
Redan efter de första sidorna i boken har berättelsen mig i sitt grepp. Jag som inte ens brukar gilla fantasy och övernaturligheter, men den här berättelsen älskar jag från början till slut. En eloge dessutom, till formgivaren av omslaget, det är så snyggt!
Det handlar om tolvåriga Tuva, som vuxit upp i Stockholms skärgård med sina föräldrar och med mormor i närheten. Tuva har inte haft det lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Den här hösten upplever Tuva att det är något annat, mycket mer skrämmande, som händer. Varje natt drömmer hon mardrömmar. Hon drömmer att hon drunknar. Det är dessutom bitande kallt, dimman känns tätare och havet uppför sig inte som vanligt. Det är som om någonting har blivit farligt där ute, under ytan. Tuva som aldrig tidigare har varit rätt för havet, kan inte fort nog komma ur båten som hon och de andra i klassen skjutsas med till och från skolan. När en klasskamrat försvinner under en idrottslektion, förstår Tuva att den isande rädsla hon känt under en längre tid inte varit inbillning, och hon inser att hon på något sätt har en roll i det som sker.
Berättargreppet kunde inte vara bättre. Historien sker i nutid och det är Tuva själv som antingen upplever händelserna eller berättar om vad som sker. Det känns som vi är med Tuva och upplever allting tillsammans med henne. Man känner rädslan under båtfärderna, skräcken på nätterna då mardrömmar plågar henne, rädslan för de väsen hon tycker sig se i skogen och de mörka skuggorna i havet, den märkliga stämningen hemma hos Tuvas mormor och blickarna som föräldrarna ger varandra när de tror att Tuva inte ser. Sammantaget gör det berättelsen oavbrutet spännande och skrämmande. Det är förvånansvärt litet dialog, vilket passar berättelsen och huvudpersonen väldigt väl. Författarna litar på sina läsare, att läsarna skall förstå även det underliggande, det som inte klart uttalas. Så är det inte alltid i böcker för den tänkta läsåldern, 9-12 år, men det ger berättelsen en helt annan trovärdighet och ett helt annat djup. Samtidigt är det så vackert skrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.
Djupgraven är första delen i Camilla Stens och Viveca Stens planerade rysartrilogi för bokslukaråldern. Jag älskade den här delen i serien, och utifrån de nya frågor som väcks på de avslutande sidorna i boken, tror jag att nästa del kommer att bli minst lika bra. Jag ser redan fram mot att läsa den.
Edit: Här finns min recension av andra delen i serien; Sjörök, och här finns min recension av den tredje delen; Mareld.
Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 332
Utgivningsdatum: 2016-09-01
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789163890048
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Isabellas recension på Instagram (Av Isabella får den 5/5)
♥
Verkar vara en läsvärd bok och kul att du har en dotter du kan dela böckerna med.
GillaGillad av 1 person
Jag blev faktiskt rejält överraskad över att boken var så bra. Det är jättekul att Isabella också läser mycket, och som sagt, väldigt roligt att kunna prata om böckerna efteråt. Ibland har hon svårt att sätta fingret på varför hon inte tyckte så mycket om en viss bok, om jag också har läst den kan vi reda ut det genom att prata om hur vi upplevde boken. Det är ju inte alltid enkelt trots att man är vuxen och mer van att läsa, att veta exakt vad det var man gillade och inte gillade.
GillaGilla
Roligt när ungdomsböcker är skrivna så att de även passar vuxna. Och kul för dig att Bella delar ditt läsintresse.
GillaGillad av 1 person
Den här ska vi läsa, Hon säger att hon inte är så intresserad men jag tror inte de vi läser nu är nog spännande, vi tänkte köpa den sist utgivna delen av Bronsdolken och ge henne den i julklapp, den gillar hon ju så den här boken ni båda läst kan nog bli bra också.
GillaGillad av 1 person
Det är inte så enkelt det där med vilka böcker man tycker om. Men jag har svårt att tro att man inte skulle tycka om Djupgraven. Däremot kanske den kan bli för skrämmande för vissa barn. Isabella tyckte att det var obehagligt att läsa den på kvällen, ensam i sitt rum. Men hon kom fram till att det var den bästa bok hon läst.
GillaGilla
Jag är ju visserligen med men vi får se, i så fall får hon väl spara den och läsa den senare om den blir FÖR läskig.
GillaGillad av 1 person
Det går säkert bra om du är med. Det är en väldigt fint skriven bok.
GillaGilla