Under en period läste jag ett helt gäng romaner som på olika sätt handlade om livskriser och vägval för personer som stod mitt i livet, eller om de kanske kommit litet längre än halvvägs. Jag läste En modern familj, Mannen i mitt liv, Under två timmar, Förlåten, Min bästa väns fru, Finna sig, Allt jag önskade, En enastående karriär, Född på en söndag, Dagar av ensamhet, Vegetarianen, Nötskal. Och så läste jag Nina Lykkes Nej och åter nej och därefter hennes Nästa! En läkarroman. Två av de bästa i den här genren.

Vi är inte här för att ha roligt har ett litet annat perspektiv än de två tidigare svensköversatta romanerna av Nina Lykke. Nu står inte dynamiken i en familj eller mellan ett äkta par i fokus. Nu är det Knut, en medelålders, avdankad författare, och hans tankar och agerande som är i blickfånget för författarens skarpa och satiriska penna. Tjugo års skrivblockering blev inte direkt avhjälpt när en författarkollega namngav honom i en så kallad verklighetsroman, som en person som ofredat henne sexuellt.

Knuts tillvaro är allmänt dyster, när han oväntat blir inbjuden till en erkänd litteraturfestival som en av paneldeltagarna på ämnet otrohet, tillsammans med sin författarkollega och antagonist och sin exfrus nye man. Nu skall han äntligen se till att få offentlig upprättelse för allt som gått snett!

Det finns flera likheter mellan Nina Lykkes tre romaner. Huvudkaraktärerna har börjat fundera över sina liv och vad de vill nu, när de stora stegen i livet ofta är tagna. De har egentligen förutsättningar att vara nöjda och till och med lyckliga, men gemensamt för dem är att de blivit helt förblindade av vad de inte har. De önskar sig mer av livet, men vet inte hur de skall få det. Plötsligt börjar de agera utan självinsikt och fullkomligt egoistiskt i hopp om att återigen känna sig betydelsefulla, sedda och bekräftade. Så även Knut. Av någon anledning som han inte längre minns, hade han tyckt att Lene, hans livs kärlek, hade förvandlats till någon som stod i vägen för hans lycka. Och han hade trott att berömmelsen för tjugo år sedan var en del av honom, något han tog för givet. Sonen har han knappt kontakt med alls, och han förstår inte hur Lene bär sig åt för att lyckas bättre med det. Nu är Knut passé och han ångrar sina val.

Inledningsvis tyngs berättelsen till viss del av den leda och otillfredsställelse som Knut upplever, men precis som i de tidigare romanerna tar berättelsen fart mot slutet och det är då det blir riktigt bra. Under paneldebatten på litteraturfestivalen kulminerar berättelsen och slutet blir både hysteriskt, roligt och rimligt. Nina Lykke vågar, likt pojken i Kejsarens nya kläder, uttala sanningen utifrån flera perspektiv så som hon ser den, även om den för dagen är politiskt inkorrekt. Det känns ofta överraskande, uppfriskande och humoristiskt, som om någon sticker hål på en uppblåst ballong. Texten kryddas med många, ganska råa och burdusa men träffsäkra, betraktelser av relationer och samhället i stort och smått.

Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 222
Utgivningsdatum: 2023-05-22
Förlag: Wahlström & Widstrand
Originaltitel: Vi er ikke her for å ha det morsomt
Översättare: Marianne Mattsson
Omslag: Sara R Acedo