
Så snygga skuggor från träden, och helt öde förutom en man som också såg det läckra och tog bilder. Jag skall försöka komma ihåg att ta bilder på samma plats när träden slagit ut.


Här skulle vi mötas för att se utställningen Nordens Paris. Klicka gärna in via länken och titta på fotografierna, se filmerna och läs om NK:s franska damskrädderi som var verksamt 1902-1966. En så spännande del i vår historia, och som inte bara handlar om vackra kläder och flärd, utan om hur samhället såg ut, varför man sydde en viss typ av kläder, påverkan av första och andra världskriget och mycket mer. Kläder speglar sin samtid och därför tycker jag att det är så intressant med mode.













Den här pusseldeckarserien om klädskaparen Hannah Lönn, som ramlar in i och hjälper polisen att lösa mordhistorier, anknyter till NK:s franska damskrädderi. I den andra delen i serien sker ett mord med koppling dit. Jag rekommenderar att läsa hela serien. Här har jag skrivit om den första delen.

En ganska imponerande byggnad, på både insidan och utsidan. Visst blir man ofta hemmablind och missar det fina man har nära? Många jag frågat håller med mig om att man är bättre på att turista när man är utomlands, än att lära känna sin egen omgivning hemma. Jag tänker ofta att jag skall bli bättre på att turista i Sverige. Och nu tänker jag det igen.

Stora hallen i museet är ett av de största ickekyrkliga rummen i Sverige. Visst är det vackert!

Jag fick syn på en vacker boktrave.

Sedan åt vi lunch på Djurgårdsbrons sjöcafé. Tiden bara försvann, och plötsligt hörde Jackie av sig och sade att jag inte behövde hämta henne, hon skulle få skjuts av Sol hem. Hämta redan? Jag tittade på klockan – halv fyra! Hon hade sett på Hitta-appen att jag var kvar i stan och jag hade helt glömt både tid och rum. När personalen några timmar senare började plocka ihop filtar och annat insåg vi att de stängde restaurangen och det var dags att åka hem.

Jag tog en bild på den här blå porten. Det blir nog fint att ta en bild senare, när träden har löv på grenarna. När jag kom hem läste jag på om porten och blev sugen på att gå en kunglig promenad på Djurgården. Från blå porten kan man med app och audioguide gå i Bernadotternas spår från Djurgårdsbron till Rosendal; sju kungar, sju skyltar.
Den här porten tillverkades 1848 och påminner tydligen om portarna till den stängslade jaktpark som fanns på Djurgården under 1600- och 1700-talen.

Och så en bild på Fame. Hur kan det här kännas bra..?
Hoppas ni har en fin dag!
♥