Att odla i pallkrage – nu växer det

För ungefär tre veckor sedan sådde jag fröer av litet olika slag, och planterade ut tomatplantor, chili- och paprikaplantor. Jag var sent ute i år och trodde knappt att något skulle gro och klara sig, men jordgubbar har vi redan plockat litervis och det fortsätter att bli ännu fler, och i går plockade jag nyzeeländsk spenat (som inte är spenat egentligen) och använde i min franska potatissallad.

Här sitter jag på pallkragen med den nyzeeländska spenaten i bakgrunden, i höstjacka i blåsten.

För att hindra katter att gräva i jorden där jag sått, vattnade jag med en blandning av citron och vitlök. Det hade kanske fungerat bra om det inte regnat så otroligt mycket… Jag letade upp några olika nät istället, och lade över pallkragarna. Än så länge har det fungerat och växterna har fått vara ifred.

Jag såg en trave med plasthinkar som skulle slängas hos min svägerska och bad att få dem istället.

Lifehack/återvinning: Med några borrhål i botten på varje hink, så att vattnet inte blir stående i hinkarna, en jutesäck runt hinken och ett rep, så blev det mycket finare än plasthinkarna. Dessutom tror jag att jutesäckarna håller kvar fukten längre i hinkarna och även håller ute värmen så att rötterna inte blir brända. Hur som helst, snyggare än pastellfärgad plast.

Men så rangliga och ynkliga mina plantor var! Jag hade dem stående inomhus där jag tyckte att det var väldigt ljust, men inte tillräckligt tydligen. När det är varmt, som inomhus, och dåligt med ljus, växer plantorna iväg och blir så här tunna och rangliga. Något för mig att komma ihåg nästa år.

Här i mina minidrivhus har jag knutit ihop bambupinnar med jutesnöre som stöd för tomaterna. Så tunna och rangliga tomaterna också var! Jag trodde aldrig att de skulle kunna ta sig.

Efter tre veckor har tomaterna kommit igång riktigt bra. Jag har gödslat med både Algomin och pelleterat kogödsel. Undrar hur mycket man vågar ösa på, utan att det blir för mycket?

Det är det här som gör det värt att odla själv, att se utvecklingen. Om en månad kommer det att kännas värt det även på ett annat sätt, när det är dags att plocka de första, mogna tomaterna. Jag skall inte säga att jag längtar till dess, för det skulle betyda att jag längtar till augusti, och det gör jag inte. Jag har litet panik redan nu, över att sommaren går så fort.

Den lilla paprikaplantan (eller om det är chili…), på väg till växthuset som pappa byggde åt mig.

Jag har inte bestämt mig för hur jag vill ha det i växthuset, så tills vidare får plantorna stå på gräset. Jag kanske ställer in pallkragar där inne sedan, och odlar sådant som behöver extra mycket värme.

Mina första chilifrukter är på gång.

Och här är min zucchiniplanta som har flera zucchinis på väg.

Blommorna kan man fritera och äta. Det åt vi på resa i Italien, i den otroligt vackra och mysiga staden Assisi.

I pallkragarna har kålen tagit sig bra, men blivit litet angripen av något skadedjur. Får hålla koll på det.

I en av pallkragarna har jag sått kulturarvsblommor, sådana som skall locka till sig bin och fjärilar. Det blir spännande att se hur blommorna kommer att se ut. De flesta av sorterna skall härstamma från medeltida trädgårdar.

Här är det rödbetor, och i pallkragen bakom är det persilja, dill och två solrosor. Bella satte två frön på en lektion i skolan, och tänkte slänga krukan innan solrosorna visat sig. Jag tog hand om krukan och satte ned den i pallkragen, och nu är det två kraftiga och fina stänglar på väg upp.

Sockerärtor behöver lång tid på sig för att gro, men nu har de börjat titta upp. Det svåraste blir nog att hålla skadedjur och rådjur borta.

Den nyzeeländska spenaten, som alltså inte är spenat egentligen. Den smakar mer som en ganska fyllig form av sallad. Nästa år skall jag förså mängder med sådana plantor och frysa in det som inte går åt under sommaren. Och kanske så ett extra gäng redan nu..?

Jordgubbslandet har givit otroligt många jordgubbar i år och fortsätter att leverera. Jag har haft nät över för att skydda jordgubbarna mot fåglar, vilket förklarar det höga gräset runt sandlådan.

Nu är det bara att vattna, gödsla och hålla koll så att inga rådjur äter upp alltsammans.

Om några veckor kan jag förhoppningsvis visa bilder på hur pallkragarna ser ut när blommorna kommit upp, som jag sått runt grönsakerna för att det skulle bli extra fint, och det borde gå att skörda både rödbetor, zucchini, chili, morötter och tomater. Kål och nyzeeländsk spenat plockar vi och äter redan nu.

Odla i pallkrage – nu är jag igång

Förra året odlade jag i de fem pallkragarna till höger. En pallkrage med sommarängsblommor för bin, fjärilar och andra insekter, och för oss att njuta av. Och jag odlade sallad, rödbetor, morötter och rädisor, och solrosor. Det ser väldigt rörigt ut just nu, men det kommer att bli fint, ni skall få se.

Förra årets misstag

Jag glömde att gödsla, jag vattnade väldigt sällan och jag glömde att skörda i tid. Och jag glömde bort vad jag hade sått, och trodde först att det här var mangold… men det var rödbetor. Väldigt goda sådana.

Placeringen av pallkragarna

I år bestämde jag mig för att INTE odla något mer. Men när pandemin tog över världen och det blev stopp på resor, så bestämde jag mig för att odla i alla fall. Och ännu mer än förra året. Jag åkte till Granngården och köpte fem pallkragar till. Och insåg att det nog fick plats fler i bilen, och gick tillbaka in i butiken och köpte fem till. Här placerade jag ut dem.

Förra året bestämde vi att pallkragarna skulle stå i utkanten av vår tomt, som vi inte använder till något. De fem pallkragarna från förra året får sol fram till eftermiddagen, sedan skugga. Nu placerade jag de nya pallkragarna där det blir sol större delen av dagen, så kan skuggtåliga växter växa i österläget och mer solkrävande växter i de sydöstra pallkragarna.

Förberedelser, och en överraskning

Jag tappade totalt intresset för odlingslådorna förra året i samband med att jag kom tillbaka till universitetet för att slutföra min avhandling. Nu var pallkragarna fulla med ogräs som först måste rensas bort. Det blir mer ogräs i mina pallkragar eftersom jag använder hästgödsel, men det är det värt.

Jag körde bort fem-sex kärror med ogräs. Och titta vad som fanns under jordytan – helt ätbara morötter! En morgon när jag kom ned till odlingarna förra året var alla morötter borta. Jag gissade att rådjuren varit framme. Men den nedre delen av flera av morötterna fanns uppenbarligen kvar under jordytan, och har klarat sig i vinter. De hade inte frusit det minsta lilla.

I botten på de nya pallkragarna ladejag tidningar som stopp för gräs och ogräs.

När man får oväntat besök av lantbrukaren som köpt gullig liten traktor för finåkning. Han hade fullt upp med att åka fram och tillbaka till åkrarna och hålla koll på skadedjur i oljeväxterna. Blir det regn slipper han kanske bespruta mot skadedjuren. Vi håller tummarna.

Dags att fylla pallkragarna

Vi har massor med brunnen hästgödsel som jag sparat just för detta. Grannar har också varit här och hämtat till sina rabatter.

Kan ni gissa hur många kärror med hästgödsel jag körde från gödselstacken och tippade i pallkragarna i går? 50! Alla vändor mellan stallet och den blivande köksträdgården blev till slut 11000 steg. Ryggen och knäna kändes efteråt kan man väl lugnt påstå. Jag var litet orolig att min gamla skada i höften skulle vakna till liv, men hittills ingen fara.

Här stod jag och grävde i går. Grep fungerade bäst. Ganska intressant att se hur tydliga de olika lagren var i gödselstacken, beroende på hur länge det legat där och vilket strö jag använt till hästar och höns.

En bit av en hov som hovslagaren verkat bort och som dök upp i gödselstacken. Den ser ut som två svanar eller två ormar som vrider sig mot varandra. Eller ett hjärta kanske. Man kan hitta konstverk överallt tydligen ;)

Nu började det bli klart. Shelly var med mig hela tiden, och här hade Doris dykt upp också.

Nu skall det bara på ett lager jord, vattnas och sedan är det dags att så.

Förra årets rädisor, som jag glömde bort att skörda och de bara växte vidare och blev tre gånger så stora som de skall vara. Vi får väl se hur det går med odlingarna i år, dags för nya misstag och kanske en och annan framgång.

I nästa inlägg om min pallkrageodling skall jag visa vilka fröer jag skall så, och vilka plantor som står här och väntar på att få planteras ut. Och så har jag ju rensat upp i jordgubbslandet, och där blommar det för fullt nu, det kan jag visa. Och rabarberna som helt osannolikt trivs helt bortglömda i en bergsskreva, och flädern som måste beskäras och bindas upp. Och örterna som någon av de förra ägarna planterade och som breder ut sig bredvid rabarberna. Och så måste jag rensa rabatterna och fylla på hästgödsel där också.

Det var det. Hoppas ni har en fin nationaldag!

 

Att odla i pallkragar – nu skall jag ge det en chans

Jag har försökt att odla växter av olika slag under hela mitt vuxna liv. Först på balkonger, vilket gick väldigt bra men blev inte så mycket förstås. Sedan bodde vi i ett kedjehus och jag skulle börja gräva rabatter. Den drömmen gick i kras vid första spadtaget, när jag insåg att det tog stopp efter fem centimeter. Hela underlaget under gräsmattan var sprängsten.

När vi flyttade hit tänkte jag att det fanns enorma möjligheter. Tills jag märkte att lönnarnas rötter växer in i rabatterna så att jag varje år måste hugga av nya rötter i rabatterna med en yxa. Tre år i rad grävde jag om rabatterna till tre meters djup, sedan gav jag upp.

Det är bara tåliga, gammaldags växter som överlever sådan näringsfattig och ganska torr jord som blir följden av lönnarnas stöld av näring och vatten; aklejor, pioner, löjtnantshjärtan.

Nu tänker jag prova att odla i pallkragar. Jag skall börja med fem stycken (de kommer att läggas två ovanpå varandra). Frågan är bara var jag skall ha dem?

Antingen här på främre gräsmattan i kanten, så att vi kan ha hallonbuskar bakom. Då kan man sitta i stolarna med en kopp kaffe och se hur det växer, och det är sol hela dagen från morgon till kväll.

Alltså här. En nackdel med det är att man splittrar upp gräsytan med pallkragarna, en annan är att det ser litet smått ut med pallkragarna på en stor gräsmatta, även om det är i kanten.

Eller på gräset framför stallet, den bortre gräsmattan som ser litet vildvuxen ut.

Då skulle det se ut ungefär så här (men med röda pallkragar). Fördelarna är att jag kan passa på att vattna och rensa ogräs samtidigt som jag ger hästarna vatten, och vi använder inte den här delen av tomten. En annan fördel är att det är lätt att köra hem jord och köra ut hästgödsel från stallet = inte så tungt som vid första alternativet.

Nackdelarna är att det är sämre med solljus på eftermiddagen, och vi är sällan här, vilket innebär att vi inte skulle se växterna, vilket ju vore litet trist.

Vad tycker ni? Vilken plats skall jag välja för min pallkrageodling? Vid den vita pilen, på framsidan av huset, eller på andra sidan av stallet, vid den svarta pilen?