alla andra också känner till de här problemen för att kunna komma till rätta med dem. Och använd den i undervisningen på högstadiet och gymnasiet, där skulle den fungera som ett utmärkt diskussionsunderlag.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 159
Utgivningsdatum: 2018-08-08
Förlag: Bonnier Carlsen
Originaltitel: Skamløs
Översättare: Sofia Nordin
Omslagsformgivning: Mimmi Christensen
Foto: Maria Gossé
Illustrationer: Esra Röise
ISBN: 9789178030736
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Mareld, av Camilla och Viveca Sten

Mareld är den avslutande delen i rysartrilogin om Havsfolket. Böckerna riktar sig till slukaråldern, men kan absolut läsas och uppskattas även av vuxna. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter skärgårdsskrock och det är både väldigt skrämmande, spännande och vackert beskrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Den första delen var framförallt väldigt mystisk med en krypande spänning. I andra delen trappades det skrämmande upp och blev mer konkret. I den här tredje och avslutande delen skall alla trådar dras ihop, och redan i första kapitlet blir det betydligt mörkare och rysligare än i någon av de tidigare böckerna när en Waxholmsbåt oförklarligt fryser fast i isen under en av sina turer och alla ombord försvinner.

Citatet är från sidan 15:

Flippa ser att gestalten närmar sig båten. Det är en man, det är hon nästan säker på. Ansiktet är dolt och rörelserna ansträngda och liksom släpande. Han är mycket mager. Filippa känner en rysning gå nedför ryggraden.
”Titta!” ropar tjejen i den rosa jackan. ”Hur kan vi få ombord honom?”
”Det borde finnas en stege”, säger en kvinna med rött hår. ”Kanske på andra sidan?”
Mamma, vill Filippa säga, men rösten fastnar i halsen. Hon kan inte skaka av sig känslan av att något är fel. På inga villkor borde de fälla ned stegen.

Jag som inte brukar fastna för böcker inom fantasygenren tycker väldigt mycket om den här serien om Havsfolket. Första delen är så otroligt vackert skriven med fokus på hur tolvåriga Tuva successivt kommer underfund med vem hon egentligen är, och vilka krafter hon har inom sig. Spänningen kryper under skinnet och man anar mer än man förstår. I den andra delen är Tuva ett år äldre. Hon har det fortfarande inte lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Förutom Rasmus, som alltid står vid hennes sida och har blivit hennes bästa vän. Tills han en dag lämnar skärgården med sin familj och flyttar in till Stockholm, och Tuva känner sig både övergiven och ensam med allt fruktansvärt och farligt som händer i skärgården. I den här avslutande delen i trilogin är det betydligt mer skrämmande än i de tidigare delarna. Tuva inser vad det innebär att pakten är bruten, och att det kommer att få fruktansvärda konsekvenser.

Ett bra grepp i dagens läge, då situationen är katastrofal för vår planet, är att författarna väver in i berättelsen hur miljöförstöringen påverkar havet. Den yngre generationen är dels mer mottaglig för förändringar i levnadssätt, dels är det framförallt de som är unga nu som kommer att drabbas av konsekvenserna om miljöförstöringen fortsätter. Kopplingen mellan miljöförstöringen och det som sker i berättelsen faller sig inte helt naturlig, men den fungerar.

En eloge till formgivaren av omslagen, titta så snygga de är.

Läs gärna vad jag skrivit om Djupgraven, som är den första delen i serien om Havsfolket, och om Sjörök, som är den andra delen i serien.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 424
Serie: Havsfolket (del 3)
Utgivningsdatum: 2018-09-06
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789178031269
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Söndagens smakbit ur en bra bok – Mareld, av Camilla och Viveca Sten

Marie, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Marie som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:


Mareld är den avslutande delen i rysartrilogin om Havsfolket. Böckerna riktar sig till slukaråldern, men kan absolut läsas och uppskattas även av vuxna. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter skärgårdsskrock och det är både väldigt skrämmande, spännande och vackert beskrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Den första delen var framförallt väldigt mystisk med en krypande spänning. I andra delen trappades det skrämmande upp och blev mer konkret. Nu skall alla trådar dras ihop, och redan i första kapitlet blir det rysligare än i någon av de tidigare böckerna när en Waxholmsbåt oförklarligt fryser fast i isen under en av sina turer och alla ombord försvinner.

Citatet är från sidan 15:

Flippa ser att gestalten närmar sig båten. Det är en man, det är hon nästan säker på. Ansiktet är dolt och rörelserna ansträngda och liksom släpande. Han är mycket mager. Filippa känner en rysning gå nedför ryggraden.
”Titta!” ropar tjejen i den rosa jackan. ”Hur kan vi få ombord honom?”
”Det borde finnas en stege”, säger en kvinna med rött hår. ”Kanske på andra sidan?”
Mamma, vill Filippa säga, men rösten fastnar i halsen. Hon kan inte skaka av sig känslan av att något är fel. På inga villkor borde de fälla ned stegen.

 

Min recension av Mareld kommer i bloggen på torsdag. Läs gärna vad jag skrivit om Djupgraven, som är den första delen i serien om Havsfolket, och om Sjörök, som är den andra delen i serien.

 

Dagens boklunch – köttfärsspett med ajvar relish

I dag låg den här boken i brevlådan – en romandebut som utspelar sig i stallmiljö med målgruppen unga vuxna, jo jag tackar ;)

Alltså fick det bli lunch vid stallet i dag. Jag gjorde en stor sats så att det räcker till middag i kväll. Ungefär 1 kg köttfärs blandas med 1,5 dl ajvar relish, salt och peppar. Rulla till järpar och lägg i ugnsfast form, så slipper du arbetet med att steka allihop. Ungefär 200 graders ugnsvärme, ca 15 minuter. Enkelt, snabbt och kryddigt gott!

När köttfärsspetten var i ugnen stekte jag grönsaker och gjorde en sallad av det vi hade hemma; blomkål, spenat, tomater, zucchini, persilja. Dryck: pressad färsk citron och riven ingefära utspätt i vatten.

Recensionsdatum för boken Vänd rätt upp är den 18 juni. En bok om att stanna hemma när vännerna reser till London och andra spännande platser. Om det mysiga livet med hästar men också hårt arbete i stallet och om kärlek och vänskap.

 

 

 

Ödesryttarna: Jorvik kallar, av Helena Dahlgren (Star Stable)

När jag såg att den här boken var på väg blev jag nästan nervös å Helena Dahlgrens vägnar. Det är Helena Dahlgren som har skrivit den här boken, den första i en blivande trilogi om Ödesryttarna. Ni som har barn som spelar Star Stable Online, eller kanske själva spelar, förstår vilka förväntningar alla de miljontals spelare har på att boken skall  motsvara innehållet och stämningen i spelet.

Men Helena Dahlgren behöver inte vara orolig, det här är en fantastiskt välskriven, stämningsfull och spännande berättelse som motsvarar alla förväntningar man kan tänkas ha på den här första delen om Star Stable-världen.

För er som inte känner till Star Stable kan jag berätta att det var ett svenskt team som skapade historien om Ödesryttarna. Star Stable Online spelas av 1 miljon svenska spelare och av sammanlagt 13 miljoner om man räknar spelare i hela världen. Spelet inleds med legenden om en flicka till häst som kom med livets ljussken till en död och kall ö, Jorvik. Med ön Jorviks uppkomst kom både godheten och ondskan till världen. Den tusenåriga kampen mellan ont och gott började, och när vi kommer in i berättelsen är ondskan på väg att släppas fri. Men enligt legenden skall det i en tid av förtvivlan och mörker återigen komma en flicka till häst och föra med sig ljus och värme.

Lisa och hennes pappa kör av bilfärjan till ön Jorvik. Ännu en gång flyttar de dit pappan fått arbete. Men den här gången är det annorlunda. Nästan genast inträffar mystiska och oförklarliga händelser. På himlen blinkar ett stjärntecken som Lisa aldrig sett tidigare och hon fylls av en melodi med stråkar och dramatiska trummor, som sedan byts ut mot melodin från en harpa. Till synes små händelser, men de kommer att få stor betydelse längre fram.

Ön Jorvik är känd för sin kärlek till hästar, vissa menar att hästarna är öns själ. Det borde passa Lisa perfekt, som tidigare ridtjej. Men hon har inte varit i närheten av hästar sedan hennes mamma råkade ut för en ridolycka och förolyckades. Ändå dras Lisa motvilligt till Jorviksstallet. Där träffar hon hästen Starshine:

”‘Vad är det som händer’, tänker hon när hon går fram och ställer sig så nära att hon kan röra vid hästens utsträckta hals. Han är vit som snö och manen, som hon först antog var grå, är blå. Det här är hästen från hennes drömmar. Hon slutar nästan andas.”

I Jorviksstallet blir Lisa vän med Anne, Alex och Linda och deras hästar. Steg för steg inser de att de fyra tillsammans har unika band till sina hästar som ger speciella krafter. Enligt legenden är det bandet mellan en flicka och hennes häst som vaktar ondskan som ligger begravd i djupet. Vart 100:e år sägs en ny generation Ödesryttare väckas till liv för att kämpa emot den onda kraften som är på väg att ta över Jorvik.

Mina barn spelade Starshine innan de kunde läsa. Gissa vem som har läst all text i de fyra första spelen för dem för att de skulle förstå handlingen och kunna lösa uppdragen…  Sedan startade Star Stable Online och blev en succé. Jag har lyssnat på barnen när de berättat om uppdragen i spelet och sett de olika områdena i Jorvik, jag har köat i timmar med mina barn när Star Stable ordnade ett stort spelevent i Stockholm 2016, och om en månad är det dags igen. Så självklart ville jag läsa boken om Ödesryttarna.

Är man själv hästtjej ryser man av igenkänning vid skildringarna av samspelet mellan de fyra Ödesryttarna och deras hästar. Det är så mysig läsning och jag får ett starkt behov av att gå ut till mina egna hästar, känna deras doft och lägga kinden mot deras mule. Stämningen från både Starshinespelen och Star Stable Online finns här, man kan nästan höra den ödesmättade musiken i bakgrunden när man läser. Dramatiken och magin byggs upp successivt och det är uppenbart att det kommer att bli betydligt mörkare och större fokus på äventyret och kampen mot de onda krafterna i de kommande delarna.

Det är precis rätt tonläge och rätt nivå för berättelsen. Den innehåller allt jag själv hade velat läsa om som hästintresserad 9-12-åring – äventyr, vänskap, magi och så hästar förstås! De fyra flickornas personligheter och bakgrund är dessutom mer djuplodande än i Star Stable Online, vilket gör boken till ett perfekt komplement till spelet.

Pst… i boken finns kartor som avslöjar nya områden i Jorvik som ännu inte finns i spelet…

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 227
Serie: Ödesryttarna (# 1)
Utgivningsdatum: 2018-05-02
Förlag: Bonnier Carlsen
Form: Caroline Linhult
ISBN: 9789163899553
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

 

Sjörök av Camilla Sten och Viveca Sten

Sjörök av Camilla Sten och Viveca StenDet här är andra delen i serien om Havsfolket. Den handlar om trettonåriga Tuva, som vuxit upp i Stockholms skärgård med sina föräldrar och med mormor i närheten. Tuva har inte haft det lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Förutom Rasmus, som stått vid hennes sida och varit hennes nära vän. Men nu börjar även han vända sig ifrån henne. Varför sviker han?

Djupgraven, den första delen i den här planerade trilogin, var spännande från början till slut. Man kände Tuvas rädsla, skräcken på nätterna då mardrömmar plågade henne och rädslan för de väsen hon tyckte sig se i skogen och i havets skuggor. Då visste hon inte heller vem hon egentligen var, ett barn från Havsfolket som av anledningar hon inte känner till, hamnat hos en familj av gammal skärgårdssläkt. I Djupgraven var det havet som inte uppförde sig som vanligt, nu är det den täta dimman som oroar.

Vissa menar att den onaturliga dimman, som vägrar släppa sitt grepp om skärgården, är ett förebud om att något hemskt kommer att hända. Det börjar med att Österman råkar ut för en mystisk olycka, och i sitt huvud hör Tuva gång på gång en röst som mässar att ”Pakten är bruten, kriget har börjat…” Hon förstår att hon är den enda som kan stoppa den annalkande faran, men hur skall hon orka? Och vad menas med att pakten är bruten?

Till skillnad från Djupgraven, där spänningen var rent magisk och berättelsen väldigt stämningsfullt och vackert skriven och där kärleken till havet och skärgården lyste igenom berättelsen, upplever jag Sjörök som spännande på ett annat sätt. I den här andra delen om Havsfolket är spänningen inte lika mystisk, utan mer konkret. Det är snabba båtfärder genom den täta dimman, magi, besvärjelser och fasansfulla varelser som kommer upp ur havet.

Sjörök förmedlar inte samma fina och mystiska stämning som jag älskade i Djupgraven och sticker inte ut lika mycket i förhållande till andra böcker i samma genre, därför blir mitt betyg lägre den här gången. Men spännande är det, och jag ser fram emot att läsa den avslutande delen i trilogin.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 382 (+ extra sidor om hur man kan hjälpa till att rädda Östersjön m.m.)
Utgivningsdatum: 2017-09-15
Läsålder: 9-12 år
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789163896330
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Super-Charlie & skurksystern, av Camilla Läckberg och Millis Sarri

Den här fina och humoristiska boken kom som en överraskning i brevlådan. Den tänkta läsåldern är 3-6 år, så jag bad Rasmus som alldeles snart fyller sju år att läsa boken tillsammans med mig, för att få höra hur han upplevde den.

Själv älskar jag illustrationerna! De är humoristiska med mycket värme och det är många roliga detaljer att fnissa litet åt. Som att det ser ut som det ligger en tand på golvet i hallen, och på pc-locket är det ett äppelskrutt istället för Apples symbol. Super-Charlies mamma är dessutom en kopia av Camilla Läckberg, det gör det extra roligt för mig som vuxen att bläddra i boken.

Själva berättelsen är tokrolig och säkert ganska spännande för de yngre barnen. Rasmus som redan kan läsa själv, gillar fantasy och har bokserien Jakten på Jack (för 6-9 år) som favorit, tyckte att boken var medelbra.

Jag skulle gissa att målgruppen, 3 – 6 år, är helt rätt. Det som händer i boken kan säkert få de små barnen att kikna av skratt eftersom det är så tokigt. Berättelsen har under den lättsamma ytan ett större djup, vilket riktar sig till de vuxna som läser boken. Det, tillsammans med de tydliga blinkningarna i bokens illustrationer till Camilla Läckbergs eget liv, tror jag lockar vuxna att läsa den här bokserien för barnen. Alla sätt som kan få vuxna att läsa för barnen är bra :)
.

Mitt betyg: 4/5

Illustratör: Millis Sarri
Serie: Super-Charlie (del 7)
Antal sidor: 40
Läsålder: 3-6 år
Utgivningsdatum: 2017-10-10
Förlag: Bonnier Carlsen
Formgivning: Ellen Adolfsson
ISBN: 9789163895890
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 49

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

let-it-snow-1

 

Inför jul är det många som brukar bygga upp den rätta julstämningen genom att se romantiska filmer på vintertema, som Love Actually och The Holiday. I år är första gången jag lägger märke till att samma (amerikanska) fenomen finns bland böcker. Det här är en sådan julbok, i samma stil som filmerna jag nämnde, och man fylls verkligen av julstämning. Det är amerikanskt, det är lättsamt, charmigt och det är romantiskt. Och utöver det – massor av snö!

Citatet är från sidan 29. Jubilee sitter på ett tåg i snöstorm på julafton, på väg till sina morföräldrar eftersom föräldrarna blivit häktade efter bråk om en sällsynt del till en tomteby. In på tåget kommer fjorton skrikande tjejer i matchande, figurnära sweatshirtkläder med Ridge Cheerleading på baken.

Det kändes som om jag var fången i ett socialt experiment som gått snett – kanske något som hade med kloner att göra. Några i sällskapet vände sig mot mig och Jeb. Fast egentligen vände de sig bara till Jeb. ”Oh my God!” sade en av Amrarna. ”Visst är det här världens värsta resa? Har ni sett snön?” En riktigt skarp en, den här Amber. Vad skulle hon lägga märke till härnäst? Tåget? Månen? Den mänskliga existensens underliga nycker? Sitt eget huvud? Jag sade inget av det där, för när jag lämnar den här världen vill jag inte att en cheerleader skall vara orsak till det.

Min recension av boken finns här och här finns fler smakbitar ur spännande böcker.

Ha en fin tredje advent!

★ ★ ★

Let it snow: magisk julhelg i tre delar

let-it-snow-1

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 333
Utgivningsdatum: 2016-09-30
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Adolfsson, Ellen och Scheutz, Sofia
ISBN: 9789163889417
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När tre författargiganter för unga vuxna möts händer fantastiska grejer. En snöstorm sätter spelet i rullning: ett tåg spårar ur, mobilsamtal når inte fram, missförstånd, dikeskörningar, alldeles för många och för gapiga cheerleaders och första kyssar – allt under en förtrollad julhelg. Bästsäljande trion Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle skriver här varsin fristående – men sammanlänkad – charmigt romantisk berättelse i juletid.

När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House – och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …

Tobin och hans kompisar Greven och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och rosa snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.
.

Så tyckte jag om boken

Det här är en bok som förmedlar en otroligt julmysig stämning, kanske en blivande klassiker att läsa inför varje jul. De tre berättelserna bygger visserligen på kärleksproblem av olika karaktär, men det är det ganska amerikanska, det positiva och romantiska som genomsyrar dem. Och utöver det – massor av snö!

Den i mitt tycke bästa berättelsen, ”Jubilee-expressen”, inleder boken. Det är underfundigt, smågalet och humoristiskt, samtidigt som det är väldigt charmigt och romantiskt. Berättelsen hivar mig ganska omgående tillbaka till ungdomsåren. Allt är väldigt träffsäkert beskrivet ur en ungdoms perspektiv.

”Cheerleaderstormen” är ganska grabbig, både till handling och språk. Med grabbigt menar jag så som jag upplevde det de gånger jag hängde med mina bröder och deras killkompisar på olika mer eller mindre vansinniga upptåg. Det är äventyrligt, våghalsigt, coolt och litet mer återhållet känslomässigt. Alla tre berättelserna genomsyras av romantik, även den här. Däremot är den litet mer förvånat romantisk. Läs själva, så förstår ni vad jag menar ;)

”Grisarnas skyddshelgon” avslutar och knyter ihop alla tre berättelserna. Tyvärr håller den inte samma nivå som de två andra berättelserna, och det drar ned mitt omdöme om boken som helhet. Å andra sidan är omslaget till den svenska översättningen helt underbart! Motivet speglar stämningen som berättelserna förmedlar, och snön och julgranskulorna är upphöjda från omslaget och strävt glittriga när man känner på dem. Omslaget är enligt min mening väldigt viktigt för en sådan här bok där man vill förmedla en känsla, och därför ger jag boken omdömet 4/5.

Sammanfattningsvis är det väldigt romantiskt, charmigt, ganska amerikanskt, det är metervis med snö – och det fungerar verkligen! Jag rekommenderar både unga och fullvuxna att läsa den här boken någon gång i november-december, den garanterar äkta, vintermysig julstämning!

 

jubilee