… blir det jävligt tomt i bröstet…
Jag rensar bland mina inlägg, och hittade ett utkast från 2015 som jag aldrig publicerade. Jag hade läst ett inlägg på Instagram skrivet av Paolo Roberto, som ofta säger det som behöver sägas, rakt på sak och utan krusiduller. Jag tycker att det han sade var väldigt tänkvärt, så här kommer inlägget med citatet tre år senare:
Du har för i helvete ett ansvar! För barn gör inte som du säger utan de gör som du gör. Svensken är ett av de folk som bantar mest på hela jorden… Och att folk kastar bort sina liv på olika metoder som GI, LCHF och 5:2 är tråkigt MEN det riktigt tragiska är att dessa dieter skapar ångest kring våra kroppar! För den som plågar sig igenom olika dieter visar genom sitt agerade att det är viktigare att vara smal än att vara lycklig…
Ni som sitter framför era barn vid middagsbordet med tre salladsblad, två ägg och fyra skedar kvarg har ett ansvar för att var femte tjej någon gång inte gått till skolan för att de känner sig fula. Det är faktiskt så att studier av lycka och olycka visar att svenska 11-åringar är näst lyckligast i världen, vid 13 år har lyckan minskat och vid 15 år är de minst lyckliga i världen. Detta beror inte bara på ångest kring kroppen, men i ett samhälle där alla slipar på ytan blir det jävligt tomt i bröstet…
Här kan man följa Paolo på Instagram
Kloka ord av Roberto! Bra att du hittade det gamla inlägget och publicerade det!
GillaGillad av 1 person
Jag antar att jag tvekade att publicera det eftersom det är så rakt på sak och lätt att vissa tar illa upp, men ibland måste man nog vara litet mer som Paolo Roberto, säga vad man tycker, och han gör det så bra i det här citatet tycker jag. Roligt att du också tycker det!
GillaGillad av 1 person
Tycker det här var jobbigt att läsa. Vissa saker går bara rakt in.
Vi har pratat mycket i vår familj om detta med kroppshets, träning, utseendefixering. Kan lova att unga män och tonårskillar inte slipper undan, de heller… Det är mycket prat om kroppen och hur vacker den ska vara; stark, vältränad, sund, slank, muskulös.
Jag har själv haft ätstörningar som ung och passar mig grymt noga för att hålla på med några dieter alls. INGET ALLS! Inte ens sånt som ”godisförbud”. Jag vet hur destruktivt det kan bli. Försöker att tycka om mig själv fastän jag säkert väger 7-8 kg för mycket nuförtiden, tänker att jag (nog!) är hälsosam på det hela taget ändå.
Tack för citatet även om det var en sån där sak som jag har svårt att parera när jag läser.
GillaGillad av 1 person
Jag tänkte nog att det var litet i tyngsta laget för att passa på min blogg, som jag vill skall förmedla en positiv känsla, eftersom jag inte publicerade inlägget då, 2015. Samtidigt kan man inte väja för det jobbiga, och det är bra att få sig tankeställare ibland. Det fick jag av hans ord. Nu verkar han vara en person som har en enorm disciplin, så att han kan äta stora pastarätter och ändå hålla sig i form eftersom han tränar så effektivt. Litet värre för mig kan jag säga, jag älskar mat och kämpar med disciplinen när det gäller att träna. Det är svårare i dagens läge att vara en hälsosam familj när det finns så otroligt mycket i matvarubutikerna som är direkt farligt för hälsan. Då måste man kanske följa en viss diet för att hålla sig på spåret, som att skippa socker för att man vill undvika diabetes. Men att låta det gå så långt att man flyttar omkring maten på tallriken för att det skall se ut som att man ätit är ju riktigt sorgligt och skrämmande, att leva i en lögn, både inför sig själv och andra.
GillaGilla
Jag följer Paolo efter att vi hade ett program med honom på jobbet. Han fick mycket kritik för han yogade i kalsongerna och då la han ut en bild på sig själv när han gjorde yoga naken. :)
GillaGillad av 1 person
Haha, det tycker jag att han gjorde rätt i!
GillaGilla
en kan yoga i kilt:
https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2018/10/kilted-yoga-av-finlay-wilson.html
GillaGilla
Det är så välformulerat och mitt i prick! Jag har också provat en rad olika dieter, haft förbud, varit fanatisk, jagat light produkter och i perioder varit ganska osund i mitt förhållande till mat. Men så fort jag övergav dieter och började leva efter devisen allt men med måtta. Balansera intag under dagen rasade vikten och jag började må bra. Tror att kroppen behöver allt
GillaGillad av 1 person
Allt med måtta är vad jag lever efter också. Under en period försökte jag få i mig så mycket protein som skulle vara bra, och åt mycket kvarg. Det verkade inte min kropp tåla alls. Nu äter jag nog mer kolhydrater än protein, men i form av grönsaker, och det verkar i alla fall min kropp må bäst av just nu.
GillaGilla
Jag har provat nåt som jag själv kallar för LKLF (Lite kolhydrater, lagom fett). Och det berodde främst på hälsoskäl. Hade en diabetesvarning hängande ovanför mig. Så det där med dieter måste inte bara ha med skönhetsideal och smalhet att göra. Men tyvärr är det ju så i dom allra flesta fall.
GillaGillad av 1 person
Nej, det är absolut sant. LKLF skulle nog passa mig också, som inte verkar tåla för mycket mjölmat och inte för mycket fett, då mår jag extremt illa. Måste ha med levern att göra, att den inte kan bryta ned det som är för fett, som färsk lax, tyvärr.
Jag är ju mer eller mindre galen i mat, både att planera vilken mat jag skall laga, att laga den och att äta den, men jag har nog testat alla de där olika dieterna som Paulo Roberto nämner, nej inte 5:2 förresten, jag kan inte avstå ordentliga måltider under två dagar :o Men jag har testat all möjlig kost, dels för att jag vill testa nya recept, dels för att jag velat komma i mina gamla kläder, dels för att det visat sig att jag inte tål allt så som jag gjorde när jag var yngre. Men visst vore det väl toppen om alla kunde tillåta sig att njuta av mat, och inte bara flytta omkring den på tallriken för att det skall se ut som de ätit. Det har jag sett alldeles för många gånger och det är rent sorgligt tycker jag.
GillaGilla
Jag har testat 0:7 dieten helt ofrivilligt under mina sjukhusvistelser och det är INTE kul att få all sin mat direkt in i blodet. Blev djupt besviken när jag kom hem efter en ”bara” 4-dagars ofrivillig fasta och det visade sig att jag hade gått UPP 2 kilo. Livet är inte rättvist ibland… ;-)
Trist att utveckla matallergi… Det har jag klarat mig från – ännu så länge i alla fall, peppar, peppar *knackar mig i huvudet*
GillaGillad av 1 person
Usch ja, du gick verkligen igenom en hemsk period. Väldigt skönt att du är ute på andra sidan nu!
Jag vet inte om det är matallergi eller vad det är, men väldigt mycket av sådan jag älskar att äta, kan jag bara äta litet av, annars mår jag illa eller får ont i magen. Något otrevligt arv från mamma, som har precis samma problem.
GillaGilla