Odla i pallkrage – rödbetorna skördas

Polkabetorna är så fina att använda i sallader när man ser den polkagrisrandiga insidan. Smaken är inte lika markant som hos de vanligare rödbetorna, men väldigt god på ett annat sätt. Det här är sorten Chioggia, som är en kulturarvssort från 1880-talet.

Man kan ju tro att jag är galen i rödbetor, eller hur? ;) Det är jag faktiskt, det är så roligt att odla dem, för det blir rejäl utdelning, och det är gott att äta dem kokta, ugnsrostade, i sallader, rårivna eller som en röra med bland annat vitlök, citron och spiskummin.

Jag sådde inte lika många gulbetor, nästa år blir det fler. Det är praktiskt med gulbetor, eftersom de inte färgar av sig på den övriga maten, till exempel om man blandar dem i en sallad. Det här är Burpees Golden, en kulturarvssort från före 1828.

Litet mer traditionell rödbeta, men ändå inte. Den här är också en kulturarvssort, från 1880-talet. Crosbys Egyptian. Jag tror att de växte i för mycket skugga bakom ringblommorna, så de har inte vuxit till sig lika bra som de andra, men jag tog upp dem ändå.

Polkabetorna längst ned, gulbetor till höger och de rödare betorna överst.

I kväll skall jag skära dem i tärningar och i skivor, förvälla dem och styckfrysa dem någon timme på en bricka i frysen. Lägger man dem sedan i större förpackningar i frysen går det lätt att ta loss bara så mycket som man behöver, utan att allt har frusit ihop.

Men nu, arbete. Hoppas ni får en fin dag!

Odla i pallkrage – någon äter upp min grönkål

CD-skivor för att hålla rådjuren borta från pallkragarna. Men det hjälpte inte det minsta. Jag skall visa en till bild på pallkragen med blommorna, som härstammar från medeltiden, som rådjuren verkar tycka om.

En liten varning. Bilderna i slutet av inlägget är ruggiga. Utom den allra sista, den är gullig.

Jag lägger över en väv på nätterna, men rådjuren hann äta många av blommorna av samma sort som dem längst ned till vänster i pallkragen. Nu kommer det andra sorter som ni ser.

I helgen gick jag ned till pallkragarna för att vattna. Titta vad som hänt. De vita fjärilarna som jag berättade om för en månad sedan, som flög runt grönkålen, var inte bara fina att se på, de är ansvariga för det här.

Jag är inte överraskad, jag har sett de svarta prickarna på bladen. Jag trodde bara inte att det skulle gå så snabbt!

När man tittar närmare på bladen förstår man varför det gått så snabbt att tugga i sig så mycket… Det var många på det här kalaset. Nu är det som återstod av grönkålen bortrensat. Man kan spraya med Turex larvskydd på larver och blad, men jag tappade lusten att äta grönkål en tid framöver, så jag skar bara av kålen och plockade bort den från pallkragen. Vi har infrusen grönkål så det räcker ändå.

Och plötsligt dök den här lilla upp. En liten sköldpaddsfärgad vildkattunge som fötts i våra uthus, och som antagligen spanat på mig hela sommaren utan att våga sig fram. Det gjorde den nu.

Ha en fin kväll!

Odla i pallkrage – 10 veckor efter sådd

Det har varit otroligt roligt att så och pyssla om växterna i pallkragarna. Det är så mycket att lära sig. Trots att jag har föräldrar som varit lantbrukare har jag aldrig tidigare tänkt på alla stadier i odlandet. Som hur det växer och växer, och så plötsligt händer allting!

För bara två veckor sedan såg det ut så här i pallkragarna. Bara någon enstaka sockerärta, nu väller de över. Och inga blommor hade slagit ut i den högra pallkragen, nu slår de ut en efter en. De som har klarat sig, vill säga…

Ser ni vad rådjuren har gjort? De har ryckt upp hela växter, och knipsat av toppen på många av dem.

Nu lägger jag över en väv på nätterna för att skydda blommorna.

Märkligt att rådjuren inte äter av sockerärtorna?

De har tack och lov inte givit sig på ringblommorna, men de har tagit topparna på en av rödbetssorterna, som ni ser på fotot här ovanför.

Till vänster hänger en väst på fågelskrämman som vi trodde skulle kunna hålla rådjuren borta. Den hjälpte inte det minsta.

Massor med chili. Ungefär en livstids konsumtion, om jag jämför med hur ofta jag har köpt färsk chili hittills ;) Men nu  blir det hackad färsk chili istället för köpt, torkat chilipulver eller chiliflakes.

Jag undrar när det är dags att skörda paprikorna, skall de vara gröna, gula eller röda?

Tomatplantorna väller över pallkragarna.

Det tar tid för tomaterna att mogna. De här skall bli helt lila. I morgon skall jag plocka bort mängder med blad från tomatplantorna, så att solljuset får en chans att nå fram till tomaterna.

I morgon kan också vara en bra dag för att plocka av dillen och frysa in den. Och en del av all persilja.

Jag har ätit av den nyzeeländska spenaten i flera veckor, och jag har skördat massor. Den förvällde jag innan jag frös in den. Men ni ser ju hur mycket det är kvar, och det blir bara mer. Är det något jag verkligen kan rekommendera att odla, så är det den här sortens spenat. Tack till Ewa, som drev upp dem och delade med sig av plantorna.

Jag har börjat skörda grönkål och frysa in den. Jag bara hackade den så att den skulle ta mindre plats och vara färdig att använda i smoothies och annat, utan att förvälla den först. Det funkar fint. En del tänker jag låta stå kvar så länge som möjligt, gärna till jul om vi inte hinner äta upp den innan dess. Grönkål klarar kyla, och det skulle vara fint att dekorera med egen grönkål runt julskinkan. Vissa har redan börjat tänka de tankarna, det är ju redan augusti för guds skull, hög tid ;)

Men nu är det dags för kvällens vattning av pallkragarna och krukorna, och lägga på väven på blommorna, och sedan hoppas jag att vi hinner se ett par avsnitt av Netflixserien Breaking Bad. Riktigt välspelad med fantastiska skådespelare. I serien får man följa huvudpersonen Walter Whites resa från kemilärare till metaamfetamintillverkare. Jag har saknat en riktigt välgjord serie att följa, och så chansade vi på den här gamla, som sändes fram till 2013. Ganska bra tajming ändå, eftersom en uppföljare till serien kommer som film i oktober. Tips.

Önskar er en jättefin kväll!

Odla i pallkrage – två månader efter sådd

Här, framför stallet, har jag mina tio pallkragar.

I de tre bakre pallkragarna är grönkålen, persiljan, den nyzeeländska spenaten, dillen och persiljan färdig att ätas. Polkarödbetorna har kommit igång ordentligt sedan jag gallrade i odlingslådan.

Blommorna i pallkragen till höger kommer nog att börja slå ut under veckan. Spännande! Jag har ingen aning om hur de kommer att se ut. I pallkragen bredvid odlingslådan med blommor dök det plötsligt upp mängder med sockerärtor. Jag tittade på dem för några dagar sedan och såg knappt en enda, men i och med värmen så hände det grejer. Det här är den lägre sorten, jag skall strax visa den andra sorten som är högre.

Tre pallkragar närmast stallet och två framför. Ni ser att det finns plats för fler… ;)

Mitt emot har jag två pallkragar med tomater. Det är de som har ställningar för drivhus. Jag har haft plastöverdrag på under svala nätter, men nu får de vara av så att solen får chans att påskynda tomaterna.

I de tre främre pallkragarna har ringblommor, gulbetor, sockerärtor, morötter och vanliga rödbetor kommit igång bra nu.

De röda ringblommorna är på gång. Jag sådde en rad runt hela pallkragen för att de skulle bli ett fint blickfång med rödbetorna innanför.

I en annan pallkrage sådde jag gula ringblommor runt grönsakerna. Ringblommor är ätliga, så tanken var att kunna dekorera sallad med dem. Men mest bara titta på dem och bli glad :)

Sockerärtor. Väldigt goda.

Jag plockar och äter av alla grönsaker, men jag kanske faktiskt skall skörda litet mer ordentligt, och frysa in. I alla fall dill, persilja, nyzeeländsk spenat och en del av all grönkål.

Det växer väldigt tätt nu, så att skörda litet av grönsakerna skulle inte skada.

Tänk att de här två rejäla solrosorna var två små frön från början. Helt otroligt att något så litet kan utvecklas så här. Det är en av de roligaste sakerna med att odla, att se vilken växtkraft det finns.

Tomater av olika slag är på gång, men de är väldigt sena på grund av att juli var så kylig, och jag kom dessutom igång en månad sent. Det här är en lila sort, och fler kommer längre in i tomatbuskaget. Det är massvis med blommor på tomatplantorna, men frågan är om det hinner utvecklas tomater. Blir det en varm sensommar och start på hösten kan det gå, annars är det bara att göra om nästa år och hoppas på bättre utdelning.

Ärligt talat kan jag inte se skillnad på chili och paprika på det här stadiet, men jag är nästan helt säker på att det här är chili. Plantan svämmar över av chilifrukter.

Det här tror jag är paprika. Det kan också vara en annan slags chili. Jag har fem olika plantor med chili och/eller paprika, vad det är får visa sig när de utvecklas mer.

Det var rundturen bland pallkragarna, två månader efter sådd. Jag gissar att allt hade kunnat utvecklas mer om det varit varmare, men det är inte bara människor som tyckt att juli varit för kall, även växterna har påverkats. Men nu är värmen här och den skall stanna ett par veckor, det blir en fin avrundning på sommaren!

Odla i pallkrage – en månad efter sådd

En månad har gått sedan jag sådde och planterade i pallkragarna. I den vänstra av pallkragarna på bilden skall det väl snart slå ut blommor. Jag beställde sorter som härstammar från medeltiden, det skall bli spännande att se hur de kommer att se ut!

Till höger har jag planterat den kål och nyzeeländska spenat som jag fick som små plantor av Ewa.

Så här såg de ut när jag fick dem, och titta vilken växtkraft!

Jag skall börja skörda litet mer ordentligt nu, och använda grönkålen i smoothies och den nyzeeländska spenaten i sallader.

Shelly är med när jag vattnar och tittar till växterna.

Dagens pallkrageprojekt är att gallra hos rödbetorna.

Här är min andra rad med pallkragar. Sockerärtor i mitten och rödbetor med ringblommor i den högra och litet av varje i den vänstra.

Ringblommor i kanten på pallkragen, morötter och rödbetor. Här måste jag också gallra. Jag trodde inte att alla fröerna skulle gro, men jag tror faktiskt att de gjort det. Efter den här säsongen kan jag verkligen uppriktigt rekommendera Impectas fröer.

Här är några av mina paprika- och chiliplantor, som jag aldrig trodde skulle ta sig eftersom jag planterade ut dem så sent. Längst till höger står en kruka med tre melonplantor. Dem måste jag plantera om så att de får mer plats.

Här stod paprika-, chili- och tomatplantorna i sina krukor länge och väl innan jag hann plantera ut dem. Jag tyckte att de hade den ljusaste platsen i huset, men nu ser man ju hur mörkt det blir inomhus. Inte så konstigt om alla plantorna blev höga och gängliga när de försökte söka sig till ljuset. Man lär sig hela tiden.

De flesta plantorna blommar fortfarande, men en del chili är på väg.

Massor med dill och persilja.

Pappa byggde ett växthus av spillbitar från ett gammalt växthus som blåst sönder. Det är litet mörkt här inne eftersom vi placerat det i skydd av syrenhäcken och ett träd, så att det inte blåser sönder i höst och vinter. Jag funderar på att ha pallkragar längs ena sidan, och så grönsaker som man skörda under vintern. Kul projekt att se om det fungerar!

Min zucchini med gula frukter.

De första lila tomaterna är snart mogna och färdiga att provsmakas.

Det är mängder med blommor på tomatplantorna, så det kommer att bli många tomater. Men jag tror att jag planterade för många plantor i samma pallkrage. Jag måste nog plocka bort en hel del blad från plantorna om solen skall kunna nå fram till tomaterna.

Helt orutinerad som jag är, hade jag jag aldrig kunnat föreställa mig att de här små plantorna skulle växa och bli till den här…

… djungeln..!

Jag som hade bestämt mig för att fokusera på arbete och ridning i år, och inte så ett enda frö. Så vällde coronapandemin in över världen och ingenting blev sig likt. Nu är mina odlingar ett av ljusen i mörkret.

Det är så häftigt att se hur det växer, det är faktiskt det bästa med att odla. Näst bäst är att få äta det jag odlat. På tredje plats hoppas jag kunna säga att det är fint, men då måste blommorna sätta fart nu, och slå ut.

Odla i pallkrage – nyzeeländsk spenat, favoriten bland grönsaker

Nyzeeländsk spenat är inte släkt med vanlig spenat och smakar inte heller som spenat, men kan användas till samma saker. Den växer rejält och fyller ut platsen den står på. Jag hämtar blad till sallad varje dag och det syns inte ens på plantorna. Ju fler stjälkar man knipsar av, desto fler blir det.

Fröna kan ta tid på sig att gro, upp till en månad. Därför tänker jag förså den nyzeeländska spenaten i pluggbrätten nästa vår och plantera ut när de kommit igång litet, så att vi har hela säsongen och kan frysa in resten på hösten. Så blir det nog i år också.

Vi har två rabatter där jag (nästan) gett upp på grund av att lönnarnas rötter tar all näring och vatten, så det är svårt att få något att växa. Nu funderar jag på att göra om rabatterna till kombinerade grönsaks- och blomrabatter. Att behålla pioner, löjtnantshjärtan och aklejor, rensa bort resten och plantera bland annat den här nyzeeländska spenaten. Den kommer dels att fylla upp de tomma platserna i rabatten så att det ser lummigt och grönt ut, dels kan man ju äta den.

 

 

Att odla i pallkrage – nu växer det

För ungefär tre veckor sedan sådde jag fröer av litet olika slag, och planterade ut tomatplantor, chili- och paprikaplantor. Jag var sent ute i år och trodde knappt att något skulle gro och klara sig, men jordgubbar har vi redan plockat litervis och det fortsätter att bli ännu fler, och i går plockade jag nyzeeländsk spenat (som inte är spenat egentligen) och använde i min franska potatissallad.

Här sitter jag på pallkragen med den nyzeeländska spenaten i bakgrunden, i höstjacka i blåsten.

För att hindra katter att gräva i jorden där jag sått, vattnade jag med en blandning av citron och vitlök. Det hade kanske fungerat bra om det inte regnat så otroligt mycket… Jag letade upp några olika nät istället, och lade över pallkragarna. Än så länge har det fungerat och växterna har fått vara ifred.

Jag såg en trave med plasthinkar som skulle slängas hos min svägerska och bad att få dem istället.

Lifehack/återvinning: Med några borrhål i botten på varje hink, så att vattnet inte blir stående i hinkarna, en jutesäck runt hinken och ett rep, så blev det mycket finare än plasthinkarna. Dessutom tror jag att jutesäckarna håller kvar fukten längre i hinkarna och även håller ute värmen så att rötterna inte blir brända. Hur som helst, snyggare än pastellfärgad plast.

Men så rangliga och ynkliga mina plantor var! Jag hade dem stående inomhus där jag tyckte att det var väldigt ljust, men inte tillräckligt tydligen. När det är varmt, som inomhus, och dåligt med ljus, växer plantorna iväg och blir så här tunna och rangliga. Något för mig att komma ihåg nästa år.

Här i mina minidrivhus har jag knutit ihop bambupinnar med jutesnöre som stöd för tomaterna. Så tunna och rangliga tomaterna också var! Jag trodde aldrig att de skulle kunna ta sig.

Efter tre veckor har tomaterna kommit igång riktigt bra. Jag har gödslat med både Algomin och pelleterat kogödsel. Undrar hur mycket man vågar ösa på, utan att det blir för mycket?

Det är det här som gör det värt att odla själv, att se utvecklingen. Om en månad kommer det att kännas värt det även på ett annat sätt, när det är dags att plocka de första, mogna tomaterna. Jag skall inte säga att jag längtar till dess, för det skulle betyda att jag längtar till augusti, och det gör jag inte. Jag har litet panik redan nu, över att sommaren går så fort.

Den lilla paprikaplantan (eller om det är chili…), på väg till växthuset som pappa byggde åt mig.

Jag har inte bestämt mig för hur jag vill ha det i växthuset, så tills vidare får plantorna stå på gräset. Jag kanske ställer in pallkragar där inne sedan, och odlar sådant som behöver extra mycket värme.

Mina första chilifrukter är på gång.

Och här är min zucchiniplanta som har flera zucchinis på väg.

Blommorna kan man fritera och äta. Det åt vi på resa i Italien, i den otroligt vackra och mysiga staden Assisi.

I pallkragarna har kålen tagit sig bra, men blivit litet angripen av något skadedjur. Får hålla koll på det.

I en av pallkragarna har jag sått kulturarvsblommor, sådana som skall locka till sig bin och fjärilar. Det blir spännande att se hur blommorna kommer att se ut. De flesta av sorterna skall härstamma från medeltida trädgårdar.

Här är det rödbetor, och i pallkragen bakom är det persilja, dill och två solrosor. Bella satte två frön på en lektion i skolan, och tänkte slänga krukan innan solrosorna visat sig. Jag tog hand om krukan och satte ned den i pallkragen, och nu är det två kraftiga och fina stänglar på väg upp.

Sockerärtor behöver lång tid på sig för att gro, men nu har de börjat titta upp. Det svåraste blir nog att hålla skadedjur och rådjur borta.

Den nyzeeländska spenaten, som alltså inte är spenat egentligen. Den smakar mer som en ganska fyllig form av sallad. Nästa år skall jag förså mängder med sådana plantor och frysa in det som inte går åt under sommaren. Och kanske så ett extra gäng redan nu..?

Jordgubbslandet har givit otroligt många jordgubbar i år och fortsätter att leverera. Jag har haft nät över för att skydda jordgubbarna mot fåglar, vilket förklarar det höga gräset runt sandlådan.

Nu är det bara att vattna, gödsla och hålla koll så att inga rådjur äter upp alltsammans.

Om några veckor kan jag förhoppningsvis visa bilder på hur pallkragarna ser ut när blommorna kommit upp, som jag sått runt grönsakerna för att det skulle bli extra fint, och det borde gå att skörda både rödbetor, zucchini, chili, morötter och tomater. Kål och nyzeeländsk spenat plockar vi och äter redan nu.

Odla i pallkrage – nu är jag igång

Förra året odlade jag i de fem pallkragarna till höger. En pallkrage med sommarängsblommor för bin, fjärilar och andra insekter, och för oss att njuta av. Och jag odlade sallad, rödbetor, morötter och rädisor, och solrosor. Det ser väldigt rörigt ut just nu, men det kommer att bli fint, ni skall få se.

Förra årets misstag

Jag glömde att gödsla, jag vattnade väldigt sällan och jag glömde att skörda i tid. Och jag glömde bort vad jag hade sått, och trodde först att det här var mangold… men det var rödbetor. Väldigt goda sådana.

Placeringen av pallkragarna

I år bestämde jag mig för att INTE odla något mer. Men när pandemin tog över världen och det blev stopp på resor, så bestämde jag mig för att odla i alla fall. Och ännu mer än förra året. Jag åkte till Granngården och köpte fem pallkragar till. Och insåg att det nog fick plats fler i bilen, och gick tillbaka in i butiken och köpte fem till. Här placerade jag ut dem.

Förra året bestämde vi att pallkragarna skulle stå i utkanten av vår tomt, som vi inte använder till något. De fem pallkragarna från förra året får sol fram till eftermiddagen, sedan skugga. Nu placerade jag de nya pallkragarna där det blir sol större delen av dagen, så kan skuggtåliga växter växa i österläget och mer solkrävande växter i de sydöstra pallkragarna.

Förberedelser, och en överraskning

Jag tappade totalt intresset för odlingslådorna förra året i samband med att jag kom tillbaka till universitetet för att slutföra min avhandling. Nu var pallkragarna fulla med ogräs som först måste rensas bort. Det blir mer ogräs i mina pallkragar eftersom jag använder hästgödsel, men det är det värt.

Jag körde bort fem-sex kärror med ogräs. Och titta vad som fanns under jordytan – helt ätbara morötter! En morgon när jag kom ned till odlingarna förra året var alla morötter borta. Jag gissade att rådjuren varit framme. Men den nedre delen av flera av morötterna fanns uppenbarligen kvar under jordytan, och har klarat sig i vinter. De hade inte frusit det minsta lilla.

I botten på de nya pallkragarna ladejag tidningar som stopp för gräs och ogräs.

När man får oväntat besök av lantbrukaren som köpt gullig liten traktor för finåkning. Han hade fullt upp med att åka fram och tillbaka till åkrarna och hålla koll på skadedjur i oljeväxterna. Blir det regn slipper han kanske bespruta mot skadedjuren. Vi håller tummarna.

Dags att fylla pallkragarna

Vi har massor med brunnen hästgödsel som jag sparat just för detta. Grannar har också varit här och hämtat till sina rabatter.

Kan ni gissa hur många kärror med hästgödsel jag körde från gödselstacken och tippade i pallkragarna i går? 50! Alla vändor mellan stallet och den blivande köksträdgården blev till slut 11000 steg. Ryggen och knäna kändes efteråt kan man väl lugnt påstå. Jag var litet orolig att min gamla skada i höften skulle vakna till liv, men hittills ingen fara.

Här stod jag och grävde i går. Grep fungerade bäst. Ganska intressant att se hur tydliga de olika lagren var i gödselstacken, beroende på hur länge det legat där och vilket strö jag använt till hästar och höns.

En bit av en hov som hovslagaren verkat bort och som dök upp i gödselstacken. Den ser ut som två svanar eller två ormar som vrider sig mot varandra. Eller ett hjärta kanske. Man kan hitta konstverk överallt tydligen ;)

Nu började det bli klart. Shelly var med mig hela tiden, och här hade Doris dykt upp också.

Nu skall det bara på ett lager jord, vattnas och sedan är det dags att så.

Förra årets rädisor, som jag glömde bort att skörda och de bara växte vidare och blev tre gånger så stora som de skall vara. Vi får väl se hur det går med odlingarna i år, dags för nya misstag och kanske en och annan framgång.

I nästa inlägg om min pallkrageodling skall jag visa vilka fröer jag skall så, och vilka plantor som står här och väntar på att få planteras ut. Och så har jag ju rensat upp i jordgubbslandet, och där blommar det för fullt nu, det kan jag visa. Och rabarberna som helt osannolikt trivs helt bortglömda i en bergsskreva, och flädern som måste beskäras och bindas upp. Och örterna som någon av de förra ägarna planterade och som breder ut sig bredvid rabarberna. Och så måste jag rensa rabatterna och fylla på hästgödsel där också.

Det var det. Hoppas ni har en fin nationaldag!

 

Att odla i pallkragar – nu skall jag ge det en chans

Jag har försökt att odla växter av olika slag under hela mitt vuxna liv. Först på balkonger, vilket gick väldigt bra men blev inte så mycket förstås. Sedan bodde vi i ett kedjehus och jag skulle börja gräva rabatter. Den drömmen gick i kras vid första spadtaget, när jag insåg att det tog stopp efter fem centimeter. Hela underlaget under gräsmattan var sprängsten.

När vi flyttade hit tänkte jag att det fanns enorma möjligheter. Tills jag märkte att lönnarnas rötter växer in i rabatterna så att jag varje år måste hugga av nya rötter i rabatterna med en yxa. Tre år i rad grävde jag om rabatterna till tre meters djup, sedan gav jag upp.

Det är bara tåliga, gammaldags växter som överlever sådan näringsfattig och ganska torr jord som blir följden av lönnarnas stöld av näring och vatten; aklejor, pioner, löjtnantshjärtan.

Nu tänker jag prova att odla i pallkragar. Jag skall börja med fem stycken (de kommer att läggas två ovanpå varandra). Frågan är bara var jag skall ha dem?

Antingen här på främre gräsmattan i kanten, så att vi kan ha hallonbuskar bakom. Då kan man sitta i stolarna med en kopp kaffe och se hur det växer, och det är sol hela dagen från morgon till kväll.

Alltså här. En nackdel med det är att man splittrar upp gräsytan med pallkragarna, en annan är att det ser litet smått ut med pallkragarna på en stor gräsmatta, även om det är i kanten.

Eller på gräset framför stallet, den bortre gräsmattan som ser litet vildvuxen ut.

Då skulle det se ut ungefär så här (men med röda pallkragar). Fördelarna är att jag kan passa på att vattna och rensa ogräs samtidigt som jag ger hästarna vatten, och vi använder inte den här delen av tomten. En annan fördel är att det är lätt att köra hem jord och köra ut hästgödsel från stallet = inte så tungt som vid första alternativet.

Nackdelarna är att det är sämre med solljus på eftermiddagen, och vi är sällan här, vilket innebär att vi inte skulle se växterna, vilket ju vore litet trist.

Vad tycker ni? Vilken plats skall jag välja för min pallkrageodling? Vid den vita pilen, på framsidan av huset, eller på andra sidan av stallet, vid den svarta pilen?