Odla i pallkrage – någon äter upp min grönkål

CD-skivor för att hålla rådjuren borta från pallkragarna. Men det hjälpte inte det minsta. Jag skall visa en till bild på pallkragen med blommorna, som härstammar från medeltiden, som rådjuren verkar tycka om.

En liten varning. Bilderna i slutet av inlägget är ruggiga. Utom den allra sista, den är gullig.

Jag lägger över en väv på nätterna, men rådjuren hann äta många av blommorna av samma sort som dem längst ned till vänster i pallkragen. Nu kommer det andra sorter som ni ser.

I helgen gick jag ned till pallkragarna för att vattna. Titta vad som hänt. De vita fjärilarna som jag berättade om för en månad sedan, som flög runt grönkålen, var inte bara fina att se på, de är ansvariga för det här.

Jag är inte överraskad, jag har sett de svarta prickarna på bladen. Jag trodde bara inte att det skulle gå så snabbt!

När man tittar närmare på bladen förstår man varför det gått så snabbt att tugga i sig så mycket… Det var många på det här kalaset. Nu är det som återstod av grönkålen bortrensat. Man kan spraya med Turex larvskydd på larver och blad, men jag tappade lusten att äta grönkål en tid framöver, så jag skar bara av kålen och plockade bort den från pallkragen. Vi har infrusen grönkål så det räcker ändå.

Och plötsligt dök den här lilla upp. En liten sköldpaddsfärgad vildkattunge som fötts i våra uthus, och som antagligen spanat på mig hela sommaren utan att våga sig fram. Det gjorde den nu.

Ha en fin kväll!

Kanske är fingrarna litet, litet gröna ändå

Rädisorna har jag ju visat tidigare. De bortglömda rädisorna som vuxit sig stora som små äpplen.

Men visst är de fina, på den här gamla stolen som Bella och Jackie hade i sin lekstuga och med all oregano som växer i bakgrunden. Visserligen odlar man väl oftast inte för att det skall vara fint att fota, utan för att man skall kunna äta det, och ingen i den här familjen verkar gilla rädisor.

Morötterna är fortfarande små. Delvis för att jag sådde väldigt sent, delvis för att de inte fått någon gödning än. Tror det är dags nu.

Det var kul att så i pallkragarna, men sedan glömde jag bort vad jag hade sått. När de här bladen började komma upp funderade jag på om det var mangold eller rödbetor. En viss skillnad… Det är rödbetor. Jag är ganska säker på det…

Det här vet jag i alla fall vad det är, väldigt god och krispig sallad som jag äter på knäckebröd med litet majonnäs, det är en delikatess. Salladen verkar trivas med att jag glömmer bort att vattna och ge gödning.

Resten av familjen kastar sig inte över egenodlade grönsaker av någon anledning, men jag brukar smyga in sallad på tjejernas smörgåsar när jag skämmer bort dem med frukost på sängen ibland. Som i de här wrapsen med philadelphiaost, skinka, ost och vår egenodlade sallad.

Hoppas ni får en fin dag med lagom mycket sol och värme.