Harris Tweed, av Peter May


Som jag hade sett fram emot den här nya spänningsromanen av Peter May, och så besviken jag blev. Jag hade väntat mig något i stil med Lewis-trilogin, men den här romanen är annorlunda på flera sätt.

Det börjar ganska bra. Niamh och Ruairidh MacFarlane är ett par sedan mer än tio år tillbaka. De har trotsat släkten i sitt val av varandra, och i tillbakablickar får vi veta hur de har tagit sig igenom många andra motgångar på sin väg mot ett gott liv som framgångsrika egenföretagare. Nu är de på affärsresa i Paris, där de skall marknadsföra sina exklusiva, handvävda tyger.

I Paris får Niamh ett anonymt tips om att Ruairidh har en otrohetsaffär med en annan kvinna, och när hon i förtvivlan försöker söka upp dem blir hon vittne till hur bilen de färdas i sprängs och båda omkommer.

Jag hade fått intrycket att det här var en thriller med fokus på mordet, men mordutredningen utgör en förvånansvärt liten del av handlingen. Framför allt är Harris Tweed en relationsroman, och som sådan är den inte särskilt intressant, tyvärr. Den saknar tillräckligt djup för att vara just en sådan roman. Den är dessutom väldigt spretig med lösa trådar som inte leder någonstans. Visst blir det litet spännande mot slutet, men större delen av boken är faktiskt en ganska tung transportsträcka mot en upplösning som dels klaras av för snabbt, dels är för enkel.

Mitt betyg: 2/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-07-27
Förlag: Modernista
Originaltitel: I’ll Keep You Safe
Översättning: Jessica Hallén
Omslagsformgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177813507
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Eldens Arvtagare, av Sarah J Maas

Jag fick andra delen i serien om Glastronen skickad till mig, blev väldigt skeptisk och frågande till varför jag skulle läsa en bok i fantasygenren och dessutom för young adults, som målgruppen kallas, och ställde boken i bokhyllan. Men strax innan nyår behövde jag en bok som skulle ge mig en känsla av energi och styrka, och valet föll på Midnattsskronan. Det tog inte mer än någon sida i boken förrän jag hade glömt tid och rum och försvunnit helt in i berättelsen på samma sätt som jag ofta gjorde som tonåring.

Nu har jag sträckläst även Eldens arvtagare, som är tredje delen i serien om Glastronen, och jag är mer än fast, jag måste läsa mer i den här fantastiska serien! Jag inser att jag har gått igenom precis samma sak som jag gjorde i förhållande till serien Game of Thrones. Från att vara helt ointresserad, rejält fördomsfull och negativt inställd, till att mer eller mindre av en slump ge den en chans och inse att jag älskar det här!

Mitt intryck är att det här är en riktigt välskriven berättelse där allt hänger ihop och där inga ledtrådar tappas på vägen eller avslöjas för tidigt. Många gånger inser jag inte när jag läser att jag just fått en antydan om något som kommer att bli betydelsefullt längre fram i berättelsen, och när det senare realiseras blir jag överraskad samtidigt som jag inser att det egentligen var så självklart. Det är riktigt snyggt gjort.

Till skillnad från Game of Thrones, som väl är den enda fantasyserie jag följt, är berättelsen inte lika invecklad släktmässigt, vilket är positivt, men den har å andra sidan inte samma fokus på knivskarpa och intelligenta repliker mellan karaktärerna. Det är faktiskt ingenting jag saknar i serien om Glastronen, eftersom det kompenseras med råge av annat. Som att handlingen förs framåt i ett perfekt tempo och att personbeskrivningarna har ett djup och en komplexitet som gör det som sker trovärdigt, hur märkligt den än kan låta när det gäller fantasy. I likhet med Game of Thrones bygger spänningen på att jag både känner med huvudpersonerna och blir berörd av deras öden, och handlingen i sig. Serien om Glastronen består av fyra delar till (sammanlagt sju), men av det jag hittills läst gissar jag att den kommer att närma sig både Game of Thrones och Sagan om ringen i flera avseenden, vilket kan bli riktigt häftigt. Jag tänker inte gå in på detaljer om handlingen, eftersom jag anser att det skulle förstöra läsupplevelsen. Ni får helt enkelt tro mig.

Eftersom jag är en okunnig novis vad gäller fantasy, har jag läst på om vad man kan förvänta sig av genren. Jag ville veta om serien om Glastronen är en kopia av mycket annat som är skrivet i genren, eller om den har någon form av originalitet.

Jag gjorde även ett test med 36 frågor, och det här blev svaret. Med tanke på svarsalternativen förstår jag att serien om Glastronen är originell på många sätt. Testet gjorde jag egentligen för er, som är mina bloggläsare, för att försöka ge er en så rättvis uppfattning som möjligt om serien. Själv bryr jag mig inte om ifall böckerna är unika eller inte, det räcker alldeles utmärkt med att veta att jag älskar dem och att jag längtar efter att få läsa vidare i den här underbara serien!

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 567
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Serie: Glastronen (del 3)
Originaltittel: Heir of Fire (Throne of Glass #3)
Översättare: Lena Jonsson och Torun Lidfeldt Bager
Förlag: Modernista
Form: Lars Sundh
ISBN: 9789177018223
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Generation X – sagor för en accelererad kultur

 

Generation X är en kultförklarad bok som gavs ut första gången år 1991. Boken brukar beskrivas som den som definierade den ironiska generationen, den som växte upp och präglades av åttiotalsfenomen som popkultur, TV-serier, svensk slit-och-släng och yuppies, det vill säga unga och välbetalda som under åttiotalet föryngrade särskilt den brittiska och amerikanska finanssektorn.

Andy, Dag och Claire tillhör den här generationen. De är i 25-årsåldern och har börjat ifrågasätta den livsstil de valt:

”Jag tror inte jag var någon särskilt sympatisk typ. Jag var faktiskt ett av de där rövhålen man ser köra in till finansdistriktet på morgnarna i en sportbil med cabben nedfälld och en baseballskeps på skallen, självsäker och mycket nöjd med hur fräsch och fulländad han ser ut. Det var både häftigt och smickrande och gav mig inte så litet maktkänsla att tänka på att de flesta tillverkarna av livsstilsprodukter i västvärlden betraktade mig som sin främsta målgrupp.”

”Men vid minsta provokation hade jag villigt bett om ursäkt för mitt jobb – att sitta vid en spermiedödande bildskärm från åtta till fem och utföra abstrakta arbetsuppgifter som indirekt förslavade tredje världen. Men efter jobbet, då jävlar! När klockan var fem gav jag järnet! Jag blekte slingor i håret och drack öl bryggt i Kenya. Jag satte på mig fluga och lyssnade på alternativ rock och hängde i de bohemiska delarna av stan.”

De tre lämnar sina i sitt tycke meningslösa och otacksamma jobb, gör sig av med alla löjliga mattsvarta föremål och de meningslösa minimalistiska rektanglarna över den havrefärgade soffan och de svenska engångsmöblerna, och beger sig ut i Kaliforniens öken, där de försörjer sig på ströjobb, dricker och berättar humoristiska och oroande sagor för varandra om den värld de valt att lämna. Boken består av just sådana berättelser, som i lättsam och ironisk ton sätter fingret på och definierar det som utmärker framförallt åttiotalet. Eftersom jag själv tillhör den här Generationen X känner jag igen både yuppiesarna, oftast unga män som knappt var torra bakom öronen men som utstrålade att hela världen låg för deras fötter, och deras motpoler, de som precis som Andy, Dag och Claire valde att ta tydligt avstånd från en sådan i deras tyckte ytlig livsstil, men som i moraliskt och intellektuellt hänseende ansåg sig överlägsna yuppiesarna.

Flera av de klassiska begreppen från den här tiden definieras i bokens marginaler. Ofta speglar de en väldigt cynisk syn på andra människor. Många av begreppen har jag aldrig hört tidigare, som McJOBB. ”Ett arbete inom servicesektorn med låg lön, låg prestige, låg värdighet, låga förmåner och ingen framtid. Betraktas ofta som ett tillfredsställande yrkesval av folk som aldrig haft något.” Luftfamilj: ”Beskriver den falska känslan av samhörighet mellan arbetskamrater i kontorsmiljö.” Dorian Grays syndrom: ”Ovilja att låta sin kropp visa tecken på åldrande.”

Bokens absolut största aha-upplevelse inträffade när jag insåg hur formad man faktiskt blir av den tid man lever i, utan att man inser eller ifrågasätter det när det pågår. Jag blir imponerad av vilket bra grepp författaren har om den här generationen, inte bara om yuppiesarna utan även om deras motpoler och alla de andra. Jag kan till exempel känna igen mig i Claires resonemang i boken, då hon försöker få sin pojkvän att tänka djupare:

”Vilket ögonblick sammanfattar för dig hur det är att leva på den här planeten? Vad vill du ta med dig? Falska yuppieupplevelser som man måste betala för, som forsfärder med flotte eller elefantridning i Thailand räknas inte. Jag vill höra dig berätta om ett litet ögonblick i ditt liv som bevisar att du verkligen lever.”

Pojkvännen lyckas inte svara på frågan, så Claire ger honom ett exempel på vad som gäller för henne: snö. Ganska skönt att läsa och inse att jag kanske inte var en knasboll, utan helt normal utifrån den generation jag växte upp i ;) Det är som sagt stor igenkänning i både mitt eget, mina vänners och bekantas sätt att se på världen, och i samhället i stort som det såg ut på sjuttio-åttiotalet. Det är bokens största behållning, igenkänningen. Det jag saknar är ett driv i berättelsen som skapar en lust att läsa vidare, att få veta mer, bortom igenkänningsaspekten.

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 175
Utgivningsdatum: 2017-07-17
Form: Lars Sundh
Originaltitel. Generation X: Tales for an Accelerated Culture
Översättning: Johan Frick
Förlag: Modernista
ISBN: 9789174997071
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

Recension: Beatrix Potters nyutgivna sagor

Det här är barnböckernas crème de la crème, sedelärande klassiker som aldrig går ur tiden. Enbart Sagan om Pelle Kanin har sålt i över 45 miljoner exemplar, och det är lätt att förstå varför.

Böckerna är väldigt vackert illustrerade med Beatrix Potters digitalt restaurerade originalteckningar i färg. Det är lagom långa berättelser för de yngsta barnen (3-6 år) och det är enormt spännande, faktiskt är det bitvis riktigt läskigt för ett litet barn. Som när busige och olydige Pelle Kanin, trots varningar från sin mamma, hoppar in i herr Karlssons trädgård, där Pelle Kanins pappa råkade illa ut. Men det är också väldigt rörande, som när mössen i Sagan om Skräddaren, katten & mössen hjälper den sjuke skräddaren att bli klar med sin rock.

Det här är böcker som jag gärna hade läst för våra barn när de var små. De hade älskat att lyssna på dem och att prata om de spännande berättelserna, gång på gång. Jag kan lova att de ljuvliga små böckerna skulle bli uppskattade doppresenter. Eller varför inte påskpresenter till både små barn och till vuxna, som precis som jag uppskattar Beatrix Potters vackra illustrationer och fina sagor.

Ett tips! Håll ögonen öppna på filmutbudet om ett år. Sony Pictures har nämligen köpt rättigheterna till en ny storfilm om Pelle Kanin, som kombinerar datoranimering med skådespelare. Filmen planeras ha världspremiär våren 2018.

Mitt betyg för alla tre sagoböckerna: 5/5

Antal sidor: 55-65 sidor/bok
Utgivningsdatum: 2017-02-08
Förlag: Modernista
Översättare: Birgitta Hammar (Sagan om Pelle Kanin, Sagan om Kurre Ekorre) och Ylva Stålmark (Sagan om skräddaren, katten och mössen)
Illustratör/fotograf: Beatrix Potter
Formgivning: Lars Sundh

Sagan om Pelle Kanin finns att beställa här och här
Sagan om Kurre Ekorre finns att beställa här och här
Sagan om Skräddaren, Katten & Mössen finns att beställa här och här

 

Ljuvlig bokpost! Tre sagor av Beatrix Potter

beatrix-potter

Titta vad jag fick i brevlådan i dag! Så vackra små böcker med sagor av Beatrix Potter ♥ Jag skall recensera dem den 10 mars, men jag kan redan nu lova att de skulle vara perfekta påskpresenter i påskäggen till både små barn och till vuxna som precis som jag uppskattar Beatrix Potters vackra illustrationer och fina sagor.

Recension: Höstvind & djupa vatten, av H-K Rönblom

Recensionsexemplar från Modernista - stort tack!
Recensionsexemplar från Modernista – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 207
Utgivningsdatum: 2016-07-21
Bokserie: Paul Kennet (del 2)
Förlag: Modernista
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177011460
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, enligt förlagets hemsida

Paul Kennet är tillbaka som läroverkslärare i Sundhamn efter ett års tjänstledighet. Nykterhetsivraren Gerhard Bäck, som arbetar som avläsare på stadens elverk, omkommer plötsligt i vad som antas vara ett pojkstreck. Eller är det en galnings verk? Händelsen väcker Paul Kennets intresse. Han börjar söka i kretsen av möjliga gärningsmän. Finns det en mördare i ledningen för nykterhetsföreningen Höstvind? Vid sin sida har han sin syster Susanne i rollen som en nordisk, kvinnlig, sofistikerad doktor Watson.

 

Vad jag tyckte om boken

I dagens deckare är tempot ofta så högt att man sällan hinner med att fundera över de ledtrådar som avslöjas i jakten på mördaren, man sveps med i andlös spänning ända fram till upplösningen. Så är det inte i böckerna om historikern, läroverksadjunkten och amatördetektiven Paul Kennet. Det är charmiga historier berättade i stillsamt tempo, där morden sker på ett mer sofistikerat och oblodigt sätt än vad som är vanligt i nutida deckare. Och det räcker mer än väl för att väcka min nyfikenhet. Intresset för de olika karaktärerna i böckerna tillsammans med de finurliga intrigerna gör att man inte kan lägga böckerna ifrån sig förrän sista sidan är läst.

I Höstvind & djupa vatten lägger Paul Kennet märke till ett uttalande som gjorts av Gerhard Bäck innan han dödades. Ett uttalande som förefaller märkligt, men som inte undersökts närmare av polisen. Det blir upptakten till den andra mordgåtan som Paul Kennet börjar nysta i. Den första var i boken Död bland de döda, som jag recenserat här.

Precis som i föregångaren utspelar sig handlingen i en småstad där alla känner alla, och där mördaren finns inom en begränsad krets av människor. Boken skrevs visserligen för sextio år sedan, men det är lätt att känna igen sig i hur små samhällen fungerar, och hur människorna som bor där agerar och reagerar på olika händelser. Det är träffsäkert, bitskt och samtidigt humoristiskt på ett ganska torrt, akademiskt sätt. Jag är imponerad av hur skickligt författaren väver in personbeskrivningarna i händelserna. Det är framför allt genom samtal och hur de olika personerna interagerar med varandra som man lär känna de olika karaktärerna.

Han erfor att den besökande var skrivkarl till yrket och hälsade honom med minen av en som vet vad det vill säga att fylla i ett formulär i tre exemplar.

I början var det ovant att läsa det litet ålderdomliga, högtravande språket, men man kommer snabbt in i det och jag är glad att det inte moderniserats. Det förfinade språket stämmer väl överens med karaktärerna och tidsandan. Det är uppenbart att H-K Rönblom var intellektuell. Nästan obemärkt smyger han in små hänvisningar till filosofer, författare och poeter i handlingen. Som när Paul Kennet ser på sin syster som flytt från storstaden och ett sprucket förhållande, och associerar till Erik Axel Karlfeldts dikt Flora och Pomona; ”Den som bär höstens krona över pannan drömmer och ler, men skrattar ej som förr”.

Författaren använder sig av alla de klassiska knepen för en riktigt bra deckare. Som läsare får man ta del av alla viktiga ledtrådar som till slut leder till att mordgåtan blir löst. Alla de centrala karaktärerna dyker upp tidigt i boken, bland dem mördaren. Och inte minst viktigt, som läsare får man själv möjlighet att lösa mordgåtan, bara man är tillräckligt uppmärksam. Då och då hamnar nystandet av mordgåtan i en återvändsgränd. Då tar Paul Kennet fram sina tre pipor, sätter sig i sin länstol och begrundar alla pusselbitar som dittills framkommit. Ihärdigt prövas nya kombinationer av pusselbitar, nya samtal görs med nyckelpersoner, nya efterforskningar görs i diverse arkiv. I samtal med bland andra kriminalkommissarie Kurk och systern Susanne summerar Paul Kennet vad han dittills kommit fram till. Det gör att man som läsare hela tiden är med på spåret och känner sig övertygad om att man inte missar någon tankegång eller ledtråd. Steg för steg närmar sig lösningen.

Den här andra delen i serien om Paul Kennet läste jag extra noggrant och försökte verkligen lägga på minnet alla ledtrådar som avslöjades i boken. Jag tyckte att jag hade allt klart för mig, och kände mig rätt så säker på att jag hade löst gåtan redan innan upplösningen. Men jag blev grundlurad. Alldeles väldigt grundlurad, eftersom författaren i en fotnot i slutet av boken hänvisar till alla nödvändiga ledtrådar (!), och det då blir så uppenbart att jag missat ledtrådarna, trots att de presenterats helt öppet. I nästa bok, då skall jag ta revansch!

Död bland de döda och Höstvind & djupa vatten har getts ut i nyutgåva under hösten 2016. Höstvind & djupa vatten fick Expressens Sherlockpris när den kom ut år 1955 och röstades 1991 fram som en av de 50 bästa kriminalromanerna genom tiderna på Världsbibliotekets lista, en omröstning som bland annat Svenska Deckarakademin deltog i. År 2015 utsågs den till en av de 100 bästa deckarna genom tiderna av Lotta Olsson i Dagens Nyheter.

 

Recension: Död bland de döda, av H-K Rönblom

Recensionsexemplar från Modernista - stort tack!
Recensionsexemplar från Modernista – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 213
Utgivningsdatum: 2016-07-21
Bokserie: Paul Kennet (del 1)
Förlag: Modernista
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177011453
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, enligt förlagets hemsida

Läraren och historikern Paul Kennet är tjänstledig och har rest till en mindre ort för att forska i rådhusarkivet. Han hyr ett rum på ett pensionat. Ett rum där tjänstemannen Odel nyligen hittats död, troligen i sviterna efter en operation. Men det finns oklarheter kring dödsfallet. Kennet börjar rekonstruera händelserna. Han gör efterforskningar i den brokiga skaran pensionatsgäster, existenser som på olika sätt kommit på kant med samhället. Om det ligger ett brott bakom dödsfallet, var finns motivet? Vem skulle vilja se den beskedlige Odel död?

 

Vad jag tyckte om boken

Det här är en deckarklassiker som gavs ut första gången 1954. Det har förstås hänt en hel del inom såväl samhället som kriminallitteraturen de senaste sextio åren, och självklart blir det tydligt i boken. I början var det ovant att läsa det litet ålderdomliga, högtravande språket:

”I detta rum hade för inte många dagar sedan en människa dött. Sådant händer alla dagar, det är inte märkvärdigt alls, det får man vara beredd på också för egen räkning. Men det bör ske i enlighet med godtagna regler och inte påskyndas av obehöriga. Hur var det i detta hänseende med notarien Odels död?”

Omställningen till språket gick dock väldigt snabbt och efter bara tjugo sidor kändes det helt hemtamt. Det flödade så omsorgsfullt och var en ren njutning att läsa. Detsamma gäller person- och miljöbeskrivningarna. Jag levde mig med lätthet in i hur det skulle vara att sitta i en länstol vid de franska fönstren i sällskapsrummet på herrgårdspensionatet, och samtala belevat med kyrkoherde Ireneus, överste Brickfeldt, fröken Jakobsson och de andra pensionatsgästerna. Det är en väldigt trivsam stämning över boken, och den får mig att hela tiden vilja läsa vidare. Här är det inga vilda biljakter, inga blåljus, inga bestialiska mord skildrade i detalj, ingen andlös spänning över att mördaren kanske slår till igen. Det är en stillsamt berättad historia, och det ger mersmak.

På 50- och 60-talen var Hans-Krister Rönblom en av de dominerande deckarförfattarna. Han var fil. dr i statskunskap och arbetade som redaktör på olika dagstidningar. Att han var beläst framkommer tydligt i Död bland de döda. Utan att det blir det minsta pretentiöst refererar han exempelvis till bland annat Schopenhauer och Shakespeare i en dialog mellan honom och stadens läkare. Han var även engagerad i en nykterhetsrörelse, och i boken låter han huvudpersonen Paul Kennet inta samma förhållningssätt till alkohol. Han håller sig till kaffe, te och vichyvatten.

Han gjorde på nytt ett uppehåll och höjde grogglaset för att dricka. Han rörde handen med irriterande långsamhet.
– Låt bli det där, sade Paul. Ni förstör bara er lever. Säg istället vad apotekaren svarade.
Den andre satte fogligt ned glaset igen.

På ett självklart sätt smyger författaren in liknande små kommentarer och beskrivningar av hur personerna i boken interagerar med varandra, vilket gör att vi får en väldigt klar bild av de olika karaktärerna utan att författaren uttryckligen beskriver dem. Det är snyggt gjort.

Steg för steg får vi fler och fler pusselbitar som kan bidra till att lösa mordet. Amatördetektiv Paul Kennet för sofistikerade, men knivskarpa små samtal med pensionatets gäster i varierande miljöer, alla lika trivsamma. Dels på pensionatet, dels på stadens konditori. Han stämmer träff med redaktören på Länstidningen och får information från tidningsarkivet om pensionatets gäster, han besöker stadens apotek, postkontor, badhus och polismyndighet. Från läkare inhämtar han medicinsk sakkunskap som leder oss närmare svaret på mordgåtan.

Det är precis vad det är, en mordgåta, som det krävs mycket tankearbete för att lösa. H-K Rönblom tillämpar alla de klassiska knepen för en riktigt bra deckare. Vi får ta del av ledtråd efter ledtråd, och jag försöker intensivt klura ut svaret innan det avslöjas i slutet av boken. Med jämna mellanrum funderar Paul Kennet över mordgåtan, och summerar för sig själv vad han dittills kommit fram till. Det gör att man som läsare hela tiden är med på spåret och känner sig övertygad om att man inte missar någon tankegång eller ledtråd. I själva verket leds man ibland in på villospår. Jag hinner misstänka i princip samtliga pensionatets gäster innan mordgåtans upplösning.

Det har varit ett rent nöje att läsa den första boken i serien om Paul Kennet. För övrigt älskar jag omslagen till den här bokserien. De andas verkligen 50-tal, och det passar ju så bra till de här böckerna som utspelar sig under den perioden.

Söndagens smakbit ur en bra bok

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som brukar återkomma varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.

Recensioner av båda böckerna kommer i bloggen den 26 augusti!
Recensioner av båda böckerna kommer i bloggen den 26 augusti!

Jag har precis läst ut de båda första delarna i serien om Paul Kennet, nyutgåvor av deckarklassiker från 50-talet, skrivna av H-K Rönblom. De är fantastiskt bra på många olika sätt, framför allt gillar jag att man som läsare ges en möjlighet att själv försöka lösa mordgåtan. Att man sedan drar felaktiga slutsatser och till slut har misstänkt samtliga karaktärer i boken, det är en annan sak ;) Det är dessutom väldigt träffsäkra skildringar av små samhällen och av människorna som lever där. Jag gillar den här beskrivningen:

De satt i ett vardagsrum som var likt andra vardagsrum på trakten med den skillnaden att bokhyllan som hörde till möblemanget innehöll böcker.

Kort och koncist, och man får direkt en bild av hur det här bor en beläst person som skiljer sig från övriga i området, som kanske istället har prydnadssaker i sin bokhylla.

Fler smakbitar ur bra böcker finns här.

Spännande böcker i brevlådan var och varannan dag

monogram 2

Den första delen om amatördetektiven Paul Kennet läste jag ut i dag. Vilken märklig, humoristisk och fantastisk läsupplevelse det var! I morgon skall jag fortsätta med den andra delen, den som Fame sitter och vaktar här på bilden ;) Jag skulle vilja berätta om böckerna redan nu, men får vackert vänta tills nästa fredag när det är officiellt recensionsdatum. Titta gärna in då!

Brevbäraren kommer med bokpaket med höstens nyheter var och varannan dag, det är som julafton varje gång!

 

Myser med deckare från 50-talet

HK Rönblom

Fortfarande en veckas ledighet kvar att skrota runt på och ladda inför nästa vecka. En sådan här mulen och ruggig dag passar det bra att börja läsa den här serien, om historikern, läroverksläraren och amatördetektiven Paul Kennet. Jag älskar omslagen till böckerna. De andas verkligen 50-tal, och det passar ju så bra till just de här böckerna som utspelar sig under 50- och 60-talen. Författaren H-K Rönblom ansågs vara en av de fyra främsta kriminalförfattarna i Sverige fram till sin död i mitten av 60-talet. Till skillnad från i dag, var inte fokus på makabra mord, utan på att med tankens kraft lägga pusselbit till pusselbit för att slutligen lösa gåtan. Nu kommer böckerna i nyutgåva och jag ser verkligen fram mot att läsa dem.

Recensioner av de här två första böckerna i serien kommer här i bloggen om ungefär två veckor, den 26 augusti.