Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som brukar återkomma varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.

I går sträckläste jag den här fantastiska boken. Det är en så viktig bok att jag tycker att man borde sätta den i händerna på alla högstadie- och gymnasieelever. Den handlar om några ungdomar som lämnat allt de älskade bakom sig, på flykt undan krig, lögner och sina egna hemligheter. Den handlar om hur oskyldiga drabbas när landgränser dras om och etniska utrensningar sker. Deras vägar korsas när de, som hundratusentals andra, flyr mot mot kusten för att komma undan de sovjetiska trupperna som kommer allt närmare. De försöker komma med på fartyget Wilhelm Gustloff som skall föra flyktingarna över Östersjön mot tryggheten.
Citatet kommer från sidan 327. Signalhornet ljuder och fartyget skall avgå. Ombord är 10.000 människor, kvar på kajen står minst 50.000 människor som inte fick plats, och de ryska trupperna är bara några mil bort:
Mödrar försökte slänga upp sina spädbarn till passagerare på däck, men kastade inte tillräckligt högt. Barnen slog mot fartygskanten och störtade ned i havet. Kvinnor skrek och hoppade ned i vattnet efter dem. En man klädd som kvinna misshandlades av en vakt när han försökte störta mot landgången. Jag såg alltihop från ovan, illamående av medlidande när jag såg och hörde alla som grät och skrek att de skulle dö om de inte fick komma ombord. Gustloff var deras enda hopp.
I morgon inleder Sofie en bloggstafett om den här boken. På tisdag är det min tur. Titta gärna in då, om ni vill läsa hela recensionen.
Fler smakbitar ur bra böcker finns här.
Ha en fin dag!
♥