Tre böcker med lila omslag; De som färdas om natten, Tålamod och Sju tomma hus. Två av dem skall jag läsa, en har jag läst i manusform.

Novellsamlingen Sju tomma hus vann National Book Awards förra året. Författaren, Samanta Schweblin, anses ha ”en förmåga att vagga in läsaren i en falsk trygghet, som med tiden övergår i något krypande och vagt oroande”. Den beskrivningen gör mig väldigt nyfiken. Boken köpte jag nyligen och skall läsa snarast.

I augusti kommer De som färdas om natten, som är den avslutande delen i Armando Lucas Correas trilogi om livsöden som har skeppet Saint Louis som gemensam nämnare. M/S Saint Louis var en tysk oceanångare som främst är känt för sin resa år 1939, då kaptenen försökte hitta en fristad på Kuba åt fler än 900 tysk-judiska flyktingar från Nazityskland.

De tre böckerna i trilogin är helt fristående, men baseras på verkliga händelser. Det är dels det, dels författarens otroligt lätta handlag med berättelserna, som gör dem så läsvärda. Han lägger sig på helt rätt nivå för att jag som läsare skulle orka läsa vidare utan att det hemska blir alldeles för tungt, och han balanserar det hjärtskärande och ångestladdade med hopp och framtidstro. Det är gripande och det är fängslande på ett nästan hypnotiskt sätt. Jag kan verkligen rekommendera att läsa hans romaner, de är oförglömliga.

Tålamod är skriven av en författare som jag inte kände till tidigare. Romanen har prisats, och utifrån hur handlingen beskrivs förstår jag varför. Den här boken är ett absolut måste för mig att läsa.

Huvudpersonen Ramla gifts bort som 17-åring med en man som redan har en hustru. Ramlas syster blir också bortgift, med en missbrukande och misshandlande kusin. Djaïli Amadou Amal blev själv bortgift som 17-åring med en betydligt äldre man. Hon lämnade maken och inledde ett olyckligt månggiftesförhållande där hon fick två döttrar. Av rädsla för att döttrarna skulle kunna drabbas av samma öde som hon själv, lyckades hon bryta upp och inledde sitt författarskap.

”Vi får följa de tre kvinnorna Ramla, Hindou och Safira som var och en med sin egen röst gestaltar hur livet kan te sig för kvinnor från folkgruppen fulani, som lever i utkanten av Sahara. Här tvingas kvinnor systematiskt till underkastelse och misshandlas inom äktenskapet. De tre kvinnorna är på olika sätt rebeller i sin familjekrets och kämpar för att slippa frysas ut från de polygama hushåll de lever i bara de nu lyckas uppamma tillräckligt med tålamod förstås, ett tålamod de lärt sig hata och som är romanens tema.

Tålamod beskrivs som ”en skildring av en social struktur som kan te sig oerhört främmande men som gång efter annan gör sig påmind även här i Sverige. Det är en hisnande modig och klarsynt roman som skänker hopp för kommande generationer”.

Fler boktips får du av Helena med Ugglan & Boken, som håller i utmaningen, och av alla andra som tipsat i kommentarerna hos henne.

♥