Heaven’s On Fire

Ljudet slutade fungera för länge sedan på min iPhone. Den tråkigaste effekten av det var att jag inte kunde lyssna på motiverande musik på gymmet eller på powerwalks. Nu, nästan ett år senare, har det tekniska snillet, nämligen jag själv, ha ha, märkt att ljudet fungerar med iPhone earpods… Bättre sent än aldrig…

Så nu vill jag ha tips på bra musik att lyssna på när jag tränar!
.

Den här spelas ibland på gymmet – gillas!
.

… och ibland spelas den här… Den fastnar direkt, och både barnen och jag går och sjunger bleu, bleu, l’amour est bleu… här hemma nu. Men det är väl ingen gymlåt precis… ;)

Svårt att inte springa

006

I går blev en bra träningsdag – både ett tungt rygg-/bröstpass på gymmet och 75 min powerwalk – nöjd!

På gymmet tränar jag efter ett upplägg som jag fått tips om och som passar mig perfekt. Jag fokuserar på två muskelgrupper varje gång och bara två-tre övningar per muskelgrupp. Däremot gör jag fler set; fyra-fem per övning. Så totalt blir det ungefär 15 set per muskelgrupp. Jag kör ganska tungt i förhållande till vad jag orkar, 5-10 reps per set. Men det är så skönt att hålla mig till några få övningar och verkligen göra dem bra, istället för att byta maskiner/hantlar många gånger och slösa tid och fokus på det.
.

012

Gymmet kändes som piece a cake jämfört med att gå… Jag har litet svårt att förstå hur benen, höfterna och vristerna kan kännas så stumma efter en powerwalk… Det känns faktiskt lättare att jogga än att gå, men nu är det powerwalk som gäller!

Jag skall ärligt erkänna att jag var på väg att skippa att gå i går, men Erica här på bilden (min brorsdotter) är ihärdig och fick med mig. Jag måste få in en rutin med powerwalks tills hon åker tillbaka till Karlstad efter sommaren för att plugga. Man får så mycket på köpet utöver motion och frisk luft. Smultron i dikeskanterna, alla olika vilda blommor som avlöser varandra, kor i hagarna längs vägen, rådjur som tittar upp i sädesfälten…

Drömkåken – 10-årsjubileum

I dag är det tio år sedan vi flyttade in i vårt 1800-talshus!

1

Vi bodde i Vallentuna utanför Stockholm och jag hade mina hästar i de här trakterna, tre mil från Vallentuna. En dag när jag passerade Håsta satt det en Till Saluskylt vid vägen… Jag blev eld och lågor! Vi fick en privat visning av ägarna som jag kände sedan tidigare, och blev helt sålda både Patrik och jag. Vi gick bara omkring och njöt under visningen. När man skall köpa hus skall man förstås hålla sig helt kall och osentimental, men glöm det, det gällde inte oss!

Budgivningen pågick under en förmiddag. Patrik var på jobbet så jag fick ansvara för budgivningen från vår sida. Mot slutet bjöd flera stycken tiotusen kronor per gång. Då chansade jag på att försöka skrämma bort dem med att lägga femtiotusen över det senaste budet. Hjälp vad nervöst det var! Dels för ansvaret över Patriks och min budgivning, dels för att kanske se vårt drömhus försvinna till några andra. Ni kan ju tänka er känslostormen när mäklaren ringde upp och sade att huset var vårt..!

aklejor