Rädisorna har jag ju visat tidigare. De bortglömda rädisorna som vuxit sig stora som små äpplen.

Men visst är de fina, på den här gamla stolen som Bella och Jackie hade i sin lekstuga och med all oregano som växer i bakgrunden. Visserligen odlar man väl oftast inte för att det skall vara fint att fota, utan för att man skall kunna äta det, och ingen i den här familjen verkar gilla rädisor.

Morötterna är fortfarande små. Delvis för att jag sådde väldigt sent, delvis för att de inte fått någon gödning än. Tror det är dags nu.

Det var kul att så i pallkragarna, men sedan glömde jag bort vad jag hade sått. När de här bladen började komma upp funderade jag på om det var mangold eller rödbetor. En viss skillnad… Det är rödbetor. Jag är ganska säker på det…

Det här vet jag i alla fall vad det är, väldigt god och krispig sallad som jag äter på knäckebröd med litet majonnäs, det är en delikatess. Salladen verkar trivas med att jag glömmer bort att vattna och ge gödning.

Resten av familjen kastar sig inte över egenodlade grönsaker av någon anledning, men jag brukar smyga in sallad på tjejernas smörgåsar när jag skämmer bort dem med frukost på sängen ibland. Som i de här wrapsen med philadelphiaost, skinka, ost och vår egenodlade sallad.

Hoppas ni får en fin dag med lagom mycket sol och värme.

♥