I morse följde jag med på en golfrunda på Johannesbergs golfbana mot önskemålet att vi skulle vara på banan klockan 04.30, så att jag skulle få möjlighet att fota i dimman och i ljuset från soluppgången. Bara Patrik och jag, en örn och några änder var vakna. Mysigt!
Där borta i dimman står flaggan.
Det här är nog den bild jag blev mest nöjd med. Solen är på väg upp och ser ut som tagen ur filmen Melancholia (handling: en planet närmar sig och kommer att krocka med jorden, som brinner upp… japp, precis så läskig och hemsk är den, men väldigt, väldigt bra). De mjuka kullarna och Patrik som en silhuett mot dimman i bakgrunden.
Dagarna bara försvinner, jag hinner inte med allt jag vill. Men jag har ändå gjort en hel del i sommar, som att jag åkte ensam till Islandshäst-SM förra veckoslutet och bodde på en otroligt fin herrgård, åt en fantastisk trerättersmiddag och hade det väldigt bra. Och så har vi firat en 70- och en 75-årsdag, jag har tränat vidare och även hunnit med ett pass med min PT, besökt Vikingabyn och varit på bio: Sista brevet från din älskade. Bilder kommer.
Hoppas ni också har det bra!
♥
Just nu - Just här 