Nystart

Det har varit en väldigt turbulent start på året, med flera i min familj som blivit allvarligt sjuka. Först Jackie som hade fyrtio graders feber under tre veckor och hela munnen och halsen inflammerad. Och sedan blev det ännu värre för flera andra i min familj, som måste försöka vara starka, hantera sjukdomarna och kämpa vidare. Och så det omänskligt tunga beslut jag var tvungen att fatta, att låta avliva Leiftra, och se henne falla ihop framför mina ögon. Min lilla Leiftra.

Jämfört med sjukdomar och bortgångar är det bara en bagatell att inte arbetet med avhandlingen blev som det var tänkt, när pandemin svepte in över världen och ändrade alla spelregler. Men det påverkade mitt liv ganska mycket och dämpade energin rejält.

Men har jag väntat så här länge på att ge ut min forskning, skulle det vara osmart att hasta ut resultaten under en pandemi när allt fokus är någon annanstans. Jag läste nyss att bokförlag har problem med lönsamheten, bland annat just därför att planerade utgivningar skjuts upp tills det är möjligt att ge böckerna och författarna en rättvis marknadsföring. På samma sätt som med många filmer som skjutits upp.

Så jag arbetar vidare, och njuter av att kunna arbeta när det passar mig och familjen bäst. Oftast arbetar jag morgon och kväll, det fungerar bäst så länge tjejerna har sommarlov. Nästa vecka börjar de i sina olika skolor, Jackie fortsätter på högstadiet och Bella byter både skola och ort när hon börjar på estetiskt program på gymnasiet.

När höstterminen börjar känns det alltid som en nystart på året, mycket mer än nyåret. Hoppas på att hösten och vintern blir mycket bättre än hur året började.

Frukost på sängen

Bellas bananpannkakor med en blandning av mango, passionsfrukt och blåbär, och Jackies yoghurt med samma frukt- och bärblandning och rostat bröd. Och några smultron som jag upptäckte i rabatten. Årets försök att få döttrarna att komma in i bättre frukostrutiner under sommarlovet. Jag har dock inga större förhoppningar om att det kommer att lyckas. Men har de överlevt under lovets första åtta veckor, överlever de under de resterande två tills skolorna börjar igen.

Så här kunde förra årets frukost på sängen se ut. Vi åt frukost på olika tider då också, eftersom tjejerna sov till tolv.

Är det sommarlov så är det, då får man sova så länge man vill i vår familj och vara uppe så länge man vill, bara man får ihop tillräckligt antal timmars sömn. Själv har jag alltid samma rutiner, det håller mig piggare, men forskning visar att för tonåringar passar det bättre att vara uppe sent och gå upp sent, då litar jag på det. Däremot är jag noga med att vi alltid äter middag tillsammans. Jag vill samla allihop åtminstone en gång per dag.

Frukost när tjejerna var sex-sju år. Då åt vi oftast tillsammans till Sommarlov på SVT, men här hade jag dukat utomhus vid lekstugan.

Har ni tänkt på hur man som vuxen ofta krånglar till det i onödan. När barnen är små och vaknar tidigt, önskar man att de skulle sova längre. När de blir tonåringar och vaknar sent, önskar man att de skulle gå upp tidigare. Och i regel handlar det väl om att man vill att de skall ha samma rutiner som man själv, men vad är det som säger att de egna rutinerna är bäst? Här är ett inlägg om varför tonåringar bör få sova längre på morgonen.

Bli inte sjuk nu!

Ambulansintaget på akuten. Här ute fick vi träffa en läkare i tisdags morse, i – 10 grader. Först fick vi stå utanför akutintaget och vänta på att bli insläppta, sedan var det här i ambulansintaget vi träffade en läkare.

Jackie hade haft pendlade feber, oftast mellan 38-40 grader, under en vecka, och så ont i halsen att hon inte kunde varken dricka eller äta. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som inte ville hänvisa oss till en vårdinrättning för undersökning, utan skickade en länk till KRY för hjälp. Genom dem fick vi prata med först en sköterska och sedan en läkare. Men det var extremt förvirrat och utan undersökning gick det ju inte att hjälpa Jackie. KRYs läkare skrev ut ett recept på munskölj som apotekets personal sedan avrådde från att använda, eftersom man absolut inte skall få ned något av vätskan i magen!

Vid fyra på morgonen kunde jag inte sova av oro för Jackie, och gick upp och ringde till sjukvårdsupplysningen igen. Den här sköterskan konstaterade att Jackie ju inte hade luftvägssymptom, och att hon inte kunnat äta och dricka på så lång tid på grund av smärta i halsen och i tandköttet, så hon tyckte att vi skulle åka in till akuten direkt eftersom hon behövde få framförallt vätska i kroppen och något som kunde lindra smärtan.

På akuten var läkaren bara fokuserad på om det var coronaviruset. Hon lyssnade på lungorna och kollade syresättningen, trots att Jackie varken hostade eller hade svårt att andas. Allt är inte coronaviruset! De missar ju att ställa rätt diagnoser när allt de har för ögonen är covid-19. Hög feber under lång tid som dessutom pendlar mycket, svullna halsmandlar, extrem smärta ungefär som värsta sortens halsfluss och dessutom tonåring. Jackie hade i princip alla de vanligaste symptomen för något helt annat än coronaviruset.

På eftermiddagen när jag hämtade Bella i skolan följde Jackie med i bilen. Då passade jag på att gå in på vår hälsocentral och frågade om de kunde titta på Jackie. Vi hade ju ingen bokad tid, men de var helt fantastiska! Jag pratade först med en sekreterare, sedan en sjuksköterska. Hon skulle försöka få en läkare att titta på Jackie, under tiden väntade vi i bilen på parkeringen.

Jag trodde verkligen inte att de skulle ta sig tid, men två energiska och glada läkare kom ut på parkeringen och tog prover på Jackie i bilen! När de såg hennes inflammerade hals och tandkött sade de båda två: Oj, djävlar! Oj, djävlar! Efter sju minuter fick vi svar: körtelfeber. För tonåringar kan det tydligen bli så här allvarligt som för Jackie. Den diagnosen var extremt viktig, eftersom hon eventuellt inte får idrotta under den närmaste månaden då mjälten kan brista. Även levern kan påverkas av körtelfeber.

Man kan inte fortsätta att tycka att The show must go on, nu gäller det att alla tar ansvar! Annars kommer människor med olika sjukdomar att få vård för sent, när man inte får komma in till sjukhusen för en ordentlig undersökning av rädsla för coronaviruset. Vi måste alla hjälpa till att stoppa spridningen så att sjukvårdspersonalen kan återgå till sansade undersökningar och diagnoser.