Recension: Dr Jekyll & Mr Hyde, av Robert Louis Stevenson

Vi känner väl alla till boken om Dr Jekyll & Mr hyde, och att den handlar om kampen mellan ont och gott i varje människa. Jag hade inte läst boken tidigare, men har några vaga minnen från gamla, svartvita filmer då Dr Jekyll förvandlas till Mr Hyde. Där stannade min kunskap.

Nu har jag äntligen läst boken. En kortroman från 1886 på bara 80 sidor, men så innehållsrik på allt som är typiskt för skräckromantiken. Nattliga promenader i mörka, dimmiga gränder med hästdroskor som rullar förbi i skenet av gaslyktor. Inom psykologin hade man under den här perioden börjat uppmärksamma att människan styrs av vissa drifter, och man intresserade sig för människans både ljusa och mörka sidor, för liv och död. Klasskillnaderna var stora och läkare, jurister och vetenskapsmän var högt ansedda under denna period. Man ansåg att personer som hade dessa respekterade yrken också hade en högre moral. Allt detta ryms inom denna tunna boks pärmar.

Advokat Utterson och hans släkting Richard Enfield vandrar omkring i ett dimmigt London och hamnar av en tillfällighet på en bakgata som väcker minnen hos Enfield. Han berättar att han en sen kväll fick se en liten man med ondskefull blick komma springande med ojämna steg från en sidogata och stöta ihop med en flicka i åttaårsåldern. Mannen trampade helt lugnt ned flickan och lämnade henne skrikande på gatan som om ingenting hade hänt. I enlighet med 1800-talets ideal agerade den välkände och aktade Enfield rättrådigt och med civilkurage, sprang ikapp mannen och såg till att han betalade flickan skadeersättning. Det visade sig att den ondskefulle mannen bodde på just denna bakgata, och när Advokat Utterson hör mannens namn, Mr Hyde, inser han att det testamente som deras gode vän, Doktor Jekyll, har lämnat i förvar hos honom är till förmån för just denne Mr Hyde, om Doktor Jekyll av någon anledning skulle avlida eller försvinna.

Så inleds historien, och sedan följer egendomliga och skrämmande händelser som gör att Advokat Utterson inte kan låta bli att nysta i det märkliga som sker. I stil med gammaldags deckare jämförs namnteckningar med varandra, tjänstefolk vittnar om personlighetsförändringar hos Doktor Jekyll, en nära vän insjuknar plötsligt av sinnesförvirring och avlider, nycklar leder till oväntade platser.

Det blir till slut Advokat Utterson som får ta emot Doktor Jekylls redogörelse för hur han, som den förmögne, hederlige och rättfärdige läkare han är, genom ett elixir kunnat njuta fullt ut och slippa ifrån känslan av skam över att leva dubbelliv med tvivelaktiga nöjen, snedsprång och till och med mord, då han bytte skepnad och personlighet till den helt skrupelfrie Mr Hyde. Genom möjligheten att förvandlas mellan den gode och den onde personlighet han hade i sig, kunde han fortsätta som den redbare och aktade läkare han framförallt var, men också leva ut alla sina drifter och ovärdiga förströelser utan att själv må dåligt eller skämmas det minsta. Men i sann 1800-talsanda har historien ett moraliskt budskap. När man släpper fram de mörka sidorna hos sig själv, riskerar de att ta över, och det är vad som händer Dr Jekyll. Han förlorar kontrollen över elixirets verkan.

Enligt vad jag kunnat läsa om författaren, Robert Louis Stevenson, hade han länge velat skriva en bok om människans dubbelnatur, om hur vi alla kämpar med det goda och det onda vi har inom oss. Under en period då författaren var väldigt sjuk i tuberkulos och behandlades med kokain, skall han ha drömt flera av scenerna i boken och skrivit ned det han mindes från dem.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 80
Utgivningsdatum: 1886, men den här nyutgåvan: 2017-11-03
Originalets titel: Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde
Förlag: Modernista
Översättare: Jakob Gunnarsson
ISBN: 9789177016335
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Några av den gotiska skräcklitteraturens mest kända monster på nattduksbordet

I slutet av januari gavs Monster i terapi ut på Norstedts förlag. Jag tänkte först att den boken inte är för mig, jag läser inte skräck och temat är ju ganska konstigt… Några av den gotiska skräcklitteraturens mest kända monster; Dr Jekyll, Carmilla, Frankensteins monster och Dorian Gray, går i terapi hos en psykolog för att lära sig leva med sig själva. Och sedan försvinner psykologen.

Men ju mer jag har hört och läst om den här boken, dels i sociala medier, dels under en intervju i teveprogrammet Babel, desto mer nyfiken har jag blivit. De problem som monstren tampas med är ju sådana som gäller än i dag:

Dr Jekyll: Hur lär man sig acceptera sina oönskade sidor?
Carmilla: Hur bejakar man sin sexualitet i en värld med alltför snäva ramar?
Frankensteins monster: Om alla bemöter dig med rädsla, kan du annat än hata dig själv?
Dorian Gray: Hur åldras man med värdighet i ett samhälle besatt av skönhet?

Jag har bestämt mig för att läsa böckerna om de fyra monstren, och sedan Monster i terapi. Jag har sett delar av filmer om Frankensteins monster och om Dr Jekyll och Mr Hyde, men längre än så har jag aldrig kommit. Dags att bli mer påläst om den klassiska skräcklitteraturen, och sedan avrunda med Jenny Jägerfelds och Mats Strandbergs bok. Jag återkommer med analys och omdöme.