Tematrio – Kvinnor

Temat för Lyrans trio den här veckan är att berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v. Välj själv, eller blanda hejvilt!

Min trio med texter om kvinnor blir den här: Kristin Lavransdotter, Niceville och Genier.

Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset brukar jag nämna när det handlar om fantastiska böcker, och jag kan inte utelämna den nu heller. Den har utnämnts till den bästa kärleksromanen i världslitteraturen och skildrar Kristins liv i 1300-talets Norge, från den första skira förälskelsen till äktenskapets vardag med arbete, nöd och lust fram till hennes ålderdom. Miljöbeskrivningarna är en ren njutning att läsa, liksom personbeskrivningarna och berättelsen i sig. Samtidigt blev jag så frustrerad och arg när jag läste boken. Som läsare inser man att Kristins val många gånger kommer att få katastrofala följder, och hon genomför dem ändå, envist och mot andras viljor. Och så går det som det går. Ändå är boken helt fantastisk. Efter att ha läst hela trilogin, i min bok blir det 864 sidor, saknade jag både Kristin och de andra karaktärerna i boken.
.

Niceville, eller The Help, som den heter på originalspråk, av Kathryn Stocketts, utspelar sig i den amerikanska södern på 1960-talet. Den finns även som film. Boken är mycket mer djupgående, brutal och tänkvärd, men filmen är bra på sitt sätt, även om den är mer åt feelgoodhållet. Man blir upprörd och lycklig om vartannat genom hela boken. Huvudpersonen, Skeeter, kommer tillbaka till sin hemstad Jackson i Mississippi efter universitetet. Hon ser orättvisorna i samhället; hur de svarta männen och kvinnorna behandlas som mindre värda och diskrimineras på olika sätt. Hon bestämmer sig för att skriva en bok om hur de svarta kvinnorna har förnedrats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken sker i hemlighet, eftersom det vore farligt för de svarta kvinnorna om det kom fram att de kritiserar systemet. Har ni inte läst den, har ni fantastisk läsning framför er. Och se gärna filmen.
.

Slutligen, Genier, av Moa Gammel. Vilken lysande bok. Moa Gammel har intervjuat fjorton kvinnor som hon anser är genier. Så här skriver hon i förordet:

Jag ville söka upp mina personliga hjältar för att samtala med dem om hur de lyckats ta makten över sitt liv. De verkade gå på lust snarare än tvång. Hur uppnår man den typen av autonomi? De söker sin egen suveränitet oavsett vilka hinder som omgivningen sätter upp. Hur har de lyckats gå igenom livet så oberörda av den osäkerhet som jag och många andra upplevt? Kanske handlde det om att tvinga sig förbi sin egen osäkerhet. Att fortsätta vidare trots sin rädsla? Namnet Genier var en medveten provokation, då ordet historiskt oftast tillskrivits män. Jag ville ändra historieskrivningen och låta andra typer av historier få utrymme.

Några av de kvinnor som intervjuats är Lena Andersson (författare och journalist), Malou von Sivers (journalist och tv-producent) och Pernilla August (skådespelerska, regissör och manusförfattare). Väldigt intressant läsning!

 

Fler tips på bra texter om kvinnor får du om du klickar in hos Lyrans Noblesser, här. Var gärna med du också!

15 frågor om vårvintern

Johanna har klurat ihop en enkät och skriver så här:

Med lite inspiration från Enligt O som brukar ge oss 20 snabba frågor att svara på har jag satt ihop något liknande – för det var ju förbaskat länge sedan jag såg några enkäter på bokbloggarna nu! Kopiera, klistra in och svara i egen blogg. Markera det alternativ du föredrar (jag har kursiverat mina svar), motivera och lämna gärna en länk till inlägget här i kommentarsfältet. Här kommer 15 frågor om den nuvarande årstiden där det är vårlikt ena dagen, och nästa morgon åter ett snöigt vinterlandskap.

 

semla-1
Semlor
eller våfflor?
Jag har varit fullkomligt galen i semlor. Mitt rekord är 14 (!) semlor under en säsong. Men någonting har definitivt hänt, för i år har jag inget sug efter semlor alls. Men… jag kanske köper semlor till familjen, så att jag får möjlighet att fota dem till en fotoutmaning jag är med i, så ok – semla får det bli!

På spåret eller Sveriges mästerkock?
På spåret ligger i tid innan Skavlan, så jag brukar se på de programmen med familjen. Jag ser annars väldigt litet på teve. Faktiskt så litet att jag sätter på larmet på min mobiltelefon en kvart innan ett visst program börjar, sedan ser jag på det och stänger av teven igen.

Bokrea eller pocketkampanj?
I år köpte jag inte en enda bok på bokrean, men jag väljer ändå bokrean eftersom jag föredrar inbundna böcker framför pocket med pytteliten text. Det känns också litet lyxigt med inbundna böcker som har litet tyngd.

Längdskidor eller alpint?
Jag är helt ointresserad av att titta på andra som sportar medan jag sitter i soffan. Skulle jag utöva någon skidsport själv fick det bli längdskidor. Jag gillar fart och fläkt som säkert alpint skulle ge, men jag väljer det rofyllda i att staka fram i ett spår i skogen, där jag kan få en chans att lyssna på fågelsång samtidigt :)

 

april-haxan

Bokaktuella Camilla Läckberg (Häxan) eller Birgitta Ohlsson (Duktiga flickors revansch)?
Jag har inte läst en enda bok av Camilla Läckberg. Jag har börjat i ett par, men tyckt att det varit för banalt faktiskt, och för overkligt. Men i år har jag bestämt mig för att ge hennes böcker en ny chans, så jag skall läsa Häxan.

Tulpaner eller snödroppar?
Tulpaner, tulpaner, tulpaner ♥ ♥ ♥

Vasaloppet eller Oscarsgalan?
Vasaloppet kommer jag att få höra i bakgrunden, det är jag helt övertygad om… ;) Orkade jag vara vaken skulle jag se Oscarsgalan för de snygga frisyrerna och klänningarna, och för smakbitarna ur olika filmer som jag kanske missat.

mmm
Långkok
eller hämtpizza?
Pizza, pannkaka, pasta och sådant som smakar likadant varje tugga tycker jag är trist att äta. Men en gryta som fått koka länge och hunnit bilda goda smaker… mmm…

 

1984
Klassiker eller nyutkomna böcker?
Svarar som Johanna gjorde; jag vill läsa klassiker, men är så nyfiken på de nyutkomna böckerna, så tiden räcker inte till. Men nu har jag faktiskt läst boken 1984 i år, det är ju en början i alla fall :)

Melodifestivalen eller P2-konsert?
Jag lyssnar på P2 ibland, om det är klassisk musik som jag blir glad av, och inte av det deprimerande slaget. Men melodifestivalen ser jag alltid, av tradition.

Pollenallergi eller blixthalka?
Väljer blixthalka och hoppas att det är en dag då jag inte behöver ge mig ut i trafiken. Pollenallergier verkar väldigt jobbigt under en så lång period som de pågår. Hellre livsfara under en dag, än genomtrött under flera veckor, så tänker jag.

ch-des-vigiers-fresque

Böcker som utspelar sig i Paris eller i London?
Älskar Paris och Frankrike, fransmän, fransk mat, franska filmer, fransk kultur och franska böcker. Jag gillar det verklighetsnära, när det inte är säkert att det blir ett lyckligt slut. Precis som i livet.

Ishockey eller bandy?
Om något, så väljer jag hockey, då hinner man i alla fall se litet av vad som händer. Bandy verkar livsfarligt, med den där stenhårda lilla bollen.

 

mars-33856648

Bokaktuella Jo Nesbø (Törst) eller Johannes Anyuru (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar)?
Jag är väldigt nyfiken på Anyurus bok, hoppas den lever upp till mina höga förväntningar.

Blåmesar eller domherrar?
Jag älskar fåglar, alla fåglar, men om jag skall välja mellan blåmesar och domherrar blir det domherrar. Dem ser jag så sällan, så jag blir rent lycklig när jag väl gör det :)

.

Klicka nu in till Johannas deckarhörna och var med du också!

Helgfrågan v. 4 – Bästa bok i favoritgenren

to-the-wedding

Mia håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon vilken som är vår favoritgenre och vilken som är den bästa bok vi läst inom den genren.

Jag läser allt jag kommer över, och många böcker har varit väldigt läsvärda och även minnesvärda, men skall jag nämna en genre och en bok blir det To the wedding av John Berger inom genren skönlitteratur. Jag läste den för tjugo år sedan och när jag ser boken kan jag fortfarande känna den enorma sorg men också den fantastiska livsglädje som den förmedlade.

Handlingen i korthet:

Ninon, är en tjugotreårig fransyska som har träffat sitt livs stora kärlek, Gino, och de planerar sitt bröllop i Italien, Ginos hemland. Ninons mamma reser till bröllopet med buss från Bratislava, pappan reser med motorcykel från Frankrike. I deras ögon lyser förtvivlan. Ninon har fått ett sår på läppen som inte vill läka, och när hon får det kontrollerat av en läkare, ger han henne beskedet att hon har AIDS. Smittad av en engångsaffär för länge sedan. Gino har inte blivit smittad, och Ninon vägrar att genomföra bröllopet eftersom ett liv med henne skulle innebära en risk att han också blir smittad. Gino lyckas dock övertala henne, och hon går med på att genomföra bröllopet under vissa bestämda villkor som skall skydda Gino från att bli smittad. Omgivningen runt Ninon betraktar Ninon med skräck och behandlar henne därefter. Ginos pappa planerar att skjuta henne, vilket han ser som en barmhärtighetsgärning för alla, men ångrar sig i sista stund när han träffar henne. Men Ninons verkliga vänner och familj och hennes läkare ger henne sitt fulla stöd.

Alla berörda måste hitta sina egna sätt för att att hantera Ninons öde. Berättelsen följer Ninons föräldrar som förbereder sig för bröllopet, och den följer Ninon. Bröllopsskildringen är fantastiskt stark, positiv och sorglig på samma gång. På bröllopsdagen tar Ninon av sig sina skor och dansar barfota med Gino på stranden, som om deras lycka kommer att vara för evigt. Som om döden aldrig kommer att drabba dem. Men genom en blind grekisk försäljare av amuletter som skall bringa tur, en av historiens berättare, får vi veta att Ninon kommer att bli sjukare och svagare, att hon kommer att få utstå stort lidande.

En väldigt fin bok som har etsat sig fast i hjärtat och som ligger högt, kanske högst upp, på min lista över de allra bästa böcker jag läst. Jag tyckte inte om slutet, av förklarliga skäl. Jag hade önskat ett slut i Jane Austens anda, lyckligt och med framtidstro. Men då hade det inte blivit den här fina boken.

Fler som berättar om de bästa böckerna de läst finns här.

♥ ♥ ♥