Bilder jag inte visat från april – juni

Jackie hade körlektion på moped och jag satt i bilen och väntade (bilden högst upp till höger). Det regnade, så inte det bästa vädret för moped, men det gick bra. Ett par veckor senare var det dags för uppkörning. Jag följde henne på hitta-appen, och såg hur hon för första gången i sitt liv körde i rondeller, på stora landsvägar och i staden. Jag var inte alltför nervös över att hon var ute i trafiken, det gick överraskande bra att njuta av en god soppa och att läsa en bra bok på en mysig restaurang i Norrtälje under tiden.

Det blev plötsligt varmare, så jag åkte till handelsträdgården och köpte vårblommor. Och hämtade upp matkassar till mamma och pappa. Sedan blev det snöoväder. Typiskt april.

Jag blev kallad tillbaka på kompletterande mammografiundersökning, som vanligt. Snart borde det utarbetas bättre rutiner för sådana som jag, med mycket körtelvävnad och bindväv, som gör det det svårare att upptäcka tumörer, eftersom körtelvävnaden har samma färg på mammografibilderna som eventuella tumörer. Kvinnor med så kallade täta bröst löper fyra till sex gånger högre risk att drabbas av bröstcancer, och drygt 40 procent av kvinnor 40-74 år har täta bröst, det vill säga att vävnaden inte har omvandlats till fett med åren. Ganska många som är i riskgruppen med andra ord, så varför görs ingenting kan man undra.

Många av oss i släkten har försökt fortsätta att ses på födelsedagar och andra högtider trots pandemin. Ibland har det varit riktigt ruggigt och kallt utomhus, men i april när Max fyllde tre år (jag har redan visat bilder från lillebror Unos kalas, här) var det behagligt väder. Nu ser ni hur jag håller mobiltelefonen när jag fotar ;)

Erica hade bakat så mycket gott som vanligt. Jag älskar överdåd när det gäller mat och fika! Tänk er när fattighjonen kom in hos Emil i Katthult och såg allt gott uppdukat på bordet, så vill jag att det skall kännas när man bjuder. Gästerna skall våga ta för sig. Om det så är den sista brödsmulan man har hemma, så skall gästerna känna att man är generös med det man har. Jag tror att Erica känner som jag, med tanke på fikabordet ;)

Max fick presenter förstås, och min andra brorsdotters dotter, Linnea, fick några kläder jag sparat från Bella och Jackie när de kom hela vägen från Värmland för att träffas.

Under tiden jag varit borta från universitetet hann min handledare gå i pension, så jag fick en ny litteraturlista att tenta av i forskarutbildningen motsvarande 15 högskolepoäng. Jag har velat fokusera på min egen bok, så i början kändes det motigt att lägga så mycket tid på all denna litteratur. Ni ser litteraturlistan här nedanför.

Nu är all litteratur läst och jag har skrivit PM om allihop och skickat in. Nu när jag är klar och har läst allt tycker jag att det var nyttig läsning. Jag har fått ett bättre perspektiv på ämnet rättshistoria, amerikansk och europeisk rätt, rättsteori, ekonomiska teorier och sambandet mellan rätt och samhälle. Väldigt spännande och intressant faktiskt, och hade det inte varit för den här obligatoriska kursen inom forskarutbildningen hade jag nog aldrig läst de här böckerna.

Jag har varvat med litet annat litteratur, som ni ser :)

Förutom att läsa litteraturen till forskarutbildningen har jag läst flera manus på uppdrag av bokförlag, och som här, ett förhandsexemplar av en bok som kommer i slutet av juni. Väldigt roligt och intressant att läsa och analysera stora textmängder!

I början av vårterminen var det mörkt på eftermiddagarna när jag hämtade Jackie i skolan och Bella vid bussen.

Ridningen fortgick och jag red lektioner i grupp och privat och ibland lånade jag en av hästarna och tränade på egen hand. Viss träning var det kanske att ta en långpromenad med Ullis till kiosken på golfbanan. Där stannade vi och fikade i några timmar – bra träning :) Och tränade gjorde jag på gymmet. Ser ni min snygga gym-påse? Med motiv från tavlor på Nationalmuseum – en kulturtant på gymmet :)) Apropå kultur följde jag nomineringseventet för Årets bok på Instagram. Planen är att läsa de flesta av de nominerade böckerna, i år är det många intressanta böcker nominerade, men ni förstår kanske att tiden inte kommer att räcka till. Alls.

På väg hem från en ridlektion såg jag en räv springa vid vägen och trodde att det var en skabbräv, men insåg att rävhonor precis som hundar tappar päls när de fött sina valpar.

Andra djur har också visat sig. Ett rådjur stod ute på vår åker i solnedgången. Och en dag kom vi hem och det stod en stor och väldigt fin Schäfer på tomten. Den vägrade gå bredvid mig när jag letade efter ägaren, så det var lätt stressande när vi mötte bilar på vägen… Jag hittade husse i ett hus längre bort längs landsvägen, så slutet gott!

Jackie skrev sitt AM-prov i Stockholm, och under tiden hon skrev strosade jag omkring och fikade och fotade vid Norra Bantorget. Efteråt firade vi att hon blivit godkänd med att äta lunch på Djurgårdscaféet Ekorren, och åkte vidare till Lidingö och kikade på en bil Jackie vill ha, men den blir det inte. Ser ni mattan och bordet med Stockholmsmotiv på cappuccino-bilden?

Den dagen då regnet vräkte ned, mer än det gjort på åratal tydligen, fick vi sjöutsikt. Syrenerna var på väg att slå ut, och nu är de nästan överblommade. Vårens tid går så fort.

Undrar om jag är ikapp med bilderna nu..?

Avslutar med en april-bild på trappan upp mot huset, just när scillan börjat slå ut och allt snart blev alldeles blått. Jag ledsnar aldrig på att följa årstidsväxlingarna. Jag kommer nog fortsätta att njuta av dem, precis som farmor som 93 år gammal såg fram emot att vårblommorna skulle slå ut. Igen. För 94:e gången.

Hoppas ni har en skön fredag ♥

Recension: Bojan och grävmaskinen + Bojan och tåget + Bojan och polisbilen

Bojan och grävmaskinen kom ut i butik den 12 januari 2021, de andra böckerna kom för 1,5 – 2,5 år sedan

Bolibompas Johan Anderblad skriver fängslande och intresseväckande böcker om fordon som riktar sig till barn 3 – 6 år. De är lagom långa och spännande för åldern, med en blandning av fakta om fordonen och en påhittad berättelse om Bojan och Bojans mamma. Dessutom superfint illustrerade av Filippa Widlund.

Bojans mamma har kört nästan alla sorters fordon, och kan berätta för Bojan hur man startar dem, hur man gasar och bromsar. I Bojan och polisbilen berättar hon hur man sätter på sirenerna och hur det går till när man fångar en tjuv. I Bojan och grävmaskinen berättar hon hur mycket det får plats i en grävskopa. Precis sådana saker som man som barn, och vuxen, är nyfiken på.

I varje bok berättar Bojans mamma hur hon har räddat ett djur. I Bojan och grävmaskinen skall hon gräva en damm och behöver rädda två rådjurskid, i Bojan och tåget hinner hon precis bromsa för en älg som sitter fast på spåret och i Bojan och polisbilen lyckas hon hitta en bortsprungen hund med GPS. Spännande!

I varje bok smyger sig en känd person in, vilket blir extra kul för oss vuxna. I Bojan och polisbilen är det Leif GW Persson. Kan ni se vem det är som står bakom trädet med en spade i Bojan och grävmaskinen? Jag gissar på Janne Josefsson, den ”grävande journalisten” från Uppdrag granskning ;)

Max pekar på vilka böcker han och Uno har i Bojanserien.

Så fina böcker. Alla som sett teveprogram med Johan Anderblad vet hur superproffsig och engagerande han är, inte konstigt att böckerna blivit en sådan succé.

Copyright/fotograf: Caroline Andersson Renaud. Illustration Filippa Widlund

Nu hoppas jag att jag kan locka med den här lilla familjen på olika utflykter framöver, och titta på ett riktigt tåg (tänk: Roslagsbanan när tåget kommer tuffande över fälten, eller ångloket Lännakatten) och en riktig polisbil (polisskolan stannar varje onsdag och fikar på Gottröramacken två kilometer från oss, kan man fråga om två småkillar får sitta i en av polisbilarna?) Riktiga grävmaskiner har de både sett och suttit i, men jag gissar att det aldrig kan bli för mycket av fordon för de här killarna.

Mitt betyg: 5/5
Antal sidor i varje bok: 32
Utgivningsdatum: 2021-01-12 (Bojan och grävmaskinen)
Förlag: BonnierCarlsen
Illustratör/fotograf: Filippa Widlund