2004… Millennia och jag, alldeles innan vår debut i distansritt, 5 mil… (Fotograf: Mia Lindgren) Målet var att träna upp både mig och Mille för att inom några år rida 16 mil på en dag.
Jag tror att Mia har tagit det här fotot också, när Ulrica Tidics/Zama och jag/Millennia är i vet.gate
Annat blev roligare och viktigare, och livet utan häst fungerade utmärkt, trodde jag…
Så hamnade jag av en händelse på hästryggen igen…
I går red jag en häst som påminde litet om Mille, en riktig utmaning… Och vilken lyckoboost!! Jag åkte hem översvämmad av endorfiner och adrenalin. Det här kan jag inte vara utan!
Just nu - Just här 
Jag har också gjort det misstaget… Och jag hade också kunnat nöja mig med ridning utan samma ambitioner som tidigare. Livet med hästar är en livsstil, och har man haft egen häst blir det inte alls samma sak att ta ridlektioner som jag gör nu. Man blir inte det där teamet, där både häst och ryttare känner varandra utan och innan. Jag saknar samspelet, att se hästarna i hagen utanför, att mötas av gnäggningarna i stallet på morgonen, att ta en ridtur när det passar, om det så är mitt i natten med pannlampa när man bara känner för att ut och galoppera. Nu tar jag ju lektioner, men när lektionen är slut önskar jag att jag kunde öva vidare nästa dag, men det är bara acceptera att vänta flera dagar till nästa gång, och att det kanske blir en annan häst då. Jag är verkligen glad att jag hittat tillbaka, det var en pusselbit som saknades i mitt liv. Men… längtan efter en egen häst är mycket, mycket större nu, när jag väckt något som sov inom mig, och den längtan är svår att hantera. Är det helt uteslutet för dig att rida? Det måste vara hemskt att tvingas avstå… :( KRAM
GillaGilla
Förstår fullt din abstinens! Efter att typ ha suttit på hästryggen varje dag under barn, tonår och tidiga vuxenåldern med egen häst osv saknar jag det enormt. Sålde min hopphäst då hon inte ”räckte till” enligt andras åsikter, ångrar det, hade kunnat nöja mig med skogsturer och lite harvande i ridhuset när jag nu är vis av ålder ;) Nu kan jag tyvärr inte rida längre pga av min värk men ibland bara måste jag till stallet och lukta på en mule. Gissar att bara en hästmänniska kan förstå det behovet. Glad att du funnit en väg tillbaka!
GillaGilla